Bakgrund: Att genomgå förlossning och bli förälder för första gången är en av de största händelserna i livet och förlossningsupplevelsen påverkas av flera faktorer. Mer kunskap behövs om sambandet mellan föräldrars förlossningsupplevelser, uppfattat socialt stöd samt deras känsla av sammanhang ett år efter förlossning. Syfte: Syftet med studien är att utforska samband mellan förstföderskors samt partners förlossningsupplevelser ett år efter förlossning och deras uppfattning om socialt stöd samt deras känsla av sammanhang. Metod: Kvantitativ longitudinell kohortstudie med 380 förstföderskor och 266 partners. Datainsamlingen genomfördes med upprepade enkätutskick mellan en vecka och ett år efter förlossning. Dataanalys genomfördes genom deskriptiv samt analyserande statistik med logistisk binär- och multipel regressionsanalys. Resultat: Den multipla regressionsanalysen påvisade att mer positiv förlossningsupplevelse ett år efter förlossning visade samband med: högre skattad betydelse av positiv förlossningsupplevelse, uppfattad normal förlossning, känsla av trygghet och kontroll under förlossning, vid olika mättillfällen i studien. Utöver ovan beskriva samband i den multipla regressionsanalysen visade det sig i den binära regressionsanalysen att uppfattat socialt stöd spelar en betydande roll för förstföderskors förlossningsupplevelse. Studien visar även att en högre skattad känsla av sammanhang hos förstföderskor samt partners står i samband med en mer positiv förlossningsupplevelse ett år efter förlossning. Konklusion: Betydelsen av en positiv förlossning, uppfattad normal förlossning samt känsla av trygghet och kontroll under förlossning påvisar samband med en mer positiv förlossningsupplevelse ett år efter förlossning. / Background: Childbirth and becoming a parent for the first time is one of the biggest events in life and the birth experience is affected by several factors. More knowledge is needed about the relationship between parent’s birth experiences, perceived social support and their sense of coherence one year after childbirth. Objective: The purpose of the study is to explore the relationship between first-time-mothers and partners birth experiences one year after childbirth and their perception of social support and their sense of coherence Method: Quantitative longitudinal cohort study with 380 first-time-mothers and 266 partners. The data collection was carried out with repeated questionnaires between one week and one year after delivery. Data analysis was performed through descriptive and analytical statistics with logistic binary and multiple regression analysis. Results: The multiple regression analysis showed that more positively perceived childbirth experience one year after childbirth was significantly associated with: higher estimated importance of perceiving positive childbirth experience, perceived normal childbirth, feeling of security and control during childbirth, at various measurement occasions in the study. In addition to the above described, it was found in the binary regression analysis that perceived social support plays a significant role in the childbirth experience of first-time-mothers. The study also shows that a higher valued sense of coherence within first-time-mothers and partners is associated with a more positive birth experience one year after childbirth. Conclusion: The importance of a positive birth, perceived normal birth and a feeling of security and control during childbirth demonstrates a connection with a more positive birth experience one year after childbirth.

Bakgrund: Portpartumblödningar (PPH) ger upphov till flest fall av mödradödlighet i världen, förekomsten och risken att dö är som högst i låginkomstländer men det har rapporterats om ökning även i västvärlden. I Sverige har cirka 7% en ICD-10 kod för PPH. Barnmorskor har en nyckelroll i att identifiera och initiera tidig diagnos av PPH för att kunna påbörja adekvata åtgärder, handlägga det akuta förloppet och samtidigt upprätthålla den värdighetsskyddande vårdrelationen. Syfte: Beskriva barnmorskors erfarenheter av postpartumblödningar >1000 ml i samband med förlossning. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. En webbenkät som besvarades av 24 barnmorskor. Enkätsvaren analyserades med innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier och tio subkategorier utgjorde resultatet. Barnmorskorna beskrev att handläggandet vid PPH begränsas av bristande samarbete, kunskap, hjälpmedel, oerfaren personal samt pressad arbetsmiljö och bidrog till känslor av otillräcklighet. Genom gott samarbete, teamträning, närvarande kollegor, förkroppsligad kunskap och goda förutsättningar kunde handläggningen bli framgångsrik, vilket bidrog till känslor av acceptans. Slutsats: Barnmorskor behöver ges förutsättningar för att handlägga PPH. Genom goda förutsättningar kan barnmorskor bistå PPH på ett patientsäkert sätt samtidigt som de själva känner trygghet och acceptans. Det är således en betydande del i att säkra vården vid PPH. / Background: Postpartum hemorrhage (PPH) gives rise to most cases of maternal mortality in the world, the incidence and risk of dying is highest in low-income countries, but an increase has also been reported in the western world. In Sweden, about 7% have an ICD-10 code for PPH. Midwives play a key role in identifying and initiating early diagnosis of PPH to be able to initiate adequate measures, manage the acute process and at the same time maintain the dignity-protective care relationship. Aim: Describe midwives experiences of postpartum hemorrhage > 1000 ml in connection with childbirth. Method: Qualitative method with inductive approach. An online survey answered by 24 midwives. The questionnaire responses were analyzed with content analysis. Results: Four categories and ten subcategories made up the result. The midwives experienced that the treatment at PPH was limited by a lack of cooperation, knowledge, aids, inexperienced staff and a pressured work environment and contributed to feelings of inadequacy. Through good cooperation, team training, present colleagues, embodied knowledge and good conditions, the handling could be successful, which contributed to feelings of acceptance. Conclusion: Midwives need to be given the conditions to handle PPH. Through good conditions, midwives can assist PPH in a patient-safe way while at the same time feeling secure and accepted. It is thus a significant part of securing care at PPH.

Förlossningsrädsla kan beskrivas som specifik rädsla kopplat till förlossning som i någon grad påverkar det dagliga livet på ett negativt sätt. Rädslor kan innefatta att kvinnan själv eller barnet ska skadas under förlossningen, tappa kontrollen, vara beroende av andra eller ha en koppling till fobier som rör sjukhusmiljön. Förlossningsrädsla ökar risken att få en negativ förlossningsupplevelse. Tidigare forskning visar också att den enskilt viktigaste riskfaktorn för svår förlossningsrädsla hos flerföderskor är en tidigare traumatisk förlossningsupplevelse. Prevalensen för förlossningsrädsla varierar mellan länder från 14 till 23 procent, få studier på förlossningsrädsla är gjorda i utvecklingsländer. Förlossningsrädsla kan drabba alla kvinnor men riskfaktorer är depression och ångest, bristande socialt stöd, låg smärttröskel, tidigare psykiskt förlossningstrauma, tidigare våld eller sexuella övergrepp samt annan kulturell bakgrund. Barnmorskan är central för att identifiera och stödja kvinnor med förlossningsrädsla. Hjälpen som kvinnorna får för sin rädsla varierar internationellt. Behandlingen kan bestå av stödsamtal, olika former av terapi, planlagd förlossning eller kejsarsnitt samt barnmorskeledda kontinuitetsmodeller. Konsekvenser av förlossningsrädsla är utdragna förlossningar med fler interventioner inklusive akuta kejsarsnitt, sänkt smärttröskel, psykiska svårigheter i efterförloppet som PTSD, fördröjning till nästa graviditet samt undvikande att skaffa fler barn. Förlossningsrädda kvinnor önskar sig i högre utsträckning kejsarsnitt vilket kan innebära fler risker än vaginal förlossning när det inte finns en medicinsk indikation. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa förlossningsrädda kvinnors upplevelser av föregående födsel som orsakat förlossningsrädsla. Metoden för arbetet var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklar som granskats och använts i resultatet har baserats på intervjuer och skriftliga kommentarer från kvinnor med förvärvad förlossningsrädsla. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tre kategorier: ”Vikten av stöd”, ”Att tappa kontrollen över sin förlossning” och ”Att gå vidare”.  Vidare kunde flera underkategorier urskiljas under varje kategori. ”Vikten av stöd” innefattade både bristfälligt bemötande och bristande fysisk närvaro av personal vilket skapade oro och en känsla av att vara betydelselös. ”Vikten av stöd” innefattade även upplevelser när vårdpersonal varit betydande för att ta sig igenom en traumatisk förlossning. ”Att tappa kontrollen över förlossningen” kunde innebära att bli exkluderad genom bristfällig kommunikation, dåliga attityder eller att medicinska ingrepp skedde utan samtycke. Detta kunde leda till att kvinnorna började tvivla på vårdpersonalens kompetens, kände sig felbehandlade, emotionellt frånvarande eller fråntagna sin förlossning. ”Att gå vidare” berörde hur kvinnorna hade hanterat sina traumatiska upplevelser, hur de förhållit sig till en ny graviditet och vilka rädslor som var kopplade till en eventuellt kommande förlossning. Slutsatsen är att vårdpersonalens stöd innan, under och efter förlossningen är av största vikt för att förlossningsrädda kvinnor ska kunna gå igenom en förlossning och äga sin upplevelse genom bevarad kontroll, samt för att kunna gå vidare efter en tidigare traumatisk förlossning. / Fear of childbirth can be described as specific fear linked to childbirth that to some extent affects daily life in a negative way. Fears may involve the woman herself or the child being injured during childbirth, losing control, being dependent on others or phobias concerning the hospital environment. Fear of childbirth increases the risk of having a negative experience of childbirth. Previous research also shows that the single most important risk factor for severe fear of childbirth is a previous traumatic birth experience. The prevalence of fear of childbirth varies between countries from 14 to 23 percent, few studies on fear of childbirth have been done in developing countries. Fear of childbirth can affect all women, but risk factors are depression and anxiety, lack of social support, low pain threshold, previous psychological birth trauma, previous violence or sexual abuse and different, cultural backgrounds. The midwife is central to identifying and supporting women with fear of childbirth. The help that women receive varies internationally. The treatment can consist of counseling, various forms of therapy, induced delivery or caesarean section as well as midwife-led continuity models. Consequences of fear of childbirth are delayed births with more interventions including emergency caesarean section, lowered pain threshold, mental difficulties in the aftermath such as PTSD, delay to the next pregnancy and avoidance of having more children. Women who are afraid of childbirth want a caesarean section to a greater extent, which entails more risks than vaginal birth when there is no medical indication. The purpose of this literature review was to shed light on women's birth experiences that´s caused a fear of childbirth. The method of this study a general literature review with a qualitative approach. Articles reviewed and used in the results have been based on interviews and written comments from women with a fear of childbirth. Data have been analysed with qualitative content analysis. The results identified three main categories: "Support", "Losing control of childbirth" and "Moving on". Furthermore, several subcategories could be identified under each main category. The category “support” included both inadequate treatment and lack of physical presence of staff, which lead to anxiety and a feeling of being insignificant. “Support” also included experiences of the staff being important in getting through a traumatic birth. “Losing control of childbirth” meaning being excluded because of the staff´s poor communication, bad attitudes or medical interventions without the woman´s consent. This could make the women doubt the staff´s competence, feeling mistreated, emotionally absent or deprived of their birth. “Moving on” concerned how women handled their traumatic experiences, how they related to a new pregnancy and fears linked to a possible future birth. The conclusion is that the care staff's support before, during and after the birth is of the utmost importance for women who are afraid of giving birth to be able to go through a birth with preserved control and to be able to move on after a previous traumatic birth.

Barnafödande är ett komplicerat och mångfacetterat ämne. Att föda är både en högst privat, intim upplevelse och en kulturell och politiskt kodad händelse. Hur ett samhälle behandlar sin födande befolkning beror på politik, normer och ideal som sträcker sig längre än den födande individen. En förlossningsberättelse är unik då den existerar i tvärsnittet mellan det privata och det publika, vilket gör den ett intressant ämne för litterära studier. Denna masteruppsats är en undersökning av förlossningsskildringar i samtida svensk skönlitteratur. Materialet för uppsatsen är tre svenska romaner som alla publicerades år 2021 – Bära Frukt av Emilia Millares, Vård, skola och omsorg av Linn Spross och Den stora kyrkan av Tove Folkesson. Analysen utgår från tre centrala teman; hur kroppen och det kroppsliga gestaltas under förlossningsscenerna, hur sjukhuspersonalen porträtteras och om, och hur, barnafödande sammankopplas med uppfattningar om kvinnlighet. För att utföra studien vänder jag mig till Tess Cossletts Women Writing Childbirth: Modern discourses of Womanhood (1994) som huvudteori. Jag tar även stöd i Yi–Lin Yus Mother, She Wrote (2005) och Emily Martins The Woman in The Body: a cultural analysis of reproduction (1987). Det teoretiska ramverket ger insikt i de framträdande diskurser som omger förlossningar och moderskap, samt hur dessa kan gestaltas inom skönlitteraturen.  Analysen är uppdelad i tre kapitel, där varje roman analyseras separat. Varje analysdel är i sin tur uppdelad i tre delar, där varje sektion motsvarar ett av de tre temana kroppen, kvinnlighet och gestaltningar av vårdpersonal. Analysens resultat kan summeras med att kroppen porträtteras som att vara både en källa till kraft för den födande kvinnan, och som en separat enhet som agerar självmant utan att hon kan kontrollera den. Kroppen och dess reproduktiva funktioner beskrivs ofta med naturbildspråk och paralleller dras till barnafödande som en primitiv kraft, inneboende i kvinnan.  Detta förhöjs ytterligare genom att rollfigurerna söker matrilinjära kontakter, framför allt genom att återknyta till sina mormödrar. Vårdpersonalen porträtteras både som änglar som hjälper och guidar den födande kvinnan med sin expertis, samt som ett osympatiskt, opersonligt ”dem” som behandlar kvinnan mer som en bebisproducerande maskin än en person. Ingen av romanerna kan sägas ansluta sig till en specifik bild av förlossningar, i stället reproducerar och kritiserar de samtliga dominerande diskurser som medföljer graviditeter och barnafödande. / Childbirth is a complicated and multifaceted phenomenon. Giving birth is a both highly private, intimate experience and a culturally and politically coded event. How a society treats its birthing population is dependent on politics, norms and ideals that stretches beyond the individual woman giving birth. A birth story is unique in that it exists in the cross section between private and public, which makes the literary depiction of childbirth an interesting focus for literary study. This master’s thesis is an examination of depictions of birth in contemporary Swedish fiction through analysis of three novels, all published in 2021 – Bära Frukt (Bear Fruit) by Emilia Millares, Vård, skola och omsorg (Care, education and nurturing) by Linn Spross and Den stora kyrkan (The grand church) by Tove Folkesson. The analysis focuses on three main themes; how the body is depicted throughout the birthing scenes, how hospital staff is portrayed and, if, and how, the experience of birth is linked to ideals surrounding womanhood. To conduct the study I turn to Tess Cosslett’s Women Writing Childbirth: Modern discourses of Womanhood (1994) as the main theoretical foundation, as well as Yi–Lin Yu’s Mother, She Wrote (2005) and Emily Martin’s The Woman in The Body: a cultural analysis of reproduction (1987). The theoretical framework provides insight into what the dominant discourses surrounding childbirth and motherhood are, and how these can manifest in literature. Within the study the novels are examined separately, with each analysis being sectioned into three parts, corresponding to the three main themes body, womanhood, and portrayal of hospital staff. In summary, the study concludes that the body is portrayed as both a source for control for the birthing woman, as well as acting on its own accord without her being able to regulate its actions. The body and its reproductive functions are often depicted using nature imagery and parallels are drawn to childbirth being a primitive, ancient force inherent to womankind. This is highlighted by the characters continuously seeking matrilinear connections, mainly by asserting their link to their grandmothers. The hospital staff is portrayed both as angels helping and guiding the birthing woman through labor, as well as an unsympathetic, impersonal “they” who treats the woman more as a baby-producing machine rather than a person. None of the novels can be seen as promoting one singular view of childbirth – instead, the novels can be seen as reproducing and critiquing the dominant discourses surrounding pregnancy and childbirth.

Syntetiskt oxytocin är en vanlig behandling under förlossning. Oxytocin används som induktionsmetod och för att behandla värksvaghet. För att diagnostisera värksvaghet behöver kvinnan vara i aktiv fas, men varken för diagnosen värksvaghet eller för begreppet aktiv fas råder konsensus. Konsensus saknas även för längden på en normal förlossning och det råder individuell variation. Idag administreras oxytocin utan hänsyn till Body Mass Index. Syftet med litteraturöversikten var att belysa om och i så fall hur dosen av syntetiskt oxytocin påverkas av kvinnans Body Mass Index under förlossning. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Databassökningen utfördes i CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och 15 kvantitativa artiklar inkluderades. Artiklarna analyserades med integrerad analys med en induktiv ansats. Dataanalysen resulterade i fyra huvudkategorier: exponering av syntetiskt oxytocin, oxytocindos, infusionslängd/duration av oxytocininfusion och varierande förlossningsutfall. Tre subkategorier påträffades under huvudkategorin oxytocindos: genomsnittlig medelhastighet, administrerad totaldos och högsta infusionshastighet. Resultatet visade att dosen av oxytocin under förlossning delvis påverkas av kvinnans Body Mass Index. Det sågs att ett högre Body Mass Index ökar sannolikheten att exponeras med oxytocin under förlossning. Ingen entydighet gällande oxytocindos i relation till Body Mass Index sågs för övriga kategorier. Det sågs en viss antydan att kvinnor som induceras behöveren högre högsta infusionshastighet och totaldos i relation till ett högre Body Mass Index. Slutsatsen var att sannolikt påverkas oxytocinadministreringen av fler faktorer än kvinnans Body Mass Index. Då oxytocin är en vanlig förlossningsintervention behövs fortsatt forskning på hur oxytocin kan doseras på ett mer individanpassat sätt. / Synthetic oxytocin is a common treatment during labor. Oxytocin is used as a method for induction and for augmentation of labor. To diagnose dystocia the woman needs to be in active stage, however there is no common definition either for the diagnose dystocia or concept of active stage. There is no agreement about the length of a normal labor and individual variety occurs. Today oxytocin is administrated without consideration for Body Mass Index. The aim of the literature review was to illustrate if and is so how the dose of synthetic oxytocin is affected by maternal Body Mass Index during labor. The method was a literature review with a systematic approach. The search was conducted in CINAHL and PubMed. The quality of the studies was assessed and 15 quantitative studies were included. The studies were analyzed through integrated analysis with an inductive approach. The data analysis resulted in four main categories: exposure of synthetic oxytocin, oxytocin dose, duration of oxytocin and varying labor outcomes. Three subcategories were found in the main category oxytocin dose: average rate, total dose and peak infusion rate. The result was that the oxytocin dose used during labor was partly affected by maternal Body Mass Index. A higher Body Mass Index was seen to increase probability for oxytocin exposure during labor. No unambiguity was seen regarding oxytocin dose in relation to Body Mass Index for the other categories. A trend towards the need of a higher peak infusion rate and total dose regarding a higher Body Mass Index was shown for women who underwent induction. In conclusion the administration of oxytocin is plausibly affected by other factors than maternal Body Mass Index. Since oxytocin is a common intervention during labor further research is needed to explore how administration of oxytocin could occur in a more individualized manner.

Bakgrund: Att bli förälder inebär stora förändringar. Den sexuella relationen hos blivande och nyblivna föräldrar är av medicinsk och psykologisk betydelse. Sexualiteten är en psykologisk resursfaktor som kan höja parets och individens livskvalitet. Syfte: med litteraturstudien var att belysa barnafödandets inverkan på sexlivet och barnmorskans stödjande roll. Metod: Den valda metoden var en litteraturstudie och baserades på tio vetenskapliga artiklar publicerade på engelska eller svenska mellan 1990 och 2006. Resultat: Risken för dyspareuni och perinela smärta postpartum är starkt associerad till instrumentella förlossningar och stora bristningar/klipp. Minskad lust, minskad tillfredsställelse och avbrott i sexlivet är dock inte associerat till förlossningsmetod. Även om problemen är av övergående art är adekvat information avseende typiska mönster för sexualitet under graviditet, postpartumtid samt under amningsperioden av stor betydelse för att ge realistiska förväntningar inför föräldraskapet och att hjälpa nyblivna föräldrar att klara denna mycket speciella tid i livet. Avsaknad av god förberedelse inför den omvälvande postpartumperioden och brist på stöd har visat sig kunna äventyra den unga familjens framtid. / Background: To become a parent means great changes. The sexual relationship of expectant and new parents is of medical and psychological issue. Sexuality is a psychological resource factor and migth increase the quality of life for the couple as well as individually. Objective: of this paper was to highlight the effect of childbirth on the sexual function and the supportive roll of the midwife. Method: a systematic review based on ten relevant studies published in English or Swedish between 1990 to 2006. Result: The risk of dyspareunia and perineal pain postpartum is highly associated with assisted vaginal delivery and perineal damage. On the other hand, decreased sexual sensation, decreased sexual satisfaction as well as interruption in sexual intercourse, are not related to method of delivery. Although these problems seem to be of self-limited nature, it is of great importance for the parents to get adequate information about the typical pattern during pregnancy, postpartum and during breastfeeding in order to cope. In addition realistic expectation can be given to help parents through this very special period of life. Lack of adequate information about the typical postpartum pattern as well as lack of supportive measures are shown to jeopardize the future of the young family.

Bakgrund Sedan förlossningsvården ändrat sina riktlinjer kring induktion har induktionerna i Sverige ökat. Detta innebär att allt fler kvinnor genomgår behandlingar under sin förlossning som kan vara påfrestande för dem. Tidigare forskning har visat att kvinnors upplevelser av delaktighet och stöd är viktiga faktorer för en positiv förlossningsupplevelse. Kunskap om kvinnors upplevelser av induktion kan ge barnmorskan bättre förutsättningar att stödja dessa kvinnor till en positiv förlossningsupplevelse. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av induktion vid fullgången graviditet. Metod En litteraturöversikt med systematisk metod utfördes. Artikelsökning utfördes i databaserna Pubmed och CINAHL, där 16 artiklar valdes ut till resultatet. För att säkerställa kvalitén på de valda artiklarna användes en kvalitetsmatris för granskning av artiklarna. En Integrerad analysmetod har tillämpades för att sammanställa resultat. Resultat Fyra huvudkategorier som representerade kvinnors upplevelser av induktion framkom. Dessa var; Information, En ny resa, Beslutsprocessen och Förlossningsupplevelsen. Inom dessa kategorier framkom underkategorier; Att ställa om, En känsla av lättnad, Varierande upplevelser av information, Information relaterat till riskerna, Delaktighet och Ett beslut färgat av andras bedömningar och en rädsla att skada barnet. Slutsats Kvinnors upplevelser av induktion är varierande och trots att de kan uppleva induktionens olika delar som påfrestande, så har de förmågan att ställa om och hitta fördelar med induktionen. De delar av induktionen som upplevs som mest otillfredsställande hos kvinnor kan kopplas till information och delaktighet. Barnmorskans roll är av stor vikt när det kommer till att stödja kvinnor som genomgår induktion. Genom att stärka deras upplevelse av delaktighet, både under beslutsprocessen och förlossningen, kan barnmorskan bidra till en positiv förlossningsupplevelse hos dessa kvinnor. / Background The number of inductions in Sweden has increased since the maternity ward have changed their guidelines regarding this procedure. This means that more and more women are undergoing treatments during their childbirth that can be stressful for them. Previous research has shown that women's experiences of participation and support are important factors for a positive birth experience. Knowledge of women's experiences of induction can give the midwife better conditions to support these women to a positive birth experience. Purpose The purpose was to describe women's experiences of induction at full term pregnancy. Method A literature review using a systematic method was performed. Article searches were conducted in the databases Pubmed and CINAHL, where 16 articles were selected as the result. To ensure the quality of the selected articles, a quality matrix was used to review the articles. An integrated analysis method has been applied to compile results. Results Four main categories representing women's experiences of induction emerged. These were; Information, A new journey, The decision process and The birth experience. Within these categories, subcategories emerged; Changing, A feeling of relief, Varying experiences of information, Information related to the risks, Participation and A decision colored by the judgments of others and a fear of harming the child. Conclusion It is common for women to feel that something is lost with the induction, but they have an ability to readjust and find meaning in the new. With clear and comprehensive information, women's experiences of participation increase both during the decision-making process and during childbirth. Women can experience the induction as stressful, but through participation and support from the midwife, the birth experience can be positive.

Bakgrund: I kurslitteraturen för barnmorskeutbildningen beskrivs övergångsfasen som en fas under slutet av aktiv fas där kvinnan kan uppleva ökad smärtupplevelse, ökad oro och kontrollförlust. Värkarna beskrivs ändra karaktär och kan avta. Det saknas konsensus i litteraturen. Övergångsfasen är som eget begrepp ej beforskat. Barnmorskor ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och därför är det viktigt med en studie kring övergångsfasen. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter och hantering av övergångsfasen under förlossning Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats har valts och datainsamling skedde genom tre fokusgruppsintervjuer med totalt elva deltagande barnmorskor, 3–4 deltagare i varje grupp. Datamaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; barnmorskans kliniska erfarenheter, avsaknad av vedertagen definition för övergångsfasen samt en otillåten fas. En del barnmorskor definierade övergångsfasen olika, de ansåg även att övergångsfasen är ett begrepp som det talades mer om förr och att riktlinjer och interventioner påverkar övergångsfasen. Slutsats: Övergångsfasen ett begrepp som saknar konsensus i klinisk verksamhet. Övergångsfasen är ett begrepp som behöver diskuteras mer för att främja normal förlossning och barnmorskekunskap.  Nyckelord: Barnmorska, barnmorskekunskap, erfarenhet, förlossning, övergångsfasen / Background: The course literature in midwifery education describes the transition phase as a phase during the late active phase where the women can experience more pain and a sense of panic or loss of control. The contractions can change and even subside. There is a lack of consensus in the literature. The transition phase, as its own concept, is not explored. Midwives must work according to science and proven experience, therefore it is important with a study about the transition phase.  Aim: To describe midwives' experiences and management of the transition phase during childbirth. Method: A qualitative inductive approach was chosen, and data collection was done through three focus group interviews with 11 midwives, with 3-4 participants per group. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three categories; the midwife's clinical experiences, lack of an established definition for the transition phase and an disallowed phase. Some midwives defined the transition phase differently, and they also considered that the transition phase as a concept was talked about more in the past and that guidelines and interventions have an effect on the transitional phase. Conclusion: The transition phase is a concept that lacks consensus in clinical activity. The transition phase is a concept that needs to be discussed more in order to promote normal birth and midwifery knowledge.  Keywords: Experience, labour, midwife, midwifery, transition phase.

Bakgrund: Utöver information från barnmorska, offentliga diskussioner samt samtal med släkt och vänner söker de flesta kvinnorna information om smärtlindring på sociala media om val av smärtlindring under förlossningen. Flertalet kvinnor vill använda någon typ av smärtlindring och förväntar sig att själva välja.   Syfte: Syftet var att belysa föderskors upplevelse av att ej blivit lyssnade på i val av smärtlindring under sin förlossning. Metod: Netnografisk metod användes. Författaren verkade som dold observatör på två internettbaserade forum. Inläggen som användes i studien var skrivna av anonyma deltagare. Kozinets (2015) dataanalysmodell användes för att analysera resultatet. Resultat: Kvinnor i forumen upplevde att de inte fått föra sin talan angående val av smärtlindring under förlossningen. Barnmorskor hade tagit beslut utan förklaring till varför och utan deras medgivande. Kvinnor kunde både känna sig nekade och påtvingade smärtlindring. De berättade om situationer då sjukvårdspersonalen inte bemött dem på ett professionellt sätt, vilket ledde till en negativ förlossningsupplevelse. Slutsats: Det är av stor vikt att kvinnan får föra sin talan under förlossningen. Rätten om självbestämmande ska följas och smärtlindringen behöver anpassas personligen till varje kvinna. Detta för att skapa god förlossningsvård. Mer kunskap inom ämnet obstetriskt våld behövs så att det ej uppstår. / Background: In addition to information from midwives, public discussions and conversations with family and friends, most women seek information about pain relief on social media about choosing pain relief during childbirth. Most women want to use some type of pain relief and expect to choose for themselves. Aim: The aim of the study has been to highlight the experience of not being listened to regarding choice of pain relief when giving birth. Method: A netnographic study was used. The author acted as an observer and conducted a hidden study on two internet-based forums. The posts that were used in the study was written by anonymous participants. Kozinets (2015) data analysis model was used to analyse the result. Outcome: The women in the forums experienced that they were not able to speak for themselves regarding their choice of pain relief when giving birth. The midwives had already made the decision without any explanations or consent from the women. The women could feel that pain relief was forced on them or that it was denied. They told stories about situations where the health care  personal  had not treated them in a professional way, which led to a negative birthing experience. Conclusions: It is of great importance that the women can speak for themselves during the childbirth. The right to decide for oneself shall be respected, and the choice of pain relief needs to be individually adapted for each woman. This is to create a good obstetric care for women. More knowledge regarding obstetric violence is needed so that the health care can prevent this from occurring.

Bakgrund : Vattenförlossningar har ur ett historiskt perspektiv använts som smärtlindrande och lugnande metod under en lång tid. Det ger kvinnorna en känsla av trygghet. Barnmorskor arbetar stödjande och stärkande för att kvinnor ska känna till egen förmåga att föda barn. Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av att bistå kvinnor vid vattenförlossningar. Metod: En kvalitativ webbenkät med induktiv ansats. Enkäten utformad i Microsoft-formulär med öppna fritextfrågor. Innehållet analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Totalt deltog 28 barnmorskor. Resultat:Tre kategorier och åtta subkategorier identifierades. Barnmorskor ansåg att det var viktigt att främja långsamt framfödande med hjälp av naturlig smärtlindring och kommunikation. Genom att använda avlastande förlossningspositioner och lita på känslan i händerna stöttades kvinnorna att föda på egna villkor. Barnmorskor ansåg att en förbättrad arbetsmiljö, kompetensutveckling med utbildning och handläggning utifrån evidensbaserade riktlinjer underlättar arbetet med vattenförlossningar. Slutsats: Barnmorskor är i behov av ökad kunskap och kompetens kring att bistå vattenförlossningar. Med ökad trygghet och stöd från klinikerna, bidrar det till kvinnors förbättrade förlossningsupplevelser. Med vattenförlossningar främjas det naturliga födandet, vilket stödjer och stärker kvinnor i födandet.