Fokus för denna uppsats är att jämföra hur förövarna som använt våld mot kvinnor beskrivs i Kriminalvårdens två olika behandlingsprogram. Behandlingsprogrammen som riktar sig till förövare av våld i nära relationer respektive förövare av sexualbrott har i denna studie granskats och jämförts. I uppsatsen används innehållsanalys som metod och det empiriska materialet har utgjorts av manualerna till Kriminalvårdens ovan nämnda behandlingsprogram. Jämförelsen visar att det finns skillnader i hur sexualbrottsförövare och förövare av våld i nära relationer beskrivs i de båda behandlingsprogrammen. En slutsats är att sexualbrottsförövare i detta empiriska material i högre grad än förövare av våld i nära relationer definieras utifrån antaganden om att beteendet är en del av identiteten. Det framkommer även att sexualbrottsförövare i högre utsträckning än förövare av våld i nära relationer beskrivs som mer avvikande och förväntas fortsätta vara en avvikare även efter behandlingen. Detta blir bland annat tydligt genom att målen i de båda behandlingsprogrammen skiljer sig åt. När det gäller förövare av våld i nära relationer framställs att målet är att förövaren ska kunna fungera i en relation igen, medan målet för sexualbrottsförövare uppges vara att, trots kognitiva förvrängningar, avstå från att återfalla i det brottsliga förövarbeteendet. Vidare finns en skillnad mellan hur förövare av våld i nära relationer och sexualbrottsförövare innesluts i samhället. I manualerna till behandlingsprogrammet som riktas till förövare av våld i nära relationer hävdas att "vår kultur" är en förklaring till beteendet och samhället tilldelas därmed en det av skulden för det våld som förövaren dömts för. Sexualbrottsförövare däremot blir särskilda från den gemensamma kulturen genom att det hävdas att "vissa kulturer" påverkar "vissa män" att begå sexualbrott. Detta kan tolkas som ett sätt att utesluta sexualbrottsförövare, vilket kan göra det möjligt att placera problemet antingen hos individen eller hos andra kulturer än den som benämns som "vår". Att sexualbrottsförövare betraktas som mer avvikande kan även exemplifieras med att sexualbrottsförövare i behandlingsprogrammets manualer beskrivs med att förövare kan "(…)te sig som vanliga människor" (Kriminalvården, 2006, ROS, Teorimanual, s.23), vilket antyder att de i själva verket inte är vanliga människor. Resultaten i denna studie visar på ett avståndstagande och mystifiering av sexualbrottsförövaren, vilket kan leda till att sexualbrott som problem förläggs hos individen eller andra kulturer snarare än att det betraktas som ett av det svenska samhällets problem.

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida kvällspressens rapportering om sexbrott reproducerar stereotypa könsroller. Det är också att granska hur genusmedveten kvällstidningsjournalistiken är. Då medier besitter en maktposition och har inverkan på människor är det relevant att kritiskt undersöka hur könsrollerna gestaltas och genom det främja både demokrati och den feministiska forskningen. Uppsatsens teoretiska ramverk består av Yvonne Hirdmans genusteori samt gestaltningsteori som den förklaras av Jesper Strömbäck och Robert Entman. Vidare förklaras nyhetsvärdering och nyhetsurval som ett komplement till förståelse om vad som blir nyheter. Undersökningen har begränsats till två kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, då de är de två största rikstäckande kvällstidningarna i Sverige. I uppsatsen representerar dessa två tidningar kvällspressen överlag. Den tidsperiod som har undersökts är 1 juni 2016 till 31 augusti 2016. Uppsatsen bygger på en kvantitativ innehållsanalys där ett kodschema har utformats och variabler har arbetats fram för att besvara studiens frågeställningar. Variablerna är baserade på tidigare forskning inom fältet för brottsjournalistik. Artiklarna som har undersökts faller inom bestämda urvalskriterier. Resultaten visar att artiklar om sexbrott får lite utrymme jämfört med den totala rapporteringen, trots att ämnen som berör brott och sex ofta prioriteras på kvällstidningsredaktioner. Vidare visar resultaten att offret i de flesta fall är en kvinna och att männen vanligtvis är förövare, och att offret – kvinnan, är den som får störst utrymme och främst får komma till tals. Detta bidrar till att kvinnor får uttala sig mer i sexbrottsrapporteringen, vilket genererar i att sexbrott ses som ett kvinnoproblem. Etnicitet var främst förekommande i beskrivningen av förövaren och gör att hen porträtteras som en stereotyp förövare, i linje med tidigare forskning. Slutsatsen är dock att kvällspressen i vissa aspekter bedriver en någorlunda genusmedveten journalistik, vilket sett till tidigare forskning är en förbättring. Samtidigt måste varje enskild journalist ta ansvar för att inte reproducera en stereotyp bild av sexbrott.

Våldtäkt är ett utbrett globalt problem som påverkar på individ- och samhällsnivå. Utifrån detta har syftet med denna studie varit att belysa och få en djupare förståelse för hur socionomstudenter uppfattar våldtäkt, offer- och förövarskap samt hur detta är kopplat till kön. Studien innehar en kvalitativ ansats och materialet samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer. Urvalet gjordes genom ett snöbolls- samt ett målinriktat urval och materialet analyserades utifrån tematisk analysmetod. Resultatet påvisade att det fanns en otydlig definition av våldtäkt bland respondenterna och en viss problematik i att beskriva vart gränsen mellan sex och våldtäkt går då den påverkas av olika omständigheter. Våldtäkt uppfattades och beskrevs som en makthandling som utförs av män mot kvinnor, att det bottnar i ett jämställdhetsproblem. Respondenterna menade på att offret och förövaren kan vara vem som helst men av deras resonemang framgick att deras uppfattningar om offer- och förövarskapet kan kopplas till kön. Resultatet visade även på tre omständigheter som respondenterna uppfattar kan komma att villkora offer- och förövarskapet.

Den aktuella studien syftade till att applicera Johnsons typologier om två subtyper av förövare av partnervåld, intimate terrorism och situational couple violence, i en kontext av digitalt dejtingvåld bland unga universitetsstudenter. En kvantitativ metod med tvärsnittsdesign användes. Studien identifierade 185 förövare av digitalt dejtingvåld från ett urval på 512 studenter mellan 19-29 år. De 185 förövarna kategoriserades som intimate terrorism (n=46) eller situational couple violence (n=139) beroende på om respondenten endast hade utövat digitalt dejtingvåld eller om respondenten både utövat och själv blivit utsatt för digitalt dejtingvåld. Resultatet visade att kvinnor som ingick i subtypen situational couple violence utövade digitalt dejtingvåld med en signifikant högre allvarlighetsgrad än män. Flera resultat från studien visade inga signifikanta könsskillnader i en av subtyperna eller mellan de två subtyperna i grad av kontrollerande beteenden och allvarlighetsgrad. Med stöd i studiens resultat bör framtida forskning vidare utforska digitalt dejtingvåld bland unga för att få en fördjupad kunskap inom digitalt dejtingvåld och för att stärka det brottspreventiva arbetet. / This study examined Johnson's typology of two different subtypes of perpetrators of intimate partner violence, intimate terrorism and situational couple violence, on digital dating violence among young college students. A quantitative cross-sectional design was used. The study identified 185 perpetrators of digital dating violence from a sample of 512 students, ages 19 to 29 years. The 185 perpetrators were categorized as intimate terrorism (n=46) or situational couple violence (n=139) based on whether the person was only a perpetrator of digital dating violence or if the person was both a perpetrator and a victim of digital dating violence. The current study found that women included in the subtype situational couple violence committed digital dating violence with a significantly higher degree of severity than men. Results from the study showed no significant differences between genders in one of the subtypes or between perpetrator subtypes in controlling behavior or severity. In light of these findings, future research should investigate digital dating violence among young adults to gain a deeper understanding of digital dating violence in order to strengthen crime prevention.

No description available.

<p>Studiens syfte har varit att öka kunskapen och förståelsen för sexuella övergrepp mot kvinnor, så som den beskrivs i ett urval av forskningslitteraturen. Frågan som har varit i fokus är: Hur diskuteras våldtäkt och sexuella övergrepp i forskningslitteraturen, ur ett teoretiskt och behandlingsmässigt avseende? Studien har utförts i form av en kunskapsöversikt och bygger på ett urval av svenskspråkig samt internationell forskningslitteratur. Huvudinriktningen har varit att med feministisk och psykodynamisk teori som analysverktyg, diskutera sexuella övergrepp utifrån betydelsen av förövarens identitet och bakgrund, aktuella normer, föreställningar och värderingar i samhället kring förväntningar på förövare och offer. Vidare har sexuella övergrepp granskats ur en juridisk aspekt. Slutligen undersöks olika behandlingsmetoder för förövaren, där litteraturen uppvisar en mångfald kring olika behandlingsmetoder. En gemensam nämnare för dem alla är att behandlingen bör utformas individuellt för varje dömd gärningsman. Förövaren skall efter behandlingen kunna förstå, identifiera, känna samt kunna kontrollera sitt sätt att uttrycka aggression och vanmakt. Forskningslitteraturen belyser utifrån psykodynamisk teori att förövarbeteendet har uppkommit genom tidiga störningar under personlighetsutvecklingen, orsakade av bland annat fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp i barndomen, förövaren känner sig maktlös och han kompenserar sig för det genom att agera ut och ta makten. Feministisk teori menar följaktligen att fysiskt våld och sexuella övergrepp är ett uttryckssätt för den manliga könsrollens strukturella makt och styrka. Resultaten visar på en komplex problembild där det finns ett samband mellan förövarens personlighet, identitet, omgivningen, förväntningar, påverkan och förebilder. Utöver detta inverkar även individuell och strukturell makt vid sexuella övergrepp.</p>

<p>När det sker förändringar på det samhälleliga planet, vad gäller normer och värderingar, måste även de lagar samhället följer utvecklas för att på så sätt bli tillämpbara i den nya samhällsordningen. Den svenska sexualbrottslagen är en lag som tydligt visar den utveckling som såväl det svenska samhället som rättsväsendet genomgått under de senaste seklerna. Lagen i sig påvisar hur normer och värderingar vad gäller kvinnans och mannens sexualitet över tid förändrats, samt hur det kvinnliga könet successivt integrerats i det svenska rättsväsendet som rättsligt subjekt. Då det är i den politiska arenan de svenska lagarna förnyas och omarbetas bygger således denna uppsats på de debatter vilka uppstår i riksdagen under en lagändringsprocess. Syftet med uppsatsen är att belysa hur sexualbrott konstrueras och rekonstrueras i riksdagsdebatter. Uppsatsen vilar på en syn om könets betydelse i samhället, då det är svårt när det talas om sexualbrott att inte ta hänsyn till dess påverkan och betydelse.</p>

När det sker förändringar på det samhälleliga planet, vad gäller normer och värderingar, måste även de lagar samhället följer utvecklas för att på så sätt bli tillämpbara i den nya samhällsordningen. Den svenska sexualbrottslagen är en lag som tydligt visar den utveckling som såväl det svenska samhället som rättsväsendet genomgått under de senaste seklerna. Lagen i sig påvisar hur normer och värderingar vad gäller kvinnans och mannens sexualitet över tid förändrats, samt hur det kvinnliga könet successivt integrerats i det svenska rättsväsendet som rättsligt subjekt. Då det är i den politiska arenan de svenska lagarna förnyas och omarbetas bygger således denna uppsats på de debatter vilka uppstår i riksdagen under en lagändringsprocess. Syftet med uppsatsen är att belysa hur sexualbrott konstrueras och rekonstrueras i riksdagsdebatter. Uppsatsen vilar på en syn om könets betydelse i samhället, då det är svårt när det talas om sexualbrott att inte ta hänsyn till dess påverkan och betydelse.

Uppsatsens syfte har varit att med hjälp av diskursanalys analysera fem tingsrättsdomar där kvinnor dömts för sexuella övergrepp mot barn, med avseende att studera om rättsväsendet framställer de kvinnliga gärningsmännen utifrån ett offer eller förövarperspektiv. Syftet var också att studera huruvida kvinnorna framställer sig på något av endera sätten. Våra teoretiska utgångspunkter var genusvetenskaplig teori och teorin om kvinnors brottlighet. Resultatet av uppsatsen visar på att ett flertal av tingsrättsdomarna tenderade att fokusera på kringliggande omständigheter i de kvinnliga förövarnas liv istället för den brottsliga gärningen. De omständigheter som var i fokus i domsluten var de kvinnliga förövarnas psykosociala situation, detta uppfattade vi som att tingsrätten ser kvinnorna som offer hellre än som gärningsmän. Resultatet visar också på att i flertalet av fallen tenderade de kvinnliga förövarna att framställa sina brottsliga gärningar utifrån att tillskriva sig själva vedertagna kvinnliga attribut.

Studiens syfte har varit att öka kunskapen och förståelsen för sexuella övergrepp mot kvinnor, så som den beskrivs i ett urval av forskningslitteraturen. Frågan som har varit i fokus är: Hur diskuteras våldtäkt och sexuella övergrepp i forskningslitteraturen, ur ett teoretiskt och behandlingsmässigt avseende? Studien har utförts i form av en kunskapsöversikt och bygger på ett urval av svenskspråkig samt internationell forskningslitteratur. Huvudinriktningen har varit att med feministisk och psykodynamisk teori som analysverktyg, diskutera sexuella övergrepp utifrån betydelsen av förövarens identitet och bakgrund, aktuella normer, föreställningar och värderingar i samhället kring förväntningar på förövare och offer. Vidare har sexuella övergrepp granskats ur en juridisk aspekt. Slutligen undersöks olika behandlingsmetoder för förövaren, där litteraturen uppvisar en mångfald kring olika behandlingsmetoder. En gemensam nämnare för dem alla är att behandlingen bör utformas individuellt för varje dömd gärningsman. Förövaren skall efter behandlingen kunna förstå, identifiera, känna samt kunna kontrollera sitt sätt att uttrycka aggression och vanmakt. Forskningslitteraturen belyser utifrån psykodynamisk teori att förövarbeteendet har uppkommit genom tidiga störningar under personlighetsutvecklingen, orsakade av bland annat fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp i barndomen, förövaren känner sig maktlös och han kompenserar sig för det genom att agera ut och ta makten. Feministisk teori menar följaktligen att fysiskt våld och sexuella övergrepp är ett uttryckssätt för den manliga könsrollens strukturella makt och styrka. Resultaten visar på en komplex problembild där det finns ett samband mellan förövarens personlighet, identitet, omgivningen, förväntningar, påverkan och förebilder. Utöver detta inverkar även individuell och strukturell makt vid sexuella övergrepp.