Att börja på högstadiet och byta både skola och de flesta av sina klasskamrater kan vara positivt såväl som negativt. Det kan vara en chans att hitta nya intressen, eller jobbigt med mycket nya intryck och högre krav. Om man dessutom har särskilda behov, till följd av ett funktionshinder, kan den omställningen bli väldigt krävande om inte skolan klarar av att tillgodose ens behov. När en elev är inkluderad i skolan så innebär det att eleven skall involveras helt och hållet i sammanhanget på samma villkor som sina klasskamrater (Fors 2004). Den här uppsatsen bygger på en fallstudie gjord med kvalitativa intervjuer som handlar om en 13-årig pojke som har funktionshindret Downs syndrom och är inkluderad i årskurs 7. Förutom eleven i fråga har jag intervjuat hans lärare, föräldrar och assistenter för att få en uppfattning om hans fysiska aktivitet i skolan och på fritiden. Syftet med mitt arbete är att undersöka om en elev med funktionshindret Downs syndrom får möjlighet att utvecklas i ämnet idrott och hälsa genom inkludering, och vad den inkluderade undervisningen får för konsekvenser för hans fysiska aktivitet både före och efter skoltid. De resultat jag har fått visar att eleven i fråga får stor möjlighet att utvecklas genom att han har många klasskompisar att idrotta tillsammans med, men också att titta på och härma. Vidare visar också resultaten att eleven utvecklar en hög självkänsla av att vara inkluderad och att eleven har utvecklats både i ämnet idrott och hälsa och på fritiden sedan årskurs 6. / Starting the senior level of the compulsory school often means changing schools and most of ones classmates, an experience that can be both positive and negative. It can be a chance to find new interests, or a hard time with new impressions and higher demands. If one also has special needs, because of a functional disorder, the change of schools can be very challenging if the school does not have the ability to provide for one’s needs. When a student is included in school, it means that the student shall be fully involved in the situation on the same terms as ones classmates (Fors 2004).This essay is founded on a case study made with qualitative interviews about a 13-year old boy with the functional disorder Down’s syndrome and is included in grade 7. Except for the student in question, I have interviewed his teachers, parents and assistants to form an opinion about his physical activity in school and on his free time. The purpose of my work is to investigate if a student with the functional disorder Down’s syndrome gets the opportunity to develop in the subject physical education by being included, and what consequences the included education has for his physical activity both in and after school. My results show that the student in question has great opportunity to develop, not only by having many different classmates to work out together with, but also by watching them and imitate. Further more the results show that the student develops high self-esteem by being included, and that he has developed both in the subject physical education and on his free time since grade 6.

Berättelser om Downs Syndrom formuleras ofta utifrån, av andra än de som lever med diagnosen. Inom forskning är det vanligtvis genom anhöriga eller omsorgspersonal som vi försöker närma oss en förståelse av vad diagnosen innebär. Mitt syfte här var att, genom intervjuer med vuxna som har Downs Syndrom, studera hur identiteten konstrueras utifrån dessa villkor samt se om det handlar om en avvikaridentitet. För genomförandet använde jag narrativ teori och metod som jag låtit inspireras av den hermeneutiska tolkningsprocessen. Genom att analysera livsberättelser som ett uttryck för identitet som en en språklig process, ville jag fånga och förmedla de berättelser som personerna själva ger uttryck för. Jag fann berättelser om existentiell förlust i relation till det man inte har men "kunde ha haft". Jag fann upplevelser präglade av att vara kropp och av ensamhet samt berättelser om motstånd gentemot en identitet som avvikare. Ett motstånd som resulterar i att individen osynliggörs. Resultatet landar i att förmågan att skapa och upprätthålla en sammanhängande berättelse om sig själv och kunna förmedla den enligt det sociala livets normer, är grundläggande för huruvida en avvikaridentitet tar form eller kan bekämpas. För personer med Downs Syndrom kan detta ta sig uttryck i en mellanrumsidentitet och berättelsen tystnar.

Målet med den här studien var att beskriva upplevelsen av att få ett barn med Down Syndrom. Vi valde att använda oss av självbiografier då det inte har gjorts så många kvalitativa studier inom detta ämne i Sverige. Vår kvalitativa innehållsanalys följer modellen: Att analysera berättelser (Friberg, 2006). Resultatet blev åtta teman: Personalens påverkan i samband med förlossningen, ovisshet och oro vid den första misstanken, upplevelser i samband med beskedet, upplevelse av skuld, flykt och misslyckande, upplevelse av sorg och smärta, omgivningens reaktioner och påverkan, fördomar och oro inför framtiden och så blev vardagen. Resultatet visar att nyblivna föräldrar till barn med Downs Syndrom har ett stort behov av stöd från omvårdnadspersonalen. Föräldrarna beskriver en väldigt påfrestande situation som kräver uppmuntran från omgivningen. De beskriver också svårigheter med att hantera de egna fördomarna. Omvårdnadspersonal bör känna till hur viktigt det är med adekvat information om Downs Syndrom. Föräldrarna behöver detta för att bearbeta sina förutfattade meningar men också för att delge denna information till släktingar och vänner. Genom en god förståelse för hur föräldrarna upplever sin situation kan omvårdnadspersonal bättre tillgodose föräldrarnas behov. / The aim of the study was to describe the experience of becoming a parent to a child with Down Syndrome. We chose to analyse autobiographies since there are few qualitative studies made in Sweden in this area. To do our qualitative content analysis we used Fribergs (2006) method to analyse narratives, which resulted in eight themes: The nursing staff's impact during and after childbirth, uncertainty and dread at the first suspicion, experiences in connection with the reply, to experience feelings of blame and escape and failure, to experience sorrow and pain, reactions and impact from the environment, prejudices and dread for the future and everyday existence. The results indicates that becoming a parent to a child with Down Syndrome means a great need of support from the nursing staff. The parents describe a very stressfull situation that requires encouraging from the environment. They also describe difficulties in handling their own prejudices. Nursing staff should know how important it is with adequate information about Down Syndrome, the parents need it to control their prejudices and also inform their relatives and closest friends. By understanding this situation nursing staff can meet the parents needs and requirements.

Intresset för barn med Downs syndrom har funnits hos mig sedan förskollärarutbildningen för 25 år sedan, då jag under en praktikperiod mötte en flicka med detta syndrom. Hon var vid 13 års ålder utan verbalt tal. När jag många år senare hörde talas om Karlstadmodellen, som är en modell för språkträning av barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kom jag att tänka på denna flicka och vilka möjligheter hon kunde ha haft. Under specialpedagogutbildningen har intresset kommit att röra samhällets stöd, arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation och inkludering av dessa barn. I denna undersökning har intervjuer gjorts med 15 personer i nära kontakt med fyra barn med Downs Syndrom: föräldrar, resurspersoner/assistenter, förskollärare, lärare och fritidspedagoger. Resultatet visar att samhället har en viktig funktion i stödet av både föräldrar och pedagogisk personal, och att arbetet med alternativ kommunikation, i dessa fall teckenkommunikation, har betytt mycket för barnens språkliga utveckling. Inkludering i den vanliga förskolan utvecklar barnens sociala förmåga visar sig också i resultatet. Inkludering i den vanliga grundskolan är för tre av barnens familjer fortfarande en hypotetisk diskussion, medan familjen till det barn som börjat i den vanliga grundskolan enbart har positiva erfarenheter. I denna undersökning vill jag peka på en del av de möjligheter som finns för barnen med Downs syndrom tack vare samhällets stöd, teckenkommunikation (TAKK) och inkludering.

Studien bygger på en sammanställning av tidigare insamlad och ej bearbetad data. Syftet med studien var att jämföra om det fanns några skillnader kring känslor hos mödrar och fäder till barn med Downs syndrom (DS). 80 mödrar respektive 79 fäder deltog i studien. De fick svara på en enkät gällande känslor under en tidsperiod på tre månader tillbaka. Barnens medelålder var 4,7 år då föräldrarna besvarade enkäten. Enkäten som användes i föreliggande studie bestod av 21 stycken känslouttryck som skulle skattas på en Visuell Analog Skala (VAS) från 0-10. Resultatet visade att mödrar och fäder till barn med DS skattade ”glad” högst och ”förkrossad” lägst. ”Glad”, ”arg” och ”ledsen” var signifikant högre hos mödrarna jämfört med hos fäderna. Fäderna skattade ”bitter/dyster” signifikant högre än mödrarna. För övrigt fanns inga signifikanta skillnader mellan föräldrarna. Totalt skattade mödrar och fäder de positiva känslouttrycken högre än de negativa. Resultatet i studien tyder på att mödrar och fäder till barn med DS inte är i behov av könsanpassad utan istället individanpassad stöttning och vägledning. / This study is based on a compilation of previously collected and unprocessed data. The purpose of the study was to compare whether there were any differences between the feelings of mothers and fathers of children with Down syndrome (DS). 80 mothers and 79 fathers participated in the study. The children´s average age was 4,7 years when the parents answered the questionnaire. They were responding to a questionnaire concerning feelings over a period of three months. The survey that was used in the study consisted of 21 emotional expressions that would be estimated on a Visual Analog Scale (VAS) of 0-10. The results showed that both mothers and fathers of children with DS estimated "happy" highest and "devastated" lowest. "Happy", "angry" and "sorry" was significantly higher in mothers compared to fathers. Fathers estimated "bitter / gloomy" significantly higher than the mothers. Moreover, there were no significant differences between the parents. Both mothers and fathers estimated the positive emotional expressions higher than the negative. The results of the study interpret that mothers and fathers of children with DS are not in need of gender-adapted but personalized support and guidance.

<p>Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie om föräldrars erfarenheter av en vardag tillsammans med ett barn som har Downs syndrom, i synnerhet när det gäller barnets ungdomstid. Den insamlade empirin har tolkats med hjälp av Beckers (2006) teori om avvikelse, Goffmans (2001) teori om stigma samt Goffmans (2009) teori om interaktion i det vardagliga sociala livet. Föräldern ingår i ett allmänt system av normalitet, såsom övriga samhällsmedlemmar. Studiens fokus ligger på förälderns agerande utefter detta i förhållande till den situation som barnets funktionsnedsättning för med sig. Downs syndrom medför en utvecklingsstörning, vilket innebär att barnets kroppsliga och mentala utveckling inte alltid är i fas med varandra. En följd av detta är att småbarns- och ungdomstiden förlängs, vilket föräldrarna i vår studie upplever som en svårighet. Svårigheten ligger bland annat i att barnets självständighetsutveckling skiljer sig från det som i allmänhet anses vara normalt och därmed skiljer sig även förälderns roll i denna utveckling. Studien visar att föreställningar om normalitet ständigt är närvarande i föräldrarnas berättelser.</p> / <p>We have made a qualitative interview study about parents' experiences of every day life with a child who has Down syndrome, particularly with regard to the child's youth. The empirical data collected has been interpreted using Becker's (2006) theory of deviance, Goffman's (2001) theory of stigma and Goffman's (2009) theory of interaction in everyday social life. The parent are included in a general system of normality, just as any other member of society. The focus of the study is parent's acting in relation to normality and to the situation that the child's disability causes. Down syndrome results in a development disorder, which means that child's physical and mental development not always is in phase with each other. This causes an extension of the childhood and youth, which the parents in our study perceive as difficult. The difficulty lies among other things in that the child's development of independence differs from what is generally considered to be normal and that the parent's role in this development consequently also differs. The study shows that ideas of normality are constantly present in the parents' narratives. </p>

Denna studie undersöker fyra grundskole - och grundsärskoleelevers upplevelser av den egna skolmiljön i en inkluderande verksamhet. Studien är baserad på kvalitativa undersökningsmetoder som deltagande tekniker, observationer och samtal. En analys av materialet har gjorts utifrån rumslig, social och didaktisk aspekt av inkludering. Resultaten av studien visar att eleven kan vara inkluderad utifrån en eller flera aspekter. Eleverna har beskrivit sin skolmiljö och uttryckt de behov de har för att kunna delta i skolans arbete. Det finns en samstämmighet hos eleverna i deras önskemål om en lugn miljö och arbete i mindre grupp. Trots att klassrummet synbarligen hade en lugn miljö, var det ändå ansträngande att vistas där en hel lektion. För att utveckla skolans arbetsmiljö kan man arbeta med ett mer medvetet förhållningssätt till klassrummets utformning. Klassrummet ska vara en plats för lärande och en social mötesplats. För att göra skolan tillgänglig måste miljön studeras utifrån olika synvinklar och där kan eleverna vara med och påverka. Studien kan bidra till att lyfta fram metoder och synsätt för att göra skolmiljön tillgänglig för alla elever.

Bakgrund Viljan till kommunikation är en mänsklig egenskap som förenar oss. När kommunikation sker mellan människor sker ett utbyte av olika former av information. Att varje barn skall ha rätt till att vara delaktig i förskolans verksamhet är självklart. Även de barn som på grund av någon funktionsnedsättning inte har utvecklat sitt språk eller sin kommunikativa förmåga har dessa barn rätt att känna sig som en i gruppen, likaså gäller detta för de barnen som är flerspråkiga. Genom pedagogernas arbete med TAKK-metoden kan barnen vara delaktiga i samspelet med alla i förskolan. Syfte Syftet är att undersöka vilken kännedom och vilka uppfattningar pedagogerna har kring Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation samt få en förståelse för hur arbetet med detta kan se ut i det vardagliga arbetet i förskolan. Metod Jag har använt mig av kvalitativ metod med intervju som redskap. Jag har intervjuat sju pedagoger på en förskola i Västa Götaland. Vid analys och bearbetning av min empiri har jag använt mig av den fenomenografiska ansatsen och av en analysmodell för att bearbeta det insamlade materialet. Resultat Mitt resultat visar att pedagoger tycker att Tecken som Alternativ och Kompletterande kommunikation metoden gynnar alla barns utveckling oavsett om barnen har funktionsnedsättningar, är flerspråkiga eller inte. Metoden ses som ett komplement till det talade språket och används i de flesta momenten inom förskolan. Alla pedagoger använder sig av metoden och detta leder enligt pedagogerna till att barn blir delaktiga i ett sammanhang och kan göra sig förstådda.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Karlstadmodellen och TAKK (Tecken somAlternativ och Kompletterande Kommunikation) kan användas i förskoleverksamheten för attfrämja hela barngruppens språkutveckling.De metoder som har används för att undersöka och svara på frågeställningen är intervju ochenkätundersökning. Det gjordes tre olika intervjuer. En med en mamma till ett barn demDowns syndrom och som även är certifierad handledare i Karlstadmodellen. En med enbarnskötare som arbetat med ett barns språkutveckling med hjälp av Karlstadmodellen. Ochden tredje intervjun gjordes med tre sjuksköterskor på Barnavårdscentralen.Enkätundersökningen skickades ut till 16 förskolor och 14 svarade. Detta genererade i 56besvarade enkäter. På så vis blir det totala bortfallet 13 obesvarade enkäter.I resultatet framkom det att man i Karlstadmodellen och TAKK arbetar med ett nätverk kringdet barn som är i behov av stöd. Detta är troligen något som skulle vara svårt att applicera påen hel barngrupp. Däremot finns det modeller likande TAKK som är anpassade för barngrupp.Respondenterna från två av intervjuerna anser att man skulle kunna använda sig utav vissalekar från Karlstadmodellen till hela barngruppen. / The purpose with this study is to examine how The Karlstad model and Signs and AlternativeCommunication can be used in preschool to help the whole group of children with theirlanguage development.The methods that have been used to examine and answer all the questions is interviews andquestionnaire. There were three different interviews made. The first interview was with amother to a child with Down syndrome, who is also a certified mentor in the Karlstad model.The next person to be interviewed was a caretaker of children who works with children’slanguage development with help from the Karlstad model. And the third interviewed wasmade with three nurses at the children’s care center.The questionnaire was sent to 16 preschools and 14 of them replied. This generated in 56answered questionnaires.The result shows that those who use The Karlstad model and Signs and AlternativeCommunication work with a network around the child in need of support. This is probablysomething that would be hard to work with in a group of children in preschool. But there ismodels like Signs and Alternative Communication who is adjusted for child groups. Therespondents from two of the interviews consider that some games from the Karlstad modelcan be used for a whole group of children.