I Sverige är de flesta företag beroende av att få krediter för att kunna driva sin verksamhet. Bankernas kreditgivning till företag regleras i svensk lag framför allt genom lagen om bank- och finansieringsrörelse (SFS 2004:297). Där anges att bankerna är skyldiga att genomföra en kreditprövning oavsett om företagen har säkerheter för krediten eller ej. Även om bankerna är noggranna i sina kreditgivningsprocesser händer det att företag får betalningssvårigheter. När så sker kan företagsrekonstruktioner vara ett sätt att komma rätta med problemet. Om företagen trots allt går i konkurs avgör förmånsrätten i vilken ordning borgenärerna får utdelning.År 2004 förändrades förmånsrättslagen, vilket innebar en förändring av företagshypoteket. Företagshypoteket förändrades från att ha varit en särskild förmånsrätt i vissa av gäldenärens tillgångar till en allmän förmånsrätt i 55 procent av alla tillgångar. Regeringen hade flera syften med förändringen, exempelvis att bankernas inställning till företagsrekonstruktioner skulle förbättras. Lagändringen syftade även till att påverka bankers agerande gällande kreditgivning för att få dem att fokusera på lönsamhet istället för säkerheter. Återbetalningsförmåga och kredituppföljning skulle bli viktigare delar i kreditgivningsprocessen. Förhoppningen var att uppföljning av återbetalningsförmågan ska öka chansen till fler lyckade företagsrekonstruktioner. Den nya lagen har dock fått utså en hel del kritik, bland annat för att den anses hämma nyföretagandet och företagens möjligheter att erhålla krediter.Vi har utifrån ovanstående funnit det intressant att studera hur den nya lagen mottagits av bankerna och hur den har påverkat deras sätt att agera. Syftet med uppsatsen är därmed att tolka förändringen av förmånsrättslagen och analysera dess inverkan på kreditgivning till tillverkande och växande företag. Vidare avser vi att analysera huruvida lagändringen har uppnått sitt syfte att skapa en positivare inställning till företagsrekonstruktioner hos banker. Studien har genomförts genom en kvalitativ metod och en abduktiv forskningsansats, där åtta semi-strukturerade intervjuer har genomförts på fyra banker samt Ackordscentralen i Borås.En slutsats som studien har mynnat ut i är att valet av finansieringsformer har varit den största förändringen i bankernas kreditgivning på grund av den nya lagen. Samtliga banker har angett att avbetalningsfinansiering och leasing har blivit vanligare sedan 2004. Användandet av factoring har även till viss del ökat. Förändringen beror på att bankerna på så sätt även fortsättningsvis har hundraprocentig säkerhet i det som finansieras. Något ökat fokus på återbetalningsförmåga och kredituppföljning har det dock inte blivit sedan lagändringen. Bankerna anser heller inte att lagändringen har medfört att det blivit svårare för växande och tillverkande företag att erhålla krediter.Av studien har det även visat sig att bankernas inställning till företagsrekonstruktioner är något svag och att den inte har förbättras sedan lagändringen. Swedbank Sjuhärad har dock uppvisat en något mer positiv inställning än de övriga bankerna. En sak som emellertid är klar är att det har varit svårt att bedöma vilken inverkan den nya lagen fått angående bankernas inställning till företagsrekonstruktioner, eftersom det varit högkonjunktur i Sverige sedan den infördes. / Uppsatsnivå: D

<p>Lagen om företagsrekonstruktion infördes den 1 september 1996 och skulle ersätta den gamla ackordslagen. Syftet med den nya lagen var att det skulle bli enklare att rekonstruera krisföretag som bedömdes ha utsikter till en framtida lönsam verksamhet. Genom rekonstruktionsförfarandet får företaget ett rådrum att arbeta med de ekonomiska problemen utan att för tillfället riskera en konkurs. Det har dock visat sig att lagen inte blev den succé många hade hoppats på. Sedan införandet fram till 2006 har endast 1507 företag ansökt om att bli rekonstruerade. Antalet konkurser under samma period uppgick till 88 262, vilket visar på den dåliga genomslagskraft lagen fått. Trots det dåliga genomslag lagen om företagsrekonstruktion har fått, finns lite forskning på området. De få undersökningar som gjorts har mestadels fokuserat på att kartlägga vilka typer av företag som väljer att ansöka om rekonstruktion. Exempelvis vilken organisationsstruktur de har, storlek på företaget, hur länge de har varit verksamma och dess geografiska läge. Genom åren har ett flertal statistiska modeller utvecklats för att kunna predicera en konkurs innan den inträffar. Den mest kända och allmänt vedertagna modellen är Z-score, utvecklad av Edward I Altman. Vi blev nyfikna på om denna forskning även går att applicera på företag som väljer att ansöka om företagsrekonstruktion? Med kunskap om de finansiella förutsättningarna, kan kanske fler företag med möjlighet att genomgå en företagsrekonstruktion identifieras och eventuellt räddas från en annars oundviklig konkurs. Denna uppsats syftar till att utifrån en finansiell analys studera skillnader i den ekonomiska ställningen hos rekonstruktionsföretag respektive konkursföretag. Då vi utifrån en stor mängd data vill generalisera resultatet på en hel population har vi använt oss av en kvantitativ undersökningsmetod. Vidare har vi använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst teorier kring lagen om företagsrekonstruktion, nyckeltal och konkurspredicering. De modeller och nyckeltal vi valt ut, har utifrån tidigare undersökningar visat sig bra vid bedömningen av ett företags nuvarande och framtida finansiella ställning. I undersökningen framkom att de företag som ansöker om företagsrekonstruktion har lika dåliga och i vissa avseenden sämre finansiella förutsättningar än de företag som gick direkt i konkurs. Även Z-scoremodellen indikerade att rekonstruktionsföretagens finansiella ställning var sämre än konkursföretagens.</p>

Lagen om företagsrekonstruktion infördes den 1 september 1996 och skulle ersätta den gamla ackordslagen. Syftet med den nya lagen var att det skulle bli enklare att rekonstruera krisföretag som bedömdes ha utsikter till en framtida lönsam verksamhet. Genom rekonstruktionsförfarandet får företaget ett rådrum att arbeta med de ekonomiska problemen utan att för tillfället riskera en konkurs. Det har dock visat sig att lagen inte blev den succé många hade hoppats på. Sedan införandet fram till 2006 har endast 1507 företag ansökt om att bli rekonstruerade. Antalet konkurser under samma period uppgick till 88 262, vilket visar på den dåliga genomslagskraft lagen fått. Trots det dåliga genomslag lagen om företagsrekonstruktion har fått, finns lite forskning på området. De få undersökningar som gjorts har mestadels fokuserat på att kartlägga vilka typer av företag som väljer att ansöka om rekonstruktion. Exempelvis vilken organisationsstruktur de har, storlek på företaget, hur länge de har varit verksamma och dess geografiska läge. Genom åren har ett flertal statistiska modeller utvecklats för att kunna predicera en konkurs innan den inträffar. Den mest kända och allmänt vedertagna modellen är Z-score, utvecklad av Edward I Altman. Vi blev nyfikna på om denna forskning även går att applicera på företag som väljer att ansöka om företagsrekonstruktion? Med kunskap om de finansiella förutsättningarna, kan kanske fler företag med möjlighet att genomgå en företagsrekonstruktion identifieras och eventuellt räddas från en annars oundviklig konkurs. Denna uppsats syftar till att utifrån en finansiell analys studera skillnader i den ekonomiska ställningen hos rekonstruktionsföretag respektive konkursföretag. Då vi utifrån en stor mängd data vill generalisera resultatet på en hel population har vi använt oss av en kvantitativ undersökningsmetod. Vidare har vi använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst teorier kring lagen om företagsrekonstruktion, nyckeltal och konkurspredicering. De modeller och nyckeltal vi valt ut, har utifrån tidigare undersökningar visat sig bra vid bedömningen av ett företags nuvarande och framtida finansiella ställning. I undersökningen framkom att de företag som ansöker om företagsrekonstruktion har lika dåliga och i vissa avseenden sämre finansiella förutsättningar än de företag som gick direkt i konkurs. Även Z-scoremodellen indikerade att rekonstruktionsföretagens finansiella ställning var sämre än konkursföretagens.

När en verksamhet hamnar på obestånd och inte finner en utväg från situationen erbjuder det svenska rättssystemet två alternativ för verksamhetens framtid. Ett beslut om konkurs fortskrider i att verksamheten läggs ner och en konkursförvaltare tillsätts för att fördela bolagets tillgångar mellan dess borgenärer. Ett beslut om konkurs kan vanligtvis inte återkallas utan är gällande till den dagen konkursförfarandet avslutas.Anses bolaget ha en möjlighet till lyckad framtida verksamhet kan bolaget beviljas förfarandet kallat företagsrekonstruktion. Bolaget blir tilldelat en rekonstruktör under en period, som med rätt kompetens ska hjälpa företaget att återigen bli framgångsrikt. Under förfarandet blir samtliga fordringskrav pausade för att ge ett företag en faktisk möjlighet att återhämta verksamheten utan vidare åtgärder mot uteblivna betalningar.Eftersom dessa två förfaranden sätter bolagets borgenärer i två helt olika situationer har vi ansett att det finns ett intresse i att valet av förfarande fattas på korrekta grunder. I denna uppsats har vi valt att utreda hur ovan nämnda förfaranden går till samt hur regleringar av skadestånd och aktiebolag påverkar dessa förfaranden. Analysen utreder huruvida det kan finnas någon grund för en borgenär att erhålla skadestånd, och i så fall från vem, för ett val av förfarande som skapat en större ekonomisk skada än nödvändigt.På grund av brist på rättspraxis inom vår problemformulering, har vi valt att skapa två hypotetiska situationer, vars rimlighet vitsordats av en anställd på Ackordcentralen. I den ena situationen har en organledamot till avsikt att skada borgenärerna och i den andra situationen inges en konkursansökan utan befogenhet. Slutsatsen i analysen är att en ytterligare grund för återtagande om konkursbeslut hade ökat gäldenärernas säkerhet i insolvensförfaranden. Till de brister vi funnit i rekonstruktionsförfarandet hittar vi ingen mer tillfredställande lösning än aktuell lagstiftning.

No description available.

Ibland går livet upp och ibland går livet ner. Detta gäller för såväl privatpersoner som företag. I vissa fall kan det gå så långt att ett företag hamnar i obestånd och behöver ta till med extern hjälp för att komma ur sin ekonomiskt trängda situation. Ett verktyg är att med hjälp av en rekonstruktör ansöka och genomföra  en företagsrekonstruktion.  Syftet med denna uppsats är att genom en fallstudie undersöka hur stor inverkan ett företags förtroende inom affärsrelationer har på utgången av en företagsrekonstruktion. Fallstudieobjekt är Powertools Sweden AB, som genomgått en rekonstruktion under 2020 och början på 2021. Genom att titta närmre på Powertools och relationerna till deras leverantörer, har förtroendets påverkan på rekonstruktionen studerats. Denna studie har byggts upp via VD:n, en styrelsemedlem, två leverantörer och den aktuella rekonstruktören. Metoden som valdes för att svara på syftet var kvalitativ med huvudsakligt fokus på intervjuer.  Fallstudiens resultat visar att kommunikation och transparens var huvudsakliga framgångsfaktorer för förtroende inom en affärsrelation. Genom att en relation besitter dessa egenskaper kunde förtroendet nyttjas för att genomgå en lyckad rekonstruktion och fortsätta driva verksamheten. På så vis kunde studien påvisa en central betydelse av att ha förtroende i affärsrelationerna för företaget som genomgått en företagsrekonstruktion med lyckad utgång.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett företag som genomgår en företagsrekonstruktion hanterar kommunikation inom sina affärsrelationer. För ett företag med bristande lönsamhet kan en företagsrekonstruktion ses som ett alternativ till konkurs, om det finns en tro på att företaget kan bli lönsamt igen. Under en rekonstruktion är företagets affärsrelationer betydelsefulla; de får en direkt påverkan på rekonstruktionens utfall. En viktig del för att förstå affärsrelationer är kommunikationen som sker inom den. Denna studie har genomförts som en kvalitativ fallstudie, med Löplabbetgruppen AB:s företagsrekonstruktion som fallstudieobjekt. Företaget genomförde år 2020 en lyckad rekonstruktion, och denna studie undersöker hur kommunikationen gentemot företagets leverantörer hanterades under rekonstruktionen. Tre aspekter av kommunikation har undersökts, modalitet, innehåll och frekvens. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med personer från företaget, ansvarig rekonstruktör samt kommunikationsexpert. Undersökningen visar att kommunikationen spelar en viktig roll under en företagsrekonstruktion. Att välja rätt kommunikationsmedel för att förmedla rätt känslor har visat sig relevant, till exempel genom personliga telefonsamtal som förmedlar en känsla av empati. Vidare har innehållet behövt anpassas till mottagaren, mycket på grund av den okunskap som finns gällande företagsrekonstruktioner. Kommunikationens frekvens har under rekonstruktionen ökat, vilket bidrog till en ökad tillgänglighet.

Den insolvensrättsliga lagstiftningen har som utgångspunkt att tillhandahålla effektiva verktyg för hantering av företag med ekonomiska svårigheter. Ett sådant verktyg är företagsrekonstruktion. Förfarandet har däremot använts i förhållandevis liten omfattning och av de beviljade företagsrekonstruktionerna misslyckas ca 70 %. I syfte att få till stånd ett mer ändamålsenligt rekonstruktionsförfarande antogs en ny lag (2022:964) om företagsrekonstruktion. I ett väl fungerande rekonstruktionsförfarande är skulduppgörelsen en av det viktigaste åtgärderna. Syftet med uppsatsen har varit att påvisa om skulduppgörelsen i LFR är tillräcklig och om det finns eventuella problem. Med hjälp av en rättsdogmatisk metod har uppsatsen gett bevis för problem. Den slopade minsta ackordslikviden kan medföra en större sannolikhet för missbruk. Det har även ifrågasatts om LFR är tillräcklig för företag som endast är i behov av skulduppgörelse för att återfå lönsamhet. Ett sätt att förbättra statistiken för antalet lyckade företagsrekonstruktioner kan vara att införa ett alternativt förfarande om offentlig skulduppgörelse.

Arbetet behandlar en fordrans uppkomst och när den omfattas av ett offentligt ackord. När en fordran anses uppkommen vid offentligt ackord är en viktig fråga eftersom det är tidpunkten som utgör en skiljelinje för vilka fordringar som ska delta i ackordet eller ej. I arbetet granskas hur fordringars uppkomst fastställs vid ett offentligt ackord, vilka principer som finns och om det i nuläget finns behov av en ny bedömningsmetodik. Praxis har visat på att fastställandet av en fordrans uppkomsttidpunkt kan vara svårbedömt. Frågan har aktualiserats på många områden och det råder skilda meningar kring bl.a. om det finns en generell princip som är tillämplig för alla områden frågan kan aktualiseras i. För att fastställa en fordrans uppkomst har det i praxis växt fram vad som beskrivits som två huvudsakliga principer för att avgöra frågan; principen om den väsentliga grunden och ändamålsprincipen. Enligt den förra uppkommer en fordran när den väsentliga grunden för fordringsanspråket föreligger och enligt den senare är ändamålet för den aktuella bestämmelsen avgörande för att fastställa tidpunkten för uppkomsten. Då frågan om fordrans uppkomst aktualiserats i flertal rättsområden, bl.a. vid konkurs, har dessa principer tillämpats i praxis avseende såväl konkurs som företagsrekonstruktion. På senare tid har båda principer tillämpats i olika avgöranden vilket lett till en oklarhet i rättsläget angående vilken princip som ska tillämpas. Författarna har redogjort för att det inte föreligger två olika principer för fastställandet av fordrans uppkomst, utan att de istället utgör en gemensam princip vari omständigheter i fallet endast tillmäts olika betydelse. Vidare har diskuterats om en princip för fastställandet av en fordrans uppkomst kan vara generellt tillämplig på fler områden än företagsrekonstruktion. Avslutningsvis har diskuterats kring behovet av en ny bedömning. Författarnas mening är att en ny bedömning behövs då de existerande inte enligt författarnas mening ansetts tillräckliga. Detta eftersom de existerande bedömningarna inte tillgodoser behovet av en individuell bedömning som även beaktar en bestämmelses ändamål.

Lagen om företagsrekonstruktion infördes i svensk rätt med syfte att ge företag med god affärsidé möjlighet att bli lönsamt igen efter att ha hamnat i en ekonomisk kris. Det handlar således om företag som är nödvändiga för marknaden. Gäldenärsföretaget får vid företagsrekonstruktion hjälp av en rekonstruktör som utses av domstol och vars uppgift bland annat är att försöka nå en ekonomisk uppgörelse med företagets borgenärer. Rekonstruktören har således en central roll i rekonstruktionsförfarandet. På senare tid har det blivit alltmer vanligt att rekonstruktören delegerar uppgifter till utomstående parter som inte blivit utsedda av rätten. Det förekommer även att rekonstruktören sätter annan i sitt ställe. Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för rekonstruktörens möjlighet att delegera samt avhända sig uppdrag till annan och hurdet förhåller sig till lagen. Anledningen till att vi valde att skriva om detta ämne grundar sig på att vi finner situationen problematisk i de fall lagen skulle kringgås. Även en kortare jämförelse med konkursförvaltare och sysslomannaskap har gjorts för att hämta ledning i frågan. Arbetet är utformat efter den rättsdogmatiska metoden för att utreda gällande rätt. Även den empiriska metoden har använts i form av intervjuer med olika yrkesverksamma personer. Vår slutsats är att det idag finns företag på marknaden som har en affärsidé att rekonstruera gäldenärsföretag i form av rollen som mellanman i förhållande till rekonstruktör och gäldenär. En sådan verksamhet bedrivs i strid med lagen om företagsrekonstruktion då lagen enligt vår mening inte ger utrymme för att anlita ett så kallat ombud för gäldenärens räkning.