Vårt syfte med studien var att undersöka hur förskollärarna uppfattar fysisk aktivitet i förskolan samt vilken kompetens de känner att de har när de leder rörelsepass med barn. För att undersöka detta använde vi oss av intervjuer som metod. För att få studien besvarad intervjuades 9 stycken förskollärare utifrån tre förskolor. I studien resultat framgick det att samtliga förskollärare tyckte att den fysiska aktiviteten är viktig och den behöver vara allsidig då den ligger till grund för ett livslångt lärande. Samt att förskollärarna uttryckte att det är viktigt att barnen rör sig, det framkom även att i samtliga förskolor förekommer 1 planerat rörelsepass i veckan där 8 av 9 förskollärare kände sig kompetenta att hålla i. Det visade sig även att barns rörelse skedde mest i deras fria lek eller spontana aktiviteter utifrån barnens intresse.

Vårt syfte med denna studie är att beskriva hur förskollärare planerar och stimulerar barns lärande ute på förskolegården, samt vilken roll förskollärare har i de planerade respektive de fria aktiviteterna på förskolegården. För att få svar på våra frågeställningar har vi intervjuat sex förskollärare på fyra olika förskolor utan någon uttalad utomhusprofilering. Resultatet av studien visar att det måste finnas ett syfte med utevistelsen på förskolegården. Det behövs en jämn fördelning av förskollärarens arbetsuppgifter vad gäller tid för observation, planering och genomförande av pedagogiska aktiviteter. Förskollärarna i studien menar att de även behöver tid för andhämtning, vilket det främst ges utrymme till i förskolans utemiljö. Förskolegården ses som en bra pedagogisk miljö för barnen att leka fritt i, där vuxna också har möjlighet att observera barnen. Barnen väljer företrädelsevis att leka i den naturmiljö som finns tillgänglig på förskolegården. Däremot används inte denna miljö i den pedagogiskt planerade verksamheten i så stor utsträckning som den skulle kunna göra. Vår tolkning är att miljön utanför förskolans gränser ges högre pedagogiskt värde än den som finns inne på förskolegården.

Samhället är förändrat vilket innebär att förskolans pedagogiska uppdrag stärkts. Det har gjorts revideringar i förskolans läroplan (Lpfö 98, rev 2010) som innebär att det bland annat gjorts förtydligande kring barns språkliga och kommunikativa utveckling och förskollärarens ansvar. I förskolans verksamhet möter förskolläraren barn som kommit olika långt i sin utveckling av språk, utvecklar språk parallellt samt barn som stött på hinder i sin utveckling av språk. I detta självständiga arbete uppmärksammas förskollärarens uppfattning av möjligheter och hinder att utveckla barns utveckling av språk. Syftet med uppsatsen är att belysa förskollärarens syn på barns språk och sin roll som språkutvecklare i förskolan. För att få svar på vårt syfte i vår undersökning ställer vi frågan vilka möjligheter och hinder finns att som förskollärare arbeta med barns språk och språkutveckling i förskolan. Undersökningen genomförs av en kvalitativ forskningsmetod där tio förskollärare intervjuas. Bakgrunden kopplas till litteratur och resultat/analysdelen tolkas med tidigare forskning och vetenskapliga teorier.   I resultat framkommer att det finns goda möjligheter att utveckla barns språk i förskolans verksamhet. Då förskolläraren är ansvarig för hur verksamheten utformas och organiseras ses de ha en roll som språkutvecklare. Sociala relationer, samspel mellan barnen och vuxna samt miljön och omgivning är betydelsefullt för barns utveckling av språk. Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. För att förbereda barnen inför kommande utbildning är det angeläget att verksamheten organiseras och planeras så att barnen möter språk. Nyfikenhet ska väckas för olika kunskapsämnen som barnen kommer möta i skolans värld vilket inte framkommer i studien.   Resultatet av undersökningen visar att förskollärarnas kompetens är avgörande för hur de ser på barns språk och sin roll som språkutvecklare i förskolan. Pedagoger har olika engagemang och kunskap kring förskolans uppdrag vilket påverkar förskolans kvalitet och utveckling av barns språk. Detta synliggörs genom vår frågeställning där förskolläraren beskriver möjligheter och hinder med att arbeta med barns utveckling av språk i förskolan. I undersökningen framkommer det att informanterna önskar kompetensutbildning om barns språk, utveckling av språk samt hur barn utvecklar språk parallellt.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier som barn använder sig av när de vill tillträda en redan pågående lek. Det fanns tre frågeställningar som studien utgick ifrån och den första handlade om vilka strategier barn använde mest och den andra om vilka som accepterades från övriga barn. Den tredje frågeställningen inriktade sig på förskollärarens roll att stötta barns samspel. Insamlingen av data skedde genom observationer av barn när de skulle tillträda en lek samt intervjuer med två förskollärare. Studien resulterade i att barn ofta använder sig utav flera olika strategier och att det inte är ovanligt att de försöker med en ny strategi efter ett misslyckande. Förskollärarna har båda belyst betydelsen av att finnas till hands för att stötta barns samspel. Det kan finnas situationer där det inte går att vara fler barn och det är av största betydelse att då se till att barnet som inte får vara med inte känner sig kränkt. Här har förskollärarna en stor roll att fylla genom att kunna se när dessa händelser övergår till kränkningar. Kompissolen är en metod som de använder sig utav för att belysa positiva handlingar som barnen uträttar. Istället för att bara upprepa vad barnen inte får göra, inriktar de sig på när barnen är hjälpsamma mot deras kamrater.

Förskolans arbetssätt där omsorg, fostran och lärande ständigt arbetats i symbios med varandra, har nu utmanats genom att förskolans läroplan reviderades i motivering till att utbildning och utveckling allt mer fått ta plats. Syftet med studien blir därför att få en uppfattning om hur förskollärare ser på sin egen delaktighet och närvaro i barns lek genom personliga intervjuer.  Undersökningen utgör ett sociokulturellt perspektiv som har sitt ursprung ur Vygotskijs teorier och tankar kring leken som en social och kulturell aktivitet, där sociala interaktioner och kommunikationer blir avgörande. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att leken är viktig i barns liv och att förskollärare ser allvaret i att bibehålla denna lek genom att beskriva sin egen delaktighet i den på olika sätt.

Syftet med denna studie är att få större förståelse för förskollärares uppfattning om begreppet fysisk aktivitet och vad de gör för att skapa förutsättningar för att stimulera fysisk aktivitet hos förskolebarn. Observation och enkäter har använts som metod i studien kallad fältundersökning. Observationerna genomfördes genom att sex förskollärare observerades under en arbetsdag. Efter observationen delades en enkät ut till förskollärarna. Det material som samlats in analyserades och kategoriserades med hjälp av en teori som belyser fem olika roller som en förskollärare kan anta vid barns utövande av fysisk aktivitet. Dessa roller är lekkamrat, vägledare, åskådare, att leka parallellt samt igångsättare. De resultat som framkommit i studien är att förskollärare definierar fysisk aktivitet på olika sätt. Alla respondenter anser att fysisk aktivitet är ett viktigt ämne. Förskollärarna anger att de genomför fysisk aktivitet tillsammans med barnen såväl inomhus som utomhus varje dag inom förskolans verksamhetstid. Den slutsats det går att dra av resultatet är att de observerade förskollärarna erbjuder barnen fysisk aktivitet i förskolans verksamhet i olika utsträckningar. De roller som förskollärarna intar vid barns utövande av fysisk aktivitet är framförallt igångsättare samt vägledare. / The purpose of this study is to get a greater understanding of the perceptions among preschool teachers regarding the term "physical activity" and what they do to stimulate physical activity among preschool children. The method used in the thesis is a field study through observation and a survey. The observations were conducted through observing six preschool teachers throughout the course of a day. After the observations were concluded, a survey was handed out. The collected data was analyzed and categorized by using a theory that outlines five different roles that a preschool teacher take on in connection to children’s play and physical activity. The five roles are "playmate", "guide", "spectator", "parallel playmate" and "activator". The results of this study are that preschool teachers define physical activity differently. Furthermore, all respondents regard physical activity as important. The preschool teachers state that they carry out physical activity together with the children both indoors and outdoors everyday within their working hours. The conclusions drawn are that the observed preschool teachers offer children physical activity to different extents, and also, the roles that the preschool teachers most frequently take on while engaging children in physical activity are "activator" and "guide".

Studiens syfte är att undersöka vilka tolknings- och handlingsutrymme förskolans styrdokument ger förskollärare, i relation till förskolans uppdrag samt de nationella målen och riktlinjerna i läroplanstexterna och hur detta har förändrats över tid. Teoretiskt perspektiv för studien är läroplansteori samt metodval är en mixad metod mellan kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar på förskjutningar/förändringar i olika tabeller, med en antydan om förskolans ytterligare närmande skolans utbildningskontext med ökad frekvens av begrepp såsom kunskap, undervisning och kvalitetsutveckling. Resultatet i våra kvantitativa tabeller visar i relation till studiens kvalitativa innehållsanalyser, att läroplanstexternas formuleringar riktar sig mer tydligt mot förskollärares ansvar och ökade krav - att arbeta medvetet samt med ämnesdidaktiska kunskaper, för att nå god kvalitet i förskolan. Där ett tydligare formulerat läroplansinnehåll ger ett förstärkt pedagogiskt utbildningsuppdrag. Slutsatser som kan dras är att förskollärarens tolknings- och handlingsutrymme kan både begränsas och/eller möjliggöras beroende på (ämnes)didaktiska ställningstaganden och pedagogical content knowledge (pedagogisk ämnes- och innehållskunskap).

Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare uppfattar begreppet pedagogisk dokumentation. Syftet är att ta reda på om förskollärare har barnens perspektiv eller ett vuxenperspektiv vid den pedagogiska dokumentationen. Detta bidrar till att vi vill undersöka följande frågor: Hur uppfattar förskollärare begreppet pedagogisk dokumentation? Hur anger förskollärare att de utför pedagogisk dokumentation? Vi berör även dokumentationen då den är ett förarbete till pedagogisk dokumentation. Studien utgår från fenomenografin och utvecklingspedagogiken som teoretisk utgångspunkt. Med hjälp av en kvantitativ metod med kvalitativa inslag sammanställs en pappersenkät för att få frågeställningen besvarad. Enkäterna delas ut till förskollärare på olika förskolor. Resultatet i studien visar att förskollärare har både barnens perspektiv och ett vuxenperspektiv när de utför pedagogisk dokumentation. Det visar sig att fler förskollärare har barnens perspektiv i åtanke än ett vuxenperspektiv då många fokuserar på barnens utveckling. Vid sammanställandet av enkäterna synliggörs det att förskollärare uppfattar och utför pedagogisk dokumentation olika.

Syftet med studien är att lyfta fram förskollärares förhållningssätt kring utomhusundervisning. Studien tar sin utgångspunkt utifrån ett kvalitativt tillvägagångsätt och fem förskollärare deltog i semistrukturerade intervjuer. Det insamlade materialet ifrån intervjuerna bearbetades och analyserades utifrån en tematisk analys. En tematisering av transkriberingen utfördes för att urskilja olika teman och se mönster som används i resultatavsnittet. Förskollärarna lyfter fram att begreppet undervisning är svårtolkat och att undervisning hålls mest inomhus. De ser även att utomhusmiljön ska ses som ett komplement och vara en förlängning av inomhusundervisningen men det tycks vara svårt att utföra undervisning utomhus på grund av att undervisningen redan bedrivits inomhus. Resultatet visar att det är upp till varje förskollärare att tolka begreppet undervisning och att förskollärare behöver se över sitt eget förhållningssätt och roll i olika situationer. De olika roller som förskollärare varierar mellan har stor betydelse för hur undervisningstillfället utspelar sig, exempelvis genom att vara passiv, aktiv, närvarande eller medforskare. Studiens resultat diskuteras i relation till den tidigare forskningen och utifrån det pragmatiska perspektivet. Utifrån egna erfarenheter finner vi att det är viktigt att vara närvarande som förskollärare och inte glömma bort barns delaktighet och nyfikenhet, att man tillsammans med barnen blir medforskare. Slutsatsen är att förskollärare behöver våga gå utanför den bekväma zonen, de behöver fundera över hur de kan använda utomhusmiljön i undervisningssituationer mer än vad de gör just nu.

Den här studien syftar till att undersöka hur förskollärare i förskolan reflekterar över och synliggör omsorgen genom dokumentation av verksamheten. För att få syn på förskollärarnas perspektiv har vi genomfört en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuat sex förskollärare i närförorter till Stockholm. När vi analyserat vårt material har vi använt oss av läroplansteori för att få syn på hur formuleringar i läroplanen påverkar vad som sker ute i verksamheten. Resultatet visar att de tillfrågade förskollärarna i studien har uttryckt svårigheter att definiera omsorgsbegreppet och att de ofta relaterar begreppet omsorg till lärande och/eller undervisning. Vidare visar resultatet av studien att omsorg i förskolan också handlar om omsorg om vårdnadshavare och kollegor. Ytterligare ett resultat av studien visar att det finns svårigheter att synliggöra omsorgen i dokumentationsarbetet på förskolorna. Utifrån studien har vi dragit slutsatsen att det blir svårt att dokumentera omsorg när detta inte efterfrågas i dokumentationsverktygen. Detta visar att dokumentationsverktyg ofta utesluter omsorgen vilket gör att vissa delar av verksamheten inte synliggörs. Ytterligare slutsatser av studien är att diskussion kan fungera som ett verktyg för att synliggöra omsorgen men att man bör dokumentera detta för att kunna utvärdera och utveckla. Slutligen visar vår studie att omsorgsbegreppet är mångtydigt och svårt att definiera, precis som forskning också visar.