No description available.

No description available.

No description available.

I en tid där avstånd minskar och globaliseringen stärks ökar riskerna för kriser i organisationer. En organisationskris är en händelse med låg sannolikhet och stor påverkan som hotar organisationens livskraft och kännetecknas av tvetydighet i orsak, verkan och lösningsmedel, samt genom en tro på att beslut måste göras snabbt. Det är av största vikt att fatta lämpliga beslut snabbt och att samordna korrigerande aktiviteter.  Forskningen kring beslutsfattande i krissituationer visar att det i dessa situationer inte finns mycket stöd för att fatta beslut enligt rationella beslutsmodeller utan att beslut i dessa situationer fattas enligt förenklade modeller. Vi har som fundament för arbetet valt att använda en metod som heter Recognition-Primed Decision Model. Det är en metod som tar hänsyn till en verklig kontext i krissituationer och bygger på att beslutsfattaren har ont om tid och därför förlitar sig på igenkänning och erfarenhet när hen fattar beslut. Studiens syfte var att öka förståelsen för hur chefer använder sig av igenkänning och erfarenhet som metod för beslutsfattande i kriser ur krishanteringsperspektivet. Studien har utförts med en kvalitativ metod genom sex semistrukturerade intervjuer och granskning av företagsinterna mejl och rutiner.  Detta gjordes på ett större textilserviceföretag.  Studiens resultat visar att chefer förlitar sig på yrkesmässig erfarenhet och intuition när de fattar beslut i interna krissituationer. Resultatet visar också att erfarenheten ger cheferna en känsla av igenkänning och till och med mönsterigenkänning när en krissituation uppstår och ska identifieras. Beslutsfattare använder i sitt beslutsfattande en kombination av intuitivt, erfarenhetsbaserat beslutsfattande och rationell analys och studien hittar inte stöd för att regler och ordinarie organisatoriska rutiner inte är lämpliga att använda i kriser.  Studiens bidrag är att den visar att Recognition Primed Decision- modellen för beslutsfattande i kriser kan användas som en metod för beslutsfattande i organisatoriska kontext som karaktäriseras av att krissituationer liknar varandra. Förutsättning för det är inte bara individens situationsigenkänning utan hela organisationens situationsigenkänning. Vi föreslår fortsatt forskning kring organisatorisk krisuppfattning och värdet av beslutsfattares yrkesmässiga erfarenhet och hur mycket det kostar en organisation att inte ta denna erfarenhet till vara.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar både på samhällsnivå och globalt. Det innebär att många av de patienter som vårdas inom somatisk vård också lider av samtidig psykisk ohälsa. Samsjukligheten gör att sjuksköterskor inom somatisk vård i högre grad träffar patienter med psykisk ohälsa vilket ställer ökade krav på rätt kompetens och bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med sex kvalitativa respektive två kvantitativa vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl samt Psycinfo. En integrerad analysmetod tillämpades utifrån artiklarnas resultat. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier: Underlättande faktorer och Hindrande faktorer respektive sex underkategorier Utbildning, Livserfarenhet, Positiva attityder, Rädsla, Obekvämhet och osäkerhet samt Otillräcklighet. Sjuksköterskor som upplevde underlättande faktorer hade stöd i sin utbildning medan de som upplevde hindrande faktorer till viss del saknar kompetens inom psykisk ohälsa. Slutsats: Vården av patienter med psykisk ohälsa påverkas av både underlättande och hindrande faktorer som positiva attityder och rädsla. Resultatet visar att en vårdande relation har stor betydelse för mötet med patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund:  Ibland kräver psykisk ohälsa psykiatrisk tvångsvård. Under 2019 vårdades 12 300 personer i Sverige mot sin vilja. Sjuksköterskan ska jobba personcentrerat och med respekt mot människors autonomi och integritet. Genom ökad kunskap angående patienters upplevelser av tvångsvård kan medvetenheten hos sjuksköterskor och andra yrkesverksamma förbättras och utvecklas. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats, 10 artiklar har analyserats enligt Forsberg & Wengströms (2015) innehållsanalys. Artiklarna är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: tvångsvård som nödvändigt, tvångsvård som skadande, socialt samspel och information och delaktighet samt 8 underkategorier: en nödvändighet, förlorande av integritet och autonomi, tvångsåtgärder som hot och straff, medicinering och biverkan, bemötande från personalen, mänsklig kontakt, brist på information och delaktighet i sin egen vård. Slutsats: De flesta patienterna hade en negativ upplevelse av tvångsvården men de fanns också de som tyckte att den var nödvändig och hjälpande. Det fanns även en önskan om mer delaktighet och information angående sin egen vård. Vårdpersonalen hade en stor roll i patientens upplevelse av tvångsvården.

Bakgrund: Döden är oundviklig och väcker starka känslor som kan upplevas som svåra att hantera men som sjuksköterskan måste hantera i sitt yrke. Bristande reflektion i samband med plötsliga dödsfall kan leda till ohälsa för sjuksköterskor och vissa väljer därmed att lämna yrket. Syfte: Syftet med litteraturstudie var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av plötsliga dödsfall. Metod: Studien baserades på tolv vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. De analyserades enligt Fribergs (2012) innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier identifierades. Dessa var Inre konflikt, Att möta anhöriga och Strategier för att hantera känslor. Vid plötsliga dödsfall kände sig sjuksköterskor oförberedda, otillräckliga och i vissa fall oprofessionella. Sjuksköterskor upplevde utmaningar med patienter som de kunde relatera till utifrån sin egen livssituation. Det var också en utmaning i att stötta anhöriga och hantera deras reaktioner. Det kunde uppstå konflikter i teamet vid diskussion om hur anhöriga skulle bemötas. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde svårigheter med plötsliga dödsfall och det fanns behov av mer tid för reflektion och även utbildning. Ytterligare studier rekommenderas rörande insatser som ger mer kunskap och strategier för hur plötsliga dödsfall ska hanteras.

Förskolläraren är ansvarig för den utbildning som hen bedriver i förskolan och förskoleklassen och för att lyfta det specialpedagogiska arbetet i förskolan och förskoleklassen. Denna studies syfte är att beskriva och analysera sju förskollärares erfarenheter av olika perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i förskola och förskoleklass och deras erfarenheter av specialpedagogiska förutsättningar. Genom kontakt med rektorer, specialpedagoger och Facebook har förskollärare funnits och deras erfarenheter har sedan bearbetats med Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik: det kompensatoriska perspektivet, det alternativa kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer fick förskollärarna berätta om sina erfarenheter om arbetet och deras förutsättningar av att arbeta med specialpedagogik i förskola och förskoleklass. De tre mest framträdande och intressanta erfarenheterna var att förskollärarna värjde sig mot det kompensatoriska perspektivet och berättade att det var ett perspektiv de inte gärna arbetade efter; att en homogenisering av förskollärarnas och deras kollegors perspektiv var önskvärd för att främja det specialpedagogiska arbetet samt att specialpedagogik uppstår på olika nivåer inom förskola och skola samt under olika perspektiv. Att specialpedagogik ser olika ut i olika sammanhang och beroende på perspektiv gör att en medvetenhet om specialpedagogikens olika syften är en viktig kunskap bland förskollärarna. Förskollärarnas erfarenheter utav förutsättningar för att kunna arbeta med specialpedagogik redovisas också efter de tre mest framträdande erfarenheterna. De var förskollärarnas erfarenhet av tidsbrist, att förskollärarna ansåg att de hade för lite stöttning av specialpedagogen samt att en av förskollärarna inte hade tillgång till en specialpedagog knuten till hennes förskola, utan hon fick vända sig till Specialpedagogiska Skolmyndigheten – SPSM. Det sista området som framträdde bland förskollärarnas erfarenheter var hur förutsättningarna skilde sig när det fanns samsyn mellan pedagogerna eller mellan pedagoger och ledning och när det inte fanns det. I framtida studier skulle ramfaktorteorin vara intressant att använda för att ytterligare ringa in motstånd och möjligheter. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Vi har skrivit en kvalitativ studie om förskollärares erfarenheter av matematik i förskolan, förskollärares upplevelser av arbetet med matematik. Syftet med studien är att synliggöra förskollärares upplevelser och erfarenheter av arbetet med matematik för att bidra med en ökad kunskap till barns matematiklärande och utveckling i förskolan. Eftersom vi väljer att undersöka förskollärarnas upplevelser valde vi att utgå från fenomenologiska vetenskapsteorin i denna studie. Metoden som användes för att besvara forskningsfrågorna var semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Vårt empiriska material bearbetades genom Giorgis analysmetod. Resultatet visar att förskollärares erfarenheter har betydelse för hur de upplever arbetet med matematik i förskolan. I resultatet kom vi fram till tre teman och dessa tre teman är sammanfattning av deras upplevelser av arbetet med matematik. Det första temat är: lustfyllt, meningsfullt och intressant. Tema två är ett gemensamt lärande, en god lärmiljö, vardagsmatematik och närvarande förskollärare. Slutligen handlar tema tre om utmaningar och osäkerhet. Studiens slutsats visar att förskollärares upplevelser och erfarenheter har betydelse för hur de väljer att arbeta med matematiken i förskolan. Förskollärarna vill inte att barnen ska få liknande upplevelser av matematik som de själva hade under sin skolgång, de vill skapa bättre förutsättningar för barnen.

Bakgrund: äldre med depression lider i ensamhet som resultat av utebliven vård som grundas i olika faktorer. Vid utebliven vård ökar risken för suicidtankar och suicidhandlingar hos äldre med depression. När äldre insjuknar i depression förändras livet till det sämre vilket kan resultera i förminskat välbefinnande och livskvalité. Syfte: att beskriva hurvårdpersonal upplever hur det är att vårda äldre med depression. Metod: En beskrivasystematisk litteraturstudie som grundas i tio kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: i resultatet framkommer tre teman och sex subteman som visar att vid vård av äldre med depression upplevde vårdpersonal delade meningar gällande vad som tillhörde professionen. Vårdpersonal upplevde svårigheter med att urskilja depressiva symtom från naturlig nedstämdhet samt fysisk åkomma. Vårdpersonal upplevde tidspress som riskeradeatt äldre inte fick den vård de behövde. Vårdpersonal upplevde att en god relation baserad på kommunikation och tillit samt studerande av äldres beteenden och miljö avgörande faktorersom främjade för god vård. Slutsats: Sjuksköterskor behöver anamma omvårdnadsrollengentemot äldre med depression samt införskaffa sig den kunskapen som krävs för att kunna bedriva god vård. Sjuksköterskor behöver skapa goda relationer som möjliggör för tillit, kommunikation och återhämtning för äldre med depression för att kunna bemöta det strukturerade målen för tillfriskning och symtomfrihet.