No description available.

Organisationer i dagens samhälle ställs inför svåra utmaningar med att försöka hinna med att utvecklas i samma takt som omgivningen och hinna anpassa sig till den ständigt skiftande efterfrågan. En generell trend bland företag i dagens samhälle är därför att införa organisationsstukturer som i större utsträckning än tidigare betonar och eftersträvar flexibilitet, decentralisering och ökade befogenheter längre ut i organisationen. Medarbetare förväntas bli mer delaktiga i sitt eget arbete vilket väntas öka engagemanget och trivseln. Dock medbringar denna generella trend i organisationsutvecklingen en intressant paradox som kan försvåra införandet av det nya idealet. Det finns en uppenbar motsägelse med att implementera en förändring som ska öka delaktigheten och befogenheterna ute i organisationen, men att samtidigt genomföra den uppifrån, utifrån ledningen, utan delaktighet av medarbetarna. Syftet med uppsatsen var att undersöka varför medarbetarna inom ett företag upplevt en ökad grad av toppstyrning inom företaget trots att en organisationsförändring som delvis syftat till att öka medarbetarnas delaktighet genomförts. Dessutom skiljde sig vissa enheter åt i upplevelse och vad det berodde på avsågs också undersökas. Resultatet av undersökningen indikerar att både processen och genomförandet av en organisationsförändring påverkar upplevelsen av den. Om de rådande värderingarna inom organisationen inte överensstämmer med de värderingar som förändringen representerar eller medför kommer medarbetarna vara mindre öppna och tillåtande. För att lyckas med en organisationsförändring är även delaktighet i förändringsprocessen viktig för medarbetarna. Speciellt om förändringen betonar ökad decentralisering och delaktighet. Om medarbetarna inte är med på det är det svårt att lyckas med någonting. Resultatet indikerar också att skillnader mellan olika enheter delvis beror på huruvida så kallade informella ledare väljer att stödja eller inte stödja förändringen och utvecklingen. Då de innehar stort förtroende inom sina arbetsgrupper påverkar deras inställning och åsikter övriga gruppmedlemmar.

Syftet med denna studie var att utvärdera hur tidigare familjehemsplacerade ungdomar upplevt sig vara delaktiga i beslut rörande dem. De unga vuxna som intervjuades hade alla blivit placerade av samma kommun och det är denna kommun som önskade utvärderingen. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa metoder och bygger på intervjuer med fem unga vuxna, i åldrarna 22-28. För att analysera intervjupersonernas utsagor, har jag använt mig av ett analysverktyg för delaktighet, nämligen Harts (1992) delaktighetsstege. För att se hur intervjupersonernas delaktighet påverkat deras känsla av sammanhang, har jag i min analys även använt mig av Antonovskys (1987) teori KASAM.   Resultaten visar på en stor bredd av upplevd delaktighet. Det finns både skillnader i hur delaktighet upplevs hos den enskilde individen och för personerna sinsemellan. Resultaten pekar dock på att flertalet upplevde att delaktigheten ökade i takt med ålder. De flesta av de intervjuade ansåg sig ha blivit informerade om saker som skedde kring deras livssituation. Dock fanns det önskningar om att få inbjudas till större delaktighet. Det går tydligt att utläsa i resultaten, att de som trivdes bra i sina familjehem, hade ett mindre behov av att vara delaktiga. De uttryckte även att de inte heller hade någon större vilja att vara delaktiga. Ingen av de intervjuade såg dock delaktighet som något negativt.

The aim of this study was to examine young people’s experiences of participation within the intervention Contact Person. Three questions were asked concerning young people’s experience of participation, aspects that promoted/limited the young people’s experience and the significance they attached to the intervention. The findings in this study are based on phenomenological interviews with five teenagers within the intervention Contact Person. The results were analyzed by using Hart’s Ladder of participation and Habermas’ perspective of life world and system. The main findings of this study suggest that a good relationship with their contact person is essential for the teenagers’ experience of participation whereas a bad relationship limits their experience. The relationship can be seen as a prerequisite for participation. Ingredients deemed important in relationships promoting participation were for instance trust, honesty and involvement. The intervention seemed to promote psychological processes and behavioral patterns. The theoretical analysis showed that all the participants, except one, had experiences of the highest rung on Hart’s Ladder of participation. The participants experienced high levels of participation when communication was based on a communicative rationality corresponding to their life world perspective. Conversely, the participants experienced low participation when confronted with the system and its instrumental rationality.

Utifrån vår B-uppsats vi skrev våren 2010 och den verksamhetsförlagda utbildningen vi fått under våra studier, har vi uppmärksammat en variation på tillgången av det bildskapande materialet ute på de berörda förskolorna. Hur materialet är presenterat kan skilja sig genom att materialet står i barnens höjd, på öppna hyllor eller bakom låsta dörrar. Syftet med studien är att beskriva relationen mellan fyra förskollärares syn på bildskapande (deras tankar) och den verksamhet som bedrivs (deras handlingar) med barn i åldrarna ett till tre år. Vi avser att jämföra relationen mellan respektive pedagogs uttryck och inte pedagogerna emellan. Vi valde att genomföra kvalitativa intervjuer och observationer i den bildskapande aktiviteten. Detta för att förstå relationen mellan pedagogernas uttalade tankar och genomförda handlingar i och om bildskapandet. Det råder inget tvivel om att det finns skillnader mellan pedagogernas uttalade tankar och genomförda handlingar utifrån det material vi samlat. Bland annat synliggörs detta i materialets tillgänglighet och pedagogernas delaktighet i den bildskapande aktiviteten.

Diskrepansen mellan vad patienten upplever som behov och sjuksköterskans tolkning av behoven finns beskrivna i studier. Skillnaden tolkas som brist på patientens delaktighet i omvårdnaden. Ökar patientens delaktighet inom omvårdnaden ökar även vårdens kvalité. Upplevelsen av delaktighet postoperativt har studerats i begränsad omfattning, varför denna studie förväntas bidra till ökad kunskap av delaktighet inom den postoperativa vården.  Syfte. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård efter elektiv tarmkirurgi.  Metod. En kvalitativ metod med fenomenologisk ansats har använts i studien. Materialet bygger på tolv intervjuer med patienter och analyserades utifrån Giorgis analysmetod.  Resultat. Interaktion och samverkan mellan patienten och vårdpersonal är den generella strukturen av patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård. Den generella strukturen blev resultatet av de två teman, förhållningssätt och förutsättningar, dataanalysen gav. Dessa teman framkom av åtta subteman; kommunikation, information, förmåga, förväntningar, medbestämmande, bemötande, lyhördhet samt stöd. Patienterna var så delaktiga de önskade och uppvisade ett stort självförtroende till att vara självbestämmande i sin egenvård. Humorns betydelse var ett oväntat fynd i materialet samt att patienterna hade svårt att skilja vårdpersonalens olika professioner åt.  Konklusion. Interaktion och samverkan mellan patienten och vårdpersonal är väsentlig för att patienten ska uppleva delaktighet, samt att tydliggöra sjuksköterskans betydelse för preoperativ information.

Det talas mycket om ”en skola för alla” i dagens samhälle och att alla barn ska bli integrerade i den allmänna skolan. Det ska göras individuella utredningar för att säkerställa barns trygghet och göra dem delaktiga i den nya miljön i den ordinarie skolan, detta gäller även för barn i behov av särskilt stöd. Syftet med den här studien är att ta reda på mer om de termer som ofta nämns i diskussionen kring ”en skola för alla” och hur de används och beskrivs i några betydande skoldokument. Användandet av termerna ”integrering”, ”inkludering”, ”delaktighet” och ”en skola för alla” och dess betydelse i dokument som Salamancadeklarationen, Lgr11, FN:s barnkonvention och Carlbeck-Kommittén har undersökts och analyserats.  Resultatet visar på skillnader i både användande och i betydelse av dessa termer i de olika dokumenten. Slutsatsen är att termerna har olika betydelser i dessa dokument och ofta kan det vara en ren tolkningsfråga hur de förstås och hur de används ute i verksamheten.

Stadsdelen Ringdansen – belägen söder om Norrköping – är en av många förorter som byggdes i Sverige åren 1965-1974 i det så kallade Miljonprogrammet. Ringdansen har i likhet med många andra av dessa förorter alltsedan det byggdes tampats med en mängd problem av olika slag, där de sociala varit ett av de allra främsta. Andra problem var ekonomiska, ekologiska och estetiska. Runt år 2000 inleddes Ringdansprojektet som syftade till att öka Ringdansens allmänna trivsel och trygghet samt att höja dess rykte som länge varit dåligt. Ringdansprojektet visade sig, till skillnad från tidigare projekt i området, vara mycket lyckat vilket beror på den starka boendemedverkan; de boendes delaktighet i processen och att de fått delta redan från början. Ringdansen är idag ett stabilt område men kräver ett aktivt engagemang för att i fortsättningen upprätthålla detta.

Syftet med detta examensarbete är att göra en formativ utvärdering av ett pågående inkluderingsprojekt utifrån ett mångfaldsperspektiv för att belysa svårigheterna med praktiskt inkluderingsarbete. Utgångspunkten är frågeställningar om i vilka sammanhang eleverna är delaktiga, vilka styrkor respektive problem det finns med projektet samt hur lärare ser på projektets förlängning ”en skola för alla”. Som undersökningsmetod har en kvalitativ halvstrukturerad forskningsintervjumetod använts. Sex lärare verksamma vid tre olika gymnasieskolor i Mellansverige har intervjuats. Skolorna deltar i ett gemensamt inkluderingsprojekt. Utifrån min analys visar undersökningen å ena sidan att det finns styrkor i inkluderingsprojektet, men å andra sidan finns det även hinder för att projektet skall fungera optimalt. Det framkommer att det finns positiva lärare men också lärare som är tveksamma om ”en skola för alla” verkligen går att genomföra eller över huvud taget är önskvärt att genomföra.

Denna uppsats syftar till att undersöka vårdnadshavares tankar kring IUP (Individuella utvecklingsplanen) och utvecklingssamtal. Undersökningen har utförts genom formella intervjuer som riktats till vårdnadshavare, vars barn går i år 1–3, och som nyligen varit på utvecklingssamtal. Sammanlagt har åtta vårdnadshavare intervjuats i två olika mellansvenska kommuner. Att vi gjort vår studie på olika platser i Sverige är för att öka den empiriska bredden, men vi har inte haft för avsikt att utföra någon jämförelse mellan de olika rektorsområdena. Våra intervjusvar har sammanställts för att sedan bearbetas och nå ett resultat där våra frågeställningar kan besvaras. Det resultat vi kom fram till visar att vårdnadshavare inte anser sig ha tillfredsställande kunskap om IUP och att delaktigheten i dokumentationen kring deras barn upplevs olika. Men detta till trots anser vårdnadshavare att de genom IUP:n har möjlighet att följa sitt barns kunskapsprocess och på så vis stödja deras utveckling. Vårdnadshavarna anser att utvecklingssamtalen fungerar bra och de är nöjda med dem och dess innehåll. Våra principiella slutsatser är att vårdnadshavare tillhandahålls för lite information kring IUP. Som blivande lärare har vi fördelen att veta om denna brist så att vi kan vidareförmedla vetskapen om detta på våra kommande arbetsplatser i utvecklande syfte.