• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 9
  • Tagged with
  • 9
  • 9
  • 5
  • 5
  • 4
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • 2
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
1

Staten och kommunens skadeståndsansvar i ljuset av Europakonventionen : En redogörelse av SOU 2010:87 / State and municipal liability in the light of the European Convention : An account of SOU 2010:87

Johansson, Moa, Tirpan, Mine January 2015 (has links)
Europakonventionen inkorporerades in i svensk rätt genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lagens främsta syfte var att förstärka konventionens ställning i Sverige och att den enskildes rättssäkerhet gentemot staten tillförsäkrades. Den enskildes rätt till skadestånd vid överträdelser av EKMR har idag fått en ökad relevans särskilt inom det allmännas ansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap. 2 § SkL. Samverkan mellan SkL och EKMR har lett till att det uppkommit tolkningsproblem när EKMR ska tolkas i ljuset av svensk skadeståndsrätt. Detta har lett till att det finns ett flertal fall där HD utdömt ideellt ersättning vid konventionsöverträdelser utan stöd i lag. Det har under den senaste tiden skett en utveckling i praxis där det har konstaterats att Sverige inte uppfyller de krav som EKMR ställer på att tillhandahålla effektivt rättsmedel enligt artikel 13 EKMR. I dir. 2009:40 som beslutades av regeringen den 7 maj 2009 framfördes att en utredning skulle genomföras angående när det allmänna enligt artikel 13 EKMR ska ersätta den enskilde som drabbats av en konventionsöverträdelse. Direktivet resulterade i ett betänkande, SOU 2010:87 "Skadestånd och Europakonventionen", som grundligt analyserade det allmännas ansvar enligt konventionens förpliktelser. I betänkandet redogjordes att Europadomstolens ökade arbetsbörda har lett till att det ställts högre krav på att medlemsstaterna ska tillgodose kravet på effektivt rättsmedel enligt artikel 13 EKMR. I utredningen framfördes ett förslag om att införa en ny bestämmelse i "3 kap. 3 § SkL" beträffande att det allmänna borde ersätta konventionsöverträdelser och att skadestånd enbart ska utgå om det anses som ett nödvändigt medel för att kompensera överträdelsen. Genom de rättsfall som presenterades i SOU 2010:87 föreligger det problem när SkL:s bestämmelser ska tolkas i ljuset av EKMR. Lagarna syftar till att skydda den skadelidande, men lagarnas rekvisit och bedömningar skiljs i vissa fall åt, vilket resulterat i att det uppkommit särskilda tolkningsproblem. Med det tidigare sagda borde Sverige utreda hur EKMR ska tolkas i ljuset av skadeståndsrätten. Paragrafen i "3 kap. 3 § SkL" har ännu inte trätt ikraft och vi anser att vidare utredning borde genomföras på området då det finns möjligheter till att lagstadga en fristående lagregel.
2

Överklagbara beslut under verkställigheten av ett fängelsestraff : Förrättsligande, faktiska verkningar och rätten till ett effektivt rättsmedel

Elliot, Sörensen January 2016 (has links)
No description available.
3

Rättsmedel för överträdelser av rätt till en rättvis rättegång i artikel 6 Europakonventionen

Raag, Hannes January 2013 (has links)
The purpose of this degree project was to examine which remedies are available to individuals when the State has violated their right to a fair trial as stated in article 6 in the European Convention on Human Rights. Furthermore, the aim was to, in cases where the remedy is determined to money, to clarify the indemnity rates that apply in determining the non-pecuniary damages. The starting point was a review of the European Court practice, domestic Swedish practice and relevant literature. The outcome of the review is that the remedies available to the individual’s disposal can be divided into two categories: primary and secondary remedies. Primary remedies mean compensation not consisting of money, and must be exhausted first. If the primary remedies are inadequate to compensate for the breach of the European Convention, a secondary remedy may be realised, i.e. pecuniary compensation. The primary remedies may include any legal measure, as long as it complies with the national traditions of the country and do not contradict the principle of legality. As for the non-pecuniary damage levels, it was found that the so-called Tariffs stated in the Zullo-case are not binding, but offer some guidance to be found from its flat rate. Each Convention State may decide upon the amount that it considers to be appropriate compensation for the Convention violations, as long as the levels are not significantly lower than what the European Court would decide.
4

Ett skadeståndssanktionerat rättighetsskydd : Skadeståndsrättslig analys av rättighetsargumentet

Djibril, Osman January 2014 (has links)
No description available.
5

EUs rätt till effektivt rättsmedel och Sveriges reglering av interimistiska åtgärder : En kritisk analys av NJA 2021 s. 147

Pårs, Amanda January 2022 (has links)
The right to an effective remedy in Article 47 of the EU Charter of Fundamental Rights obligates the Member States of the European Union to provide effective remedies for the protection of individuals’ rights. Within this framework, Mem- ber States must offer access to effective interim measures when national courts rule on matters of EU law. Due to varying national regulations and lack of clear EU guidance, there is no consensus on how interim measures should be inter- preted and applied in order to fulfill the individuals' rights to effective remedies. In this context, the thesis aims to analyze the application of interim measures in the Swedish case NJA 2021 s. 147 in order to ensure that Sweden meets its re- quirements under EU law and to safeguard effective protection of individuals' rights.  The Swedish EU case C-432/05 Unibet (London) Ltd och Unibet (International) Ltd v Justitiekanslern is a prominent case concerning interim measures and the right to an effective remedy. The case stipulates that when an individual challenges a national regulation’s compliance with the EU law, interim measures must be available, if needed, in order to protect invoked EU rights. The Swedish Supreme Court ruled that interim measures were not necessary in this specific case because the claim was not going to result in an enforceable judgment and therefore there were no EU rights in need of protection.  Now, 15 years later, a comparable question has come before the Swedish Su- preme Court in the case NJA 2021 s. 147. While bearing many similarities to the Unibet case, the key difference is that it is based on an enforceable judgment. However, the Supreme Court did not follow the argumentation line of Unibet, but decided to dismiss the application because it was considered to be abstract judicial review, which is not allowed according to Swedish law.  This thesis concludes that the Swedish Supreme Court likely breached EU law as it did not fulfill the obligations that follow from the right to effective remedies when applying the rules on interim measures in the case NJA 2021 s. 147. This conclusion is based on the finding that the Court failed to properly assess EU law in its judgment and limited itself to national law only, both in allowing interim measures and evaluating its necessity. This thesis argues that interim measures might have been allowed and necessary from an EU law perspective, hence the Court’s ruling limited the individual in exercising their EU rights.
6

Skada vid överprövning : Skaderekvisitet i mål om överprövning av offentliga upphandlingar / Harm in Review Procedures

Arksand, Eugenia January 2023 (has links)
This thesis examines the requirement that a supplier must have been harmed or risked being harmed in the review procedures of public procurements. The requirement for harm is analysed using the Swedish legal dogmatic method in connection with EU law. The requirement for harm is part of the implementation of the Remedies Directive, which balances the interest of protecting suppliers from unlawful decisions against the interest of effective and rapid procurement and review procedures. A review is a non-financial remedy in which the purpose is to act against unlawful decisions, preferably at a stage when no actual harm has occurred. In the case of a review, harm means that the supplier's ability of being awarded the contract is impaired. The concept of harm is thus more abstract than the required harm within tort law to receive damages (skadestånd). There are two kinds of requirements for harm in the Swedish Public Procurement Act for the review procedure. The first is that a supplier according to Chapter 20. Section 4 must consider itself to have been harmed or risked being harmed to apply for a review. Thus, it is the supplier's own perception of harm that is relevant, and the requirement is of a subjective nature. However, according to a precedent from the Swedish Supreme Administrative Court in conformity with the Remedies Directive, the supplier is also required to have an interest in obtaining the particular contract that is up for review. The second requirement is in the court's review according to Chapter 20. Sections 6 or 13-13(b), depending on the type of case. It means that a supplier must show that it has been harmed or risked being harmed due to an infringement of the Swedish Public Procurement Act. The harm must have a causal link with the alleged infringement and the particular contract up for review. Thus, the supplier needs to describe in a clear and explicit manner how the infringement has resulted in harm or risk of harm and the requirement is of a more objective nature. According to another precedent from the Swedish Supreme Administrative Court, the second requirement is not fulfilled unless the supplier has done enough to limit the harm which it is subject to. For example, by asking questions regarding an infringement in the contract documents before submitting a tender. The European Court of Justice has ruled that the objectives of the Remedies Directive are not fully implemented if a supplier is allowed to apply for a review at any stage, as has long been the case in Swedish law. However, there is no limitation period or general obligation for suppliers to limit harm in the event of a review according to EU law or previous Swedish law. Thus, there is an uncertainty regarding the exact scope of the second requirement of harm. / https://urt.cc/reportage/skada-vid-overprovning/
7

MR-institutionen: universalmedelför stärkt rättighetsskydd? : Är Sverige i behov av en MR-institution i enlighet med Parisprinciperna?

Zoteeva, Anna January 2019 (has links)
The Paris Principles, a UN document adopted in 1993, requires that states establish NationalHuman Rights Institutions [cit. NHRI] for the protection and promotion of human rights. AlthoughSweden was one of the countries that promoted the adoption of the Paris Principlesinternationally, on a national level there is a still ongoing debate on the necessity of such aninstitution. This paper aims to present arguments for and against the establishment of a NHRIin Sweden in accordance with the binding and additional provisions of the Paris Principles.The Swedish system for promotion and protection of human rights is discussed in this paper,including the issue of access to justice.The main purpose of the paper is to draw conclusions as to how the legal norms shouldbe formed. Primary sources being used are therefore legal literature (both Swedish and foreign)and Swedish preparatory works. The paper contains a comparative section where thecomparative method is used.The paper concludes that Sweden is in need of a NHRI established in accordance withthe binding provisions of the Paris Principles. In addition, in order to promote individuals’access to justice the additional principles should be implemented as well. Since there is arange of obstacles for that, both practical and constitutional, the author of the paper goes on todiscuss how the protection of human rights in Sweden can be reinforced in other ways.
8

Förordnandet av offentliga biträden i migrationsprocessen : En analys i fråga om ändamålsenlighet, rätt till effektivt rättsmedel och rättsstatsvärden

Karlsson, Ellinor January 2021 (has links)
No description available.
9

EU:s statsstödskontroll och den svenska statsstödsregleringen : En rättslig utredning av kommissionens beslut vid prövning av art. 107.1 och 107.3 c FEUF, samt huruvida talerätten för konkurrenter är tillräcklig i svensk rätt / The EU control of State aid and the Swedish regulation of State aid : – A legal investigation of the Commission’s decision in examining art. 107.1 and 107.3 c TFEU, and whether the right of appeal for competitors is sufficient in Swedish law

Eriksson, Ellen January 2022 (has links)
Den unionsrättsliga statsstödsrätten är ett omfattande rättsområde med huvudregel att statligt stöd är förbjudet enligt art. 107.1 FEUF, eftersom statliga stödåtgärder kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det finns undantag från förbudet, exempelvis när ett statligt stöd kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Kommissionen gör i de fallen en skönsmässig bedömning av stödåtgärden och dess förenlighet med den inre marknaden. Två sådana bedömningar har gjorts angående offentliga medfinansieringar av multiarenor i Uppsala respektive Köpenhamn. Utredningen i uppsatsen av kommissionens beslut i frågorna innebar att undersöka hur kommissionen bedömer rekvisiten i art. 107.1 och 107.3 c FEUF, och undersöka när undantaget bedöms som tillåtet respektive otillåtet. Utredningen visar att undersökningen huruvida statligt stöd förelåg enligt art. 107.1 FEUF utgjorde en relativt enkel bedömning, och tillämpningen av art. 107.3 c en djupare granskning av påverkan på konkurrensen och samhandeln. Trots multiarenornas olika karaktärer, lokal respektive kommersiell, där den ena var tänkt att drivas av världens största evenemangsbolag, utgjorde arenorna ett undantag från förbudet att statligt stöd inte är tillåtet. Kommissionen lade bland annat vikt vid att den offentliga medfinansieringen inte fick vara större än vad som var tillräckligt för marknadsmisslyckandet, men även att det saknades arenakapacitet i områdena.  I uppsatsen behandlas även förekomsten av olagligt stöd. Kommissionen har befogenhet att utöva kontroll över medlemsstaternas stödåtgärder, och nationella domstolar har en skyldighet att pröva en talan som väcks av en enskild som påstår att en åtgärd skett i strid mot genomförandeförbudet, med grund i förbudets direkta effekt i medlemsstaterna. Ett stöd som beviljats i strid mot genomförandeförbudet innebär flertalet legala risker för stödmottagare respektive stödgivare. I uppsatsen diskuteras riskerna, bland annat skyldigheten för stödgivaren att återkräva ett utbetalat stöd som bedöms olagligt med alla medel som krävs. Ett sådant förfarande kan innebära att stödmottagaren tvingas i konkurs, på grund av att staten som stödgivare inte anmält stödåtgärden till kommissionen. Även konkurrenters möjligheter till överklagande vid ett beslut som innefattar en eventuell olaglig stödåtgärd utreds. I den svenska statsstödslagen, vilken hanterar olagligt statsstöd, har endast stödgivaren rätt att väcka talan om olagligt stöd. Lagen har kritiserats och rättsläget betraktas om osäkert, inte minst eftersom svensk rätt innehåller ett huvudförbud mot tredje mans talan. I uppsatsen utreds en konkurrents överklagandemöjligheter enligt kommunallagen, förvaltningslagen samt i allmän domstol. Utredningen visar att den kontrollfunktion som konkurrenter ska utgöra på statsstödsrättens område inte är tillräcklig i svensk nationell rätt. De risker som diskuterades tidigare i uppsatsen kan således antas ha en relativt låg risk att realiseras när en konkurrent vill angripa ett olagligt statsstöd. Det är sannolikt att den svenska nationella statsstödsrätten inte uppfyller unionsrättens krav på effektivt rättsmedel för enskilda, och att regleringen för konkurrenter således är bristfällig i svensk rätt.

Page generated in 0.0701 seconds