Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

Bakgrund: Intensivvård av barn är unikt relaterat till närståendes specifika involvering. Kompetensbeskrivningen lyfter IVA-sjuksköterskors ansvar i att involvera närstående och den teoretiska utgångspunkten ”familjecentrerad omvårdnad” förklarar att familjen är en helhet. Tidigare forskning beskriver IVA-sjuksköterskors erfarenheter av föräldrars närvaro på IVA och dess effekter. Syfte: Syftet var att belysa föräldrars erfarenheter av att ha ett barn som vårdas på intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie, kvalitativ ansats. Sökningar i databaser, 21 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån två huvudkategorier, ”att behöva möta ovisshet” med subkategorierna ”att inte ha en plats” och ”att inte veta” samt ”vikten av att bli sedd och bekräftad” med subkategorierna ”behov av trygghet”, ”vikten av information” samt ”vikten av delaktighet”. Slutsats: Föräldrars behov av delaktighet och information var genomgående i resultatet. IVA-sjuksköterskor delar denna uppfattning och det teoretiska perspektivet anses ligger till grund för dessa behov. Föräldrars behov av att förstå och att vara involverad i vården kan förklaras med det familjecentrerade perspektivets utgångspunkt att familjen är en helhet. / Background: Intensive care of children is unique related to the specific involvement of close relatives. The competency description highlights ICU nurses' responsibility in involving relatives and the theoretical starting point "family-centered nursing" explains that the family is a whole. Previous research describes ICU nurses’ experiences of parents' presence in the ICU and its effects. Purpose: The purpose was to describe parents' experiences of having a child in the intensive care unit. Method: Systematic literature study, qualitative approach. Database searches, 21 items were included after quality review. Analyzed with qualitative content analysis. Results: The results are presented based on two main categories, "having to face uncertainty" with the subcategories "not having a place" and "not knowing" and "the importance of being seen and confirmed" with the subcategories "need for security", "the importance of "Information" and "the importance of participation". Conclusion: Parents' need for participation and information was consistent in the results. IVA nurses this view, and the theoretical perspective are the basis for these needs. Parents' need to understand and be involved in care can be explained from the family-centered perspective that the family is a whole.

Inledning: Den svenska hälso-och sjukvården för barn ska bedrivas i enlighet med FN:s konvention om barns rättigheter. I konventionen står att alla barn har rätt till skydd mot fysiskt eller psykiskt våld, vanvård, övergrepp och utnyttjande av förälder eller annan som tar hand om barnet. Vidare är all hälso- och sjukvårdspersonal skyldiga att anmäla misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Dock är frekvensen av anmälan låg inom sjukvården. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes, där åtta stycken sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning i hälso-och sjukvård för barn och ungdomar inkluderades. Resultat: Sjuksköterskans förmåga att uppmärksamma och agera när det föreligger misstanke om att ett barn far illa påverkas av olika faktorer. Rädsla för konsekvenserna av en orosanmälan till socialnämnden leder till uteblivna orosanmälningar. Mötet med ett barn som misstänks fara illa berörde sjuksköterskan och att anta ett professionellt förhållningssätt var en viktig strategi för att kunna hantera situationen på ett adekvat sätt. Stöd från kollegor och erfarenhet av tidigare fall samt kunskap inom området var exempel på faktorer som påverkade sjuksköterskans förmåga att fullfölja sin anmälningsskyldighet. Diskussion: Sjuksköterskan upplevde det problematiskt att tillämpa familjecentrerad vård och samtidigt arbeta utifrån barnkonventionen. Dessa två perspektiv om vad som är barnets bästa visade sig stå i konflikt med varandra i vissa fall där barn far illa. Behovet av kunskap och erfarenhet inom ämnet för en ökad anmälningsbenägenhet har påvisats av tidigare forskning och framgår tydligt även i föreliggande studie. Konklusion: Fortbildning och erfarenhetsutbyte på avdelningsnivå samt ett närmre samarbete mellan socialtjänst och hälso-och sjukvården kan minska de negativt påverkande faktorerna för anmälningsbenägenheten. / Introduction: The Swedish health care for children shall be conducted in accordance with the Childrens Rights Convention. The convention states that all children have the right to be protected against physical or psychological violence and all forms of maltreatment. Furthermore, all healthcare professionals are by law obliged to report any suspected case of child maltreatment, to the social welfare committee. However, healthcare professionals still fail to report all suspected cases to the social services. Purpose: To illuminate nurses experiences of meeting children exposed to violence or child maltreatment. Method: A qualitative interview study with inductive approach was performed, where eight nurses with or without specialist education in healthcare for children were included. Result: The nurse´s ability to recognize and react on suspicions that a child is being maltreated was greatly affected by various factors. The fear of potential negative consequences of a report to the social welfare services effected the response rate. The encounter with a maltreated child affected the nurse emotionally. Therefore, it was of great importance to adopt a professional approach as a strategy for managing the situation adequately. Support from colleagues and experience in previous cases as well as knowledge in the field were examples of factors that affected the nurse's ability to fulfill his or her reporting obligation. Discussion: The nurse found it problematic to apply family-centered care while also working in accordance to the Children Rights Convention. These two perspectives on the child´s best interest proved to conflict with each other in cases of child-maltreatment. The need for knowledge and experience for increased reporting tendency has been demonstrated by previous research and was clearly evident in this study as well. Conclusion: Continuing education and discussions about lived experiences with colleagues, along with improved cooperation between social services and health care can reduce the negatively influencing factors for nurses reporting abilities.

Bakgrund: Stroke kan inträffa akut och oväntat och är en av de fem vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Stroke innebär att hjärnan drabbas av syrebrist antingen av en blödning eller av en infarkt. Två tredjedelar av de som insjuknar i stroke får någon form av psykisk, emotionell eller fysisk påverkan. Att ge en god och säkert omvårdnad är centralt inom sjuksköterskans ansvar. Syfte: Beskriva patienters upplevelser av att vårdas på sjukhus under den första tiden efter att ha drabbats av stroke. Metod: Arbetet genomfördes som en litteraturöversikt. Databaser Pubmed och Cinahl användes för litteratursökning. Resultaten utgick från 17 vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades med Fribergs kvalitativa granskningsfrågor. Analysen utfördes med utgångspunkt från Graneheim och Lundmans (2014) innehållsanalys. Resultat: Resultatet från litteraturöversikten utmynnade i tre kategorier. Kategorierna bestod av Individanpassad kommunikation och empatiskt förhållningssätt, Delaktighet och autonomi, Omvårdnadshandlingar och vårdmiljö. Diskussion: Resultatet visade att bemötandet hade betydelse vid omvårdnad där kommunikation var en viktig pelare för patientens välmående. Kommunikationsverktyg påverkade patienterna i varierande grad. Den goda omvårdnaden kunde utföras genom patienternas delaktighet i deras omvårdnad. Omvårdnadshandlingar och hjälpmedel beskrivs som betydelsefulla vid omvårdnaden. Slutsats: Första tiden på sjukhuset var främmande och otrygg för patienter vilket har setts i litteraturöversiktens resultat. Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas på sjukhus efter stroke gjorde att patientsäkerheten kunde lyftas fram och omvårdnadens kvalitet kan förbättras för patienterna. Vidare behövs mer forskning kring patienters upplevelser av sjuksköterskans omvårdnad, exempelvis det framgår inte tydligt om det är sjuksköterskans kunskap som brister vid kommunikation eller andra professioners kunskap. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-02</p>

Barn i behov av sjukhusvård i samband med förlossningen vårdas på en neonatalavdelning. Resurserna för att vårda nyfödda barn med behov av sjukvård varierar mellan olika sjukhus, vården av de minsta och sjukaste barnen är centraliserad till vissa specialiserade neonatala intensivvårdsenheter. Centraliseringen resulterar i att barn behöver överföras till mindre specialiserade enheter när deras tillstånd stabiliserats, för att frigöra platser till barn i behov av mer avancerad sjukvård. Årligen i Sverige överförs cirka 2500 barn mellan neonatala enheter, både planerade och akuta överföringar. Syftet var att belysa föräldrars upplevelser vid planerade överföringar mellan neonatala enheter. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie med totalt 21 inkluderade semistrukturerade intervjuer där föräldrar berättade om sina upplevelser utifrån studiens syfte. Det manifesta studiematerialet analyserades genom deduktiv innehållsanalys utifrån transitionsteori. Resultatet visar att rutinsituation att överföra barn mellan neonatala enheter kan försätta föräldrar i en komplex och känslomässigt påfrestande situation. Föräldrar till nyfödda barn i behov av sjukvård, upplevde maktlöshet och kontrollförlust vid överföring till ny vårdande enhet samt uttryckte brister i planering, förberedelse och given information inför, under och efter överföring till ny vårdande enhet. Slutsatsen blev att föräldrar till nyfödda barn i behov av neonatalvård upplever stor emotionell påfrestning vid överföring till ny vårdande enhet. Föreliggande studie har visat att föräldrar erfarit brister gällande information och framförhållning i samband med överföring. För att ge föräldrar adekvat förberedelse, information samt optimalt stöd behöver överföring till ny vårdande enhet ses i ett helhetsperspektiv, som den process en transition innebär och inte som ett antal händelser separerade från varandra. För att förebygga ohälsosamma transitioner vid överföring till ny vårdande enhet behövs ett nära samarbete mellan berörda vårdenheter, översikt av rutiner och inkludering av föräldrar i planeringen. / Newborns in need of intensive care are treated and cared for in a neonatal care unit. Available recourses to care for infants vary between hospitals. The centralization of neonatal intensive care results in newborns being transferred to less specialized units when their need is stabilized, this in a bid to make more space available for children still in the intensive care stage. Annually about 2500 children are transferred between neonatal care units in Sweden. The aim was to illuminate parent’s experiences of planned transfers between neonatal units. The method was qualitative and the design was an interview study with a total of 21 semi- structured interviews conducted. The parents talked about their experiences within the format of the aim of the study. The manifest content was analyzed by deductive content analysis based on transition theory. The result showed that the practice to transfer infants between neonatal units can put parents in a complex and emotionally situation. Parents experienced a feeling of being powerless and a loss of control when their child was transferred between units. They expressed shortcomings in planning, preparation and information throughout the transfer. The conclusion was that parents of infants in need of neonatal care experienced great emotional strain when being subjected with a transfer to new units. Present study has shown that parents experienced lack of information and readiness in relation to the transfer. There need to be an holistic approach to the whole process of the transfer, not a set of separate events, to give parents optimal preparation, information and support prior to the transfer. To prevent unhealthy transitions in relation to the transfer, caregivers would need to make a revision of routines, include parents in the planning and work for a close relationship between the different care units involved.

Familjecentrerad vård har visat sig leda till bättre hälsoresultat och tillfredsställelse hos patienten och dess familj. Inom familjecentrerad vård ska familjen ses som en helhet och där barnet, familjen och sjukvårdsteamet bildar ett partnerskap där alla parter ska känna sig respekterade och arbeta tillsammans. Många familjer ser det som deras rätt att vara närvarande vid återupplivning och invasiva procedurer. Därför behöver sjuksköterskor vara förberedda på att stödja familjen i dessa akuta situationer. Syftet var att beskriva vilken betydelse familjecentrerad vård har för vårdkvaliteten inom akutsjukvården för barn. En litteraturstudie med en strukturerad litteratursökning utfördes som metod. Studier som belyste familjecentrerad vård inom akutsjukvård för barn inkluderades med avsikt att svara på syftet. Studier med kvalitativ och kvantitativ ansats samt med mixad metod som integrerar både kvalitativ och kvantitativ data inkluderades. Datainsamlingen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL och dataanalysen gjordes utifrån Whittemore och Knafls (2005) integrativa översiktsmetod. I denna studie identifierades två teman, partnerskap samt familjenärvaro. Delaktighet i vården och respekt för familjen utformades som underkategorier till partnerskap. Påverkan på vården skapades som underkategori till familjenärvaro. Resultatet i föreliggande studie visar på att familjemedlemmars delaktighet i barnets vård är en viktig faktor för familjecentrerad vård. Detta genom att familjemedlemmarna deltar aktivt, närvarar vid invasiva procedurer och återupplivning, är med och planerar och utför omvårdnad samt bidrar med information om barnet. Inom familjecentrerad vård är sjuksköterskans roll att finnas där och lyssna till familjen. Familjecentrerad vård kan vara en strategi för att förbättra akutsjukvården för barn. Denna studie visar på att ett partnerskap mellan sjukvårdspersonal och familjemedlemmar och familjenärvaro vid invasiva procedurer och återupplivning är betydelsefulla faktorer för familjecentrerad vård. Familjemedlemmars delaktighet i barnets vård och att familjen är närvarande i alla situationer och finns där för sitt barn hjälper både dem och barnet i dess akuta tillstånd. Sjuksköterskors inställning om att föräldrar har rätt att finnas där och att tid finns för sjuksköterskorna att stötta familjen spelar också roll inom den familjecentrerade vården. / Family-centered care has been shown to lead to better health results and satisfaction for the patient and their family. In family-centered care the family is seen as a whole unit and where the child, the family and the health care team form a partnership where all parties feel respected and work together. Many families see it as their right to be present during resuscitation and invasive procedures. Therefore nurses should be prepared to support the family in these acute situations. The aim was to describe which importance family-centered care has for the quality of care in the emergency care for children. A literature review with a structured literature research was conducted as a method. Studies which elucidated family-centered care in emergency care for children were included with the intention to answer the aim. Studies using qualitative and quantitative approach and the mixed method that integrates both qualitative and quantitative data were included. The data was collected in the databases PubMed and CINAHL, and the data analysis was based on Whittemore and Knafls (2005) integrative review method. In this study two themes, partnership and family presence were identified. Participation in the care and respect for the family were conceived as subcategories of partnership. Impact on health care was created as a subcategory of family presence. The results of the present study show that family members’ involvement in the child’s care is an important element of family-centered care. This is achieved by the family members being participating actively, being present during invasive procedures and resuscitation, being involved in planning and nursing and contributing with information about the child. In family-centered care the nurse’s role is to be there and listen to the family. Family-centered care can be a strategy to improve emergency care for children. This study shows that a partnership between medical staff and family members and family presence during invasive procedures and resuscitation are significant factors for family-centered care. Family members’ involvement in the child’s care and that the family is present in all situations and are there for their children helps both them and the child in its acute condition. Nurses’ attitude that parents have the right to be there and that time is available for the nurses to support the family also plays a role in family-centered care.

På sjukhus vårdas många barn med långvarig sjukdom och ett flertal av dessa barn har ett eller flera syskon. Syskon kan uppleva många känslomässiga intryck och somatiska besvär som kan påverka de grundläggande behoven och relationen inom familjen när ett barn drabbas av långvarig sjukdom. I en sjukhusmiljö ligger fokus ofta på barnet med långvarig sjukdom och syskonen får inte den uppmärksamhet som de behöver. Barnkonventionen stärker barns rättigheter och för att som barnsjuksköterska arbeta familjecentrerat behöver hela familjen inkluderas i vården. Syftet var därför att belysa erfarenheter hos syskon till barn med långvarig sjukdom som vårdas på sjukhus. För att besvara syftet genomfördes en systematisk litteraturöversikt. Artikelsökningar utfördes i Cinahl och Pubmed och resulterade i att 13 artiklar inkluderades i dataanalysen. Dataanalysen genomfördes systematiskt enligt Whittemore och Knafls innehållsanalys och ledde fram till ett resultat med fyra huvudteman; Betydelsen av information och kunskap, Syskons delaktighet i vården, Känslor och stöd samt En förändrad vardag med tillhörande subteman. Huvudfynden visade att syskon till långvarigt sjuka barn önskar att få information, att vara delaktig på sjukhus och att hänsyn behöver tas till deras tankar och åsikter. Erfarenheter och känslor av längtan efter det sjuka barnet, föräldrarna och en normal vardag framkommer. Genom att uppmärksamma och synliggöra syskon på sjukhus kan barns rättigheter stärkas. Hänsyn bör tas till varje enskilt syskons erfarenheter för att kunna möjliggöra delaktighet och ge syskon en positiv upplevelse av sjukhusvistelsen och besöket hos sitt långvarigt sjuka syskon.

Introduktion: När ett barn diagnostiseras med cancer, oavsett ålder, ökar barnets behov av föräldrarnas stöd och trygghet. Därför är föräldrarnas delaktighet i vården betydelsefull och något som bör uppmuntras och stödjas av samtlig vårdpersonal. Omvårdnaden av svårt sjuka barn ställer höga krav på sjukvården och som sjuksköterska är det viktigt att arbeta familjecentrerat för att möta och tillgodose hela familjens behov. Familjecentrerad omvårdnad innebär att varje familj ska betraktas som unik och att vården ska anpassas efter familjens behov och situation. Syfte: Syftet var att beskriva hur föräldrar till barn med cancer upplever möjligheter och hinder i den familjecentrerade omvårdnaden vid långvarig sjukhusvistelse. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design baserad på 13 kvalitativa artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU bedömningsmall för kvalitativ metodik. Databearbetningen av litteraturstudien utfördes enligt Popenoe et al. (2021) beskrivning av allmän litteraturstudie. Resultat: I resultatanalysen framkom fyra kategorier; relation, kunskap, delaktighet och information. Under respektive kategori utformades underkategorier vilka beskrev möjligheter och hinder med familjecentrerad omvårdnad.  Slutsats: Föräldrars upplevelser av möjligheter och hinder i den familjecentrerade omvårdnaden är mångfacetterade. En god vårdrelation, erfaren och kompetent vårdpersonal, främjad delaktighet och tillgodosett behov av information var möjligheter i den familjecentrerade omvårdnaden. Detta ställer krav på vårdpersonalens närvaro, engagemang samt deras förmåga att kommunicera och anpassa omvårdnaden - aspekter som annars utgjorde hinder för den familjecentrerade omvårdnaden. / Background: When a child is diagnosed with cancer, regardless of age, the child's need for parental support and security increases. Therefore, parents' participation in care is important and something that should be encouraged and supported by the staff. Nursing ill children places high demands on healthcare and as a nurse it is important to work family-centered to meet and satisfy the needs of the family. Family-centered care means that each family is considered unique, and that care must be adapted to the specific needs and situation. Aim: The aim was to describe how parents of children with cancer experience opportunities and obstacles in family-centered care during long-term hospital stay. Method: A literature review with descriptive design based on 13 qualitative articles. The articles were quality reviewed using the SBU assessment template for qualitative methodology. Data was analyzed using Popenoe et al. (2021) description of general literature review. Results: In the results analysis, four categories emerged; relationship, knowledge, participation and information. Under each category, subcategories were created which described possibilities and barriers for family-centered care. Conclusion: Parents' experiences of opportunities and obstacles in family-centered care are multifaceted. A good nursing relationship, experienced nursing staff, promoted participation and satisfied need for information were opportunities in family-centered nursing. This places demands on the care staff's presence, commitment and their ability to communicate and adapt the care - aspects that otherwise constituted obstacles for the family center regarding care.

Världshälsoorganisationen deklarerade i mars 2020 COVID-19 till en pandemi. Sjukvårdsavdelningar över hela världen vidtog åtgärder för att minska smittspridningen och besöksrestriktioner inom vården var en av dem. På BIVA i Sverige innebar besöksrestriktionerna att endast en förälder åt gången fick vara hos det sjuka barnet. Syskon var inte välkomna utan enbart vid speciella tillfällen som vård i livets slutskede. När ett barn drabbas av ett livshotande tillstånd finns en stor risk att syskonen glöms bort. Personalen och andra vuxna fokuserar på det sjuka barnet och på föräldrarna. Syskon kan därför uppleva en känsla av ensamhet och de saknar någon att dela sina tankar med. Studien utformades som en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptivt förhållningssätt. Syftet med studien var att utifrån sjuksköterskans perspektiv, undersöka hur syskons delaktighet i vården till kritiskt sjuka barn på barnintensiven under COVID-19 pandemin påverkats. En webbenkät användes som insamlingsmetod och populationen var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på två av Sveriges fyra BIVA. Totalt skickades 98 enkäter ut och svarsfrekvensen var 52%. Enkäten syftade till att samla in information från sjuksköterskor om syskons delaktighet i vården av kritiskt sjuka barn på BIVA. I resultatet anger 50% av respondenterna att det fanns riktlinjer för syskons delaktighet på enheten innan pandemin start. Lite mer än hälften anger också att riktlinjerna förändrades efter pandemins start. Skillnader ses mellan enhet A och enhet B där mer än hälften på enhet A svarar att de inte känner till riktlinjerna. Motsvarande på enhet B svarar 20 % att de inte känner till riktlinjerna. Vidare anger respondenterna att besöksrestriktionerna har påverkat syskons delaktighet i vården av det sjuka barnet i hög utsträckning. De erbjöd syskonen kontinuerlig information om det sjuka barnet i låg utsträckning. Möjligheten att besöka det sjuka barnet erbjöds i låg utsträckning. Frågan om digital kontakt erbjöds till syskonen med det sjuka barnet visade svaren stor spridning. Spridningen var också stor på frågan om föräldrar hade uttryckt att syskonen mådde dåligt av att inte träffa det sjuka syskonet.