No description available.

Studien är genomförd inom ramen för ett forskningsprojekt med titeln ”Evakuering från tåg – MTO-perspektiv, erfarenhetsåterföring och riskidentifiering”, som genomförts på uppdrag av Banverket. Inom projektet har en datainsamling genomförts hos olika svenska järnvägsföretag från september 2005 till juli 2008. Dessa data har sammanställts och analyserats, och redovisas i denna rapport. Syftet har varit att identifiera och analysera problem- och förbättringsområden genom att samla in data från ett stort antal genomförda evakueringar och från olika datakällor. Materialet syftar därmed till att ge underlag för järnvägsföretag och trafikledning för att förbättra hanteringen av evakueringar, såväl när det gäller säkerhet, som personalens arbetssituation och omhändertagande av resenärer. Frågeställningarna har berört kommunikation, information, resenärers behov av hjälp, utrustning och hjälpmedel, rutiner, personalens utbildning och träning samt hur ombordpersonalen och resenärerna har upplevt evakueringssituationen. Den huvudsakliga datainsamlingen har bestått av enkätdata från ombordpersonal och resenärer. En enkät riktad till ombordpersonal besvarades av 160 personer som deltagit vid 113 olika evakueringar, och en enkät riktad till resenärer besvarades av 125 resenärer som deltagit i 33 olika evakueringar. I projektet har också genomförts en workshop med ombordpersonal från tre olika järnvägsföretag. Kompletterande datainsamling har inneburit att projektet har deltagit i debriefing med ombordpersonal, samt tagit del av interna händelserapporter från järnvägsföretag och synpunkter som lämnats spontant av resenärer till järnvägsföretag efter en evakuering. Begränsningar i datainsamlingen medför att materialet inte bör ses som statistiskt representativt för alla evakueringar, men resultaten illustrerar ändå hur resenärer och ombordpersonal upplever att evakuera från tåg, och pekar ut ett antal områden där förbättringar krävs. Data som samlats in för detta projekt har till största delen berört situationer där graden av hot är låg. Anledningen till evakuering har oftast snarare varit en följd av att tåget inte kan flyttas från platsen, t.ex. p.g.a. fordonsfel eller nedriven kontaktledning, än att det är en hotande brand eller dylikt som medför att människor snabbt måste ta sig ut. Insamlade data i denna studie kommer därför till största delen från organiserade evakueringar där graden av hot är låg och där en evakuering inte måste ske skyndsamt. Generellt har evakueringarna upplevts fungera bra av såväl ombordpersonal som resenärer. En mindre andel av evakueringarna har dock haft stora brister. Något som av både personal och resenärer upplevts som ett stort problem vid evakueringar är att det i många fall tar lång tid innan ett beslut fattas om evakuering. Ett tåg som blir stillastående under en längre tid medför alltid risk för att resenärer börjar spontanevakuera. För att förhindra att detta sker är det vikigt att ett beslut om evakuering fattas så snabbt det är möjligt, och att därefter själva evakueringen genomförs så snart det är möjligt. Utöver detta resultat har ett flertal problem- och förbättringsområden identifierats i studien. Ett problem som uppstått i ett flertal fall där tåget har blivit stående länge på spåret är att reservkraften har tagit slut vilket inneburit att bl.a. belysning, högtalare, ventilation och värmeförsörjning har slutat att fungera. Kommunikationen mellan olika aktörer har i de flesta fall fungerat bra. Icke fungerande kommunikationsutrustning har dock varit orsak till att kommunikationen har brustit. Kommunikationen mellan personalen på tåget samt mellan ombordpersonalen och andra personalgrupper är en viktig förutsättning för att rätt beslut angående evakuering ska kunna fattas, och inte minst för att ombordpersonalen ska kunna ge riktig information till resenärerna. Av studien framgår resenärernas stora behov av tydlig information. Det är angeläget att resenärer får information om de risker som finns och om vad som kan hända om de på eget initiativ ger sig ut i spårområdet. Evakueringssituationen är för de flesta en mycket ovan situation som man har liten praktisk erfarenhet av. Studien pekar på personalens behov av utbildning, såväl praktisk som teoretisk, i att hantera en evakuering. Utifrån identifierade brister inom organisation, kommunikation/information och säkerhetsutrustning har ett antal förslag till förbättringar givits med syfte att förbättra evakueringssituationen för både personal och resenärer för att evakueringen ska bli så säker och riskfri som möjligt för alla inblandade personer.

Kärntekniska olyckor är lyckligtvis mycket sällsynta, men när de väl inträffar får olyckorna extremt omfattande konsekvenser. Kärntekniska olyckor inrymmer flera perspektiv och discipliner, allt ifrån teknisk och naturvetenskaplig, till att förstå och hantera frågor om samspelet mellan medborgare, myndigheter och medier.   För att upprätthålla god beredskap och samhällssäkerhet behöver erfarenheter och forskningsresultat överföras från en kontext till en annan, på samtliga samhällsnivåer. Syftet med aktuell studie är att, utifrån ett perspektiv om top-down och bottom-up, studera hur man å ena sidan ger råd och vägledning från nationell nivå, och å andra sidan planerar och analyserar risker på lokal nivå gällande kärnkraftsanläggningar i en svensk kontext. Studien avser att identifiera utmaningar inför en närtida implementering av ISO 22315:2014 på olika nivåer i samhällshierarkin. Studien har besvarat följande frågeställningar: I vilken utsträckning återfinns innehållet i ISO 22315: 2014 om massevakuering i regionala samt kommunala risk- och sårbarhetsanalyser? Vilka utmaningar verkar finnas inför en utveckling av integrerad process om top-down, bottom-up gällande kärntekniska olyckor? Aktuell studie antar en kvalitativ ansats och med hjälp av en litteraturstudie söka svar på uppsatta frågeställningar som svarar mot studiens syfte. Studien tar vidare ett induktivt förhållningssätt vilket inbegriper att forskaren använder insamlad data för att försöka skapa en teori (Yin 2011). Utifrån studiens syfte och frågeställning kan det konstateras att det finns övergripande goda direktiv och vägledning från nationell nivå, från juridiskt fastställda skyldigheter men också råd och riktlinjer. Genom en innehållsanalys av MSB´s riktlinjer för storskalig evakuering kan det konstateras att ISO: 22315:2014 är väl integrerad i dessa riktlinjer. Det kan vidare konstateras att denna ISO-standard inte i samma utsträckning är integrerad i de kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna. Undersökningens resultat kan visa på att det finns brister i den geografiska ansvarsfördelningen på regional- och kommunal nivå, vilket främst kan förklaras genom den svenska samhällsstyrningen om top-down, bottom-up. Nyckelord: Kärnteknisk olycka, risk- och sårbarhetsanalys, evakuering och krisberedskap

Vid ett antal större fartygskatastrofer till havs de senare årtiondena har sjöräddningskapaciteten inte räckt till för att rädda alla eller ens en majoritet av de ombordvarande. Detta trots att stora insatser har gjorts för att förbättra livräddningsutrustningen ombord. Handelsfartyg som påträffar nödställda är skyldiga enligt lag att hjälpa till med räddningsarbetet. Denna studie belyser vilka resurser som finns i Sverige för att klara en större fartygsolycka till havs och i vilken utsträckning handelsflottan har möjlighet att hjälpa till. Studien har gjorts som en litteraturstudie som kompletterades med ett par intervjufrågor till rederier. Både handelsfartyg och Sjöfartsverkets specialiserade räddningsenheter har visat sig vara alldeles för dåligt utrustade eller för få för att klara att utföra sin uppgift vid dåliga väderförhållanden vilket ofta råder vid fartygskatastrofer. Mycket av ansvaret för att sätta nödställda i säkerhet efter en olycka hamnar istället på helikoptrar som flygs ut till olycksplatsen från land. En hel del tekniska problem har visat sig försvåra arbetet med evakuering via helikopter vid flera fartygskatastrofer då även dessa är känsliga för hårt väder. En utveckling av utrustning för handelsfartyg som effektivt och säkert kan användas vid dåliga väderförhållanden utan att behöva förflytta människor en och en mellan olika farkoster skulle behöva ske. Att enbart förlita sig på helikoptrar vid masslivräddning har visat sig vara alltför tidskrävande och sårbart. / During the last decades there have been several great ship disasters where rescue capability has not been sufficient to save all or even a majority of the victims of a number of larger marine disasters. This is despite the fact that great efforts have been made to improve the life-saving equipment on board. Merchant ships which encounter any other ship in distress are required by law to assist in the rescue. This study was made to illustrate what resources exist in Sweden to handle major ship emergencies at sea and to what extent the merchant fleet is able to help. The study was done as a literature study with a few additional questions to shipping companies. Both merchant ships and the Swedish Maritime Administration's specialized rescue units have proven to be far too poorly equipped or too few to handle their task in rough weather conditions, which are often associated with ship disasters. Much of the responsibility for getting crew and passengers to safety after an accident is instead transferred to helicopters which fly out to the emergency location from land. Many technical problems have been found that makes it difficult to evacuate via helicopters during multiple ship disasters, as helicopters are sensitive to severe weather. A development of equipment that can be used in rough weather conditions without having to move people one by one between different crafts needs to be developed. Relying solely on helicopters for mass evacuation has proved to be too time-consuming and vulnerable.

Idag används inte vinden som en påverkande faktor i realtid i befintliga datoriserade evaukueringssystem. Detta påverkar systemet tillförlitlighet negativt. Syftet med denna studie är att påvisa vindens inverkan vid beräkning av lämpliga flyktvägar från ett område som drabbats av brand. Utifrån tidigare forskning och intervjuer av experter inom området brand, framkommer de riktlinjer som ligger till grund för denna typ av datorstöd. Utifrån dessa konstruerades en prototyp, REWA (RealTime Evacuation Wind Application), ett datoriserat stöd i evakueringssyfte där vinden är den centralt påverkande faktorn. Vinden och avståndet till vägar i närområdet är de två faktorer som används i REWA för att påvisa lämpliga flyktvägar vid evakuering. Studiens resultat påvisar att vindens föränderlighet inverkar på lämpliga flyktvägar, vilket således påvisar GIS lämplighet även i realtidslösningar. Slutligen konstateras att REWA behöver testas och utvecklas i samverkan med experter inom olika områden för att dess funktioner ska bli optimala.

During pandemics such as the Coronavirus Disease 2019 (COVID19), some government agencies might recommend that citizens keep distance to other people when moving in public environments; this distance is often referred to as social distancing. Since social distancing limits how people are allowed to move in an environment, it could prove to become an obstacle during situations such as evacuations. This raises the question if social distancing has a noticeable impact on evacuation times. Evacuation scenarios have previously been researched by utilizing crowd simulations. Therefore, this study uses an agent based crowd simulator developed in Unity3D to investigate the effects of social distancing on the time taken to conduct orderly evacuations of classroom environments. The virtual environments used were modeled after two differently sized classrooms at The Royal Institute of Technology (KTH). The environments were modified with varying amounts of available exits and social distances between virtual agents in order to perform experiments. The results of the study indicate that increasing the degree of social distancing increases the evacuation time, whilst adding more exits reduces it. The significance of these changes in evacuation time are dependent on classroom size. The study concludes that although social distancing does increase evacuation time, the magnitude of the effect depends the previously mentioned environmental factors. / Under pandemier som COVID19 skulle vissa myndigheter kunna rekommendera medborgare att hålla avstånd från andra i allmänna miljöer; detta avstånd benämns ofta som social distansiering. Eftersom social distansiering begränsar antalet personer som får befinna sig i en miljö, skulle det kunna vara ett hinder under situationer som evaukeringar. Detta väcker frågan ifall social distansiering har en märkbar påverkan på evakueringstider. Evakueringsscenarier har tidigare studerats genom att utnyttja simuleringar av folkmassor. På grund av detta använder den här studien en agentbaserad simulator utvecklad i Unity3D, i syfte att undersöka effekten av social distansiering på tiden det tar att genomföra ordnade evakueringar av klassrum. De virtuella miljöer som användes modellerades efter två klassrum av olika storlek på KTH. Miljöerna modifierades med varierande antal tillgängliga utgångar och sociala avstånd mellan virtuella agenter för att utföra experiment. Resultaten av studien indikerar att en ökning av det sociala avståndet ökar evakueringstiden, medan en ökning av antal tillgängliga utgångar minskar den. Signifikansen av dessa förändringar i evakueringstid är beroende av klassrummens storlek. Studien fastslår att trots att social distansiering ökar evakueringstiden så beror magnituden av ökningen på de tidigare nämnda miljömässiga faktorerna.

The planning and preparation phases of emergency management are of great social interest. If appropriate safety measures can be implemented in buildings beforehand as a response to foreseeable hazards, the safety of individuals can be significantly increased. Previous research suggests that alterations to different building elements impact the evacuation rate. However, due to the unique layout of lecture halls, there is no definitive answer regarding whether evacuation rates for this building type are impacted in the same manner. In this paper, numerous crowd evacuation simulations developed in Unity3D are evaluated. The alterations selected are exit amount (2, 3 and 4 exits), exit size (50%, 60% and 70% less), and passage width between seat blocks, which has been altered by increasing the width of the seat rows (10%, 20% and 30% longer). In addition, alterations have been made to the High Density Simulator [16]. In each simulation, an alteration variation is applied to a 3D model of the F2 lecture hall at the Royal Institute of Technology (KTH). Finally, agents are placed inside the 3D environments to determine the alteration’s effect on the evacuation rate. The general findings indicate that increasing the number of exits and the size of both exits and the passages between seats has a positive effect on the evacuation rate. However, when introducing 4 exits the evacuation rate is no longer positively affected, which agrees with previous research. The evacuation rates were only positively impacted for the two other alterations but to different degrees. We also discuss the limitation that leads us to conclude that more research within this field is needed to confidently apply these results in real-world scenarios. / Planerings- och förberedelsefaserna inom nödsituationshantering är av stort samhälleligt intresse. Om lämpligt kan säkerhetsåtgärder implementeras i byggnader på förhand som svar på förutsägbara hinder, genom vilket säkerheten hos individerna kan märkbart öka. Enligt tidigare studier så kan ändringar hos olika delar av en byggnad påverka evakueringstakten. Men, på grund av den unika layouten hos föreläsningssalar, så finns det inget definitivt svar för huruvida evakueringstakten för denna typ av byggnad påverkas på samma sätt. I denna text har flera utvecklade simulationer i Unity3D evaluerats. De valda ändringarna är mängden utgångar (varierar mellan 2, 3 och 4 stycken), storlek på utgångar (50%, 60% respektive 70% mindre) samt bredden för passager mellan sätesblocken, som har ändrats genom att ändra bredden på sätesraderna (10%, 20% och 30% längre). Ändringar har gjorts till en Högdensitets-Simulator [16], och i varje simulation appliceras en layoutändring till en 3D-modell av föreläsningssalen F2 vid KTH. Agenterna placeras inuti dessa 3D-miljöer för att avgöra varje layoutändrings effekt på evakueringstakten. De generella fynden indikerar på att en ökning av antalet utgångar samt storleken för både utgångarna i sig och passagerna mellan sätena har en positiv effekt på evakueringstakten. Introducering av 4 utgångar ledde dock ej till positiva effekter för evakueringstakten, vilket stämmer överens med tidigare studier. Evakueringstakten påverkades endast positivt mellan de andra två ändringarna, men i olika grad. Vi diskuterar även begränsningarna vilka leder oss till slutsatsen att mer förskning bör göras inom detta fält för att kunna applicera dessa resultat i verkliga scenarion.

Det är vanligt att svenska medborgare inte känner till vad som bör göras i en krissituation. Om en krissituation drabbar samhället är det mycket viktigt att information finns snabbt tillgänglig. Allmänheten behöver veta vad som bör göras om man själv eller någon annan befinner sig i en sådan allvarlig situation så att rätta åtgärder kan utföras. Detta arbete kommer att inleda en utvecklingsprocess för att ta fram designprinciper för kartor anpassade för krissituationer. Designprinciperna testas genom en prototyp för presentation. Designprinciperna grundar sig på teori av informationsvisualisering, kriskommunikation och kartografisk design samt lärdomar från fallstudier utav Oroville samt Bodens kommuns utvecklingsarbete för krishantering. Designprinciperna fungerar som hjälpande riktlinjer och ger ett grundande underlag för framtagning av kartor anpassade för kris- och evakueringssituationer. Principerna kan byggas vidare på för att ta hänsyn till fler aspekter och ge förbättrad vägledning för designprocessen. / It’s common among Swedish citizen not to know what to do if they find themselves in an emergency situation. If an emergency would happen upon our society it’s crucial to find information as soon as possible. Citizen need to know the proper actions to keep themselves and others safe, else they might hurt themselves or even others. This report will conduct a development process to create principles fordesigning geographical maps adjusted for emergency situations. The design principles are founded on theory of information visualization, crisis communication, cartographic design and interaction design. In addition with lessons from case studies from the Oroville dam and the municipality of Boden, Sweden, development to improve their crisis preparation. With this foundation a prototype is presented for testing uses and defining conclusions. The design principles developed functions as helping guidelines which gives a foundation for production of maps designed for crisis and evacuation situations. With further development the principles can be improved to consider additional relevant aspects and improve guidelines for the design process.

In 1965–1974 a million households were built in Sweden as a part of a project called ”the Million program”. Now, approximately 50 years later when the service life of several components in the buildings has run out, Sweden is facing a major need of renovating these households. Due to the fact that construction increased during that time, the need for renovation will also increase now fifty years later. The question then is how to solve the housing issue for tenants when their apartments are to undergo an extensive renovation as well as how the choice of housing options affects the involved parties, such as developer, contractor and tenant. The purpose with this degree project was to map and compile the housing alternatives available to tenants during a comprehensive renovation of rental housing. At the same time, it was compared what impact on the developer, contractor and tenant the chosen housing alternatives have, based on time, economy and socially. In order to arrive at the results of the work, a fact-based literature study, a case study that followed a real renovation project and several interviews with people in the industry were conducted. The result of this degree projekt is that there are two main housing options for the tenants during a extensive renovation wich are either remain living in their apartments or evacuate their apartments. And the main conclusion is that depending wich housing option the developer chose for the project, the impact on the project and the involved parties varies. Whichever option is chosen, it is a crucial issue.

Sverige är, och har varit, relativt skonat ifrån personskador förknippat med skogsbränder och sett ur ett internationellt perspektiv är det få skogsbränder som har tvingat människor att lämna sina hem. Med ett varmare klimat och en förtätning av tätorter kan frekvensen av händelser som kräver evakuering som riskhanteringsmetod komma att öka i olika delar av landet. Litteratur som berör ämnet ur ett svenskt perspektiv är ytterst begränsat och det finns ett behov att undersöka hur evakuering vid skogsbränder hanteras, eller inte hanteras i Sverige. Syftet med studien är således att studera Sveriges skogsbrandshantering när det kommer till evakuering. Detta inkluderar den akuta hanteringen vid skogsbränder samt det långsiktiga arbetet med förberedelser inför en evakuering. Målsättningen är att jämföra den svenska hanteringen med internationell forskning och se vilka potentiella förbättringar som skulle kunna implementeras i Sverige. Studien genomförs med kvalitativ studiedesign och data inhämtas med semistrukturerade intervjuer samt med en kompletterade litteraturöversikt. Det insamlande datamaterialet behandlas med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet av kartläggningen och analysen tyder på att kunskapen och förmågan att genomföra en evakuering vid skogsbrand är bristfällig. Resultatet indikerar att det finns behov för att vidta åtgärder, framför allt förebyggande åtgärder, för att reducera de osäkerheter som idag existerar vid en evakuering.  Det argumenteras för att det förebyggande arbetet bör utgå från en risk- och sårbarhetsanalys, där risker och sårbarheter identifieras och bedöms utifrån de lokala förutsättningarna. Risk- och sårbarhetsanalysen bör resultera en handlingsplan med åtgärdsförslag i förhållande till styrdokument, resursbehov samt bör identifiera kunskapsluckor och behov av utbildning och övning för alla inblandande i processen. / Sweden is, and has been, relatively spared from injuries associated with wildfires, as seen in global perspective, and wildfires that have required evacuation as a risk management strategy are relatively few. As a result of global warming and a densification of urban areas, the frequency of incidents that could require evacuation as a risk management method may increase in different parts of the country. Literature on the subject is limited from a Swedish perspective and there is a need to examine how evacuation in the event of wildfires is managed in Sweden. The aim of the study is to examine Sweden's wildfire management when it comes to evacuation. This includes the more urgent handling of wildfires as well as the long-term preventive work with evacuation mitigation. The aim is to compare risk management from a Swedish perspective with international research and identify potential improvements that could be implemented in Sweden. The chosen method is semi-structured interviews with a supplemented literature review. The collected data material is treated with a qualitative content analysis. The result of the analysis indicates that the knowledge and ability to carry out an evacuation in the event of a wildfire is inadequate. The results indicate that there is a need to take preventive measures to reduce the uncertainties that are currently associated with an evacuation from wildfire. Preventive measures should be based on a risk and vulnerability analysis, where risks and vulnerabilities are identified, and probability and consequence are assessed based on the local conditions. The risk and vulnerability analysis should result in a management plan with proposed measures, related to policies, resources, and identify gaps in knowledge and the need for education and training for everyone involved in the process.