Artikeln bygger på resultatet av narrativa intervjuer med livsberättelser från tre unga män med erfarenhet av att komma som ensamkommande barn till Sverige. Studien har en postkolonial ansats och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket i denna studie inneburit ett ifrågasättande av den dominerande familjedefinitionen. Fokus för intervjuerna har varit att se hur definitionen av familj och upplevelsen av vilka som tillhör denna formas utifrån livsberättelserna samt hur erfarenheter kring familjeåterförening kan se ut. Resultatet visar på mångfalden av innebörder av familj samt att denna inte alltid återspeglas i svensk lag. Analysen belyser berättelserna i förhållande till sociologiska definitioner av familjebegreppet. Artikeln redogör för möjligheter till familjeåterförening i ett juridiskt perspektiv och betonar det koloniala arvets makt i institutioner och praktiker och den inverkan detta har på dessa tre unga mäns möjligheter att definiera sin familj och i slutändan kunna återförenas med denna. Utifrån resultatet föreslås att socialarbetare kritiskt bör reflektera kring och granska förgivet tagna definitioner i mötet med ensamkommande barn. En fördjupad forskning kring möjligheter till och effekterna av familjeåterförening föreslås.

Arbetet med ensamkommande barn är relativt nytt och outforskat i Sverige. Den här artikeln tittar närmare på uppfattningar och erfarenheter om mobbning och diskriminering hos vägledare som jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Genom fyra semistrukturerade intervjuer samlades ett kvalitativt datamaterial in. De centrala fynden i studien visar att vägledarna tenderar att förklara diskriminering utifrån individers handlingar och undgår att se strukturella orsaker. Ungdomarna tros vara mindre utsatta för mobbning och diskriminering än svenska ungdomar. Vägledarna arbetar övergripande för att skapa en trygg miljö på boendet men det finns inga aktiva strategier för att förebygga utsatthet vilket ligger i linje med att det inte finns lagar som kräver detta. De har lärt sig hur de ska förhålla sig till olika kulturer men det kan innebära en risk att de slutar lyssna på individen. Detta visar på vikten av att mer forskning på området behövs bland annat för att lyfta fram de ensamkommande barnens egna perspektiv.

Mottagandet av flyktingbarn som kommer till Sverige med sin familj är ett relativt outforskat område. I den här uppsatsen redogörs barnens upplevelser av mottagandet i syfte att undersöka vilka skillnader och likheter som finns i barnets upplevelser beroende på ifall det kommit ensamt eller tillsammans med anhöriga. Genom åtta semistrukturerade intervjuer ger barnen sin bild av mottagandet i två kommuner i Jämtlands län. Den största skillnaden som framkom var att de ensamkommande barnen hade ett mycket större kontaktnät i kommunen, tack vare kontakter med socialtjänst, boendepersonal m.fl. vilket påverkar deras Känsla av Sammanhang. Det framkom även att samtliga barn upplevde svårigheter att påverka sin tillvaro och att få sin röst hörd. Barnen belyser också vikten av att ha nära vänner och sätter vännerna före föräldrarna på prioriteringslistan över viktiga personer.

Syftet med denna uppsats är att skapa en förståelse för hur integration och etnisk tillhörighet kan påverka ensamkommande barns identitetsutveckling. Uppsatsen bygger på en kvalitativ ansats där empirin består utav semistrukturerade intervjuer med fyra unga vuxna som kom till Sverige som ensamkommande. Vi har analyserat intervjumaterialet genom att utgå ifrån Meads teori kring symbolisk interaktionism, Antonovskys tankar om att individen behöver en känsla av sammanhang och empowerment. Resultatet visar att språkkunskaper, utbildning och meningsfulla fritidsaktiviteter är viktiga faktorer för en god integration för ensamkommande barn, och att deras etniska bakgrund är viktig för deras identitet. Hur integrerade de är påverkar både deras möjligheter till att "lyckas" i Sverige och ökar chanser för en starkare identitetskänsla. Vidare har det även en direkt påverkan på deras syn på framtiden. En slutsats är att välintegrerade ensamkommande barn har stora förväntningar på framtiden och höga ambitioner i livet.

Syftet med denna studie var att undersöka socialarbetares förståelse av ensamkommande barns integration i det svenska samhället och de tillvägagångssätt olika aktörer, däribland socialarbetare, har när de arbetar med detta. Metoden som vi valde att använda var kvalitativ intervju och för att analysera resultaten använde vi oss av systemteori och empowerment. Resultaten visar att språk, skola och en meningsfull fritid var viktiga delar för barnens integration i samhället. Socialarbetarna i vår studie uppgav att de inte arbetar praktiskt med barnens integration, att det är boendepersonalen/familjehemmet och de gode männen som ansvarar för detta. Viktiga slutsatser i studien var att intresset för de ensamkommande barnen var svagt från samhällets sida och att socialarbetarna ansåg att de dokument som används inte alltid var anpassade för de ensamkommande barnen. Ytterligare en slutsats var att socialarbetarna ansåg att dokumenten inte alltid följdes väl av de aktörer som arbetade närmast barnen. / The purpose of this study was to seek information about social workers understanding of unaccompanied children´s integration in to the Swedish society and the approaches different participants, amongst them social workers, had when they conducted this work. The data was gathered by qualitative interviews. We analyzed the interview results by proceeding from systems theory and empowerment. The results of the study showed language, education and meaningful leisure were important parts of the unaccompanied children's integration into the society. According to the interviewed social workers, they did not work in practice with the children's integration; this was the responsibility of the staff at the accommodations/foster home and the trustees. Important conclusions drawn from this study were that the society showed a weak interest in the unaccompanied children and that the social workers considered the documents in use were not always suitable for the unaccompanied children. Another conclusion was that the socialworkers considered the documents not always being followed by those who worked close to the children.

The aim with this essay was that on the basis of the care staff’s interpretations study how the unaccompanied refugee children consider cultural differences in the Swedish society and how it influenced the children. The study was carried out through six qualitative interviews with care workers at a municipal group accommodation for unaccompanied refugee children in the south of Sweden. The individual interviews were semi-structured and built on a list of questions with different subjects that were linked to the aim and question formulation for the essay. The analysis was carried out from Lazarus theory about coping and Antonovsky’s theory about “SOC”, sense of coherence, with focus on the three components, comprehensibility, manageability and meaningfulness. In the conclusion it showed that the unaccompanied refugee children initially considered a lot to be difficult to understand, when meeting with the Swedish culture. Simultaneously they also considered that it meant many possibilities for them. The care staff became an important resource for the children to help them to understand and to manage the meeting with the culture differences, but also in order to motivate them furthermore. The curiosity, motivation and commitment of the children helped them furthermore to adopt a lot of the new culture, simultaneously as they also held on to a lot of their native country's culture.

7049 unaccompanied children seeked asylum in Sweden during 2014 and 15% of them were girls. The aim of the study was to highlight unaccompanied girls arriving in Sweden and examine their views on integration and belonging. Interviews were undertaken with five former unaccompanied girls in the age of 18-24 through a qualitative approach. The result was analyzed abductively through Rainer Bauböcks’ (1996) Model of Civil Society, David Morgans’ (2011) concept of Family Practices and through Steven Vertovecs’ (2001) concept of Transnational Social Room. Four out of five respondents described that they felt included in the Swedish society. However, according to Bauböcks’ model, the respondents were rather in the process of becoming integrated, since they did not yet fulfill all criteria for integration. Furthermore, the respondents expressed that education was of high value in order to get a job, get integrated and to become independent. Relationships with significant people was also a strong contributing factor to their sense of belonging. The position in transnational social rooms varied among the respondents.

The paper aims to examine how well a small group unaccompanied children have established themselves in Swedish society. In order to determine how well they have established the empirical material which is primarily based on quantitative data has been measured with a theoretical model developed by the theorists Nancy Fraser and Alistair Ager and Alison Strang. Based on the theoretical framework the unaccompanied children establishments have been measured in example income, education, debts with Kronofogdemyndigheten and social network. It was found that the unaccompanied children had not achieved the establishment in the society that was expected from the theoretical framework. Their results were also generally below the national average for young adults in Sweden who are the same age. The empirical data indicates that the unaccompanied children have a delay in the Swedish school system, which also implies a delay in the establishment of the Swedish labor market. Furthermore, the essay question whether a measurement of the establishment shall be fair, consider the conditions the unaccompanied children are given after their arrival in Sweden and also what is reasonable to expect of them.

<p>The aim with this essay was that on the basis of the care staff’s interpretations study how the unaccompanied refugee children consider cultural differences in the Swedish society and how it influenced the children. The study was carried out through six qualitative interviews with care workers at a municipal group accommodation for unaccompanied refugee children in the south of Sweden. The individual interviews were semi-structured and built on a list of questions with different subjects that were linked to the aim and question formulation for the essay. The analysis was carried out from Lazarus theory about coping and Antonovsky’s theory about “SOC”, sense of coherence, with focus on the three components, comprehensibility, manageability and meaningfulness. In the conclusion it showed that the unaccompanied refugee children initially considered a lot to be difficult to understand, when meeting with the Swedish culture. Simultaneously they also considered that it meant many possibilities for them. The care staff became an important resource for the children to help them to understand and to manage the meeting with the culture differences, but also in order to motivate them furthermore. The curiosity, motivation and commitment of the children helped them furthermore to adopt a lot of the new culture, simultaneously as they also held on to a lot of their native country's culture.</p><p> </p>

Ensamkommande barn har blivit ett känt begrepp i Sverige under de senaste åren, ett resultat av krig och förtryck runt om i världen. Flykten från sitt hemland, separation från sina familjer, minnen från krig och traumatiska upplevelser utgör faktorer vilket kategoriserar ensamkommande barn som en riskgrupp i samhället för utvecklandet av psykisk ohälsa. Samtidigt som prognoser tyder på att antalet ensamkommande barn som söker asyl minskar behöver man nu förhålla sig till det betydande antal ensamkommande barn som anlänt till Sverige för att stanna. Forskningsläget idag tyder på att kunskapen gällande målgruppen ytterligare behöver fördjupas och framför allt konkretiseras genom att undersöka hur dessa barn förhåller sig till och navigerar i sin nya kontext.  Uppsatsens syfte är att undersöka hur ensamkommande barn upplever samt förhåller sig till religion i Sverige. Genom tillämpningen av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer eftersöks en djupare förståelse av vilken roll religionen spelar i deras liv och hur denna påverkar deras vardag. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet, interkulturalitet, reflexivitet samt copingteori. Det material som framkommit under intervjuerna har analyserats utifrån ovan nämnda teoretiska perspektiv och tidigare forskning med hjälp av tematisk analys.   Resultatet visar att religionen är en vital aspekt i barnens liv. Genom ett aktivt och medvetet agerande vidhåller barnen en kontinuitet i sina liv via bland annat sin religiösa tro och praxis. Religionen används även som en källa till gemenskap, tillhörighet och vägledning i en annars beskriven ny och okänd kontext där det är svårt att finna sin plats. Vidare så belyser studien att religion i Sverige uppfattas som stundom negativ i sociala sammanhang samtidigt som man upplever en acceptans och respekt kopplat till religiös mångfald. Samhällets upplevda syn på religion utgör även en faktor som barnen reflekterar över och sedan aktivt implementerar i sin religiösa praxis genom olika strategier.