Det finns lite forskning om kvinnliga förövare jämfört med vad det finns om manliga förövare och det verkar även finnas begränsningar i litteratur som kan handleda till exempel poliser och socialsekreterare i ämnet. Detta skulle kunna bero på att kvinnliga förövare utgör en sådan liten andel av det totala antalet förövare så att fenomenet inte uppmärksammas tillräckligt. Studien bygger på en diskursanalys av tidningsartiklar från svensk press i syfte att granska hur media framställer kvinnliga förövare vid sexualbrott mot barn. Resultatet visar att de framträdande diskurserna är offerdiskurs, förövardiskurs och kunskapsdiskurs och att bilden av kvinnliga förövare konstrueras på olika sätt samt att detta skapar olika gestaltningar av verkligheten. Media har en viktig roll i hur en bild förmedlas och uppmärksammas samt stor makt när det gäller hur en diskurs rekonstrueras eller reproduceras. Detta skulle i sin tur kunna påverka hur ett fall gällande sexualbrott mot barn, där förövaren är en kvinna, hanteras.

The purpose of this study has been to examine how female probation officers construct the concept of women who commit crime. This have been done by examining how the probation officers describe the phenomenon from their own point of view, how they perceive society's view of the phenomenon, how they describe the women's self-images and how their own perceptions affect the treatment of these women. To fulfill this aim the study is based on qualitative interviews with five female probation officers. We analyzed their statements by using Gender theory, Goffmans stigma term and Beckers deviant term. The result of this study shows that women who commit crime are described more as victims than offenders and that they are constructed as deviant in two ways; both in relation to the law but also in relation to their gender. The female probation officers construct the women as carriers of feelings of guilt and shame and that they have issues with their own identities. It also shows that the female probation officers believe in treating male and female clients the same way, although the result of this study shows that they probably don’t.

The following Bachelor’s thesis examines how three Swedish national newspapers (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet and Aftonbladet), which all represent different points on the ideological spectrum, portray victim and perpetrator in their representation of rape during the year 2011. The thesis examines the newspapers news, editorial pages and reports of rape. The study uses a quantitative approach with qualitative elements which has its foundation in the theory of social constructivism and priming theory. Political science can be studied from the perspective of power, and media has a central role of this power. What media portrays and send out through their texts will have, and does have effect on the norms and values existing in the society. Therefore, it is of high importance to identify which discourse of rape these three newspapers sends out to the Swedish society during the year of 2011, after the many discussions of how rape is portrayed and that it seems to exist a discourse where one blame the victim herself for being raped. This study has shown that the focus has shifted from the victim to the perpetrator, which also has consequences, even though the focus still is on the victim but not to the same degree as before.

Although  “naming and shaming” paedophiles are growing in Sweden, professionals working with the rehabilitation and treatment of paedophiles describe that the naming and shaming might not prevent child sex abuse. On the opposite naming and shaming alienates the perpetrator from any ordinary life. The alienation could lead them to only having other paedophiles as friends. Previous studies show that professionals are often distancing themselves from working with paedophiles, even if there is competence. Studies also show that paedophiles are seldom seeking help due to of fear of stigmatization. The aim of this study was to describe social workers perception of “paedophiles” and to find out the action contingency among social workers regarding clients that express such feelings. A qualitative method with semi-structured interviews was used. Seven social workers and one psychologist were interviewed. Previous research has been confirmed as many professionals actively choose not to work with perpetrators even though they believe the perpetrators deserve adequate help. The data was analysed referring to Hasenfelds theory of human service organizations and the concept of cognitive dissonance. Organizations that are not specifically built to treat perpetrators and paedophiles are apparently not prepared to help them.

Syftet med denna uppsats är att belysa diskurser om sexuella förövare i Rädda Barnens litteratur om Pojkmottagningen. Detta görs med hjälp av kritisk diskursanalys i kombination med ett intersektionellt perspektiv. Studiens fokus är att undersöka hur författarna konstruerar sexuella förövare utifrån kön, ålder, etnisk härkomst, social status och funktionalitet.För att klarlägga på vilket sätt författarna framställer de sexuella förövarna som avvikare utöver deras kriminella handlande, används Goffmans stigmateori som därmed fungerar som en förlängning av intersektionen funktionalitet. Resultatet visar fem olika diskurser om sexuella förövare, som i studien benämns som Monstret, Förföraren, Förvanskaren, Janusansiktet och Kufen. Genom att dekonstruera dessa diskurser kan vi se att förövarkaraktärerna sätts samman av olika kombinationer av intersektioner. Vi har också kunnat se att deras grad av avvikelse förstärks eller försvagas beroende på hur dessa intersektioner framställs som samspelande – genom skilda kombinationer av dem görs stigmat svagt eller starkt och spannet mellan avvikelse och normalitet tänjs ut. Några av de förövarkaraktärer vi funnit kan ses som redan kända stereotyper, både bland det som kan beskrivas som en bred allmänhet, och bland de beskrivningar av förövare som vi presenterat i tidigare forskning. Men vi har också genom detta arbetssätt funnit andra, mindre kända förövarkaraktärer. Vår studie kan bland annat bidra till att göra människor och professionella inom socialt arbete medvetna om sina föreställningar och fördomar om sexuella förövare. Genom medvetandegörande om vilka föreställningar som cirkulerar både hos oss själva och inom olika verksamheter kan vi försöka undgå att låta oss bli alltför påverkade av olika stereotyper. Detta kan ses som viktigt dels med tanke på de konsekvenser stereotypifiering kan medföra i behandlingsarbetet med klienter och brukare, dels med tanke på de konsekvenser som onyanserade bilder kan få för övriga samhällets arbete med dessa människor, såsom kriminalvård och polis.

Föreliggande studie sammanfattar aktuell vetenskaplig forskning kring orsaker till förövarens utövande av våld i nära relation. Studiens syfte är att belysa forskning som fokuserat på individuella psykologiska faktorer hos förövare av våld i nära relation, dvs. vilka bakomliggande förklaringar som framkallar detta hos individen. Studien har också ett könsperspektiv som utgångspunkt enligt vilket används för att se huruvida det finns könsspecifika förklaringar till våld beroende på om förövaren är man respektive kvinna. Detta sker med utgångspunkt i aktuell vetenskaplig forskning och med hjälp av följande frågeställningar: 1) Hur påverkar erfarenheter under barndomen förekomsten av förövarens våld i nära relation? 2) Vilka individuella psykologiska faktorer bidrar till att utlösa förövarens våld mot sin partner? Studien är en integrativ forskningsöversikt där sexton vetenskapligt granskade artiklar sammanfattas och analyseras med utgångspunkt i psykodynamiska-, anknytnings- och inlärningsteorier. I studiens resultat och slutsatser framkommer det att förövare av våld i nära relationer i flertalet fall vuxit upp under instabila familjeförhållanden där de varit utsatta för eller bevittnat våld. Utsattheten under barndomen påverkar förövarnas beteenden genom att de utvecklar en rädsla för omvärlden, ett behov av kontroll och makt samt dålig impulskontroll. Våld mot partnern har då varit ett sätt att: undkomma rädslan för omvärlden, upprätthålla makten och kontrollen i en parrelation samt har varit en konsekvens av den dåliga impulskontrollen.

Vuxna förövare använder sig av internet för att manipulera, denensibilera och sexuellt utnyttja barn. Syftet med föreliggande studie är att få en samlad bild kring begreppet grooming samt skapa en forskningsöverblick över företeelser som barn utsätts för på internet av vuxna förövare. Studien är en litteraturöversikt. Med utgångspunkt i begreppet grooming genomfördes sökningar utifrån sökord grooming och sexuella övergrepp. Valda forskningsartiklar analyserades sedan utifrån socialkonstruktivistisk perspektiv. Forskningen visade tre huvudsakliga förklaringsmodeller till hur grooming sker: Theory of luring communications, Model of cybersexploatation samt European online grooming project. Vid groomingprocesser väljer förövare ut potentiella offer genom att skaffa sig information om barnet. Det kan ske genom att förövaren scannar av sociala medier för att inhämta information alternativt planterar ett virus i en elektronisk apparat för att på så sätt få kontakt med barnet. När kontakt har etablerats inleds förbindelsen med barnet via privata chattar. På denna kontaktyta introduceras sedan sex, antingen med pornografiskt material, sexuella lekar och fantasier. Det kan även ske genom att förövaren återkommande samtalar om sex för att systematiskt förflytta sitt offers gränser med målet att fysiskt träffa och sexuellt utnyttja barnet. / <p>2018-08-28</p>

Denna studie syftar till att undersöka den lokala dimensionen av kriminaljournalistik genom att jämföra gestaltningen av brott, brottsoffer och förövare mellan nationell press och lokalpress. Undersökningen omfattar rapporteringen kring fallet Lisa Holm och fallet Arbogakvinnan och bygger på en kvalitativ innehållsanalys av totalt 126 webbartiklar från Expressen , Aftonbladet , Skaraborgs Allehanda och Bärgslagsbladet/Arboga tidning . Utgångspunkten för studien är gestaltningsteorin som bland annat har definierats av medieforskaren Adam Shehata. Uppsatsen innefattar en tolkande analys av gestaltningen av brott, brottsoffer och förövare i kvällspress respektive lokalpress. Studien visar att lokaltidningar rapporterar betydligt mindre om brott och olyckor än vad kvällstidningar gör, vilket är tvärt emot tidigare forskning. Studien visar även att lokala anknytningar sällan förekommer i lokalpressen men får stort fokus i kvällspressen. Studien visar även att kvällspressen fokuserar mer på närhet, och tar läsaren närmare händelsernas centrum, till skillnad från lokalpressen.

Föreliggande studie syftar till att undersöka forskningsläget och skapa förståelse för hur hedersrelaterat våld och förtryck påverkar unga mäns utsatthet i de familjer där detta förekommer. Detta för att tydliggöra hur den unge mannen kan ses som ett offer när han av samhället ses som en förövare. En integrativ litteraturöversikt har genomförts med totalt 17 inkluderade studier. Resultatet visar att hedersproblematiken är starkt knuten till den unga kvinnans beteende och sexualitet samt patriarkala strukturer. Pojkar och unga män socialiseras in i djupt rotade familjestrukturer, där de befinner sig i både en maktposition samt en maktlöshet då deras främsta uppgift är att kontrollera kvinnorna i familjen. Vidare framkommer att han har dubbla roller eftersom han av sin familj ses som “hjälte”, men av samhället som förövare av hedersbrott. Synen på vem som är offer och förövare av hedersfenomenet är starkt förankrad i samhället vilket kan ses vara bidragande till upprättande av hedersproblematiken. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplext fenomen med avgörande faktorer på flera nivåer, vilket samhället behöver ta itu med för att ha en möjlighet att komma till bukt med problemet. Föreliggande studie lyfter vikten av att se pojkarna/de unga männens utsatthet inom det sociala arbetet för att undvika att hedersrelaterat våld och förtryck upprätthålls.

Denna studies syfte är att fördjupa förståelsen för hur anonyma aktörer kan diskutera brottsoffer och förövare på ett anonymt forum. Studien utgår från tre trådar på forumet Flashback där brott diskuteras och således brottsoffer och förövare. För att analysera empirin har Michel Foucualts (2003) teori om panoptismen samt Erving Goffmans (2011) teori om stigmatisering och sociala avvikare använts. Foucault har använts då han beskriver hur övervakningen får individer att handla utifrån rådande normer genom övervakning och straff. Goffmans teori har bidragit med en förståelse för hur de individer som inte passar in i normer stämplas som avvikare och således stigmatiseras. Dessa två har förenats för att förklara hur anonyma aktörer framställer brottsoffer och förövare samt hur information kan delas och spekuleras. Studien har en abduktiv ansats då empiri och teori har växelverkat för att skapa en djupare förståelse för diskursen kring brottsoffer och förövare. Studien antar ett diskursanalytiskt perspektiv och är främst inspirerat av Bacchis diskursanalys (2011, refererad i Bergström &amp; Boréus, 2018) och Foucaults (1993) tankar om diskursens ordning. Resultatet visar bland annat att aktörer kan övervaka varandra likt panoptismen (Foucault, 2003) och detta kan ske utifrån normer och socialt avvikande beteende från normerna (Goffman, 2011). Vidare visar resultatet att det finns både skillnader och likheter när det kommer till hur brottsoffer och förövare framställs på Flashback. Exempelvis så diskuterar aktörerna i vissa fall huruvida både förövare och offer passar in i bilden som sociala avvikare baserat på deras inblandning i brott. Således stigmatiseras personerna både genom deras inblandning i brott och den information som sprids om dem på internet. Dock skiljde sig diskursen åt kring brottsoffer och förövare när brottet var en olyckshändelse. Då jämfördes istället inblandade, i viss mån, med varandra. Resultatet visar även att aktörer ofta positionerar sig som sanningssägare oavsett om det rör sig om spekulation eller informationsdelning. Genom att hänvisa till en personlig relation eller kännedom till inblandade personer lämnas lite utrymme för felsägning. Detta kan skapa diskussioner i diskursen som resulterar i stigmatisering även aktörer emellan. / This report fulfils the purpose of expanding the understanding of how anonymous actors can discuss victims of crime and perpetrators at an anonymous forum. The study is based on three discussion threads at the Flashback Forum where crimes are discussed and accordingly victims of crime and perpetrators. To analyze the data, Michel Foucualt's (2003) theory of panopticism and Erving Goffman's (2011) theory of stigmatization and social deviants has been used. Foucault’s theory has been used to describe how the surveillance causes individuals to act on the basis of prevailing norms through surveillance and punishment. Goffman's theory has contributed to an understanding of how individuals, who do not fit into norms, get labelled as deviants and therefore get stigmatized. These two theories have been combined to explain how anonymous actors describe victims and perpetrators, and how information can be shared/speculated. The study has an abductive approach as the empiricism and theory interact to create a deeper understanding of the discourse regarding victims of crime and perpetrators. The study assumes a discourse analytic perspective and it is primarily inspired by Bacchi's discourse analysis (2011, referenced in Bergström &amp; Boréus, 2018) and Foucault's (1993) thoughts about the order of discourse. The results show that, among other things, actors can monitor each other like panopticism (Foucault, 2003) and this can be done based on norms and socially deviant behavior from the norms (Goffman, 2011). Furthermore, the results show that there are both differences and similarities when it comes to how victims of crime and perpetrators are portrayed at Flashback. For example, in some cases, the actors discuss whether both the perpetrators and the victims fit into the picture as social deviants or not, based on their involvement in the crime. Thus, the persons involved are stigmatized both through their involvement in the crime and the information that is spread about them over the internet. However, the discourse of the victims of crime and the perpetrators was different when the crime was an accident. In that case the involved, to some extent, were compared with each other. The results also show that actors often position themselves as truth-tellers, whether it is speculation or sharing information. By referring to a personal relationship or knowledge of the people involved, there are little room for misinterpretation. This can create discussions in the discourse that result in stigmatization even among the actors.