<p>Ett flygsäkerhetsarbete bygger på ett förtroende mellan individen och organisationen. Det finns en brist inom Försvarsmakten rapporteringssystem, där fördelningen av rapporter med avseende på mänskliga misstag, är avvikande från vad som anses som normalt inom flygverksamhet. Varför avviker rapporteringen i FM från normalbilden? Ett perspektiv som kan förklara denna avvikelse är rättvisekulturperspektivet.</p><p>Syftet är att diskutera huruvida den ojämna fördelningen av avvikelserapporter med avseende på mänskliga misstag i FM flygsäkerhetsarbete kan förklaras ur ett just culture perspektiv med fokus på regler och styrdokument .</p><p>Resultatet är att FM inte är att anse som en rättvisekultur. Framförallt är detta på grund av den bristfälliga kulturella grunden, disciplinsystemet och skyddandet av rapporteringssystemet.</p> / <p>Flight safety relies on trust between the person and the organization. There is a deficiency in the Swedish armed forces reporting system whereas the distribution between human factor reports and other reports is deviant from the normal distribution in flying operations. Why is that? A perspective that could help explaining this is the <em>just culture</em> perspective.</p><p>The purpose of this essay is to discus whether the uneven distribution in the reporting system in regards of human error in the Swedish armed forces can be explained by a just culture perspective in regards of rules and documents.</p><p>The result is that the Swedish armed forces are not considered a just culture. Mainly because of the insufficient foundation of the flight safety culture, the existence of a disciplinary system and the failure to protect the reporting system.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att analysera det nuvarande samt föregående befälssystem medavsikten att utröna vad i tillämpningen av det nya som skall bli annorlunda ifrån det föregående. Avsikten är även att kritiskt granska hur de båda systemen skiljer sig åt och vilka för ochnackdelar de kan tänkas föra med sig. 1983 införeds Ny Befälsordning, NBO, i Sverige vilket var ett befälssystem utan en motsvarighet i övriga världen. Detta befälssystem har blivit omdiskuterat och kritiserat vilket lett fram till att det i januari 2006 fattades ett beslut om återinförande av ettflerbefälssystem, Tvåbefälssystemet. Detta arbete vill visa vilka förändringar som gjorts så välsom att undersöka vilka fördelar respektive nackdelar detta byte kan tänkas föra med sig. Denna del har genomförts med en kvalitativ metod och med i huvudsak officiella dokument och utredningar. Resultaten har visat på att fördelarna och nackdelarna för de båda systemen är flera. Samt att Försvarsmakten med återinförandet av ett flerbefälssystem försökt att dels råda bot på de brister som uppstått efter införandet av NBO såväl som att förvalta arvet ifrån tidigare system ochta fasta på de lärdomar och erfarenheter som dragits tidigare.</p> / <p>The main purpose of this thesis is to analyse the present and the previous officer systems. Thefocus of the study is to discern what in the application of the new officer system will differfrom the old one, namely what its new features will be. The author intends to critically revisehow the two systems differ from each other and what pros and cons they each have.In 1983 the One-level Command System was introduced in Sweden. It did not have anyequivalent in other armed forces around the world. This system has been debated andcriticized immensely and in January 2006 the decision was made to reintroduce a consolidatedofficer system in the shape of an “all rank system”. This thesis intends to show the alterationswhich have been made as well as to examine the pros and cons of the two systems.This study has been carried out with the help and use of a qualitative method and mainly theuse of official documents and inquiries.The study shows that there are several benefits and disadvantages in both systems. Byintroducing the “all rank system” the Swedish National Defence has made an attempt toremedy the shortcomings of the one-level command system as well as to keep a portion of thelegacy from the earlier systems.</p>

<p>Interoperabilitet blir viktigare och viktigare för Sveriges del, även för funktionen sjukvård. Denna uppsats kommer att behandla likheter och skillnader mellan sjukvårdsdoktriner, handböcker och reglementen med NATO:s och framförallt Norges motsvarigheter, för att undersöka om den svenska Försvarsmakten sjukvårdsorganisation är interoperabel, och för att finna saker som kan förändras för att öka effektiviteten och interoperabiliteten. Under uppsatsen dras slutsatser som att svenska Försvarsmakten tagit åt sig stora delar av de kunskaper som NATO tidigare har gjort. Sverige ”kopierar” delar av NATO:s doktrin för sjukvård, NATO AJP-4,10 Allied joint medical support doctrine. Saker som skulle kunna påverka samarbete med andra länder på ett negativt sätt, t.ex. att alla länder har egna nationella regler samt vissa olikheter i doktriner och handböcker som hur vi i Sverige sätter färger på skadade vid olyckor med en stor mängd skadade, medan detta inte nämns i NATO:s doktrin diskuteras också i uppsatsen. Vi i Sverige har även vid dessa stora olyckor satt tidpunkter för när patienterna kan behövas vård, vilket inte heller går att finna i NATO:s doktrin. Väldigt få skillnader har hittats mellan Sveriges och NATO:s sjukvårdsorganisationer och arbetssätt. Däremot är likheterna väldigt många, vilket gör att samarbete mellan Sverige och NATO länder kan vara mycket effektivt. Detta gör att man i slutsatserna och diskussionen kan läsa om hur svenska Försvarsmaktens sjukvård är interoperabel, men självklart finns saker att förbättra för att öka effektiviteten.</p> / <p>Interoperability becomes more and more important for Sweden, also for the medical. This paper will discuss the similarities and differences between medical doctrines, manuals, regulations, etc. with NATO and particularly the Norwegian similarities, to investigate if the Swedish Armed Forces health care organization are interoperable, and to find things that can be changed to increase efficiency and to be more interoperable. In this paper the author’s conclusions that the Swedish Armed Forces have access to large parts of the knowledge that NATO had done. Sweden "copy" part of NATO's doctrine for medical care, NATO AJP-4, 10 Allied joint medical support doctrine. The author also sees things that could affect the cooperation with other countries in a negative way. Things like that all countries have their own national rules and some differences in doctrine and manuals like how we in Sweden puts colour on damaged in accidents with a large number wounded, while this is not mentioned in the NATO doctrine. We in Sweden have also set times for when patients may need treatment in major accidents, which again can be found in the NATO doctrine. Very few differences have existed between Sweden and NATO's healthcare organizations and practices. However, many similarities, which makes cooperation between Sweden and NATO countries can be very effective. This means that the conclusions and the discussion can be read on the Swedish Armed Forces' medical care is quite interoperable, but obviously there are things to improve in order to increase efficiency.</p>

<p>Luftburen försörjning har internationellt varit ett nyckelverktyg för större stater i snart 70 år. Att som militärenhet kunna agera och påverka motståndaren via de platser denne är som svagast och inte har förmåga att se våra lösningar, gör att vi kan skapa överlägsenhet och skapa taktiska fördelar. All militär verksamhet är i behov av förnödenheter och ett logistiskt stöd. För att detta stöd skall kunna nå enheter långt borta under svåra förhållanden, måste organisationen skapa förutsättningar till handlingsfrihet. I omvärlden har metoden luftburen försörjning varit en självklar del i det flexibla och föränderliga stridsrummets logistiska stöd. Under beredskapstiden för Nordic battlegroup 2008 genomfördes en studie på luftburen försörjning, och det kunde konstateras att metoden är mycket användbar, och förslag till utveckling vidarebefordrades tillhögkvarteret. Studien som genomfördes 2007-2009 gjorde gällande att vi har förmågan att använda luftburen försörjning internationellt. Dock drogs slutsatsen att fler studier var ett krav. Syftet med denna studie är att den genomförs som ett led i fortsatt forskning. Den fokuserar på användningsområden, definitioner och hur funktionen kan kopplas till Försvarsmaktens doktriner. I doktrinen koncentrerar författaren sig på de grundläggande förmågorna, och kopplar den luftburna försörjningen till Försvarsmaktens befintliga logistikkedja internationellt genom Grundsyn Logistik. Arbetets huvudfrågeställning fokuserar på uthållighet och rörlighet, inriktning mot enheter med självständigt uppträdande på djupet av operationsområdet. Studieresultat och empiri presenteras med beskrivande metod och informationsinhämtningen sker med litteratursökning och litteraturstudie som teknik. I empirin presenteras en fallstudie av logistikfunktionen från Sverige till insats, där metoden intervju kommer användas. Studien sammansluts med en fallstudieanalys, resultatredovisning och en diskussion kring frågeställningen. Studien avslutas genom att slutsatser dras och reflektioner om framtiden för luftburen försörjning och dess vara eller icke vara i ett svenskt operationsområde. Slutsatser dragna efter studien är att luftburen försörjning kan bidra till svensk logistikkedja och bidra till ökad rörlighet och uthållighet för de förband som verkar i ett insatsområde. Den princip som lämpar sig bäst för försörjning av förband i ett område som Afghanistan är helikopter med hängande last. Detta som en slutsats efter att i studien analyserat empiri och prestanda i förhållande till rådande förhållande i ett område som Afghanistan.</p> / <p>Aerial delivery internationally has been a key tool for the superior states for nearly 70 years. To which military unit act and influence the opponent through the places he is particularly weak. Allowing us to establish superiority and create tactical advantages. All military operations are in need of supplies and logistical support. For this support to be able reaching long ranged units under difficult conditions, the organization must create conditions for freedom of movement. The dominant countries in the world have an airborne method of supply has been an integral part of the flexible and changing battle space. At Nordic battlegroup in 2008, there was study on aerial delivery, and it was found that the method is very useful, and proposals for development were forwarded to headquarter of Swedish Armed forces. Studies carried out in 2007-2009, claiming that we have the ability to use airborne supplyinternationally. However, it was concluded that more studies were required. The purpose of this work is that it is implemented as a part of continuing studies. It focuses on the uses, and how function definitions can be linked to the Armed Forces doctrine. The author focuses on the doctrine of fundamental capabilities, and connects the aerial delivery for the Armed Forces of existing logistics chain by Ethos International Logistics. Work main issue focuses on endurance and mobility, focusing on units within depth of an operational area. Study results and empirical data presented with descriptive method and information gathering is done with literature search and literature review technology. The empirical data presents a case study of the logistics function from Sweden to the operational area, which will be developed out of the method of interview. The study concluded that the case study analysis, performance reports and an analysis of results. The study ends by drawing conclusions and a prediction of the future of the aerial delivery and it is to be or not to be in a Swedish operational area. Conclusions made out of this study, reveals that aerial delivery principals would very well support the Swedish chain of supply, and could support units abroad with both mobility and perseverance. Within aerial delivery the slingload are the most efficient principal for units operating in an environment as in Afghanistan. This conclusion was made out of the analysis of empiric data.</p>

<p>Frågan om civil-militär samverkan i multinationella insatser har länge diskuterats. I takt med att den säkerhetspolitiska situationen i världen förändras, förändras också inställningen som de i multinationella insatser ingående aktörerna har till civil-militär samverkan. Sedan det kalla krigets slut har konfliktmönstren i världen förändrats. Trenden pekar mot färre mellanstatliga krig, och fler inomstatliga konflikter. I dessa konflikter samexisterar militära och civilaaktörer, och samverkan dem emellan blir därför viktig.Detta har uppmärksammats i det internationella samfundet, medan det har varit tystare i Sverige.Den här uppsatsen söker finna en möjlig förklaring till att det blivit så. Jag gör det med hjälp av NilsBrunssons teori om Svampmodellen. Brunsson presenterar i modellen ett antal variabler sompåverkar införandet av nya idéer i en organisation. Han menar att en organisation som befinner sig ien reformeringsprocess kan ha svårt att ta till sig ytterligare nya idéer, eftersom den är upptagen medatt genomföra den ifrågavarande reformen.Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om Svampmodellen kan bidra till en förståelse avvarför Sverige, senare än andra länder, anammat idén om civil-militär samverkan i multinationellainsatser. Den svenska Försvarsmakten har det senaste decenniet genomfört en omfattandeförsvarsreform; övergången från invasionsförsvar till insatsförsvar. Jag kommer alltså att undersökaom denna reform utgjort ett hinder för Försvarsmakten, och den politiska nivån, att samtidigt ta tillsig idén om civil-militär samverkan i multinationella insatser.</p> / <p>The issue of civil-military relations in multinational missions has been discussed a lot over the past decades. As the security situation in the world changes, with new threats evolving and others fading away, the approach to civil-military relations change. Since the end of the Cold War, the patterns of conflict around the world have changed. The trend points towards fewer inter-state conflicts, and more intra-state. In this kind of conflict, civil and military actors exist side by side, and thus, coordination and cooperation between them is important. The importance of this cooperation has been highlighted in the international context, while it’s been a bit quieter in Sweden. This paper seeks to find a possible explanation to this relative silence. I will try to find the explanation with help from Nils Brunssons theory of “The standardization or organizational forms as a cropping-op process.” Brunsson presents here an amount of variables that affect the introduction and implementation of new ideas in an organization. Brunsson states that an organization that faces a major reform may, at the same time, have problems with incorporating additional ideas, since the organization is already occupied with the first reform in question. The aim of this paper is to examine whether Nils Brunssons theory can contribute to anunderstanding of why Sweden, later that other countries, has adopted the idea of civil-military cooperation in multi-national missions. The Swedish Armed Forces has the last decade been involvedin a far-reaching reform, namely the transition from being organized as an invasion army, with the aim to deter a possible enemy even from attacking, to an organization that should be ready to be usedat all times. This also involved a considerably higher emphasis on the international commitment. I will examine if this reform has constituted an obstacle for the Swedish Armed Forces, including the government, to also adopt the idea of civil-military relations.</p>

<p>När en nyutbildad officer som slutar är inte bara en ekonomisk förlust för Försvarsmakten, utan även en organisatorisk förlust eftersom brister i bemanningen inte går att åtgärda direkt. Medelåldern i Försvarsmakten har stigit de senaste åren. Syftet med denna uppsats är bidra till förståelse för varför unga officerare lämnar Försvarsmakten. Vid Luftvärnsregementet Lv 6 i Halmstad är medelåldern 40,6 år. Under de senaste fyra åren har sju unga officerare lämnat anställningen på regementet. Frågeställningarna som har besvarats är: Vilka är anledningarna till att de sju officerarna slutat på Luftvärnsregementet? – Finns det gemensamma orsaker?  Delar andra officerare de erfarenheter som lett fram till avgångsbeslutet?  - Av dessa, hur många funderar på att sluta?<em></em></p><p>Resultaten har nåtts genom intervjuer med sju officerare och en enkät där 686 unga officerare deltagit. Intervjuerna och svaren från enkäten ger en bild av att många unga officerare upplever stor arbetsbelastning och att det inte finns resurser i form av pengar eller personal att lösa tilldelade uppgifter. Officerare tvingas planera om verksamhet av besparingsskäl. Trots detta har majoriteten av enkätdeltagarna angett att förbandet bedriver en god utbildning av de värnpliktiga.</p> / <p>The average age in the Swedish Armed Forces has during the last four years increased from 39,5 to 42,2. According to a study from the 1990’s many young officers resign from the military organization, this is verified by the Swedish Armed Forces Headquarter. Becoming a commissioned officer in the Swedish Armed Forces requires three years of studies at a military academy. Young officers resigning from the Armed Forces lead to financial as well as organizational losses. This study aims to develop an understanding of the main reasons why young officers choose to find a career outside the Armed Forces. To do this seven young officers that have resigned from the Air Defence Regiment have been interviewed. A survey has been sent out to 686 officers that are still serving with the purpose of investigating whether they share similar experiences and if they are considering resigning the Armed Forces.</p><p>The most significant results show that the young officers tend not to feel appreciated by their superiors. Furthermore, Swedish officers experience that they are carrying a heavy workload. Some of the problems young officers are facing in their work situation are due to financial cutbacks.</p>

Interoperabilitet blir viktigare och viktigare för Sveriges del, även för funktionen sjukvård. Denna uppsats kommer att behandla likheter och skillnader mellan sjukvårdsdoktriner, handböcker och reglementen med NATO:s och framförallt Norges motsvarigheter, för att undersöka om den svenska Försvarsmakten sjukvårdsorganisation är interoperabel, och för att finna saker som kan förändras för att öka effektiviteten och interoperabiliteten. Under uppsatsen dras slutsatser som att svenska Försvarsmakten tagit åt sig stora delar av de kunskaper som NATO tidigare har gjort. Sverige ”kopierar” delar av NATO:s doktrin för sjukvård, NATO AJP-4,10 Allied joint medical support doctrine. Saker som skulle kunna påverka samarbete med andra länder på ett negativt sätt, t.ex. att alla länder har egna nationella regler samt vissa olikheter i doktriner och handböcker som hur vi i Sverige sätter färger på skadade vid olyckor med en stor mängd skadade, medan detta inte nämns i NATO:s doktrin diskuteras också i uppsatsen. Vi i Sverige har även vid dessa stora olyckor satt tidpunkter för när patienterna kan behövas vård, vilket inte heller går att finna i NATO:s doktrin. Väldigt få skillnader har hittats mellan Sveriges och NATO:s sjukvårdsorganisationer och arbetssätt. Däremot är likheterna väldigt många, vilket gör att samarbete mellan Sverige och NATO länder kan vara mycket effektivt. Detta gör att man i slutsatserna och diskussionen kan läsa om hur svenska Försvarsmaktens sjukvård är interoperabel, men självklart finns saker att förbättra för att öka effektiviteten. / Interoperability becomes more and more important for Sweden, also for the medical. This paper will discuss the similarities and differences between medical doctrines, manuals, regulations, etc. with NATO and particularly the Norwegian similarities, to investigate if the Swedish Armed Forces health care organization are interoperable, and to find things that can be changed to increase efficiency and to be more interoperable. In this paper the author’s conclusions that the Swedish Armed Forces have access to large parts of the knowledge that NATO had done. Sweden "copy" part of NATO's doctrine for medical care, NATO AJP-4, 10 Allied joint medical support doctrine. The author also sees things that could affect the cooperation with other countries in a negative way. Things like that all countries have their own national rules and some differences in doctrine and manuals like how we in Sweden puts colour on damaged in accidents with a large number wounded, while this is not mentioned in the NATO doctrine. We in Sweden have also set times for when patients may need treatment in major accidents, which again can be found in the NATO doctrine. Very few differences have existed between Sweden and NATO's healthcare organizations and practices. However, many similarities, which makes cooperation between Sweden and NATO countries can be very effective. This means that the conclusions and the discussion can be read on the Swedish Armed Forces' medical care is quite interoperable, but obviously there are things to improve in order to increase efficiency.

Luftburen försörjning har internationellt varit ett nyckelverktyg för större stater i snart 70 år. Att som militärenhet kunna agera och påverka motståndaren via de platser denne är som svagast och inte har förmåga att se våra lösningar, gör att vi kan skapa överlägsenhet och skapa taktiska fördelar. All militär verksamhet är i behov av förnödenheter och ett logistiskt stöd. För att detta stöd skall kunna nå enheter långt borta under svåra förhållanden, måste organisationen skapa förutsättningar till handlingsfrihet. I omvärlden har metoden luftburen försörjning varit en självklar del i det flexibla och föränderliga stridsrummets logistiska stöd. Under beredskapstiden för Nordic battlegroup 2008 genomfördes en studie på luftburen försörjning, och det kunde konstateras att metoden är mycket användbar, och förslag till utveckling vidarebefordrades tillhögkvarteret. Studien som genomfördes 2007-2009 gjorde gällande att vi har förmågan att använda luftburen försörjning internationellt. Dock drogs slutsatsen att fler studier var ett krav. Syftet med denna studie är att den genomförs som ett led i fortsatt forskning. Den fokuserar på användningsområden, definitioner och hur funktionen kan kopplas till Försvarsmaktens doktriner. I doktrinen koncentrerar författaren sig på de grundläggande förmågorna, och kopplar den luftburna försörjningen till Försvarsmaktens befintliga logistikkedja internationellt genom Grundsyn Logistik. Arbetets huvudfrågeställning fokuserar på uthållighet och rörlighet, inriktning mot enheter med självständigt uppträdande på djupet av operationsområdet. Studieresultat och empiri presenteras med beskrivande metod och informationsinhämtningen sker med litteratursökning och litteraturstudie som teknik. I empirin presenteras en fallstudie av logistikfunktionen från Sverige till insats, där metoden intervju kommer användas. Studien sammansluts med en fallstudieanalys, resultatredovisning och en diskussion kring frågeställningen. Studien avslutas genom att slutsatser dras och reflektioner om framtiden för luftburen försörjning och dess vara eller icke vara i ett svenskt operationsområde. Slutsatser dragna efter studien är att luftburen försörjning kan bidra till svensk logistikkedja och bidra till ökad rörlighet och uthållighet för de förband som verkar i ett insatsområde. Den princip som lämpar sig bäst för försörjning av förband i ett område som Afghanistan är helikopter med hängande last. Detta som en slutsats efter att i studien analyserat empiri och prestanda i förhållande till rådande förhållande i ett område som Afghanistan. / Aerial delivery internationally has been a key tool for the superior states for nearly 70 years. To which military unit act and influence the opponent through the places he is particularly weak. Allowing us to establish superiority and create tactical advantages. All military operations are in need of supplies and logistical support. For this support to be able reaching long ranged units under difficult conditions, the organization must create conditions for freedom of movement. The dominant countries in the world have an airborne method of supply has been an integral part of the flexible and changing battle space. At Nordic battlegroup in 2008, there was study on aerial delivery, and it was found that the method is very useful, and proposals for development were forwarded to headquarter of Swedish Armed forces. Studies carried out in 2007-2009, claiming that we have the ability to use airborne supplyinternationally. However, it was concluded that more studies were required. The purpose of this work is that it is implemented as a part of continuing studies. It focuses on the uses, and how function definitions can be linked to the Armed Forces doctrine. The author focuses on the doctrine of fundamental capabilities, and connects the aerial delivery for the Armed Forces of existing logistics chain by Ethos International Logistics. Work main issue focuses on endurance and mobility, focusing on units within depth of an operational area. Study results and empirical data presented with descriptive method and information gathering is done with literature search and literature review technology. The empirical data presents a case study of the logistics function from Sweden to the operational area, which will be developed out of the method of interview. The study concluded that the case study analysis, performance reports and an analysis of results. The study ends by drawing conclusions and a prediction of the future of the aerial delivery and it is to be or not to be in a Swedish operational area. Conclusions made out of this study, reveals that aerial delivery principals would very well support the Swedish chain of supply, and could support units abroad with both mobility and perseverance. Within aerial delivery the slingload are the most efficient principal for units operating in an environment as in Afghanistan. This conclusion was made out of the analysis of empiric data.

Frågan om civil-militär samverkan i multinationella insatser har länge diskuterats. I takt med att den säkerhetspolitiska situationen i världen förändras, förändras också inställningen som de i multinationella insatser ingående aktörerna har till civil-militär samverkan. Sedan det kalla krigets slut har konfliktmönstren i världen förändrats. Trenden pekar mot färre mellanstatliga krig, och fler inomstatliga konflikter. I dessa konflikter samexisterar militära och civilaaktörer, och samverkan dem emellan blir därför viktig.Detta har uppmärksammats i det internationella samfundet, medan det har varit tystare i Sverige.Den här uppsatsen söker finna en möjlig förklaring till att det blivit så. Jag gör det med hjälp av NilsBrunssons teori om Svampmodellen. Brunsson presenterar i modellen ett antal variabler sompåverkar införandet av nya idéer i en organisation. Han menar att en organisation som befinner sig ien reformeringsprocess kan ha svårt att ta till sig ytterligare nya idéer, eftersom den är upptagen medatt genomföra den ifrågavarande reformen.Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om Svampmodellen kan bidra till en förståelse avvarför Sverige, senare än andra länder, anammat idén om civil-militär samverkan i multinationellainsatser. Den svenska Försvarsmakten har det senaste decenniet genomfört en omfattandeförsvarsreform; övergången från invasionsförsvar till insatsförsvar. Jag kommer alltså att undersökaom denna reform utgjort ett hinder för Försvarsmakten, och den politiska nivån, att samtidigt ta tillsig idén om civil-militär samverkan i multinationella insatser. / The issue of civil-military relations in multinational missions has been discussed a lot over the past decades. As the security situation in the world changes, with new threats evolving and others fading away, the approach to civil-military relations change. Since the end of the Cold War, the patterns of conflict around the world have changed. The trend points towards fewer inter-state conflicts, and more intra-state. In this kind of conflict, civil and military actors exist side by side, and thus, coordination and cooperation between them is important. The importance of this cooperation has been highlighted in the international context, while it’s been a bit quieter in Sweden. This paper seeks to find a possible explanation to this relative silence. I will try to find the explanation with help from Nils Brunssons theory of “The standardization or organizational forms as a cropping-op process.” Brunsson presents here an amount of variables that affect the introduction and implementation of new ideas in an organization. Brunsson states that an organization that faces a major reform may, at the same time, have problems with incorporating additional ideas, since the organization is already occupied with the first reform in question. The aim of this paper is to examine whether Nils Brunssons theory can contribute to anunderstanding of why Sweden, later that other countries, has adopted the idea of civil-military cooperation in multi-national missions. The Swedish Armed Forces has the last decade been involvedin a far-reaching reform, namely the transition from being organized as an invasion army, with the aim to deter a possible enemy even from attacking, to an organization that should be ready to be usedat all times. This also involved a considerably higher emphasis on the international commitment. I will examine if this reform has constituted an obstacle for the Swedish Armed Forces, including the government, to also adopt the idea of civil-military relations.

Syftet med denna uppsats är att analysera det nuvarande samt föregående befälssystem medavsikten att utröna vad i tillämpningen av det nya som skall bli annorlunda ifrån det föregående. Avsikten är även att kritiskt granska hur de båda systemen skiljer sig åt och vilka för ochnackdelar de kan tänkas föra med sig. 1983 införeds Ny Befälsordning, NBO, i Sverige vilket var ett befälssystem utan en motsvarighet i övriga världen. Detta befälssystem har blivit omdiskuterat och kritiserat vilket lett fram till att det i januari 2006 fattades ett beslut om återinförande av ettflerbefälssystem, Tvåbefälssystemet. Detta arbete vill visa vilka förändringar som gjorts så välsom att undersöka vilka fördelar respektive nackdelar detta byte kan tänkas föra med sig. Denna del har genomförts med en kvalitativ metod och med i huvudsak officiella dokument och utredningar. Resultaten har visat på att fördelarna och nackdelarna för de båda systemen är flera. Samt att Försvarsmakten med återinförandet av ett flerbefälssystem försökt att dels råda bot på de brister som uppstått efter införandet av NBO såväl som att förvalta arvet ifrån tidigare system ochta fasta på de lärdomar och erfarenheter som dragits tidigare. / The main purpose of this thesis is to analyse the present and the previous officer systems. Thefocus of the study is to discern what in the application of the new officer system will differfrom the old one, namely what its new features will be. The author intends to critically revisehow the two systems differ from each other and what pros and cons they each have.In 1983 the One-level Command System was introduced in Sweden. It did not have anyequivalent in other armed forces around the world. This system has been debated andcriticized immensely and in January 2006 the decision was made to reintroduce a consolidatedofficer system in the shape of an “all rank system”. This thesis intends to show the alterationswhich have been made as well as to examine the pros and cons of the two systems.This study has been carried out with the help and use of a qualitative method and mainly theuse of official documents and inquiries.The study shows that there are several benefits and disadvantages in both systems. Byintroducing the “all rank system” the Swedish National Defence has made an attempt toremedy the shortcomings of the one-level command system as well as to keep a portion of thelegacy from the earlier systems.