Uppsatsens syfte är att undersöka om matematiklärarna på gymnasiet, samt skolan, är förberedda för att använda programmering i undervisningen. Vi har intervjuat lärare och rektor på en medelstor skola i Skåne, i avsikt att få reda på vilka åsikter och uppfattningar de har om den kommande förändringen i styrdokumenten samt hur detta planeras att genomföras.Dessa kvalitativa intervjuer analyserade vi fenomenografiskt, då vi utöver att ta del av vad som explicit sägs även försökt utröna vilka underliggande uppfattningar som dessa uttalanden kunnat rymma. Det vi kunnat utläsa från resultatet av analysen, samt från lärarnas och rektorns direkta uttalanden har vi kopplat till teori, styrdokument och tidigare forskning. Vi kom fram till att lärarna i varierande grad är oroliga och kritiska inför den kommande förändring och att detta grundas på olika faktorer. Man anser att informationen om vad som avses med programmering är väldigt diffus. Det framgår inte klart i styrdokumenten i vilken omfattning eller form som avses med programmering. Ett flertal lärare känner sig absolut inte bekväma inför det nya momentet i uppdraget då de själva inte har den erforderliga kunskap som krävs för att kunna hjälpa eleverna med programmering. Lärarna ser inte heller hur de ska kunna hinna eller få plats med ytterligare ett moment i redan hårt belastade kurser. Det framkommer att behovet av kompetensutveckling är stort, och att det befintliga arbetet med att vidareutbilda personalen inte står i paritet med detta behov. Stora insatser behövs och tiden är knapp. I Finland och England är man redan inne i processen att implementera digitala verktyg i undervisningen. Dessa länders förfaranden samt hur man genomför strukturella förändringar genom förändringsterori ger en vidare syn på hur man kan gå tillväga i förändringsarbetet.Vår slutsats är att mycket fortfarande återstår att göra i form av planering och kompetensutveckling, men när dessa bitar väl faller på plats så kommer programmering inte att medföra något merarbete utan ses som en värdefull tillgång.

Digitalisering av den svenska skolan tog ny fart när regeringen beslutade att revidera läroplanen och lägga mer ansvar på samhällskunskapslärare. Lärare ska i sitt uppdrag stärka elevernas digitala kompetens.För att förstå hur förändringen påverkat samhällskunskapslärare har frågeställningarna utgått från samhällskunskapslärares upplevelser kring de nya och förändrade centrala innehållen, deras digitala kompetens och förutsättningar som lärare upplever att de ges i sitt arbete med att stärka elevernas digitala kompetens. Metoden för undersökningen är kvalitativ där semistrukturerade intervjuer gjorts för att samla in data.I analysen av den data som samlats in har TPACK-teorin och verksamhetsteori använts.Resultaten tyder på att lärarna ges olika förutsättningar och att det kollegiala lärandet är en viktig framgångsfaktor oavsett om det är i ett ämneslag eller arbetslag. Rektorers styrning och påverkan blir även avgörande för vilka förutsättningar lärarna upplever att de får.Med hjälp av TPACK-teorin går det att visa på att det handlar om ett samspel mellan lärarnas förmåga att hantera digital teknik och applicera detta pedagogiskt på sitt ämne. Sammanflätandet av dessa förmågor underlättas om lärarna för göra det tillsammans, med en rektor som stöttar men även sätter krav och ger tydliga direktiv.

Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan beskriver att de arbetar med matematik genom digitala verktyg. Utifrån de nya kraven i Läroplan för förskolan Lpfö 18 (2018) om att pedagoger ska bedriva undervisning i förskolans verksamhet och de nytillkomna begrepp som relaterar till digitalisering ansåg vi att detta område var intressant att studera inför vårt kommande arbete i förskolan. Pedagoger uttrycker att de har otillräcklig digital kompetens och inte är intresserade av att arbeta med digitala verktyg i förskolan, vilket därmed kan bli problematiskt (Forsling 2011). Den brist på tidigare forskning inom området gjorde oss dessutom mer nyfikna och intresserade eftersom vi idag lever i ett digitaliserat samhälle där olika tekniker finns i vardagen. Metoden som användes för att samla in materialet till studien var en enkätundersökning i form av webbenkät, vilken delades på ett internetforum och mejlades till yrkessamma pedagoger i förskolan. Underlaget för studien blev svar från 18 pedagoger. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv, begreppen artefakter och mediering samt TPACK-modellen. Slutresultatet visar att matematik anses vara ett naturligt inslag i förskolan där pedagoger använder teknik som både är analog och digital i sin matematikundervisning för att stödja barns förståelse för ämnet och samtidigt erbjuda barn möjlighet att erövra digital kompetens. Digitala verktyg anses utifrån dess breda utbud, innehåll och funktioner skapa möjligheter men även begränsningar i relation till pedagogers undervisning och barns lärprocess i matematik. Slutresultatet visar även att pedagogers kompetenser, intresse och förhållningssätt till matematik och digitala verktyg är betydande för hur digital teknik används i verksamheten. Det framkom dessutom att det kan uppstå didaktiska utmaningar kring användningen av digitala verktyg i relation till dess variationsrikedom och problematik utifrån bristen av forskning för pedagoger att förhålla sig till i deras arbete med digital teknik när de blir ifrågasatta av vårdnadshavare.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till digitalisering i den pedagogiska verksamheten. Detta för att skapa en förståelse för hur digitalisering används i förskolor idag och hur pedagoger förhåller sig till en allt mer digitaliserad verksamhet. Vi besökte två bekanta förskolor i två kommuner i Skåne län. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem förskollärare, två första förskollärare och en barnskötare. Valet av att använda intervjuer har varit betydande för att få en så verklig uppfattning av hur det ser ut i förskolans vardagliga verksamhet, samtidigt som vi får en nära kontakt med de intervjuade pedagogerna. Det insamlade empiriska materialet har vi delat in i olika teman och kategoriserat efter respektive rubriker; förskolans förändring, användandet av digitala verktyg och digitaliseringens utmaningar. När vi har analyserat vårt material har vi formulerat vårt teoretiska perspektiv genom att kombinera begreppen yrke, lärande ur ett sociokulturellt perspektiv, digital kompetens och digitala kunskapsklyftor. Resultatet i undersökningen visar att samhället är i ständig förändring, digitaliseringens kraftiga utveckling och nya läroplansmål där barn ska utveckla digital kompetens är något som är oundvikligt i förskolan. Det som är centralt i vårt resultat är att den digitala kompetensen hos pedagogerna behöver utvecklas, att kunskapsklyftor är sammankopplat till livserfarenheter och generation samt att lärplattan är ett centralt digitalt verktyg i förskolorna.

The government of Sweden issued a national strategy in 2015 for the Swedish school to develop pupils' digital competence. Hence, The National Agency for Education altered the curricula for schools of all levels to include pupils' development of digital competence in July of 2018. This is an interview study with three upper secondary teachers in civics. The purpose was to examine how these upper secondary teachers in civics interpret and apply the new addition of digital competence in the civics subject. Since the concept of digital competence is widely defined, a decision was made to look into how teachers interpreted and applied the digital competence in general. However, a more specific approach was also taken to examine how teachers were developing pupils' skills in searching information digitally, and if the teachers included search criticism which the National Agency for Education include in their definition of digital competence.The government of Sweden’s national strategy to develop pupils' digital competence was viewed in this paper as a process of implementing a political reform. The main focus was the teachers' perspectives which are the executers of the implementation. There were three main key points that were looked into through this perspective when the political implementation was studied. The key points were if the teachers understood the political reform, if they had the necessary resources that helped them understand the reform, and if they wanted to implement the reform. The questions for the interview were partly designed with this theoretical framework in mind and was the tool to analyze the answers. The study shows that there are problems in implementation of aforementioned strategy. The three upper secondary school teachers partially interpreted and practiced digital competence as it intended by The National Agency for Education. The teachers lacked a deeper knowledge in internet infrastructure and did not practice search criticism. The teachers also had a great deal of resources, but two teachers chose not to utilize these since they felt confident in their ability to develop pupils' digital competence.

I detta examensarbete granskas ett digitalt läromedel i svenska för årskurs 4–6 med syfte att påvisa vilka uppgiftskulturer som speglas i läromedlets uppgifter till eleverna. Med uppgiftskulturer menas inom vilka kategorier som uppgifterna till eleverna tillhör. I denna granskning används Sten-Olof Ullströms (2009) definitioner och kategoriseringar av uppgiftskulturer som är uppgifter som läskontroll, uppgifter som flykt från texten och uppgifter för att dikta vidare. Under teori och tidigare forskning skrivs uppgifter som flykt från texten om till definitionen uppgifter med text som utgångspunkt. Vidare är syftet även att analysera de digitala mervärdena och kriterier för ett teknikstött lärande. De digitala mervärdena belyser huruvida det digitala läromedlet utnyttjar möjligheter som en tryckt lärobok inte har. Kriterier för teknikstött lärande fokuserar på interaktivitet, återkoppling, narrativa former, individanpassning, samarbetsformer samt på metakognitivt lärande. Analysen visar på att de dominerande uppgiftskulturerna är att eleverna möter uppgifter som läskontroll och uppgifter med text som utgångspunkt. Resultaten visar även att det enskilda arbetet är det mest frekvent förekommande gällande vilka arbetsformer eleverna uppmanas att arbeta i. Huvudslutsatsen presenterar att läromedlet är en bok på burk då det inte utnyttjar de möjligheter som finns gällande ett digitalt läromedel. Uttrycket ”en bok på burk” (s.230) kommer från Peter Gärdenfors (2010) beskrivning att det digitala läromedlet enbart skulle vara en digital version av en tryckt lärobok.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en ökad förståelse för de utmaningar som ställs på våra grundskoleelever i en föränderlig och digitaliserad värld. Vi vill studera vilken roll det kritiska tänkandet spelar i ett samhälle där informationsflödet är stort och där gemene person får lov att vara delaktig i informationsskapandet. Med ett fokus på samhällskunskapens källkritiksundervisning vill vi undersöka utbildningens roll i att utveckla och att rusta våra unga samhällsmedborgare för en digitaliserad framtid och samtid. De frågeställningar som vi utgått ifrån i vårt arbete är “Vad säger forskningen om samhällskunskapens källkritiksundervisning i grundskolans digitaliserade klassrum?” och ”Vilken funktion anser forskarna att det kritiska tänkandet har i ett digitalt samhälle?”. Vår metod består av en genomförd analys av aktuell forskning kring området. Genom att söka i olika databaser såsom Libsearch och ERIC har vi funnit nio vetenskapliga artiklar (granskade genom peer-review), en licentiatavhandling, två doktorsavhandlingar samt olika policytexter som utgör grunden för vår analys och vårt resultat. Kunskapsöversikten ger en bred bild av de kompetenser som behövs för en digitaliserad framtid och samtid, med tyngdpunkt på det kritiska tänkandet. Slutsatser vi kunnat göra utifrån den aktuella forskningen är att synen på läsning behöver förändras och att multimodala texter därmed bör få en större plats i undervisningen, samt att elever behöver stöd i att granska dessa texter.

Programmering har nyligen introducerats i matematikämnet i grundskolan. Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärares inställning är till introduktionen av programme¬ring i matematikämnet i grundskolans årskurs 7–9.Undersökningen är gjord med hjälp av semistrukturerade intervjuer av kvalitativ karaktär. Lärare som undervisar i matematik på högstadiet ingår i studien. Intervjuerna spelas in och transkriberas. Resultaten analyseras med tematisk analys.Resultaten av studien är att några lärare känner sig redo för att starta med program-mering i matematikämnet och några känner sig inte alls redo. Huvudsakligen anser lärarna att programmering ska ingå i matematik, eftersom det datalogiska tänkandet är nära besläktat med hur man systematiskt löser uppgifter i matematiken. Programmering är viktigt och kommer att bli ännu viktigare i framtiden med tanke på hur teknik¬utvecklingen och digitaliseringen i samhället ökar.Lärarna i studien anser att riktlinjerna från Skolverket är ganska otydliga med hur mycket programmering som ska ingå samt vilken nivå det ska vara på program-meringen. De vill hellre ha lite mer styrning. Forskning visar däremot att det är bra att läroplanen inte är så styrd, särskilt inom ett område som programmering där utveckl¬ingen sker i snabb takt.Hur introduktionen av programmering kommer att ske i olika skolor kommer att bero mycket på lärarnas eget intresse och kunskaper samt hur skolledning och huvudman agerar i frågan.

Syftet med min undersökning är att skapa förståelse för hur lärare som jobbar i årskurs f-3 använder sig av digitala verktyg i svenskämnet. Mitt fokus har varit hur lärare upplever att digitala verktyg kan främja elevers språkutveckling. Mina forskningsfrågor är följande: Hur använder sig lärare av digitala verktyg i svenskämnet? Hur upplever lärare att digitala verktyg påverkar elevers språkutveckling? Vilka digitala verktyg är synliga i svenskundervisningen? För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av två olika metoder. Dels har jag använt mig av en kvalitativ forskningsmetod genom att ha intervjuat fyra lärare i ämnet, dels en kvantitativ forskningsmetod där jag analyserat lärarstudenters observationsmaterial. Det sistnämna är en del av ett pågående forskningsprojekt lett av Eva Wennås Brante. Syftet med det projektet är att undersöka förekomsten av digitala verktyg i svenskundervisning på lågstadiet, samt med vilket fokus digitala verktyg används.I min studie har jag använt begrepp från det sociokulturella och det behavioristiska perspektivet för lärande vid analys av data. Jag presenterar nationell och internationell tidigare forskning om digitala verktyg i språkutveckling. Resultatet av min undersökning visar att de allra flesta lärare dagligen använder sig av digitala verktyg i undervisning och att eleverna själva gör det flera gånger i veckan. Lärare kopplar sin dator till en projektor eller smartboard för att fånga elevers uppmärksamhet och för ett gemensamt lärande, medan elever använder datorer eller datorplattor främst som ett verktyg för skrivande. Det här framgår både i intervjuer och analys av observationer. Lärare ser positivt på digitala verktyg för att främja elevers språkutveckling, eftersom det bidrar till en variation i undervisningen vilket de menar ökar elevers motivation.

De reviderade styrdokumenten vilka träder i kraft den 1 juli 2018 har fokus på bland annat digital kompetens. Detta examensarbete grundar sig i de digitala förändringar som skolan genomgår för att möta digitaliseringens framväxt. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem olika svensklärare där begreppet digital kompetens var i fokus. Vår ambition var att få en insikt i hur gymnasielärare förhåller sig till och arbetar med begreppet digital kompetens. Vad som framgick i de fem intervjuerna var att begreppet digital kompetens upplevs, av lärarna, som tolkningsbart och otydligt. Lärarna upplever att detta ger frustration, då det inte har tillräckligt med digital kompetens för att sin tur använda och undervisa utifrån begreppet. Analysen visade att lärarna efterfrågar en utvecklad och stärkt digital kompetens för att möta de reviderade styrdokumentens mål. Vi menar utifrån detta att lärarna och i sin tur eleverna bör ges möjlighet att utveckla sin digitala kompetens genom att begreppet fastställs i styrdokumenten på ett tydligare sätt, så det inte ligger på den enskilda läraren att på egen hand förhålla sig och arbeta med digital kompetens.