Den här studien genomsyras av demokratiarbetet i förskolan. Vi lever idag i ett demokratiskt samhälle. Även i läroplanen för förskolan finner man att demokratiarbetet är något som ska genomsyra arbetet med barnen på förskolan. Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger talar kring arbetet med demokrati i förskolan samt vilka aspekter de lyfter fram. Forskningsfrågan lyder därför: Hur talar pedagoger kring arbetet med demokrati i förskolan, och vilka samtalsämnen aktualiseras? Studien har ett dialogistiskt synsätt. Härmed följer en syn att vi människor är ömsesidigt beroende av varandra. Två olika typer av samtal kommer att användas, det ena är trepartssamtal där en pedagog deltar tillsammans med två samtalsledare. Den andra typen av samtal är fokusgruppssamtal. Här deltar flera pedagoger samtidigt. Det empiriska materialet i denna studie omfattar totalt sex samtal, varav fem är trepartssamtal och ett av dem är fokusgruppssamtal. Som analysmetod har topikanalyser tillämpats och därmed ligger fokus på att analysera samtal utifrån olika samtalsaspekter så som topiker, teman och sociala representationer. Studiens resultat visar att pedagogerna anser att syftet med leken är viktig och har betydelse för det pedagogiska arbetet med normer och värden. Det lyfts även att man bör vara en närvarande pedagog i demokratiarbetet med barn. När det gäller styrning av barnen är en balans mellan svag och stark styrning det bästa för barnen enligt pedagogerna. De anser även att en stark styrning är att föredra vid ramar och strukturer på förskolan, alltså de regler som finns för verksamheten. Det viktigaste bidraget från studiens resultat är att barnen får påverka innehållet av aktiviteter mer än inramningarna av dem. Inramningarna av aktiviteter verkar styras av pedagogerna. Pedagogerna menar att den största svårigheten med demokratiarbetet i förskolan är när barngruppen blir för stor. Då hinner inte pedagogerna med att “se, höra, lyssna” på alla barn.   Nyckelord: Demokrati, delaktighet, inflytande, förskola, dialogism, fokusgrupp

Syftet med denna studie är att undersöka kvinnors politiska deltagande i irakiska Kurdistan. utifrån syftet undersökt sex frågeställningar: Hur stor andel av kvinnorna i irakiska Kurdistan röstade i förra valet, är medlemmar i ett politiskt parti, arbetar i ett politiskt parti, har kontaktat en politiker eller deltagit i en manifestation, vad kvinnor själva anser vara vilka faktorer som hindrar deras politiska deltagande samt om det finns ett samband mellan utbildning och kvinnors politiska deltagande. En enkätundersökning genomfördes i irakiska Kurdistan. Arbil, Dohuk och slemaniya, sammanlagt mottogs 200 enkäter. Resultaten visar att det politiska deltagande är högt bland de undersökta kvinnorna i alla deltagandeformerna. Det finns inget samband mellan utbildning och kvinnors politiska deltagande i urvalet. Få av kvinnorna uppgav att kulturella eller religiösa normer är ett hinder för deras politiska deltagande. Den vanligaste rapporterade orsaken till att inte delta var ointresse för att engagera sig i politiken eller otillräckligt kunskap. Dessa resultat skiljer sig från forskning som har visat att kvinnor i Mellanöstern deltar i politiken i liten utsträckning.

I läroplanskommitténs betänkande rörande den nya läroplanen 1994 så skrevs det mycket om lärarens roll som förmedlare av värdegrunden till eleverna, vad det var som läraren skulle förmedla och i viss mån hur det skulle ske. Värdegrundsarbetet skulle ske tematiskt genom skolgången i alla ämnen och inte endast förekomma i ett eget ämne eller i religionskunskapen, som dock behöll en viss särställning rörande arbetet med etik. För att kunna förmedla de önskade värderingarna till eleverna så skulle läraren använda sig av ”den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Betänkandet behandlar inte vad som menas med detta uttryck, men bifogar en bilaga skriven av Anders Piltz där han försöker att motivera ordavalet och vad kristen tradition innebär. När man jämför den moderna forskningen rörande värdegrundsarbetet i skolan med betänkandet och dess målsättning kan man se att samma värderingar premieras, men att demokratiaspekten har fått en mycket större roll än vad som kanske var meningen, något som kan bero på att demokrati är något som kräver mer tid att lära ut än andra värderingar som är mer naturliga, som tillexempel respekt för andra individers autonomi. Syftet med att skolan ska ge eleverna en gemensam värdegrund antyder forskningen vara för att på så sätt skapa en harmonierad medborgare som passar in i det svenska samhället. Begreppet kristen etik förekommer inte i den forskning vi funnit, men de idéer om kristen etik som ett ”hur” snarare än ett ”vad”, som läggs fram av Anders Piltz går att finna kopplingar till.

Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare tolkar demokratiuppdraget när det gäller barns inflytande över normer i förskolan. Tolkningsbarheten i lärares uppdrag problematiseras och diskuteras utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv, med särskilt fokus på hur barns inflytande kan påverkas av relationen med vuxna. De två metoder som används i studien är intervjuer av lärare i två förskolor samt observationer av lärarnas arbete i deras verksamhet. I bakgrunden problematiseras de olika dokument som rör förskolans verksamhet, utgångspunkten för uppsatsen är denna tolkningsbarhet. I bakgrunden görs en fördjupning i tidigare forskningslitteratur om olika sätt att förhålla sig till barn. Studien har haft som mål att undersöka hur lärare som har ett särskilt intresse för demokratiska frågor i förskolan reflekterar över barns inflytande. Resultatet lyfter framförallt hur välvillighet, ett ömsesidigt förtroende samt god kommunikation påverkar relationen mellan barn och lärare. Resultatet tyder på att lärares olika sätt att förhålla sig till barn kan förstärka eller försvaga relationen mellan barn och lärare.

Delaktighet och inflytande är tydligt kopplat till förskolans uppdrag. Verksamheten skall vila på demokratins grunder och barn i förskolan skall ges ett reellt inflytande över innehåll och planering. Förskolan skall arbeta för att barn utvecklar en grundförståelse för demokrati och syftet med denna undersökning är att påvisa hur barns uppfattningar av inflytande och delaktighet kan se ut i förskolan. Undersökningen har begränsats till att titta närmare på den lek som sker i förskolans inomhusmiljöer. Det är barnens egna röster, genom intervjuer som utgör denna undersökning som ger en inblick i hur väl begreppen inflytande och delaktighet är förankrat hos barn i förskolan. Undersökningen bygger på frågeställningarna Vilka uppfattningar har barn i förskolan av delaktighet och inflytande i samband med lek samt, när och varför tycker barn att det är viktigt att få vara delaktiga, samt ha ett inflytande? Trots ett tydligt uppdrag finns ett smalt utbud, nästintill obefintligt material av tidigare forskning, där barnens egna reflektioner och resonemang är i fokus. Denna undersökning kan därför vara av högsta aktualitet och bidra till en ökad förståelse för barns inflytande och delaktighet i förskolan. Resultatet visar att barnens inflytande och delaktighet utspelas i leken, där finns utrymme att göra sin röst hörd och de demokratiska processerna praktiseras. Det finns dock regler som styr leken, regler utformade av vuxna. Dessa regler ser barnen som icke förhandlingsbara och ifrågasätter heller inte dessa.

För att söka ge en tydligare bild av vilka variabler som, utifrån pedagogernas uppfattningar, kan utgöra förutsättningar för arbetet med demokrati och värdefrågor med de yngsta barnen i förskolan analyseras resultatet som grundar sig på pedagogers utsagor. Syftet med arbetet är att åskådliggöra på vilket sätt pedagoger förhåller sig till och implementerar demokratiuppdraget i arbetet med de yngsta barnen i förskolan. För att konkretisera och komma närmare ett svar på syftet ställs följande frågor:   1 Hur uttrycker sig pedagoger om sitt arbete med att; utifrån demokratisk grund skapa en verksamhet där de yngsta barnens röster blir hörda?   2 Vilka möjligheter och hinder i arbetet med de yngsta barnen ger pedagoger uttryck för som väsentliga för att en verksamhet på demokratisk grund ska kunna nås?   Föreliggande studie är genomförd medelst en kvalitativ undersökning bestående av intervjuer med pedagoger, och med en hermeneutisk ansats för att söka tolkningar och förståelse för det insamlade empiriska materialet. Det teoretiska ramverk som används för att möjliggöra analys av resultatet lutar sig på teorier utvecklade av i huvudsak Habermas, Bernstein och Benhabib. I resultatet framträder något av en kedja bestående av faktorer som till exempel hur pedagogers barnsyn grundad i synen på barnet som kompetent och jämbördig individ förutsätter intersubjektivitet. Enligt vad resultatet ger för handen, kan dessa faktorer i samverkan möjliggöra en implementering av demokratiuppdraget så som det är formulerat i Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010.

Syftet med studien är att ta reda på om dynamisk pedagogik går att använda i praktisk verksamhet. Studien har ett kvalitativt perspektiv och består av en litteraturstudie av Lipschütz (1971/ 2004), en intervjustudie med tre deltagare och en enkätstudie med 32 deltagare. Deltagarna har genomgått utbildning i dynamisk pedagogik och/eller är medlemmar i Korda – föreningen för dynamisk pedagogik, en del använder dynamisk pedagogik i praktisk verksamhet och andra gör det inte. Resultatet diskuteras mot bakgrund av tankar och teorier kring den dynamiska pedagogikens framväxt,målsättning och metoder.Resultatet visar att dynamisk pedagogik går att använda, och används, i praktisk verksamhet i olikagrad, på olika sätt och i många olika slags verksamheter, främst i ledarskap och inom utbildning avolika slag, framförallt för personlighetsutveckling, grupputveckling och ledarskapsutveckling. I en del sammanhang beskriver man vad man gör och i andra sammanhang gör man det inte. I många fall kallar man det något annat än dynamisk pedagogik. Några uppger att svårigheter hos målgruppen att ta del av dynamisk pedagogik kan vara ett hinder i arbetet. Rådande samhällsklimat, som nuvarande resultatinriktade skolpolitik beskrivs av många som ett hinder, liksom ekonomisk åtstramning och tidspress, eftersom dynamisk pedagogik inte är någon så kallad ”quick fix”. Bland möjligheterna märks vår tids behov bl.a. av reflektion, kreativitet, meningsskapande, lugn och ro, tillhörighet och tryggt ledarskap – områden där den dynamiska pedagogiken kan ha mycket att bidra med.

Syftet med denna studie är att utifrån DO:s definition av arbetet med likabehandlingsplan, plan mot diskriminering och kränkande behandling undersöka hur arbetet med dessa planer integreras i förskolornas verksamhet. Specifikt fokus läggs vid att synliggöra vilka metoder och redskap som används för att förebygga, främja och åtgärda arbetet i verksamheterna. För att få svar på studiens syfte har kvalitativ ansats med intervjuer av pedagoger använts. Detta för att på djupet få en förståelse för pedagogers olika uppfattningar kring studiens tre frågeställningar. Vi analyserat intervjusvaren utifrån studiens valda teoretiska ramverk, gällande styrdokument och tidigare forskning. Vi har i vår analys sökt efter upprepade mönster i empirin för att kunna tolka in dessa i vårt arbete. I vårt resultat av studien kan vi se att tillfrågade pedagoger önskade mer kunskap om begrepp och tillvägagångsätt i arbetet med likabehandlingsplanen. Pedagogerna anser sig sakna stöd från huvudman och rektor. Vi kan också från intervjuerna tolka att det finns en vilja att få in likabehandlingsarbetet i verksamheten från pedagogernas sida, men att det just är stödet och känslan av osäkerhet som hindrar att det blir en naturlig del av verksamheten. Arbetet blir på så vis stort och svårt att hantera. Resultatet i studien visar också att barnens delaktighet vilar på att det finns en närvarande vuxen som kan fungera som stöd och väcka reflektioner, diskussioner och tankar hos barnen. På så vis blir barnen delaktiga i likabehandlingsarbetet i olika diskussioner och reflektioner över olika situationer som sker eller har skett. De får hjälp och stöd av pedagogerna i verksamheten att hantera och lösa konflikter, lyssna på andra och själv uttrycka en åsikt. Vi kan i alla våra genomförda intervjuer se att vårdnadshavare inte är delaktiga i likabehandlingsplanen mer än att de fått information om att den finns. Vi kan avslutningsvis i resultatet se att begreppen förebygga, främja och åtgärda ligger till grund för ett integrerat likabehandlingsarbete i förskolan.

Jokkmokks kommun i Norrbotten har under 2000-talet drabbats av flera lokalredaktioners nedläggningar. I dag står kommunen utan regelbunden bevakning och har nästintill förlagts i medieskugga. Syftet med publikstudien var att få en uppfattning om hur invånarna i Jokkmokks kommun upplever den rådande lokalmediebevakningen. Studien svarade på frågeställningar om vilken betydelse de lokala medierna har för Jokkmokks invånare, hur de anser sig påverkas av nedläggningarna samt vilka andra källor de vänder sig till för att få samhällsinformation.   Publikstudien grundades på både kvantitativa och kvalitativa metoder. I det kvantitativa genomförandet svarade etthundra slumpmässigt utvalda respondenter i Jokkmokks kommun på en telefonenkät. Fyra semi-strukturerade informantintervjuer utfördes via telefon efter att ha gjort ett strategiskt urval bland enkätdeltagarna. I analysen jämförde vi faktorer som kön, utbildning och ålder i förhållande till det empiriska materialet.   Våra centrala resultat visade att Jokkmokksinvånarna har ett stort intresse för lokala nyheter och även en hög konsumtion av lokala medier. Däremot pekade utsagorna på att innehållet i dem upplevs som bristfälligt och att lokaljournalistiken tydligt upplevs ha blivit sämre i samband med redaktionsnedläggningarna. Ett av de mest framträdande utfallen var behovet av en granskande lokalreporter och mer djupgående lokaljournalistik. Ur det empiriska materialet och analysen kunde vi dra slutsatsen att de lokala medierna i Jokkmokk inte uppfyller sin demokratiska funktion som tredje statsmakt.

Den föreliggande uppsatsen syftar till att utforma kontextspecifika idealtyper av socialt handlande i politisk nyhetsrapportering. För att åstadkomma detta förenas teori och empiri vid utformningen av det metodologiska verktyget. Den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen är Habermas kritik mot teknokratisering av politik i nyhetsrapportering. Teknokratiseringen utgör ett nyhetsmässigt fokusskifte från kommunikativt handlande, som bidrar till åsiktsskapande nyhetsrapportering, till strategiskt handlande, som bidrar till instrumentell nyhetsrapportering. Empirin utgörs av politisk nyhetsrapportering i public service då oberoendet är strukturellt synonymt med god opinionsbildning. De påbörjade idealtyperna, som syftar till metodologisk utveckling och vetenskaplig diskussion, visar på behovet av konkretisering av Habermas teori om socialt handlande vid studium av nyhetsrapportering.