Syftet med studien är att ta reda på förskollärares beskrivning av sin egen roll i barnens lek samt vilken betydelse deras roll har för barns utveckling och lärande. Problemområdet för studien är att se vilken roll förskollärarna tar i leken samt hur de ser på lärandet som sker i leken. Denna studie utgår ifrån den sociokulturella teorin avseende förskollärarens roll i leken. Studien använder en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har i studien intervjuat åtta förskollärare. Vidare har vi gjort en tematisk analys för att få en inblick i likheter och skillnader i förskollärarnas svar. Resultatet visade på vikten av leken i förskolan och förskollärarna var överens om att deras roll i leken är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att det krävs kompetenta förskollärare som kan se när och hur hen behöver kliva in i leken för att stötta och utmana barnen i deras lärande och utvecklande.

Mot bakgrund av både tidigare forskning och egna upplevelser framkommer det att dans inte är ett vanligt förekommande ämne i förskolan. Därför väcktes intresset av att undersöka dansens plats i förskolan. Således är syftet med föreliggande studie att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med dans och vilken roll förskollärarna har i dansundervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Metoden som användes för att samla in emperi var semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor i södra Sverige. Därefter genomfördes en tematisk analys för att kategorisera förskollärarnas utsagor. Resultatet synliggör dansens komplexitet i förskolan och att det inte är ett prioriterat ämne. Dansen som barnen erbjuds är främst den spontana dansen och den används i första hand som en metod med andra syften än dans. Det framkommer även att förskollärarna har olika uppfattningar om vad som räknas som dansinnehåll och inte, vilket därmed påverkar barnens möjligheter till lärande om dans. Dessutom synliggörs att både fysiska artefakter och förskolläraren själv kan ses som ett verktyg i dansundervisningen. Samtliga förskollärare inser sin viktiga roll som förebild i dansen, men det skiljer sig mellan förskollärarna om de är bekväma i att leda dans eller inte. Utifrån resultatanalys och diskussion kan slutsatsen dras att dans bör få en tydligare plats i förskolans verksamhet, där kompetensutveckling ses som det mest väsentliga för att utveckla dansen som ämne i förskolan.

Syftet med studien är att få större kunskap om hur förskollärare ser på den fria lekens betydelse för barns utveckling och lärande. För att genomföra undersökningen gjordes kvalitativa intervjuer med sju verksamma förskollärare. Datamaterialet genomgick en tematisk analys, vilket resulterade i framväxten av tre övergripande teman. I resultatet framkommer förskollärarnas uppfattningar om den fria leken där det går att se likheter och skillnader i förskollärarnas syn på fri lek. Förskollärarna berättar att de ser den fria leken som en aktivitet där barnen är i centrum och att det är barnen som styr hur leken ska formas. Studien visar att förskolläraren intar olika roller i den fria leken. Alla intervjuade förskollärare är överens om att det är viktigt att finnas i närheten av leken även om deras deltagande är på sidan av. Förskollärarna menar att barnen lär sig och utvecklar många av sina förmågor i fri lek. De var överens om att kliva in i leken när barnen behövde stöttning eller bad om hjälp. Däremot tyckte förskollärarna att balansgången mellan att delta i leken och att störa barnen så att leken kommer av sig är komplex. Ett par förskollärare uttryckte svårigheter med fri lek. Det handlade om hur tiden i verksamheten ska disponeras. De menar att rutiner och planerade aktiviteter tar en stor del av tiden. Studien visar på att förskollärare i förskolans verksamhet har kunskap och förståelse för hur betydelsefull den fria leken är för barnens utveckling och lärande. Denna studie bidrar till att skapa bättre kunskap om fri lek och förskollärares roll i att bidra till eller begränsa barns utveckling och lärande.

The purpose of this study was to find out how preschool teachers consider to take care of childrens outdoor play in order to achive an increased language development among the children. Focus lays on both the things that happen in the outdoor enviroments as well as on how the preeschool teacher approach childrens play to promote the language development. The study was made through qualitative interviews and I interviewed five preeschool teachers on three different preeschools. The results shows that preeschool teachers sees both them selfs but also childrens peers as important rolemodels when it comes to the childrens language development. To participate in plays as an adult to challenge the children linguistic was not uncommon but also to create new children constellations was a part of the work in the outdoor enviroments. The results also shows that the preeschool teachers saw them selfs as just as important as the material to attract to new plays in the outdoor enviroment. The fact that the children developed their language constantly through play was something all the preeschool teachers agreed on.

Syftet med denna studie var undersöka vilka arbetsmetoder och redskap förskollärare använder för att stötta barn genom lek i förskolans verksamhet. Vi redogör för tidigare forskning om hur lek används i olika situationer för att stötta barn, men även hur barn och vuxna kan ha olika synsätt på vad lek innebär och dess syfte. Vårt metodval för att undersöka detta var att använda oss av kvalitativa intervjuer som var onlinebaserade. I intervjuerna deltog tio förskollärare. Anledningen till att vi undersökte lek som arbetsmetod till examensarbetet var att vi upplevde att det fanns en osäkerhet och ett behov från förskollärare om hur lek kan användas och i vilka situationer. Resultatet visar att förskollärare tillämpar olika arbetsmetoder och redskap i sitt arbete för att stötta barn genom lek i flertalet situationer. Vi sammanställde respondenternas exempel och erfarenheter och dessa kan användas av förskollärare som upplever ett behov av att få inspiration om hur lek kan användas.  Vi har även sammanställt och jämfört tidigare litteratur med studiens resultat för att se hur leken framställs och hur den har använts för att stötta barn i olika situationer. Utifrån ett vuxet perspektiv diskuterar vi även hur barn använder leken och jämför detta med tidigare forskning för att ge läsaren en förståelse till tolkande reproduktion.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares syn på utomhuspedagogik. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem förskollärare på fyra olika förskolor. Fyra av intervjuerna genomfördes via telefonintervju eller Skype och en på plats på förskolan. Varje förskollärare fick svara på sex öppna frågor. Svaren transkriberades, och kodades in i fem olika teman utifrån respondentens svar. Resultatet av undersökning visar att de intervjuade förskollärarna ser att barn tar till sig utomhuspedagogik om förskolläraren är närvarande, nyfiken och engagerad. Enligt förskollärarna är utomhusmiljön ett bra sätt att röra sig i eftersom det finns fria ytor och större möjligheter att röra sig i än inomhus. Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade förskollärarna ser fördelar med utomhuspedagogik. I utemiljön leker och samspelar barn bättre mellan varandra. De intervjuade förskollärarna kan se vädret som en nackdel i utomhuspedagogiken. Slutsatser från studien är att utomhuspedagogik har stor betydelse för barn och förskollärarens roll har stor inverkan på barns upplevelse av utomhuspedagogiken.

No description available.

The purpose of the study is to contribute knowledge about preschool teachers' perceptions of planning and implementation of physical activity in preschool teaching, so that all children have the opportunity to participate to a sufficient extent. In order to collect preschool teachers' perceptions of the phenomenon, we used semi-structured interviews, where five preschool teachers were interviewed. We have started from a phenomenographic approach, which also provides a starting point in the interviews. To produce the results, we used the phenomenography analysis model where concepts, categories and outcome spaces become central. The results showed that the preschool teachers perceive that physical activity is important but also a challenge. They also perceive that the physical activity takes place most spontaneously in preschool due to various limitations. Furthermore, they perceive that the physical activity is carried out both indoors, on the schoolyard and in nearby environments, which also provides the opportunity for different tools. / Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningarav planering och genomförande gällande fysisk aktivitet i förskolansundervisning, för att alla barn ska få möjlighet att delta i tillräcklig omfattning.För att samla in förskollärares uppfattningar kring fenomenet har vi använt ossav semistrukturerade intervjuer, där fem förskollärare intervjuades. Vi harutgått ifrån en fenomenografisk ansats, som också ger en utgångspunkt iintervjuerna. För att få fram resultatet använde vi oss av fenomenografinsanalysmodell där begreppen, kategorier och utfallsrum blir centrala. I resultatetframgick det att förskollärarna uppfattar att den fysiska aktiviteten är viktigmen också en utmaning. De uppfattar också att den fysiska aktiviteten skermest spontant i förskolan på grund av olika begränsningar. Vidare uppfattar deatt den fysiska aktiviteten utförs både inomhus, på gården och i närliggandemiljöer, vilket också ger möjlighet till olika redskap.

Syftet med studien är att bidra till kunskapsutveckling kring förskolläraresanvändning av lekresponsiv undervisning som stöd för barnens lärande i förskolan.Studien tar avstamp i den nya läroplanen för förskolan, där lekens roll har förstärktsoch förskollärarnas ansvar för undervisning har ökat. Undersökningsinstrumentetsom användes i studien var personliga intervjuer, genomförda i tre olika kommuneri mellersta Sverige. Studien följer vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Enkvalitativ forskningsansats användes, där sju semistrukturerade intervjuerdokumenterades genom ljudupptagning. Den insamlade datan transkriberades ochresultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och tidigareforskning. Författarna strävade efter att beskriva förskollärares upplevelser sånoggrant som möjligt när svar söks på de ställda frågeställningarna. Resultatetstrukturerades kring tre huvudteman, indelade i underkategorier. Den första delenfokuserade på lekens betydelse som metod för undervisning, den andra påförskollärarens roll och deras förmåga att främja barnens lärande och utveckling.Den tredje delen beskrev hur förskollärare planerar och genomför undervisning medleken som metod. Resultatet visade på förskollärarnas tankar kring betydelsen av attvara engagerad och närvarande i barnens lek för att bidra till lärande och utveckling.En utmaning för förskollärarna var att integrera lek och undervisning, betydelsen avatt finna balansen mellan styrda lekar med uppsatta mål och syften samt barninitierade lekar betonades. Resultatet avspeglar också motsättningar kringförskollärarnas upplevelser av hur pedagoger generellt deltar eller avstår fråndeltagande i barnens lek. I diskussionsavsnittet betonas balansen mellan att ha ettmålinriktat arbete och att ge barnen möjlighet att leka ostört. Det framkommer attdetta ofta kräver att förskolläraren utövar en "fingertoppskänsla". Vidare diskuterasatt förskollärarnas deltagande i leken varierar, och det förekommer olika tolkningarav när och hur de bör engagera sig. Det finns även motsättningar och brist påsamsyn kring lekens roll och användning av artefakter. Författarna pekar på behovetav kunskap om hur man stödjer lekens utveckling och betonar vikten av att anpassascaffolding till olika situationer. I diskussionen identifierades olika didaktiskametoder och verktyg som används av förskollärarna. Den pedagogiska miljönsbetydelse lyfts fram. Metoddiskussionen fokuserar på hur den valda metoden kan hapåverkat resultaten i studien.

Many children spend a large part of their days at preschool and therefore the activities are an important part of the children's language development. The play should have a central part of the activity because it allows the children to be challenged and supports their development of the language. With the study, we therefore wanted to investigate how preschool teachers use free play to promote children's language development. The aim of the study is therefore to make visible the different ways in which preschool teachers communicate with the youngest children in order to promote their language development in free play. In order to be able to answer the questions, two different qualitative methods have been carried out. The study consists of four observations and two interviews. The observations were carried out in two different departments in one and the same preschool, where two preschool teachers participated. The interviews were conducted on the two preschool teachers who were observed. Collected material has been analyzed based on the socio-cultural perspective. Selected concepts from the theory are mediating tools, proximal development zone and scaffolding. The results show that the preschool teachers take the role of being present and responsive in order to support the children in their language development. The different forms of communication that the preschool teachers use in the children's free play are naming concepts, putting words to children's actions, asking questions, repeating and signs as support. The study's conclusions are that preschool teachers can work with language development in children's free play by being aware that these roles and forms of communication are useful tools for developing children's language. These aids do not require any major preparations, but the important thing is that you meet the children at their level and start from their interests in the play. / Denna fenomenografiska studie har haft som syfte att belysa förskollärares uppfattningar om barns rättigheter och möjligheter till fysisk aktivitet i förskolans inomhusmiljö. För att ta reda på förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter av detta komplexa ämne användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Studiens fenomen består av fysisk aktivitetoch har analyserats genom Erikssons (1999) fenomenografiska analysschema. Fenomenet har avgränsats till tre olika beskrivningskategorier av uppfattningar utifrån studiens syfte och frågeställningar. Dessa beskrivningskategorier, tillsammans med deras respektive underkategorier, representerar studiens samlade utfallsrum.Studiens resultat visar att förskollärarna betraktar fysisk aktivitet som en viktig del av barns hälsa och ser sig själva som viktiga förebilder. De betonar betydelsen av sitt eget förhållningssätt när det gäller att skapa möjligheter och övervinna hinder för barnens fysiska aktivitet i förskolans inomhusmiljö. Genom att ge barnen möjligheter till fysisk aktivitet i förskolans inomhusmiljö samt värdesätta barnens inflytande genom att aktivt lyssna på deras önskemål, anser förskollärarna att de tillgodoser barnens rättigheter till fysisk aktivitet.Studiens slutsats är att förskollärares uppfattningar om fysisk aktivitet har en direkt inverkan på de miljöer och de möjligheter som skapas för barnen att vara fysiskt aktiva. Därmed blir förskollärarnas förhållningssätt och uppfattningar även avgörande för förverkligandet av barns rättigheter till fysisk aktivitet i förskolans inomhusmiljö