Studiens syfte är undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med anknytning utifrån ett åldersrelaterat perspektiv. Studien har analyserats utifrån John Bowlbys och Mary Ainsworth anknytningsteori. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod där åtta förskollärare intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor. Resultatet visar på förskollärarna arbetar individanpassat utifrån barns individuella förutsättningar och inte specifik ålder. Resultatet visar även att förskollärare anser att omsorg i relation till anknytning sker vid rutinsituationer och lärandesituationer. Slutsatsen är att anknytning är lika viktigt oavsett ålder och att alla barn har behov av en trygg bas på förskolan.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattning av hur artefakter kan användas som verktyg i syfte att främja barns sociala samspel. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod, där intervjuer genomförts med åtta förskollärare. Studien analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att artefakter är betydande för barns sociala samspel. Förskollärarens förhållningssätt är av vikt hur artefakterna introduceras i den pedagogiska miljön, samt används i lek- och lärsituationer för främjandet av barn sociala samspel. Tillgängliga samt varierande artefakter benämns som väsentliga då barn erbjuds rika möjligheter att utöva sociala samspel genom artefakten. Slutsatsen av studien visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att artefakter bidrar till ett främjande av alla barns sociala samspel. Artefakterna skapar möjligheter för barn att interagera utifrån ett gemensamt intressen oberoende av ålder eller individuella förmågor. Det är väsentligt att förskolläraren tillför lämpliga artefakter i barns sociala samspel utifrån barns behov.

Studiens syfte är att bidra till kunskaper om hur förskollärare använder sig av innelärmiljön för att utveckla barns språk. Barn behöver en god innelärmiljö där de erbjuds en variation av material som bidrar till barns språkutveckling. Studiens frågeställningar handlar om hur förskolans innelärmiljö och förskollärares förhållningssätt kan bidra till barns språkutveckling. De betydelsebärande begreppen i studien är innelärmiljön, förhållningssätt och språkutveckling. Den föreliggande studien tillämpar en kvalitativ forskningsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer har använts som forskningsverktyg. Valet av informanter har utgått från ett subjektivt och målinriktat urval för att få tillgång till informanternas erfarenheter och kunskaper. Studiens resultat har analyserats utifrån tre vetenskapsteoretiska perspektiv: Design för lärande, sociokulturellt perspektiv och Barns perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet i studien visar på att förskolans material i innelärmiljön och förskollärares förhållningssätt har betydelse för barns språkutveckling. Samtliga informanter belyste de olika materialens betydelse, förutbestämt och icke förutbestämt material, för att det ska kunna ske en språkutveckling hos barnen. Förskollärarens förhållningssätt till innelärmiljön det vill säga det fysiska rummet, innelärmiljön, materialet och förskollärares barnsyn framkom som betydelsefullt för att en språkutveckling ska kunna ske.

Elevers svårigheter i ämnet matematik i skolan och framgången av det pedagogiska och didaktiska innehållet i förskolan i andra länder har gett inspiration att förskolan att erbjuda undervisning i matematik. År 2018 fick förskolan en ny läroplan, Läroplan för förskolan Lpfö 18, där förskollärare har ett tydligt ansvar i matematikundervisningen. Syftet med denna studie är att skapa mer kunskap om vad som karaktäriserar matematikundervisningen i förskolan och hur förskollärare uppfattar sin roll i matematikundervisningen i förskolan. Detta undersöks genom en kvalitativ intervjustudie. De teoretiska perspektiven för studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och Helenius (2018) tre dimensioner pedagogisk förklaring, pedagogers deltagande och situationsplanering som används som analysverktyg. Utifrån våra teoretiska perspektiv visar resultatet att matematikundervisning i förskolan karaktäriseras av målstyrda processer som kan vara både spontana och planerade. Matematikundervisningen i förskolan är grundad på lek där den bidrar till matematiklärande som betraktas som en förberedande grund inför barns framtida skolgång och livslånga lärande. Resultatet visar också vikten av professionella förskollärare och deras medvetenhet i matematikundervisning. Utifrån vårt empiriska material kunde vi identifiera fyra roller som förskollärare intar i förskolan: den uppmärksamma förskolläraren, den närvarande förskolläraren, den upptäckande förskolläraren och den mångfacetterade förskollärarrollen. Dessa roller är sammanflätade med varandra i praktisk handling och de kan vara av betydelse för förskollärares yrkesutövning där barnen betraktas som aktiva deltagare i matematikundervisningens process.

Antalet barn som diagnostiseras med könsdysfori ökar enligt statistiken och därmed sker en ökning av transbarn i förskolan. Samtidigt visar forskningen att transpersoner utsatts för trakasserier och diskriminering i skolan på grund av att de går emot den rådande tvåkönsnormen. Detta på grund av att transbarn oftast följer den könsnorm som råder för deras egentliga kön, inte deras biologiska kön. Denna litteraturstudie syftar till att bidra med kunskap om hur pedagoger kan arbeta med en förskolepedagogik som inkluderar transbarn genom att dra paralleller till strategier som finns i genuspedagogiken. Denna litteraturstudie består av kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar och böcker som behandlar upplevelser av skolan och förskolan. Övriga perspektiv som behandlas är även lärare som arbetat med transelever och deras syn på vad det arbetet kan behöva tillföras. Denna studie beskriver även vad genuspedagogik innebär och fokuserar på tre strategier inom den; könskompensatorisk, könsneutral och könsavkodad. Ett övervägande perspektiv som framställs i studien är att pedagoger och lärare utgör ett stort och viktigt stöd för transpersoner. Genom att stärka transbarn och visa att de är accepterade kan trakasserier och diskriminering minskas. Det saknas dock riktlinjer om på vilket sätt det är mest gynnsamt att arbeta transinkluderande. Det beskrivs även i forskningen att det förekommer okunskap hos lärare och pedagoger kring vad det innebär att vara transperson, vilket beskrivs som en av flera anledningar till att arbetet med en pedagogik som inkluderar transbarn kan beskrivas som ovisst. Lärare och pedagoger bör arbeta med alla barn i barngruppen för att skapa en acceptans kring könsöverskridande beteende och belysa att alla barn är lika mycket värda. Det kan även behövas en utvidgning av pedagogutbildningar där arbetet med en transinkluderande pedagogik finns med i kursplanen.

Studien har undersökt förskollärares perspektiv och hur utomhusmiljön kan nyttjas i utbildningssyfte. Datainsamlingen genomfördes genom ett kvalitativt tillvägagångssätt där semistrukturerade intervjuer användes för att undersöka åtta förskollärares perspektiv på utomhusmiljön. Underlaget från intervjuerna bearbetades utifrån en tematisk analysmetod som låg till grund för analysen och resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin. Slutligen genomfördes en diskussion utifrån tidigare forskning. I slutsatsen från vår studie framkom det att de förskollärarna som deltog var medvetna om att det mestadels var fri lek på förskolans gård. Samt att det skulle behövas mer tid och en samsyn på hur förskolans gård borde struktureras och användas för att gynna utbildningen framåt.

Under vår utbildning till förskollärare på Malmö Universitet har vi haft möjlighet till verksamhetsförlagd utbildning samt arbetat inom professionen. Vi har båda skapat oss ett bredare intresse inom förskolans utomhusmiljö och fysiska aktiviteter. I Läroplanen för förskola Lpfö 18 (2018) står det att: Utbildningen ska ge utrymme för barnens egna initiativ, fantasi och kreativitet. Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen, både utomhus och inomhus och i varierande miljöer. (2018, s. 11) Vårt syfte med studien är undersöka förskollärarnas förhållningssätt till utomhusvistelsen på förskolan. Vi studerar även om det finns ett samband mellan utomhusmiljön, hälsa och rörelse. Vi har genomfört vår studie utifrån kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Vi utgår från poststrukturell teori och analyserar vårt resultat utifrån Foucaults maktteori. De centrala begreppen i vår studie är hälsa, fysisk aktivitet och utomhusmiljö. Resultatet visar att förskollärarna anser att utomhusmiljön har betydande faktorer på barnens utveckling och lärande men däremot visar det sig även att utomhusmiljön används som en resurs när personalbrist förekommer. Vi upptäckte även att pedagogernas förhållningssätt till utomhusmiljön är en bidragande del till vad barnen erbjuds på sin utevistelse.

Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare uttrycker sitt arbete med barns lek i förskolans utomhusmiljö. I studien valdes en kvalitativ metod där sex förskollärare intervjuades. Det empiriska materialet har tolkats med hjälp av begrepp inom den sociokulturella teoribildningen. Studiens resultat visar att förskollärarna är eniga om att det är viktigt att vara en närvarande pedagog i förskolans utomhusmiljö. De måste själva bidra med fysiska artefakter och stötta barnen i leken för att stimulera den vidare. Enligt förskollärarnas utsagor är leken i förskolans utomhusmiljö betydande för barns samspel med både andra barn och vuxna. I förskolans utomhusmiljö kan både lek, lärande och utveckling ske. I diskussionen lyfts likheter och olikheter utifrån tidigare forskning samt studiens teoretiska utgångspunkter. Det lyfts även fram för- och nackdelar med den valda metoden.

Vi är två förskollärarstudenter som tillsammans undersökt sex förskollärares syn på barngruppens olikheter i förskolan. Studien syftar framför allt till hur förskollärarna beskriver deras arbetssätt kring barngruppens olikheter, hur förskollärarna tar till vara på och främjar barngruppens olikheter och likheter. Vi anser att barns tidigare erfarenheter hela tiden utmanas i samspel med andra barn och därför har vi valt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv i studien. Barn får i samspel med andra ta del av olika erfarenheter, på så vis kan barn utvecklas och lära sig nya kunskaper. Vi har i studien undersökt hur förskollärare tar hänsyn till barns olikheter och hur man kan utmana barngruppen så att alla barn bli inkluderade och ses som tillgångar i förskolan.Vi kom i studien fram till att de sex olika förskollärarna som vi intervjuat hade olika förhållningssätt till olikheter, förskollärarna beskriver hur de individuellt arbetar för att skapa förutsättningar för alla barn i verksamheten. Flera av förskollärarna har beskrivit att det kan vara svårt att tillgodose olikheter i en barngrupp och att de inte alltid hinner med alla barnen. Med hjälp av studien har flera förskollärare ifrågasätt sitt eget förhållningssätt och flera har fått tankar om hur verksamheten kan arbeta för att alla barns olikheter tillgodoses.Vi har använt oss av en pilotstudie, kvalitativa intervjuer och vi har slutligen bearbetat och sammanställt en sammanfattning av resultatet. Sammanfattningen av resultatet visar att barns olikheter behöver synliggöras mer i förskolan, barns olikheter och likheter är förutsättningar som borde ses som tillgångar då vi utvecklas och lär i samspel med andra individer.

Problemområde: Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är även viktigt för samhället i stort. Dagens samhälle är komplext där det krävs förmåga att samspela och kommunicera med många olika sorters människor i skilda situationer vilket medför att de som inte kan hantera ett språk till fullo riskerar att hamna utanför (Nettelbladt & Salameh, 2007). Med läroplanens (Lpfö 98/2010) skärpta målformulering och stora barngrupper känner vi en oro över att som pedagoger i förskolan hinna med att samtala med samt lyssna till varje barn. Specialpedagogen har fördjupade kunskaper om barns språkutveckling genom sin påbyggnadsutbildning. Hur tillgänglig är specialpedagogen i det vardagliga, språkutvecklande arbetet? Syfte: Vårt syfte med studien är att belysa och undersöka hur specialpedagogiskt arbete gällande förskolebarns språkutveckling kan se ut. Hur resonerar specialpedagoger och förskollärare kring sin roll när det gäller att stimulera och stödja? Teoretisk ram: Våra teoretiska utgångspunkter är både det systemteoretiska synsättet samt det sociokulturella. Öquist (2010) menar att systemteorins fokus finns på sammanhang, olika mönster och hur de kan förändras. Ett systemteoretiskt perspektiv innebär alltså att se helheter och dess sammanhang. Den sociokulturella teorin visar att språkutvecklingen inte kan ses isolerad utan utvecklingen har anknytning till det kulturella, sociala och historiska sammanhanget (Vygotskij, 2001). Metod: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi använt oss av fokusgrupp som metod. Två specialpedagoger och tre förskollärare har ingått. Gruppen har blivit intervjuad inom två olika temaområden, språkutvecklande samt språkstödjande arbetssätt i förskolan.Resultat med analys: Vårt resultat visar på ett inkluderande arbetssätt där den främsta framgångsfaktorn enligt fokusgruppen är att arbeta språkutvecklande i vardagens alla situationer och där pedagogens förhållningssätt och bemötande spelar stor roll. Det finns en hög medvetenhet hos både specialpedagoger och förskollärare som intar ett relationellt synsätt där miljön och deras eget agerande står i centrum istället för ett kompensatoriskt synsätt där barnets fel och brister är i fokus. Specialpedagogens roll avseende språkutvecklande och språkstödjande arbete anses betydelsefull i handledning till personal, i samarbetet med föräldrar samt med andra aktörer. Konklusion: Resultatet visar på betydelsen av konkreta, didaktiska tillvägagångssätt där speciellt specialpedagogens roll framträder men även förskollärarens. En reflektion är att vi inte funnit specialpedagogens roll och uppdrag beskrivna i någon större utsträckning i varken styrdokument eller litteratur. Att få ta del av ”uppfattningar nära golvet” har därför varit viktigt för oss, vilket vi anser är vårt kunskapsbidrag.Implementering: Vår lärdom är att det på organisationsnivå är av betydelse att specialpedagogens uppdrag är tydligt där dokumentation och utvärdering av det egna förhållningssättet samt handledning i det språkutvecklande arbetet ges utrymme av förskolechefen. Om denna förutsättning ges kan ett samarbete mellan specialpedagogen och förskolläraren växa fram som kan få betydelse för förskolans verksamhet och dess kvalitet avseende språkutvecklande arbetssätt.