För att förtydliga skolans ansvar med att erbjuda alla elever stöd och stimulans genomfördes en ändring i Skollagen år 2014. Skolinspektionens granskning visade att skolors arbete med extra anpassningar behövde utvecklas för att kunna erbjuda alla elever det stöd som de är i behov av. Syftet med studien var att undersöka hur lärare tolkar begreppet extra anpassningar och hur lärare beskriver förutsättningar för arbetet med extra anpassningar i ämnet matematik inom grundskola och grundsärskola. Studien är baserad på en kvalitativ metod och datainsamlingen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fyra grundskollärare och två grundsärskolelärare inom skolår 1-6. Resultatet visar att hur lärare tolkar begreppet extra anpassningar kan kopplas till hur läraren definierar ordinarie undervisning. Anpassningar vars avsikt är att ge enskild elev stöd kan även utformas som en del av den ordinarie undervisningen på gruppnivå. Hur personal och elever är organiserade anser lärare påverkar arbetet med extra anpassningar. Lärarna beskriver ett visst samarbete och kollegiala diskussioner mellan kollegor och skolans elevhälsoteam men att det arbetet kräver fortsatt utveckling. Nyckelordextra anpassningar, matematik, grundskola, grundsärskola

Denna studie har haft som syfte att undersöka Skolinspektionens regelbundna tillsyn, anmälningsärenden samt beslut om vitesförelägganden under åren 2014-2016. Undersökningsområdet har varit gymnasieskolans stödinsatser samt vilka lagändringar som sker under 2014 och vilka insatser från Skolverket inom området som sätts in och huruvida dessa påverkat utfallet av anmälningar och brister vid Skolinspektionens granskning de undersökta åren. Bakgrunden till studien var att det framkom, innan 2014, en bild ifrån såväl propositioner, Skolinspektionens granskningsrapporter och anmälningsärenden, att det fanns brister i gymnasieskolors arbete med stödinsatser. Denna studie syftar till att titta på om de ändringar som sker i skollagen ger en förändrad bild än tidigare år i Skolinspektionens regelbundna tillsyn samt anmälningsärenden efter 2014 till 2016. Studiens metod har varit en kvalitativ dokumentstudie där genom kvalitativ textanalys och induktiv ansats förklaringar sökts kring lagändringarnas påverkan vid gymnasieskolan de undersökta åren. Urvalet av empiriskt material har i studien varit strategiskt urval där dokument från Skolinspektionen, Skolverket samt staten (bland annat regeringsbeslut, rapporter etc.) har analyserats och valts ut. För att kunna analysera våra resultat har vi i denna studie använt oss av Gadlers (2011) analysmodell kopplat till realiserings- och formuleringsarenan och vi har även haft en hermeneutisk utgångspunkt.   I studiens resultat framgår det en ökning i andelen allvarliga brister i arbetet med stödinsatser under den undersökta perioden utifrån beslut om vitesförelägganden, samt anmälningsärenden, trots att stödmaterial och andra resurser från Skolverket, sattes in vid den undersökta perioden. Samtidig framgår det en minskning i brister gällande gymnasieskolors arbete med stödinsatser vid Skolinspektionens regelbundna tillsyn från 2014 till 2016. Vidare är skyndsam utredning den mest vanligt förekommande bristen i såväl regelbunden tillsyn och beslut om vite under 2014-2016. Anledningen till denna bild kan ha göra med att det som sker inom formuleringsarenan har svårigheter att implementeras inom realiseringsarenan hos enskilda gymnasieskolor. Detta kan bero på flera faktorer såsom ekonomiska förutsättningar och politiska beslut. Likväl kan implementeringen av förändrade stödinsatser vid gymnasieskolan gjort det svårt för enskilda skolor på lokal nivå att tolka vad som avses med lagändringen beträffande exempelvis extra anpassningar.

Die in den drei Manuskripten vorgestellten Arbeiten zielen auf die Beantwortung der Frage, warum in Organisationen Fehlentwicklungen nicht angesprochen werden. Die Ergebnisse der Arbeit lassen sich folgendermaßen zusammenfassen: 1) Ein funktionaler Ansatz wurde vorgestellt, mit dessen Hilfe die verfügbaren Erklärungsansätze zu Organizational Silence (als Stille in Organisationen konzipiert) über mehrere Ebenen (Mitarbeiter-, Gruppen- und Organisationsebene) integriert werden können. Ich habe mit der Ausarbeitung der Mitarbeiterebene begonnen. Dabei unterschied ich vier Formen von Mitarbeiterschweigen (angstbasiertes, resignatives, prosoziales und opportunistisches Schweigen) und entwickelt eine Skala, mit der erstmals verschiedene Formen von Mitarbeiterschweigen empirisch getrennt voneinander untersucht werden können. Die Skala wurde eingesetzt, um für die vier Formen Vorbedingungen, Begleiterscheinungen und Folgen herauszuarbeiten. Die Verfügbarkeit dieser kurzen Skala mit guten psychometrischen Werten wird eine genauere Ausarbeitung der Konzepte ermöglichen. 2) Bestehende Zugänge zum Authentizitätskonzept wurden integriert und ein Kernkonzept von Authentizität vorgestellt. Dieses Konzept umfasst eine auf das Selbst gerichtete Dimension (Authentic Self-Awareness) und eine auf den Ausdruck des Selbst gerichtete Dimension (Authentic Self-Expression). Für die Erfassung dieses Kernkonstrukts wurde eine Skala entwickelt und getestet. Durch die sparsame Zwei-Faktorenstruktur und die Kurzskala ist es möglich, Authentizität auch im angewandten Kontext relativ problemlos zu untersuchen. Dadurch lassen sich potentiell die erwarteten positiven Zusammenhänge empirisch bestätigen und widersprüchliche Annahmen mit Hilfe empirischen Datenmaterials aufklären. 3) Authentizität wurde als Prädiktor für das Verschweigen (Employee Silence) und für das Ansprechen von Fehlentwicklungen in Organisationen (Employee Voice) eingeführt. Es konnte gezeigt werden, dass Authentizität in der Vorhersage von Silence und Voice inkrementelle Validität über besehende Prädiktoren wie z.B. Team Psychological Safety, Organisationale Identifikation, Arbeitszufriedenheit und Work Engagement aufweist.

PepT1 and PepT2 are integral membrane proteins which couple the uptake of di- and tri-peptides to the proton electro-chemical gradient. PepT1 is predominantly expressed in the small intestine and is the main route through which dietary protein is absorbed. PepT2 shares 46% sequence identity with PepT1 and is expressed in the kidneys, lung and central nervous system. Many commonly prescribed drugs, such as penicillin are peptide mimetics, and PepT1 and PepT2 play a direct role in their transport and pharmacokinetic properties. Recent X-ray crystal structures and functional studies of the bacterial peptide transporters have provided significant insight into the likely mechanism by which such drugs are recognised by PepT1 and PepT2. The bacterial peptide transporters share approximately 30% sequence identity within their trans-membrane domains to the mammalian PepT1 and PepT2 transporters. However, a key structural difference exists; an additional 20 kDa extra-cellular loop is inserted between trans-membrane helices 9 and 10 in the animal peptide transporters, and this loop is absent in the bacterial homologues. It was not known, prior to this thesis, if this extra-cellular loop was structured and/or integral to the transport cycle, or whether it served an additional function to assist or regulate peptide transport. To investigate the role of this domain, the crystal structures of the Mus musculus PepT1 and Rattus norvegicus PepT2 'loops' were determined to 2.10 and 2.06 Å resolution respectively. The structures indicated that the loop region in both PepT1 and PepT2 forms a bi-lobal, all β-sheet, self-contained extra-cellular domain (ECD). Despite low sequence similarity, the ECDs from PepT1 and PepT2 share a common architecture; two transthyretin-like folds connected by a flexible linker. Sequence and structural analyses have indicated that the lobe interface of MmPepT^ECD is maintained by two highly conserved salt bridges, whereas in RnPepT2^ECD only one salt bridge is observed. Small-angle X-ray diffraction experiments indicated that the extra-cellular domains form a compact structural arrangement, although the lobe conformation of PepT2^ECD was more dynamic than PepT1. Using the X-ray crystal structures of the M. musculus and R. norvegicus ECDs, and the trans-membrane domain of PepT_so from Shewanella oneidensis, the first structure-based homology models of H. sapiens PepT1 and PepT2 were constructed. The hybrid models indicated that the ECD sits on top of the transporters. Two-electrode voltage clamp studies then revealed that the ECDs do not play a part in the transport mechanism of the transporter, although PepT1^ECD may play a role in transporter stability. Surface plasmon resonance binding assays were performed between the ECDs and the intestinal proteases trypsin and α-chymotrypsin. An interaction between both ECDs and α-chymotrypsin was observed, although this interaction could not be saturated using this assay. Trypsin binding however, could be saturated for both MmPepT1^ECD and RnPepT2^ECD giving K_ds of 90 ± 20 and 170 ± 30 μM. Physiologically the interaction would give trypsin a predisposition for the peptide transporter ECD; locating the protease in the vicinity of the transporter and aiding the presentation of substrate. The interaction between trypsin and PepT1^ECD was explored further with a mutational analysis of potential binding residues. The results could not locate the binding site definitively, however, the work did highlight the probable binding face which is perhaps conserved between PepT1 and PepT2 ECD.

Light scalar fields such as axions and string moduli can play an important role in early-universe cosmology. However, many factors can significantly impact their late-time cosmological abundances. For example, in cases where the potentials for these fields are generated dynamically --- such as during cosmological mass-generating phase transitions --- the duration of the time interval required for these potentials to fully develop can have significant repercussions. Likewise, in scenarios with multiple scalars, mixing amongst the fields can also give rise to an effective timescale that modifies the resulting late-time abundances. Previous studies have focused on the effects of either the first or the second timescale in isolation. In this thesis, by contrast, we examine the new features that arise from the interplay between these two timescales when both mixing and time-dependent phase transitions are introduced together. First, we find that the effects of these timescales can conspire to alter not only the total late-time abundance of the system --- often by many orders of magnitude --- but also its distribution across the different fields. Second, we find that these effects can produce large parametric resonances which render the energy densities of the fields highly sensitive to the degree of mixing as well as the duration of the time interval over which the phase transition unfolds. Finally, we find that these effects can even give rise to a "re-overdamping" phenomenon which causes the total energy density of the system to behave in novel ways that differ from those exhibited by pure dark matter or vacuum energy. All of these features therefore give rise to new possibilities for early-universe phenomenology and cosmological evolution. They also highlight the importance of taking into account the time dependence associated with phase transitions in cosmological settings. In the second part of this thesis, we proceed to study the early-universe cosmology of a Kaluza-Klein (KK) tower of scalar fields in the presence of a mass-generating phase transition, focusing on the time-development of the total tower energy density (or relic abundance) as well as its distribution across the different KK modes. We find that both of these features are extremely sensitive to the details of the phase transition and can behave in a variety of ways significant for late-time cosmology. In particular, we find that the interplay between the temporal properties of the phase transition and the mixing it generates are responsible for both enhancements and suppressions in the late-time abundances, sometimes by many orders of magnitude. We map out the complete model parameter space and determine where traditional analytical approximations are valid and where they fail. In the latter cases we also provide new analytical approximations which successfully model our results. Finally, we apply this machinery to the example of an axion-like field in the bulk, mapping these phenomena over an enlarged axion parameter space that extends beyond those accessible to standard treatments. An important by-product of our analysis is the development of an alternate "UV-based" effective truncation of KK theories which has a number of interesting theoretical properties that distinguish it from the more traditional "IR-based" truncation typically used in the literature.

In the production of removable facial prosthetics, Computer-Aided Design and Manufacture (CAD/CAM) is being increasingly explored. This PhD thesis investigates the application of CAD/CAM in the design and production of components that retain the prostheses to the anatomy. Conventional methods of hand-crafting the retention elements are well established but little research has considered producing these elements using CAD/CAM. A fully digital prosthetic workflow has not yet been developed, and the efficacy of using CAD/CAM for retention mechanism design and fabrication remains unclear. This study firstly focuses on defining the requirements for designing extra-oral prosthesis retention mechanisms, by mapping the various stages of conventional practice and obtaining the opinions of practicing clinicians. Secondly, the qualitative findings are applied to develop a fully CAD/CAM process using existing technologies. Scanning, reverse engineering, design and fabrication technologies are trialled and samples of bar-clip mechanisms are produced. The final stage focuses on developing objective methods to evaluate aspects of bar-clip design previously limited to subjective evaluation, and to make an initial comparison of conventional and CAD/CAM bar-clip mechanisms. This focuses on measuring surface and dimensional quality, accuracy of fit and clip retention forces. This study provides an increased knowledge-base of current prosthetic practice; CAD/CAM prosthesis production and evaluation methods; and insight into the attitudes of clinicians towards the integration & implementation of CAD/CAM. The thesis demonstrates that CAD/CAM can be used to design, produce, and integrate bar-clip retention mechanisms in all aspects of the prosthesis production workflow. Digital measurement methods allow an objective evaluation of the important aspects of bar-clip mechanism design, identifying a number of inaccuracies/design flaws that current evaluation techniques fail to identify. The study concludes that the overall CAD/CAM workflow is not yet appropriate for clinical practice but there is potential in the newly developed processes and this drives future work.

Lärarens uppdrag har under de senaste åren blivit mer och mer mångfacetterat, och med ökade krav på inkluderande förhållningssätt ska undervisningen i klassrummet anpassas utifrån allas individuella behov och förutsättningar. Skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014, vilket medförde att många åtgärder som tidigare hamnat under särskilt stöd hamnade under lärarens ansvar inom undervisningens ram som begreppet extra anpassningar. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetet med extra anpassningar ser ut, hur pedagoger beskriver arbetet med extra anpassningar och hur elever upplever att de får stödet. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med sju pedagoger och tre elever på sammantaget tre olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats med sociokulturellt, relationellt perspektiv i bearbetning och analys av resultat. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar är levande och tas fram och utformas tillsammans med eleverna men svårigheter finns ibland med att få eleverna att använda dem i undervisningen på grund av att de känner sig utpekade. Resultatet synliggör även framgångsrika strategier som deltagande pedagoger använder för att få arbetet med extra anpassningar naturligt och inkluderande, nämligen att göra dem mer tillgängliga, att lyfta upp dem på gruppnivå så att de ibland är valbara för alla. Ytterligare en strategi är att vara konsekvent normgivande i sitt förhållningssätt mot att alla är olika, lär sig på olika sätt och att det inte är något som är konstigt. Det har gjort att de har fått ett tillåtande klassrumsklimat där eleverna inte känner att det är utmärkande att de behöver extra anpassningar. Om arbetet med extra anpassningar blir naturligt för alla så blir det mindre utpekande och känslan av att vara udda minskas. ii Arbetet med extra anpassningar handlar i mångt och mycket om att skapa goda lärmiljöer där alla elevers olikheter tas tillvara ur ett relationellt sätt att se på eleven som vem och inte vad, där ett tillåtande arbetsklimat gör skolundervisningen tillgänglig för alla. I mitt resultat har jag hittat flera faktorer som tyder på att eleverna känner sig trygga när ett inkluderande arbetssätt används och lärarna med fasta ramar och förhållningssätt arbetar med tydlighet mot värdegrundande frågor och tar diskussioner dagligen, när de dyker upp, om allas olikhet som norm och allas lika värde som gemensamt rättesnöre.

Syftet med undersökningen är att analysera hur rektorer på några gymnasieskolor berättar om reformen av det pedagogiska stödet på gymnasiet och hur anpassningarna återges påverkar skolpraktiken. Syftet är också att analysera berättelser om hur politiska direktiv påverkar skolpraktiken. Intervjuer med sex rektorer är empirisk grund för studien. Rektorernas berättelser analyseras med hjälp av forskning om skolreformer, organisation, inkludering samt teori om symbolisk interaktionism. Studien visar att reformen av det pedagogiska stödet, extra anpassningar var behövlig enligt berättelser från rektorerna i min studie då dokumentationsbördan tidigare upplevdes som omfattande. Det visar också att berättelserna går isär vad gäller definition av extra anpassningar samt av hur dokumentation och uppföljning sker. Mycket av ansvaret har fallit på specialpedagogen vars uppdrag är brett till sin definition. De sex rektorernas framställningar beskriver också en situation där specialpedagogen har svårt att hävda sig mot andra yrkesgrupper i skolan.  Enligt forskning har arbetsbördan för pedagogerna ökat men det resultatet överensstämmer inte på ett samstämmigt sätt med de intervjuade rektorernas framställningar. Det blir tydligt att dilemman uppstår när olika förändringar ska implementeras, att direktiven upplevs otydliga och därmed måste tolkas vilket skapar olikvärdighet. Studien visar också att skolreformerna har haft en liten och ibland till och med negativ effekt på resultaten i skolan.  Det rektorerna återger visar generellt sett på en negativ bild gentemot politiska direktiv, dess grund, omfattning och i den takt de kommer. Skolpolitiken beskrivs av vissa som en ”lekstuga” och en ”sandlåda”. En nyansering av det resultatet är dock att statliga direktiv upplevs som mer omfattande än kommunala och att reformen av det pedagogiska stödet visar på åsikten från rektorerna att den visar på tillit från politikernas sida. När det gäller hur rektorerna berättar går det att urskilja tre påverkansdimensioner; ålder, år i yrket samt intresse för frågan. Med lång yrkeserfarenhet och intresse blir svaren mer ”privata” utan så mycket fokus på att förberedas. Det märks också på ordvalen ovan.

This is a study aimed at investigating the use of digital tools in mathematics teaching by mathematics teachers and special educators in support of pupils. I delimit my purpose for the use of digital tools as part of an additional adjustment. In my theory, I have different chapters describing the research on digital tools and support efforts that demonstrate that digital tools such as extra adjustment enhance the students' knowledge development and their motivation. My result shows how mathematics teachers and special educators use digital tools as additional adaptation in the regular mathematics education. The result shows that mathematics teachers mainly use digital tools as additional adaptation to make the students more motivated and also to give them the opportunity to view mathematical methods from another perspective. In my discussion, I critically review the results against previous research. It shows that mathematics teachers' motives for digital tools are consistent with what scientists say, that digital tools in teaching are motivating to the students.

No description available.