Syftet med detta arbete är att undersöka hur dynamisk svårighetsjustering påverkar hur spelare värderar ett spels svårighet, presterar under en spelsession och huruvida de kan upptäcka ett system för sådan justering samt identifiera hur det fungerar.  Arbetet vilar främst på Robin Hunickes arbete kring dynamisk svårighetsjustering men vidrör även koncept som svårighet, flow och olika typer av svårighetsjustering. För att undersöka huruvida system för dynamisk svårighetsjustering påverkar spelande har ett plattformsspel utvecklats och speltestats i två versioner av en handfull respondenter, en version som justerar svårigheten i spelet dynamiskt och en som balanserats för hand. Resultatet från dessa speltester ger inga direkta stöd för att dynamisk svårighetsjustering får spelare att prestera bättre och tyder på att spelare vid en första spelomgång har svårt att identifiera system för dynamisk svårighetsjustering. Resultatet visar dock även på att mer undersökningar kan behövas på ämnet i framtiden.

Detta  arbete  studerar  huruvida  en  dynamisk  balansering  av  rättvisa  kan  förhöja spelares uppfattning av balans i tävlingsinriktade asymmetriska spel. Arbetet grundar sig  på  att  balans  är  relativt  vilket  gör  att  statisk  balansering  i  tävlingsinriktade asymmetriska spel kan uppfattas som orättvisa. Arbetet utgår ifrån Schell och Sirlins definitioner  av  balans  samt  bygger  på  deras  teorier  om  hur  ett  rättvist  spel  bör designas. Ett kortspel med en dynamisk balanseringsmekanik utvecklas och testas av tre  grupper  där  en  grupp  spelar  utan  den  dynamiska  balanseringsmekaniken,  en grupp  spelar  med  den  och  en  grupp  spelar  både  med  och  utan  den  dynamiska balanseringsmekaniken. Under undersökningen erhålls data dels genom observation av  spelandet  och  dels  från  semistrukturerade  intervjuer.  Resultaten  ger  ingen enhetlig  bild  men  tyder  på  att  en  dynamisk  balanseringsmekanik  kan  förhindra  att obalans  uppstår  samt  att  det  i  de  grupper  den  använts  upplevdes  öka  spelets underhållningsvärde.

I det här arbetet undersöks kopplingen mellan dynamiska svårighetsgrader i spel och spelarens förståelse och taktiker för att övervinna problemen spelet sätter upp. Dynamiska svårighetsgrader grundar sig på flow-teorins tankar om skicklighet och utmaning som ett mål att balansera spelupplevelsen mot. Arbetet lutar sig därför delvis på flow-teorin och hur den appliceras i spel men också lärande i spel och heuristiker som modell för beslutsfattande och förståelse. Undersökningen har gjorts med hjälp av ett spel utvecklat för just det här arbetet. Spelet existerar i två versioner, en med en dynamisk svårighetsjustering och en utan justeringen. Med hjälp av intervjuer har sedan respondenternas olika intryck och erfarenheter från att ha spelat spelet samlats in. Resultaten från undersökningen visar inte på att någon koppling mellan dynamisk justering av svårighetsgraden mot flow-upplevelsenflow-kanalen och spelarens inlärning av heuristiker skulle finnas. Det finns anledning fortsätta göra undersökningar inom området, dels eftersom den här studien varit väldigt begränsad i omfång och dels för att andra typer av dynamisk justering med andra syften fortfarande kan ha en effekt på spelarens inlärning.

Arbetets syfte är att undersöka hur användandet av dynamisk svårighet i jämförelse mot användningen av statiska svårighetsgrader påverkar ett casualspels återspelningsvärde och huruvida spelare upplever inlärningskurvan annorlunda. De teorier som ligger grund för arbetet fokuserar kring två områden, där det ena är hur dynamisk svårighet utformas på bästa sätt och vilka fördelar det skulle kunna bidra med. Det andra kretsar kring casualspel och varför casualspel har haft den framgång och vad det är som tilltalar spelare att spela dem samt vad det är som ger spel återspelningsvärde och väl utformade inlärningskurvor. För att utföra undersökningen har två versioner av ett casualspel, vars spelmekanik fokuserar runt skrivhastighet på tangentbord, utvecklats där den ena använder sig av dynamisk svårighet medan den andra använder sig av tre statiska svårighetsgrader. Resultatet från undersökningen visar inte på ett direkt samband att dynamisk svårighet skulle ge ett spel högre återspelningsvärde men att några av de problem som uppstår vid statiska svårighetsgrader kan lösas. Resultatet visar även på att fler undersökningar inom området är nödvändiga.

För att kunna hantera en ökad anslutning av förnybar, variabel elproduktion och efterfrågan på elektricitet kan det komma att krävas omfattande investeringar i elnäten. Som ett alternativ till kostsamma investeringar har efterfrågeflexibilitet presenterats som en lösning, bland annat för att utnyttja det elektriska systemet mer effektivt. Efterfrågeflexibilitet handlar om att kunderna frivilligt ändrar sin elanvändning till följd av någon typ av incitament. En typ av incitament som elnätsföretag kan använda för att styra sina kunder i eldistributionsnäten är elnätstariffen, den avgift som slutkunderna betalar till elnätsbolag för leveransen av elektricitet. Det diskuteras att elnätstarifferna bör utformas mer dynamiskt, det vill säga variera över tid, för att ge kunderna incitament att vara mer flexibla. Syftet med det här arbetet att ta fram en elnätstariff som ger elnätsföretag möjlighet att hantera lokala tekniska begränsningar i eldistributionsnötet, såsom krav på spänningsstabilitet och gränser för termisk belastning på nätets komponenter, genom att påverka kundernas efterfrågan. Målet är att tariffen ska också ska ge en mer effektiv användning av eldistributionsnätet genom att reducera nätförluster och inmatningen från överliggande nät. De dynamiska tariffer som testas i arbetet föreslås vara baserade på den prognosticerade eller historiska inmatningen från överliggande nät. För att testa tarifferna används en metod där en optimeringsmodell kombineras med en nätmodell. I optimeringsmodellen simuleras elanvändningen hos hushållskunder som har en solcellsanläggning och en elbil. Den aktiva kunden optimerar sin elanvändning med hjälp av ett stationärt batteri, bland annat utifrån den signal som elnätstariffen sänder, medan en passiv kund inte har möjlighet att kostnadsoptimera sin elanvändning. Elektricitet som kunderna väljer att mata ut och in i elnätet simuleras i två typnät och för tre olika scenarier. Varje scenario har olika hög andel av aktiva kunder. Resultatet från nätsimuleringen utvärderas dels utifrån om nätet har utnyttjats på ett effektivare sätt men också om lokala tekniska begränsningar har kunnat hanteras bättre. Resultatet visar vikten av att en dynamisk elnätstariff har en effektkomponent, som baseras på den maximala uttagna effekten, när en hög andel av aktiva kunder finns i nätet. De aktiva kunderna maximerar sin utmatning av elektricitetet under de timmar på dygnet som den totala kostnaden är som lägst vilket bidrar till att lasttoppar skapas i elnätet. Effektavgifterna kan dock se till så att dessa lasttoppar begränsas, vilket i sin tur har en positiv effekt på de utvärderingsparametrar som studeras i arbetet. En effektkomponent bidrar dock också till att effektuttaget för de aktiva kunderna är som högst i slutet av månaden, vilket har implikationer för hur debiteringen av effektavgiften bör ske. De dynamiska effekttarifferna som testas är resultatmässigt likvärdiga med de mer konventionella effekttariffer som också analyseras. Slutsatsen är därför att vidare studier krävs för att kunna avgöra hur en dynamisk tariff på ett bättre sätt kan ta hänsyn till lokala nätbegränsningar än en mer statisk tariff. För att göra detta kan den metod som utvecklats i detta arbete, och som kombinerar en optimeringsmodell med en nätmodell, användas. / Political goals for more renewables in the energy system may spur an increasing amount of distributed energy in the distribution grid. This development, along with new loads such as the charging of electric vehicles, raises new challenges the distribution grid operators and may lead to costly investments. Demand side management could facilitate a more efficient use of the grid and has been presented as a more cost-effective alternative to infrastructure investments. One of the tools to steer the demand side is by different grid tariff structures. This thesis assesses dynamic household grid tariffs as a means for distribution grid operators to manage limitations on voltage variations and thermal loads on grid components. In addition to this the tariff should also lead to a more efficient use of the low voltage distribution grid by reducing the network losses and the electricity fed into the grid from the medium voltage grid. In order to evaluate the tariffs a method that is integrating an optimization model for the customer behavior with a grid model is used. In the optimization model the electricity load and generation profiles for different customers are simulated. The active customers have the possibility to cost optimize their electricity usage by using stationary batteries, while passive customers lacks this advantage. Three scenarios with different shares of active and passive customers are simulated in two types of low voltage grids; one rural and one urban. The results from the simulations indicate that a power based fee, based on the maximum power peak of the consumer, is needed in order to reduce the negative impacts in a grid with a large amount of customers actively engaging in cost optimization. However, a power fee based on one single power peak also leads to an electricity usage pattern characterized by a stepwise increase in power usage throughout the month and a power peak in the end of the month. This has implications for how the power fee should be designed. No clear distinction could be seen between the effects of dynamic and more static tariffs. However the method developed in the thesis could be used in further studies to investigate the effects of various tariff structures in different grids even more thoroughly.

Syftet med den här studien var att jämföra hur läromedlen förhåller sig till varandra i framställningen  av text och bild samt hur texten och bilden samspelar, i tryckta respektive digitala läromedel, inom arbetsområdet geometri för årskurs 3. Genomförandet av studien utgick från socialsemiotik som teoretisk utgångspunkt för analysen. Studien följde en socialsemiotisk utgångspunkt. Tre tryckta läromedel och tre digitala läromedel i matematik för årskurs 3 analyserades. Metoden för analysen var en komparativ analysmodell utifrån Hellspong (2012, s.78). Forskningsfrågorna som studien ställde förhöll sig till text, bild och sambandet däremellan inom geometri.   1.     Vad karakteriserar textframställningen för arbetsuppgifter inom geometri för årskurs 3 i tryckta läromedel i förhållande till digitala läromedel? 2.     Vilka likheter och skillnader finns i användandet av bilder till arbetsuppgifter inom geometri för årskurs 3 i tryckta respektive digitala läromedel? 3.     Hur samspelar texten och bilden i tryckta läromedel i förhållande till digitala läromedel i arbetsområdet geometri för årskurs 3?   Resultatet av analysen visade att de tryckta och digitala läromedlen som analyserades inte skiljer sig nämnvärt. Texten framställs på ett liknande sätt, med ungefärligt lika många antal meningar, ord och matematiska begrepp. Bilderna framställs även dessa på ett likvärdigt sätt. Den stora skillnaden mellan de olika typerna av läromedel var att de tryckta läromedlen hade fler uppgifter som saknade bilder. En annan skillnad var att de digitala läromedlen innehöll dynamiska uppgifter. Samspelet mellan text och bild var enligt resultatet tillfredsställande, då bilderna mestadels överensstämde med texten samt att bilderna var placerade intill uppgifterna.   Nyckelord: dynamisk, socialsemiotik, semiotik, matematikdidaktik, digitalisering.

Under vintern bildas det is i vattendrag och när den smälter kan den börja att röra på sig, och blir då dynamisk. Isdynamik kan skada och hämma träd som växer i strandzonen. I denna studie inventerades träden och dess isrelaterade skador på träd längs med två vattendrag. Två områden, ett med och ett utan dynamisk is identifierades och områdena delades in i transekter på två avstånd från vattnet. Antal, art och mängden skador på träd jämfördes mot varandra i förhållande till de två områdena med och utan isdynamik. Tidigare studier har visat att is kan påverka vegetationen och artsammansättning längs vattendrag. Denna studie fokuserar därför på hur isdynamik påverkar träd som växer i strandzonen, med avseende på antal, artsammansättning och mångfald. Resultatet av studien visade att det inte fanns något samband mellan isdynamik och antal träd i de två områdena. I områden med isdynamik var artrikedomen lägre men det var en jämnare fördelning av arterna i jämförelse med områden utan isdynamik. En intressant slutsats av denna studie var att på avstånden där det skadades flest träd var det högre artrikedom och diversitet än på avstånd där färre skadades. / During winter, ice develops in streams and when it melts it may start to move, and it becomes dynamic. Ice dynamics can damage and obstruct trees that grow in the riparian zones. In this study, trees and the ice related damages on trees along two streams were examined. Two locations, one with and one without ice dynamics were identified and the areas were divided into transects at two distances from the stream. Quantity, species and the amount of damage on trees were compared against each other in relation to the two locations with and without ice dynamics. Previously it has been shown that ice can affect the vegetation and composition of species along streams. This study therefore focuses on how ice dynamics affects trees that grow in the riparian zone, with respect to the quantity, composition of species and diversity. The result of this study showed that there is no relationship between ice dynamics and number of trees in these two locations. In the areas with ice dynamics the species richness was lower, but there was a more even distribution of species compared to the areas without ice dynamics. An interesting conclusion of this study is that at distances where most trees were damaged, there was higher richness of species and diversity compared to distances were fewer was damaged.

Introduktion: Tidigare forskning gällande menstruationcykelns påverkan på kvinnor har framförallt undersökt korsbandsrelaterade skador. Desto mindre evidens finns för menstruationscykelns påverkan på postural kontroll. Inför och under menstruation är det ett återkommande fenomen att kvinnor upplever bland annat nedsatt balans och instabilitet. Annan forskning har visat på en förändrad ledlaxitet och neuromuskulär kontroll vilket i sin tur kan påverka postural kontroll. Det finns viss evidens för att detta har ett samband med de fluktuerande hormonnivåerna.   Syfte: Att undersöka vilken påverkan menstruationscykeln har på postural kontroll, och om det skiljer sig mellan de olika menstruationsfaserna.   Metod: Litteratursökning utfördes på PubMed och Cinahl för artiklar publicerade 2000-2021. Artiklar som undersökte balans, antingen statisk, dynamisk eller båda, inkluderades i litteraturöversikten. Urvalsprocessen har utförts och presenteras i enlighet med PRISMA.   Resultat: Sökningen resulterade i elva inkluderade artiklar, samtliga icke-randomiserade longitudinella studier. Nio stycken undersökte delvis/endast statisk balans och fyra undersökte delvis/endast dynamisk balans. Endast en av studierna fann ingen evidens för menstruationscykelns påverkan på postural kontroll. Majoriteten av de övriga fann att postural kontroll var som sämst vid ägglossning och ett fåtal fick motsägande resultat, framförallt de som undersökte dynamisk balans.   Konklusion: Det finns ett samband mellan nedsatt postural kontroll och ägglossning i majoriteten av studierna. Ägglossningen påverkar även nedsatt neuromuskulär aktivitet och ökad ledlaxitet. Resultatet gällande dynamisk balans är inte tillräckligt för att kunna dra några slutsatser. Framtida forskning bör fokusera på dynamisk balans och använda sig av standardiserade undersökningstester och mätmetoder för identifiering av mensturationsfaser.

I detta examensarbete utvärderas olika standarder för dimensionering av bullerskyddsskärmar vid järnvägar. Utvärderingen bygger på de järnvägsförhållandena som råder i Sverige. Standarderna som utvärderas är SS-EN 1991–2, SS-EN 16727-2-2:2016 och den tyska standarden RIL 804.5501. I standarderna SS-EN 1991–2 och SS-EN 16727-2-2:2016 återfinns två olika handberäkningsmetoder som kan användas vid dimensionering medan det i RIL 804.5504 presenteras en mer avancerad lastmodell som är framtagen för dimensionering med hjälp av dynamiska FEM-analyser. Standarderna utgår från olika lastfördelningar som förbipasserande tåg genererar på bullerskyddsskärmar. Det dynamiska tillskottet som dessa laster genererar på bullerskyddsskärmar beräknas/uppskattas även på olika sätt enligt standarderna. Utvärderingen av de olika standarderna har i detta examensarbete genomförts genom att handberäkningsresultaten enligt standarderna SS-EN 1991–2 och SS-EN 16727-2-2:2016 har jämförts med resultat från dynamiska FEM-analyser för olika typer av bullerskyddsskärmar. Dynamiska FEM-analyser med belastning enligt RIL 804.5501 har även genomförts på ett urval av dessa bullerskyddsskärmar. Handberäkningsmetoderna i standarderna som jämförs bygger på att man räknar om en tänkt statisk last från tågen till en dynamisk last med hjälp av en dynamisk koefficient. Standarden SS-EN 1991–2 presenterar ingen handberäkningsmetod för framtagande av denna dynamiska koefficient. Därför har handberäkningar för denna standard genomförts med de dynamiska koefficienterna 2, 4 och den som presenteras i standarden SS-EN 16727-2-2:2016. Samtliga standarder utgår från att tåget belastar bullerskyddsskärmen med en puls vid tågets främre del (först ett tryck följt av ett sug) och en vid tågets bakre del (först ett sug följt av ett tryck). För standarden SS-EN 1991–2 är belastningen konstant i både vertikalled och horisontalled. För standarden SS-EN 16727-2-2:2016 är belastningen avtagande i vertikalled och konstant i horisontalled. Belastningen som presenteras i RIL 804.5501 är avtagande i både vertikalled och horisontalled. Analyserna som har genomförts visar på att bullerskyddsskärmar riskerar att bli överdimensionerade ifall den dynamiska koefficienten på 4 används schablonmässigt vid dimensionering enligt standarden SS-EN 1991–2. Detta gäller bullerskyddsskärmar med hög egenfrekvens (~10 Hz) och tätt placerade pelare (c-c mått på ~3 meter). Det har även visats att en dynamisk faktor på 2 inte är tillräcklig vid dimensionering enligt standarden SS-EN 1991–2 för bullerskyddsskärmar som har glest placerade pelare (c-c mått på ~4–5 meter) och/eller låg egenfrekvens (~4–5 Hz). Dessa resultat gäller för tåghastigheter på 200 km/h. Ett annat viktigt resultat är att skillnaden mellan standarderna SS-EN 1991–2 med en dynamisk faktor enligt SS-EN 16727-2-2:2016 och helt enligt SS-EN 16727-2-2:2016 är väldigt liten för bullerskyddsskärmar med höga egenfrekvenser och kort höjd (~3 meter). Detta visar på att det kan vara lämpligare att använda den simplare lastmodellen enligt SS-EN 1991–2 för sådana fall. Analyserna som har genomförts visar även att pulsen vid tågets bakre del kan samverka på ett ogynnsamt sätt med pulsen från tågets främre del under vissa tåghastigheter. I analyserna har detta fenomen konstaterats för ”bullerskyddskärm 5” (som analyserades med tåghastigheterna 200, 225, 250, 275 och 300 km/h) där ett deformationstillskott konstaterades för den bakre pulsen vid hastigheterna 250, 275 och 300 km/h. Dessa analyser har även belyst behovet av att bullerskyddsskärmens egenfrekvens bör anpassas så den inte samverkar med frekvensen som lastpulserna har. Detta eftersom deformationerna även var större vid den främre pulsen för vissa tåghastigheter (deformationerna vid hastigheten 250 km/h var störst). Pulserna har i genomförda analyser haft avståndet 165 meter. Den utmattning som bullerskyddsskärmar utsätts för har även varit av intresse att utreda. För att bedöma detta har bullerskyddsskärmarnas oscillation plottats över tid då de blir belastade av pulserna från tågen i de dynamiska FEM-analyserna. Utifrån de diagram som detta har resulterat i går det att konstatera att utböjningarna då bullerskyddsskärmarna blir belastade enligt SS-EN 1991–2 och SS-EN 16727-2-2:2016 skiljer sig en del från utböjningarna då bullerskyddsskärmarna blir belastade enligt RIL 804.5501. Bullerskyddskärmarna tenderar att oscillera mindre för en punkt på bullerskyddsskärmen då den befinner sig mellan de två pulserna då de blir belastade enligt RIL 804.5501 jämfört med de två andra standarderna. Eftersom belastningen enligt RIL 804.5501 tycks representera ett verkligt belastningsfall bättre (avtagande last både i horisontalled och vertikalled tillsammans med bredare lastpulser) finns en risk att man överskattar utmattningspåkänningarna ifall man utgår från lasterna enligt SS-EN 1991-2 och SS-EN 16727-2-2:2016. För att verifiera detta behöver dock mätningar i fält utföras för att kontrollera ifall lastutbredningen enligt RIL 804.5501 kan appliceras på tåg i Sverige.

Utvecklingen av datorer och deras förmåga ökar klyftan mellan datorer och skapar en stormångfald av hårdvarutillgänglighet. Kapaciteten som datorer besitter varierar kraftigt ochdärmed även förmågan att hantera komplexa applikationer. Moderna applikationer erbju-der inställningar som användare kan anpassa för datorn, något som kräver att användarenhar tillräcklig kunskap för att förstå inställningarnas e ekt. Att välja ut de optimala in-ställningarna för datorn är en process som är både svår och tidskrävande. Detta arbetegranskar hur ett dynamiskt adaptivt system automatiskt kan anpassa inställningarna förapplikationen medan den kör, utan manuell extern inverkan. Systemet mäter kontinuerligtapplikationen och individuella teknikers prestanda. Baserat på mätresultat anpassar detadaptiva systemet applikationens inställningar. Genom att abstrahera funktionaliteten attjustera applikationen kan datorns kapacitet utnyttjas, utan varken användarens kunskapeller påverkan. Arbetet undersöker hur olika tekniker kan in uera applikationens prestandaoch genomför tester av ett dynamiskt anpassande systems förmåga att skräddarsy appli-kationen för exekveringsmiljön. / The development of computers and their ability increases the gap between computers andcreate a wide variety of hardware availability. The capacity that computers possess varyconsiderably and thus the ability to handle complex applications. Modern applicationsprovides settings that users can customize for the computer, which requires the user tohave su cient knowledge to understand the attitude of the e ect. To select the optimalsettings for your PC is a process that is both di cult and time consuming. This thesisexamines how a dynamically adaptive system can automatically adjust the settings for theapplication while it is running, without manual external impact. The system continuouslymonitors the application and individual technologies performance. Based on measurementsthe adaptive system can customize applications settings. By abstracting the functionalityto adjust the application the computer's capacity is utlizied, without neither the user'sknowledge or in uence. The thesis examines how various technologies can in uence ap-plication performance and conducts tests of a dynamically adaptive system's ability tocustomize the application for execution environment.