I denna uppsats kartläggs och analyseras beskrivningar av norrbottniska dialekter som presenteras i tre inflytelserika läromedel i dialektologi. Detta har gjorts i syfte att undersöka hur beskrivningarna kan kopplas till begreppet dialekt samt huruvida beskrivningarna kan relateras till identitetsskapandet hos talare av norrbottniska dialekter. Materialet utgörs av Elias Wesséns Våra folkmål (1969), Bengt Pamps Svenska dialekter (1978) och Gertrud Petterssons Svenska språket under sjuhundra år (2005). Uppsatsen använder sig av den diskursanalytiska nivån dispositiv. Genom metoden kontrasteras materialets beskrivningar av språket i södra respektive norra Norrbotten. Resultatet visar att materialets beskrivningar av språket i norra Norrbotten är ytliga och i vissa fall icke-existerande. Studiens slutsats är att materialet reproducerar en dialektologiskt traditionell bild av norrbottniskt språk, som inte stämmer överens med områdets faktiska språkförhållanden. Till sist visar studien även på ett behov av ny forskning om språket i norra Norrbotten.

En av EU:s största största satsningar för att sammanföra européerna är det årliga utnämnandet av en europeisk kulturhuvudstad. Målet med projektet är att lyfta Europas kulturella mångfald och rikedom. Men i dessa kulturhuvudstäder som ämnar att främja den lokala kulturen finns en trend där gräsrotskulturen gör motstånd, ett sådant exempel finns i Umeå som var kulturhuvudstadsår 2014. Denna uppsats undersöker med stöd av T.V. Reeds teori om sociala rörelser samt med Laclau och Mouffes diskursanalys den motdiskurs och kulturella aktivism som bildades inom Umeås gräsrotskultur. Därtill utreds vikten av det gemensamma skapandet av kulturella produkter som ett verktyg för bildandet av rörelser. Resultatet av undersökningen är att två huvudsakliga teman kan identifieras inom motdiskursen samt en bekräftelse på att de kulturella produkter som skapades hade en förenande effekt på en annars heterogen gräsrotskultur.

Uppsatsen syftar till att undersöka vilka bilder av det nutida Kina, och vilket historiebruk som förmedlas i sju svenska läroböcker för gymnasieskolans historieämne. Detta görs genom en kvalitativ text- och bildanalys som delas in i två delar; en orientalistisk diskursanalys om skapandet av “den andre” utifrån Hägerdals två teoretiska begrepp Exotism, i denna undersökning kallad “Den andre”, och Positionell överlägsenhet, samt Klas-Göran Karlssons historiebrukstypologi. Urvalet av böcker sker genom att de sju vanligast förekommande läroböckerna i kursen historia 1b valts ut. Resultatet visar att traditionella bilder av Kina lever kvar i form av synen på Kina som ett hot, ett land med starka kontraster, tudelad fascination och fruktan, att man bedöms efter den västerländska världens utveckling, och som beroende av stimulans från västvärlden för att kunna utvecklas som land. Undersökningen visar att det moraliska och ideologiska, tillsammans med det existentiella, historiebruket dominerar i läroböckerna.

<p>Uppsatsen har ämnat bidra till diskussionen om hållbar utveckling genom att undersöka hur begreppet används inom de regionala strukturfondsprogrammen. Utifrån de tre dimensionerna av hållbar utveckling, social, ekonomisk och ekologisk, undersöks hur begreppet har behandlats i de tre regionala strukturfondsprogrammen för Skåne-Blekinge, Stockholm och Mellersta Norrland. Därigenom utreds också huruvida det förekommer några regionala skillnader. Uppsatsen utreder vilka faktorer som har påverkat programinnehållet och ställer frågan om regionernas syn på sig själva och rummet har haft någon betydelse. Vidare har uppsatsen analyserat vad dessa skillnader eller likheter kan komma att få för betydelse för Sveriges regionala utvecklingsarbete. Uppsatsen har dessutom haft ändamålet att testa lämpligheten av diskursanalysmetoden för denna undersökning. Resultaten visar bland annat att hur regionerna har sett på hållbar utveckling har berott på deras situation och vad de i övrigt har velat se för utveckling</p>

<p>Syftet med studien är att<strong> </strong>analysera hur fenomenen omdömen och bedömning konstrueras; i en lärardiskurs, i diskursen i skriftliga omdömen samt historiskt i styrdokumenten Lgr 69, Lgr 80 och Lpo 94<strong>.</strong> För att studera hur fenomenen omdömen och bedömning konstrueras har kritisk diskursanalys använts. Datainsamling har skett med hjälp av en fokusgruppsintervju med lärare. Även skriftliga omdömen och styrdokument har studerats. I en fokusgruppsintervju får en grupp diskutera ett på förhand givet ämne; i denna studie har ämnet varit omdömen och bedömning. Resultatet av datainsamlingen har analyserats utifrån Faircloughs tredimensionella modell som används i kritisk diskursanalys. Resultatet av analysen visar att trots att lärare arbetar på samma skola kan arbetet med bedömning se mycket olika ut. Tidigare läroplaner lever kvar i undervisning och bedömning samt i de skriftliga omdömenas kommentarer. De nu gällande styrdokumenten ger också stort tolkningsutrymme av undervisningen vilket kan vara en förklaring till att lärare kan fortsätta att arbeta som de alltid har gjort. I studien lyfter lärarna fram och hänvisar till ord och begrepp i styrdokumenten. Även de skriftliga omdömena förhåller sig normativt till styrdokumenten. Vidare visar resultatet att det är av stor vikt att tid ges till reflektion och pedagogiska diskussioner så att gemensamt språk utvecklas inte bara vid implementering av nya riktlinjer utan kontinuerligt i lärarnas fortsatta arbete.<strong> </strong></p>

<p>Med utgångspunkt i den litterära tidskriften 10TALs nummer ”Vässa kritiken!” och depåståenden som där dryftades om Dagens Nyheters kulturbilagas allt mer frekventaanvändande av så kallade ”boklistor”, är denna uppsats syfte att studera dessa boklistorsfrekvens och form under den gångna tioårsperioden 2000-2009. Detta görs genomfrågeställningarna: Vilka olika boklistor finns det?; Vilken/vilka diskurser framhävs ochformas i boklistorna?; Vad skulle kunna förmedlas genom boklistorna?; På vilket sätt harantalet boklistor förändrats mellan år 2000 och 2009?För att besvara dessa frågor görs en kvantitativ översikt och fyra fallstudier avuppsatsförfattaren valda boklistor genom den kvalitativa metoden kritisk diskursanalys utifrånRoger Fowlers Language in the News. Discourse and Ideology in the Press (1991) samtNorman Faircloughs Media Discourse (1995). Urvalet består av fyra slumpmässigt utvaldaveckor, år 2000, 2003, 2006 och 2009.Den teoretiska bakgrunden bygger på Bill Kovach och Tom Rosenstiels The Elements ofJournalism (2007), Josefine Sternviks I krympt kostym. Morgontidningarnasformatförändring och dess konsekvenser (2007), Tomas Forsers Kritik av kritiken (2002),Kristina Widestedts Ett tongivande förnuft. Musikkritik i dagspress under två sekler (2001)samt i viss mån Viktor Sjöbergs magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskapframlagd vid Bibliotekshögskolan i Borås: Kritikens plats på Dagens Nyheters kultursidor1997 och 2007.Resultatet av den kvantitativa översikten visar att det skett en uppgång i antalet boklistorde senaste åren, dock ingen stadig sådan. Olika sorters boklistor har använts under olikatidsperioder, år 2009 används definitivt flest boklistor samt flest sorters boklistor.De kvalitativa fallstudierna visar på fyra olika diskurser: Den sanna, Den reflekterande,Den informerande samt Den kreativt upplysande. Slutsatsen visar att DN Kulturs boklistorinte lever upp till de normativa kriterier för kritik som teorin målar upp och att boklistornauttrycker en förenkling av värdeomdömen vilken inte alltid gagnar läsaren.</p><p> </p><p>Nyckelord:Dagens Nyheter Kultur, litteraturkritik, boklistor, kritisk diskursanalys, kvantitativ översikt.</p>

<p>Medias makt att påverka individers sätt att tolka verkligheten är stor. Alltså blir betydelsen för hur man väljer att skriva någonting viktigt då det påverkar den sociala praktiken, i fråga om makt, inflytande för individer och grupper. Vi har i denna uppsats lagt fokus på svensk nyhetsmedias framställning av invandrarkvinnan. Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka och analysera diskursen kring invandrarkvinnan i svensk dags- samt kvällspress utifrån frågeställningarna; Hur skildras den invandrade kvinnan i svensk dags- samt kvällspress? och Förekommer stereotyper kring invandrarkvinnan och i så fall hur ser de ut? Det finns ingen tidigare forskning med samma syfte, dock förekommer det forskning kring hur media skildrar invandrare och flyktingar. Den tidigare forskningen pekar på medias roll i skapandet av De Andra i syfte att skapa en svensk identitet.</p><p>Vi har genomfört en kritisk diskursanalys med utgångspunkt i Faircloughs Critical Discourse Analysis. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter har varit socialkonstruktivism och genusteori. Empirin är baserad på 63 artiklar hämtade från Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet, publicerade under åren 2005 och 2006. De fyra teman som var tydliga i artikelmaterialet är: konstruktionen av de andra, heder, religion & kultur samt integration. Våra resultat visar på ett likartat skildrande av den invandrade kvinnan som ett offer för olika strukturer. Dels för samhälliga strukturer samt för kulturella och religiösa strukturer. Vårt artikelmaterial påvisar även en motdiskurs, om än en svag sådan, i vilken invandrarkvinnans etniska och kulturella bakgrund framställs som någonting positivt.</p>

<p>Nio unga män djupintervjuades i syfte att studera på vilket sätt unga män som ännu inte vet om de är fertila talar om fertilitetens och reproduktionens betydelse för maskulinitetskonstruktioner, samt hur innehållet i deras maskulinitetskonstruktioner påverkas av diskurser kring fertilitet och reproduktion. Metoden var kritisk diskurspsykologisk analys som fokuserade på hur deltagarna använde språket för att konstruera maskulinitet. Intervjudeltagarna konstruerade maskulinitet på ett multidimensionellt och komplext sätt. De använde sig främst av ett distanserat språkbruk präglat av ett ideologiskt dilemma som handlade om pendlandet mellan att positionera sig som traditionellt kontra alternativt maskulin. Innehållet i konstruktionerna utgjordes av diskurser om betydelsen av impotens kontra infertilitet, reproduktion som prestation, att faderskap medför högre maskulinitetsstatus samt att reproduktion och maskulinitet står i relation till reproduktion och femininitet. Framtida forskning får avgöra om det alternativa maskulinitetsidealet verkligen kan sägas vara ett alternativ, och inte bara ytterligare ett sätt att vara hegemonisk på, samt om det kan ta över positionen som dominerande ideal i kulturen.</p>

<p>Uppsatsen utgår från syftet att ringa in diskurser kring mens, och att utifrån poststrukturalistisk diskursteori granska hur dessa kan ses som performativt könande av den menstruerande kroppen.</p><p>Mensdiskurser ska förstås som tal om samt praktik kring mens. Dessa diskurser har jag försökt fånga genom att analysera vad som här kallar mensrådgivningslitteratur. Därutöver har fyra unga tjejer som fått mens intervjuats om hur de förhåller sig till och talar om menstruation och (sitt) menstruerande. Utifrån tre teman har därefter poststrukturalistiska teorier om diskursivt könande praktiker applicerats. Dessa har huvudsakligen hämtats från Bronwyn Davies (2003) resonemang om könade kroppar, samt barn som medkönande agenter. De teman som återkommer är ”Mens som utvecklingsberättelse”, ”Mens som förenande av kvinnor och uteslutande av män”, samt ”Att vara sist”.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att utforska innebörden hos begreppen Bildning och Högskolemässighet så som de används i debatten kring svensk högre utbildning i början av 2000-talet. Vidare vill studien se om det är möjligt, utifrån de innebörder begreppen ges, att bedriva en högre utbildning som innefattar dem båda. För att få en hanterlig analys har endast en delaspekt av Högskolemässighet, vetenskaplighet, analyserats. Studien har genomförts som en textanalys av nio texter med anknytning till svensk högre utbildning. Analysen har bestått av två steg. För det första en idéanalys där innebörder av begreppen identifierats och klassificerats och för det andra en diskursanalys där innebörderna satts i ett sammanhang genom att beskriva den formande praktik, den diskurs, som gett dem deras innebörd. Idéanalysen visar på ett brett bildningsbegrepp och tolv dimensioner av begreppet identifieras. För vetenskaplighetsbegreppet identifieras fyra dimensioner. Diskursanalysen visar på ett bildningsbegrepp som är starkt präglat av Högskoleverkets dokument kring bildning. Högskoleverket har uttryckt en önskan om ett brett bildningsbegrepp något som kommit att ge ett bildningsbegrepp som innefattar innebörder som historiskt sett varit åtskilda. Det vetenskaplighetsbegrepp som identifieras hämtar innebörder från såväl klassiska som kontemporära vetenskapsideal. I materialet identifieras tre tendenser hos begreppen. För det första en breddning av bildningsbegreppet där allt fler och ibland motstridiga innebörder kommit att inkorporeras. För det andra en ”utbildningifiering” av bildningsbegreppet som innebär att bildning som begrepp rör sig mot utbildning, en utveckling som kan ses som en degradering av bildningsbegreppet, och för det tredje en överlappning av begreppen bildning och vetenskaplighet. Den senare tendensen ger upphov till en diskurs där såväl bildning som vetenskaplighet är nödvändiga komponenter i en högskolemässig högre utbildning.</p>