Bakgrunden till genomförandet av denna studie finner sin grund i samhällets konstanta förändring som ställer nya krav på människan och organisationer. För att innovativt bemöta kraven behöver organisationer och anställda fortsätta att säkerställa och uppmuntra arbetsmotivation. Utifrån tidigare kunskap spekulerar forskarna att upplevelsen av egenmakt är ett viktigt verktyg till framkallandet av arbetsmotivation. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett positivt samband mellan upplevd egenmakt och graden av arbetsmotivation inom den svenska kontexten. I tillägg undersöks fyra kontrollvariabler samt tre subkategorier av arbetsmotivation för att utreda huruvida anställda påverkas mer eller mindre beroende på aspekten av motivation. Teoretiska utgångspunkten är grundad i egenmaktteorin, tvåfaktorteorin, samt självbestämmandeteorin. Metoden som används är kvantitativ design och metodologi. Totalt antal respondenter blev 132 inom åldersspannet 25-66 år; enkäten spreds via Facebook. Den insamlade datan analyserades med Regressionsanalys samt Envägs ANOVA-test. Resultatet visar inget signifikant samband mellan upplevd egenmakt och arbetsmotivation hos de yrkesverksamma. Däremot visade studien att anställda med högre utbildning har lägre arbetsmotivation samt att de inre värderingarna har en betydande koppling till arbetsmotivation för den anställde. / Background to this study lies in the fact that society is constantly changing, placing new demands on people and organizations. In order to respond to the demands, organizations and employees need to ensure and encourage work motivation. Based on existing knowledge, the researchers speculate that the feeling of empowerment is an important tool for eliciting motivation. Purpose of the study was to investigate whether there existed a positive relationship between perceived empowerment and the degree of work motivation within a Swedish context. Four control variables and three subcategories of work motivation are also examined to investigate whether employees are affected differently depending on the aspect of motivation. Theoretical starting point is based on the empowerment theory, the two-factor theory, and the self-determination theory. Method was a quantitative design and methodology. Total respondents were 132 between ages 25-66; the survey was distributed via Facebook. The data was analyzed using Regression analysis and One-way ANOVA test. Results showed no significant relationship between perceived empowerment and work motivation among workers. However, the study showed that employees with higher education have lower work motivation and inner values have a significant connection to work motivation among employees.

I denna kvalitativa studie undersöks praktiker i disciplineringsstrategier för att få individer med sociala problem att bli anställningsbara. Undersökningen utfördes med alla tillgängliga personer på Krami i norra Sverige och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes. Tidigare forskning om sociala problem, anställningens betydelse och samhälleliga instansers samverkan presenteras. Studiens teoretiska ramverk består av teorier om egenmakt och motivation (Heule, 2005: Hong et al. 2014), humankapital (Becker, 1993) disciplinering (Foucault, 1987) och “The capability approach” (Sen, 2005). Studiens tre huvudsakliga resultat är att Krami använder sig av olika disciplineringsstrategier för att kunna anpassa deltagarna till de normer och strukturer som existerar i samhället, och göra de anställningsbara. Dessa praktiker är utförandet av konsekvenspedagogik, att låta deltagarna ta eget ansvar och att synliggöra och utveckla deltagarnas egenskaper.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och begränsningar biståndshandläggare inom LSS kan se med utveckling av digitalisering inom socialt arbete, och mer specifikt när det gäller handläggning av ärenden med stöd av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) [LSS]. Under det senaste decenniet har det digitaliserade samhället i Sverige kraftigt expanderat. Troligtvis kommer utvecklingen av digitalisering att fortsätta att öka, då Sveriges digitaliseringspolitik har satt som mål att vara det ledande landet i världen med att ta vara på digitaliseringens möjligheter. Utveckling av digitalisering inom socialt arbete är inget undantag, då många olika digitala verktyg har etablerats även inom socialtjänsten. Målet med digitalisering är att effektivisera och förenkla arbetet. Utvecklingen har främst setts inom ekonomiskt bistånd då automatiserad beslutsfattning är implementerad inom vissa kommuner.   Empirin analyserades utifrån kommunikationsteori och begreppet empowerment. Vi använde oss av kommunikationsteori då kommunikationskravet har en central betydelse inom LSS, men även utifrån lagstiftning som LSS är utformat ifrån. Empowerment använde vi oss av för att förklara betydelsen av självbestämmande och delaktighet, då de är några av grundprinciperna i LSS-lagstiftningen Vi har genomfört fyra intervjuer med representanter från biståndståndshandläggare inom LSS. Studiens resultat skildrar att LSS-handläggare är enade i det mesta gällande de möjligheter och begränsningar som utveckling av digitalisering inom handläggningen kan innebära. Resultatet lyfter viktiga aspekter av en utveckling av digitalisering, som bland annat att det finns mycket att ta i beaktning, specifikt de etiska aspekterna. Resultatet visade även vikten av delaktighet hos klienten och de kommunikationssvårigheter som kan förekomma i digitala samtal. Våra slutsatser är att det finns en hel del möjligheter, men även olika begräsningar som man behöver ta i hänsyn till för att kunna utveckla digitalisering inom LSS-handläggning. Vidare är slutsatserna att det är av stor vikt att det fortfarande ska vara upp till handläggaren utifrån sin yrkesprofession att bestämma hur digitaliseringen ska användas för klientens bästa

The aim of the study was to examine the knowledge and experience women, who participants in the project Steget vidare, have to health, quality of life and empowerment and how long-term sickness absence has affected these components. A further aim of this study was to examine whether and if so, how the project's rehabilitative efforts targeted to health may be related to increased opportunities to return to work. The methods for generating data were qualitative interviews based on seven long-term sick individuals who participated in the project Steget vidares health group. The result indicates that the interviewees have a clear picture of what health and quality of life are, while the concept of empowerment is not as obvious. Further, long-term sickness seemed to affect the individual’s health, quality of life and empowerment in various ways, usually in a negative sense. Before their participation in the project, several of the interviewees experienced being caught in an area of nowhere between different social agencies. However, the result indicates that since they started in the project they have received a more individual approach tailored to their specific situation. Due to the result, the social interaction between the health group participators has contributed to an improved life situation for several of them which have strengthened their potential to become competitive on the labor market. Finally, we can conclude that despite of the interviewees’ positive experiences of the project and the process which it includes it is difficult to locate and explain how and to what extent health interventions contribute to participants’ ability to return to work.

Four years following the refugee crisis of 2015, Uppsala Stadsmission’s integration program “Mötesplatsen” begun its activity offering a ‘meeting place’ for unaccompanied young adults, who had received temporary residence according to the Swedish Upper Secondary School Act. The program offered individual support and guidance in their contact with the Swedish agencies, civic information, help in searching and applying for jobs and school homework assistance. The first aim of this study is to conduct an outcome evaluation, that is to assess whether and to what extent the intended outcomes of Mötesplatsen were achieved. The second aim is to identify the program’s underlying assumptions about how the program’s planned activities are thought to lead to the desired outcomes. The study is structured in accordance with evaluation theory and practice, making use of a logic model framework to identify Mötesplatsen’s program components, which in turn, is used to inform the outcome evaluation and the explication of the program’s underlying assumptions. The results of the study indicated that the services at Mötesplatsen had a positive effect on the conditions of the participants across most areas of receiving support. Participants reported improvements in their requirements to finding a job, did comparatively better in their educational pursuits, were assisted in legal/administrative questions or other questions, acquired civic information about the Swedish society and generally felt a sense of community throughout their involvement with the program. Overall, the progress observed in their individual conditions and prospects contributed to the empowerment of the participants across the areas which they sought help in. Furthermore, the results pointed towards assumptions mainly concerned with how the program’s planned activities are thought to produce the intended outcomes, showcasing the causal relationships between these components. / Fyra år efter flyktingkrisen 2015 startade Uppsala Stadsmissions integrationsprojekt Mötesplatsen sin verksamhet med att erbjuda en mötesplats för ensamkommande unga vuxna, som fått tillfälligt uppehållstillstånd enligt Gymnasielagen. Programmet erbjöd individuellt stöd och vägledning i deras kontakt med de svenska myndigheterna, samhällsinformation, hjälp med att söka och hitta jobb samt läxhjälp i skolan. Det första syftet med denna studie är att genomföra en utvärdering av utfall, det vill säga att bedöma om och i vilken utsträckning Mötesplatsens avsedda utfall uppnåddes. Det andra syftet är att identifiera programmets underliggande antaganden om hur programmets planerade aktiviteter anses leda till önskade resultat. Studien är uppbyggd i enlighet med utvärderingsteori och praktik, med hjälp av en logisk modellram för att identifiera Mötesplatsens programkomponenter, som i sin tur används för att informera utvärderingen och förklaringen av programmets underliggande antaganden. Resultaten av studien visade att tjänsterna på Mötesplatsen hade en positiv effekt på deltagarnas villkor inom de flesta stödområden. Deltagarna rapporterade förbättringar i sina förutsättningar för att hitta jobb, klarade sig jämförelsevis bättre i sin utbildning, fick hjälp i juridiska/administrativa frågor eller andra frågor, fick information om det svenska samhället och kände generellt en känsla av gemenskap under hela sitt engagemang i programmet. Sammantaget bidrog de framsteg i deras individuella villkor och framtidsutsikter till att deltagarna hade mer egenmakt inom de områden som de sökte hjälp inom. Dessutom pekade resultaten på de antaganden som främst handlade om hur programmets planerade aktiviteter tros ge de avsedda resultaten, vilka i sin tur visade orsakssambanden mellan dessa komponenter.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able to function in their every day lives – a common, but often overlooked, public health issue. The overall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and to identify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It also explores the patients' experiences of contact and care from health professionals and whether these encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island, and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incident technique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients' sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease. The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to find power and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies, activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that some patients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional and existential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This health promoting contact and care built on working relationships with competent health professionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experienced in the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care – and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients' experiences of inadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost and abandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patients experienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation and equality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhanced power and control i.e. empowerment in a patient's everyday life. The findings highlight psychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients' inner strength and health resources , and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understanding of the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients' minds, they could better sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support, but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse för personer med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa och välbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknas numera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerande vardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultaten baseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvalda personer. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) och vid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I), tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys (IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdes som att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomen påminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och mot identiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck. Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiell ensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över den egna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjade hälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalen hade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av de intervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av brist på respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast i perioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olika funktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion: Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyer och andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud - halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig, upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt och kontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagsliv med ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatet pekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, där vårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatet kan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man har en huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och deras närstående.

Technology is increasingly becoming a natural part of our everyday lives, and in addition to this the research field of interaction design becomes increasingly more important. Design, usability and user experience shape how we now communicate with each other, which today mainly happen through social media. This puts social media platforms in a powerful position. Previous studies show how social media can be a user-controlled space for identity development, but also a place for suppression techniques and harassment, filtered through a user interface. In this essay, qualitative research methods are used to examine how power can be expressed in the process of reporting inappropriate content on social media, what the user experience can look like and what themes are present in the course of events. A thematic analysis with material from observations as well as in-depth interviews resulted in six different themes: feedback, recognition, reporting categorization, the user ́s will to be understood, the responsibility question and when something cannot be reported. These themes were then compared to theories about power and empowerment, user experience and the technology as a subject. This resulted in the notion that the power of a user interface can be expressed in many different ways, and that it is important to take the user experience into account during the design process. / Teknik är något som blir en alltmer självklar del av vår vardag och med det blir forskningsfältet för interaktionsdesign allt viktigare. Design, användbarhet och användarupplevelse formar hur vi idag kommunicerar med varandra vilket inte minst sker via sociala medier, vilket gör att sociala medieplattformar sitter på en maktposition. Tidigare forskning visar hur sociala medier är ett användarstyrt utrymme för identitetsbygge, men också en plats där härskartekniker frodas och trakasserier äger rum, allt detta filtrerat genom ett gränssnitt. I den här uppsatsen undersöks med kvalitativa metoder hur makt kan komma till uttryck vid rapportering av olämpligt innehåll på sociala medier, hur användares upplevelse kan se ut och vilka tematiker som är aktuella i skeendet. Efter en tematisk analys med material från observation och djupintervju utkristalliserades sex olika teman: återkoppling, igenkänning, rapporteringskategorisering, användarens vilja att bli förstådd, ansvarsfrågan och när något inte går att rapportera. Dessa teman jämfördes sedan med teorier om makt och egenmakt, användarupplevelse och tekniken som subjekt med resultatet att makten hos ett gränssnitt kan ta sig uttryck på många olika sätt och att det i en designprocess är viktigt att se till användarupplevelse.

Introduction: There is a growing interest in how technology can be used in order to provide efficient healthcare. Aim: The aim is to explore perceptions on the use of home telemonitoring in patients with COPD.                                                                                                                             Method: Semi-structured individual interviews were carried out with eight women and five men who were part of a larger project aiming to develop and evaluate a telemonitoring system. Participants were interviewed after having used the system for two to four months. Interview transcripts were analysed with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in the theme a transition towards increased control and security and the categories: facing enablers or barriers, increasing control over the disease, providing easy access to care and affecting technical confidence or concern. Participants expressed initial feelings of insecurity, both in practical aspects using the telemonitoring system as well as regarding their disease. The telemonitoring system could reinforce and confirm the participants´ feelings of their current state of health, and the practical management of the telemonitoring system became easier with time.     Conclusion: Telemonitoring can be a valuable complement to healthcare with the potential to contribute to equity in care. However, in order to improve further development and implementation of telemonitoring, several actions are needed such as improved patient education and the use of co-creation. Additional research is needed particularly in the design of user-friendly systems as well as tools to predict which patients are most likely to find the equipment useful as it may result in reduced costs and increased empowerment. / Introduktion: Intresset för hur teknologi kan användas för att erbjuda effektiv sjukvård ökar. Syfte: Syftet är att utforska KOL-patienters upplevelse av att använda ett webbaserat rapporteringssystem i hemmet. Metod: Semi-strukturerade individuella intervjuer med åtta kvinnor och fem män som deltog i ett större projekt med syfte att utveckla och utvärdera ett webbaserat rapporteringssystem. De intervjuades efter att ha använt systemet två till fyra månader. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i temat en övergång till ökad kontroll och trygghet samt kategorierna: möta möjligheter eller hinder, ökad kontroll över sjukdomen, skapar lättillgänglig vård samt påverkar teknisk självkänsla eller oro. Deltagarna uttryckte till en början osäkerhetskänslor, både vad gäller praktiska aspekter i användandet av rapporteringssystemet samt kring själva sjukdomen. Det webbaserade rapporteringssystemet kunde förstärka och bekräfta deltagarnas egna känsla av mående och det praktiska hanterandet av rapporteringssytemet blev lättare med tiden. Konklusion: Webbaserade rapporteringssystem kan vara ett värdefullt komplement till sjukvården med potential att bidra till jämlik vård. I syfte att förbättra fortsatt utveckling och implementering bör förbättrad patientinformation samt vikten av att ta med användarna i utformningen beaktas. Mer forskning behövs för att optimera användarvänlighet samt att identifiera de patienter som har bäst nytta av systemet då det kan ge hälsoekonomiska vinster och inte minst öka patienters delaktighet.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able to function in their every day lives – a common, but often overlooked, public health issue. The overall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and to identify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It also explores the patients' experiences of contact and care from health professionals and whether these encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island, and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incident technique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients' sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease. The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to find power and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies, activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that some patients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional and existential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This health promoting contact and care built on working relationships with competent health professionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experienced in the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care – and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients' experiences of inadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost and abandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patients experienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation and equality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhanced power and control i.e. empowerment in a patient's everyday life. The findings highlight psychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients' inner strength and health resources , and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understanding of the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients' minds, they could better sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support, but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse för personer med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa och välbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknas numera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerande vardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultaten baseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvalda personer. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) och vid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I), tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys (IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdes som att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomen påminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och mot identiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck. Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiell ensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över den egna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjade hälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalen hade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av de intervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av brist på respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast i perioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olika funktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion: Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyer och andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud - halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig, upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt och kontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagsliv med ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatet pekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, där vårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatet kan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man har en huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och deras närstående.

Background and aim: In society there is a growing awareness that a vital factor for patientswith chronic diseases, such as head and neck cancer (HNC), is how well they are able tofunction in their everyday lives – a common, but often overlooked, public health issue. Theoverall aim of this thesis is to reach a deeper understanding of living with HNC and toidentify the experiences that patients felt promoted their health and well-being. It alsoexplores the patients’ experiences of contact and care from health professionals and whetherthese encounters could increase their feelings of health and well-being; salutogenic approach. Methods: This thesis engages a qualitative data design. On three occasions, 35 purposivelyselected patients were interviewed (31 from Sweden and one from Denmark, Finland, Island,and Norway). The first study was conducted in the Nordic counties (I), and the remainingstudies were conducted in Sweden (II, III, IV). Interviews were performed on a single basis(I, II, III) and then repeated (IV). The individual, semi-structured qualitative interviews usedopen-ended questions (n=53). Three different forms of analyses were used: critical incidenttechnique (I), thematic content analysis (II), latent content analysis (III), and interpretativedescriptive analysis (paper IV). Findings: Living with head and neck cancer was expressed as living in captivity, in the sensethat patients’ sometimes life-threatening symptoms were constant reminders of the disease.The patients experienced a threat against identity and existence. Patients struggled to findpower and control over everyday life, and if successful this appeared to offer them better health and well-being along with spiritual growth. The general understanding was that these patients had strong beliefs in the future despite living on a virtual rollercoaster. The patients went through a process of interplay of internal and external enabling that helped them acquire strength and feelings of better health and well-being. Consequently, they found power and control from inner strength and other health resources, e.g. social networks, nature, hobbies,activity, and health professionals. However, the findings also revealed the opposite; that somepatients were more vulnerable and felt powerless and faced everyday life with emotional andexistential loneliness. They were dependent on next of kin and health professionals. Having good interpersonal relationships and emotional support 24 hours a day from next of kin were crucial, as were health promoting contacts and care from health professionals. This healthpromoting contact and care built on working relationships with competent healthprofessionals that were available, engaged, respectful, validating, and, above all experiencedin the treatment phase. But many patients experienced not health promoting contact and care –and a sense of not being respected, or even believed. Added were the patients’ experiences ofinadequate coordination between phases of their lengthy illness trajectory. They felt lost andabandoned by health services, especially before and after treatment. Conclusions: Inner strength, good relationships with next of kin, nature, hobbies, andactivities could create strength and a sense of better health and well-being. Patientsexperienced a mutual working relationship during dialoguing and sensed co-operation andequality in encounters with competent health professionals. This could lead to enhancedpower and control i.e. empowerment in a patient’s everyday life. The findings highlightpsychosocial rehabilitation in a patient-centred organisation when health professionals supportpatients’ inner strength and health resources, and also offer long-term support to next of kin.Finally, this research suggests that if health professionals could gain a deeper understandingof the psychosocial, existential, social, and economic questions on patients’ minds, they couldbetter sense how patients feel and would be better equipped not only to offer greater support,but to raise their voices to improve health policy and health care for these patients. / Syfte och bakgrund: Avhandlingens övergripande syfte var att få en djupare förståelse förpersoner med huvud – halscancer vardagsliv samt vad som främjar deras hälsa ochvälbefinnande d v s ett salutogent synsätt. Kroniska sjukdomstillstånd såsom cancer räknasnumera till de stora folksjukdomarna och vid huvud – halscancer är vikten av ett fungerandevardagsliv emellertid ett ofta förbisett folkhälsoproblem. Metod: Avhandlingen omfattar fyra delarbeten baserade på kvalitativa data. Resultatenbaseras på semistrukturerade individuella intervjuer (n=53) som riktades till 35 utvaldapersoner. Den första studien (I) genomfördes i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverigeoch de övriga i Sverige (II, III, IV). Intervjuerna genomfördes vid ett tillfälle (I, II, III) ochvid upprepade tillfälle (IV). Tre olika textanalyser användes, kritisk händelse teknik (I),tematisk innehålls analys (II), latent innehållsanalys (III) och tolkande beskrivande analys(IV). Resultat: Att leva med huvud - halscancer beskrevs som ett liv i fångenskap och upplevdessom att åka i berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. De ofta livshotande symtomenpåminde ständigt om sjukdomen och upplevdes som hot både mot existensen och motidentiteten. Detta till trots kom ibland en stark optimism och tro på framtiden till uttryck.Några av de intervjuades vardagsliv präglades dock av känslomässig och existentiellensamhet och upplevelser av sårbarhet och maktlöshet. Att ha makt och kontroll över denegna livssituationen liksom närståendes känslomässiga stöd, ibland dygnet runt, främjadehälsan. Hälsofrämjande kontakter med vårdpersonalen upplevdes främst under sjukhusvistelsen. Avgörande var en god och bekräftande patient vårdar relation samt att personalenhade hög kompetens och visade engagemang och respekt i vårdsituationen. Flera av deintervjuade beskrev dock allvarliga brister i kontakten med sjukvården. Upplevelser av bristpå respekt och att inte bli trodd i sin sjukdomsupplevelse beskrevs, vilket vanligast iperioderna före och efter sjukhusvistelsen. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olikafunktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet. Konklusion Inre styrka, goda relationer med närstående, nära kontakt med naturen, hobbyeroch andra aktiviteter skapade upplevelser av hälsa och välbefinnande hos personer med huvud- halscancer. I dialog med kompetent vårdpersonal, där samverkan och jämlikhet var tydlig,upplevdes ömsesidiga, vänliga relationer som en hjälp för dem att få ökad egenmakt ochkontroll i vardagslivet. Resultatet visar på patienternas långvariga kamp med ett vardagslivmed ständig känslomässig, psykosocial, existentiell, social och ekonomisk oro. Resultatetpekar också på en brist på patientcentrerad organisation och psykosocial rehabilitering, därvårdpersonal stödjer patienters inre styrka och hälsoresurser. Förhoppningen är att resultatetkan leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur vardagslivet kan upplevas då man haren huvud- hals cancer, för att på så vis ge adekvat hjälp till dessa patienter och derasnärstående.