Diabetes typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomar hos barn. När barnet insjuknar i diabetes är det föräldrarna som bär huvudansvaret för behandlingen vilket är påfrestande för föräldrarna både fysisk och psykiskt. Föräldrarna uttrycker behov av stöd men kunskapen är begränsad om vad föräldrar upplever som stöd. Syftet med studien är att beskriva upplevelser av och önskemål om stöd för föräldrar till barn med diabetes typ 1. För att besvara syftet genomfördes intervjuer med 10 föräldrar. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs modell och resulterade i två huvudkategorier: “Stödet från professionella” och “Stödet från omgivningen”. I resultatet framkommer vidare betydelsen av stödets tillgänglighet, vilka vårdpersonalens egenskaper som upplevs som stödjande, vikten av hur kunskap sprids, betydelsen av medicinsk-teknisk kompetens hos vårdpersonalen samt vikten av känslomässigt stöd föräldrarna får. Stödet av omgivningen diskuteras kring närståendestöd och stöd i skolan och barnomsorg samt möjlighet till föräldrastöd genom att träffa andra föräldrar. Sammanfattningsvis kan denna nya kunskap ligga till grund för en utveckling av sjukvårdens insatser genom att uppmärksamma föräldrarnas psykologiska behov av stöd. Att förebygga psykisk ohälsa bland föräldrar påverkar barnets behandlingsresultat positivt, något som verkar för den hållbara utvecklingen i sjukvården.

Att vårda sjuka barn är en utmaning för ambulanssjuksköterskan, det är ofta förknippat med oro och ångest på grund av de höga krav som ställs. Forskning har visat att föräldrarnas upplevelse av situationen har påverkan på hur barnet mår, vilket belyser vikten av att omhänderta både barn och föräldrar för att inge trygghet. Att vårda barn kräver ett helhetsperspektiv för att skapa bästa möjliga förutsättningar för barnet. Det är problematiskt att trots vetskapen om föräldrarnas viktiga roll, saknas det forskning kring föräldraperspektivet i det prehospitala vårdmötet. Syftet med denna studie var därför att beskriva ambulanssjuksköterskans vårdmöte med barn och deras föräldrar, såsom det upplevs av föräldrarna. Genom en Facebookefterlysning har åtta föräldrar deltagit i kvalitativa öppna intervjuer. Materialet analyserades genom en innebördsanalys med induktiv, fenomenologisk ansats. I analysen framkom fyra innebördsteman utifrån ett vårdande förhållningssätt; Att närma sig följsamt eller slentrianmässigt; Att göra hela familjen delaktig men vårdaren bär hela ansvaret; Att förmedla kunskap och kontroll samt Att möta förälderns känslor och behov eller exkludera. I resultatet belyses blandade upplevelser där vårdarens förhållningssätt, kunnighet och förmåga att involvera hela familjen spelar stor roll. Genomgående framkommer det mellanmänskliga mötet, där ambulanssjuksköterskan har förmåga att se varje individs behov som förefaller vara väldigt varierande. Flera delar av resultatet stärks av tidigare forskning som dock till största del inte är utförd prehospitalt. Därför efterlyser författarna ytterligare forskning inom prehospital vård utifrån ett föräldraperspektiv.

Att vårda sjuka barn i ambulansen innebär ofta en stressad situation för ambulanssjuksköterskan. Föräldrarna kan vara mycket oroade, rädda och stressade i samband med dessa vårdmöten vilket kan försvåra situationen ytterligare. Det är viktigt att kunna etablera en god kontakt med barnet och föräldrarna i samband med dessa vårdmöten och bemöta familjen professionellt. Ambulanssjuksköterskan har som uppgift att få föräldrarna att känna delaktighet i vården av sitt barn och då behövs kunskap om hur föräldrarna upplever dessa vårdmöten. Denna kunskap kan öka tryggheten för föräldrarna och barnen i samband med att barnet vårdas i ambulansen.Syftet var att belysa föräldrars upplevelser av vården av sitt barn i samband med ambulanssjukvård.Metoden som användes i denna undersökning var en kvalitativ halvstrukturerad intervjustudie med sju föräldrar till barn i åldrarna noll – sju år som vårdats i ambulansen under 2012. Intervjuerna transkriberades ordagrant. En innehållsanalys med induktiv ansats användes. Tre huvudkategorier framkom. Dessa var Upplevelse av trygghet och lugn hos föräldrarna, upplevelse av att vara delaktig i situationen och upplevelse av separation.Resultatet visade att föräldrarna upplevde att ambulanssjuksköterskan hade kunskap och erfarenhet. Deras trygga och lugna bemötande gjorde att föräldrarna kunde lämna ifrån sig ansvaret för det medicinska när det gällde deras barn. Föräldrarna upplevde delaktighet i vården till följd av att de kände sig respekterade och bekräftade och fick information. Deltagande i beslut om vården samt att ambulanssjuksköterskan hade omsorg om hela familjen i vårdmötena ingav också en känsla av delaktighet. Upplevelser av separation genom att inte ha möjlighet till fysisk kontakt med sitt sjuka barn samt att inte finnas till för sitt barn i olika situationer framkom också i intervjuerna.Slutsatsen blev att föräldrarna kände sig trygga och lugna när ambulanssjuksköterskan kom till platsen. De kände sig delaktiga i vården men saknade ibland information om den fortsatta vården på sjukhuset. Känslor av separation från barnet upplevdes då föräldern inte kunde ha fysisk kontakt eller sitta i vårdutrymmet med sitt barn. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Bakgrund: Familjens fortsatta omhändertagande av barnet efter en sjukhusvistelse behöver ske på ett tryggt och säkert sätt, utan fara för missförstånd eller allvarliga risker. En ökad medvetenhet och kunskap om hur föräldrars beredskap stärks inför barnets utskrivning är betydande för att undvika osäkerhet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva föräldrars upplevelser av att deras barn blivit utskrivet till hemmet efter en sjukhusvistelse. Urval: Föräldrar till nio barn och ungdomar som av olika anledningar varit inskrivna på  sjukhus i minst tre dygn deltog i studien. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Barns utskrivning från sjukhus till hem kunde se olika ut samt upplevas på varierande sätt av föräldrar. Studien belyser vikten av en trygg utskrivning där tillräcklig information, fungerande kommunikation och en familjecentrerad omvårdnad bidrar till att öka föräldrars delaktighet och beredskap. Ett tydligt utskrivningsprogram med fasta rutiner och riktlinjer underlättade överföringen och bidrog till att  föräldrars beredskap stärktes. En tid för uppföljning i form av återbesök eller telefonkontakt skapade trygghet för familjen. Slutsats: Grundläggande för en trygg och säker övergång från sjukhus till hem var att föräldrar kände sig väl förberedda inför det fortsatta omhändertagandet av sitt barn. Tydliga utskrivningsrutiner, anpassad information och fungerande kommunikation kan bidra till att öka föräldrars beredskap. / Background: The familys further care of the child after a hospital stay needs to be done in a confident and safe way, without risk for misunderstandings or serious consequences. An increased awareness and knowledge about how to strenghten the parents readiness before discharge is significant to avoid uncertainty. Aim: The aim of the study was to describe parental experiences of discharge from hospital to home after a period when the child has been in need of hospital treatment. Sample: The parents of nine children and adolescents who have been staying at the Akademiska hospital for at least three days (for different reasons) took part of the study. Method: Data was collected through semi-structured qualitative interviews and was analyzed using content analysis. Outcome: Childrens discharge from hospital to home can be different and can be experienced in various ways by the parents. The study illuminates the weight of a confident discharge where sufficent information, adequate communication and a family centered care contribute to increased participation and readiness for the parents. A clear discharge program including fixed routines and guidelines is supporting the nurse and strengthens the parents safety. An appointment for follow-up in terms of a re-visit or phone contact leads to a feeling of safety for the family. Conclusion: Essential for a safe transition from hospital to home is that the parents feel well prepared and safe in the further care of their child. A conscious nurse combined with clear routines for discharge contributes to this preparedness.

No description available.

Background: In Havana, Cuba, they have established a great availability of health centers that work close to the patients and their families, both geographically and socially. Family-centered nursing is something that is sought within the health care in the Western world. Numerous studies have shown that family-centered nursing increases patient safety and patient satisfaction and to provide psychological support to family members has shown to contribute to a better well-being to both them and the patient. Aim: To describe nurses’ experiences of involving family members in home-based care provided through consultorios in Havana, Cuba. Method: A qualitative study was completed with semi-structured interviews with five nurses that was currently working or had been working at consultorios in Havana, Cuba. Analysis was done according to qualitative content analysis based on the approach presented by Graneheim and Lundman. Results: The data resulted in two main-themes. The family members were presented as informants to the nurses, psychological support to the patients and as an asset to the nurse. The nurses further explained the importance of seeing the whole picture of their patient’s situation, how they educate family members to be involved in the care and how they support the family members psychologically. Discussion: The nurses’ experience of family members' role and their work to involve them was discussed in relation to previous research and the concept of family-centered care as presented by Benzein, Hagberg and Saveman. / Bakgrund: I Havanna, Kuba, har de upprättat en stor tillgänglighet av sjukvårdsinstanser och hälsocenter som arbetar nära patienterna och deras familjer, både geografiskt och socialt, så kallade consultorios. Familjecentrerad omvårdnad är något som eftersträvas inom sjukvård i västvärlden. Ett flertal studier har visat att familjecentrerad omvårdnad ökat patientsäkerheten och patientens tillfredställelse av vården och att psykologiskt stöd för anhöriga bidrar till en bättre hälsa både för dem och patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att involvera familjemedlemmar i hemsjukvård som bedrivs utifrån consultorios i Havanna, Kuba. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes och fem sjuksköterskor som arbetade eller har arbetat på consultorios i Havanna, Kuba, deltog. Resultatet bearbetades utifrån kvalitativ innehållsanalys baserad på den strategi som beskrivits av Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman. Familjemedlemmarna presenterades dels som informanter men också som en tillgång i sjuksköterskans arbete samt som ett psykologiskt stöd till patienterna. Vidare berättade sjuksköterskorna vikten av att se hela bilden av deras patienters situation, hur de utbildar familjemedlemmar i omvårdnaden och hur de stödjer familjemedlemmar psykologiskt. Diskussion: Sjuksköterskornas upplevelse av familjemedlemmars roll och deras arbete med att involvera dessa diskuterades i relation till tidigare forskning och begreppet familjecentrerad omvårdnad som det beskrivits av Benzein, Hagberg och Saveman.

Bakgrund. Antalet överlevande barn som diagnostiserats med medfött hjärtfel (CHD) har ökat markant de senaste 15 åren, vilket har bidragit till en växande grupp av barn och familjer som behöver specialiserat stöd, eftersom familjelivet påverkas och begränsas av CHD. Studier har visat att föräldrar till barn med CHD har en ökad risk för psykosocial sjuklighet i jämförelse med föräldrar till barn med andra sjukdomar eller föräldrar till friska barn. Få studier har belyst föräldrars erfarenheter av stöd när de har barn med CHD. Därför fokuseras denna avhandling på föräldrarnas perspektiv av fenomenet stöd, för att öka förståelsen för vad stöd innebär för föräldrar till barn med CHD. Syfte. Avhandlingens syfte är att belysa innebörder i den levda erfarenheten av stöd, hos föräldrar till barn med CHD samt att till svensk kontext anpassa och validera ett familjecentrerat instrument för föräldrars skattning av stöd till hela familjen från sjuksköterskor. Metoder. Avhandling består av fyra delstudier. I tre av dessa (I, II, III) genomfördes datainsamlingen genom narrativa intervjuer, som tolkades genom fenomenologisk hermeneutisk tolkningsmetod. I den fjärde delstudien gjordes en översättning och psykometrisk testning av det isländska instrumentet ICE-FPSQ till svensk kontext. Dessutom beskrevs föräldrars skattning av uppfattat stöd från sjuksköterskor till familjer som har barn med CHD. Resultat. Fynden från delstudie I visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd hos föräldrar till tonåringar med CHD var stöd för att själva kunna vara stödjande för sin familj, men också för andra personer i tonåringens omgivning. Delstudie II visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för mödrar till yngre barn med CHD var att få stöd så att de själva kunde hantera sin egen oro och sitt familjeliv. Delstudie III visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för fäder till yngre barn med CHD var önskan att få stöd genom delande relationer med familjen och att bli involverad i vården av sitt barn. Den fjärde delstudien (IV) visade att den svenska versionen av instrumentet ICE-FPSQ var valid och reliabel i svensk kontext. Föräldrarnas skattningar av uppfattat familjecentrerat stöd till familjen från sjuksköterskor visade sig vara lågt. Slutsats. En övergripande slutsats från de tre första delstudierna pekar mot att innebörder i stöd för föräldrarna är stöd genom att ha goda, interaktiva relationer med vårdpersonalen, bli mött som en hel familj med unika och individuella behov samt inkluderade i vårdprocessen för att kunna stödja varandra inom familjen. Dessa fynd pekar mot familjecentrerad pediatrisk omvårdnad som sannolikt är lämplig för att, på ett mångfacetterat sätt, möta varje familjs behov av att bli bemött som en unik helhet. Det Isländska instrumentet ICE-FPSQ är designad utifrån teorin om familjecentrerad omvårdnad. I delstudie IV visade resultaten på acceptabla psykometriska egenskaper för den svenska versionen av instrumentet. Fynden visade även att föräldrarna inte skattade höga nivåer av familjecentrerat stöd från sjuksköterskor.

Sjuksköterskors syn på familjens närvaro och delaktighet i barnets vård har pendlat under det senaste seklet. I relation till uppkommen evidens genom forskning har familjecentrerad vård blivit ett alltmer vedertaget begrepp inom barnsjukvård. Familjens delaktighet i barnets vård har visat sig vara en hälsofrämjande resurs för hela familjen. Sjuksköterskor har en viktig roll i att engagera och involvera familjen i omvårdnaden, således kan sjuksköterskors synsätt påverka i vilken mån det utförs. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors synsätt på familjecentrerad vård när ett barn vårdas på sjukhus, och resultatet utgörs av 11 vetenskapliga artiklar. Tre kategorier med subkategorier presenterar resultatet i form av sjuksköterskors syn på familjecentrerad vård och vilka förutsättningar som krävs och kan underlätta implementering av omvårdnadsmodellen. Sjuksköterskor har generellt en positiv syn på vad familjecentrerad vård innefattar. Det råder skilda meningar inom roll- och ansvarsfördelning sjuksköterskor och familj emellan, vilket försvårar samarbetet. Det framkommer samtidigt hur brist på resurser, förståelse och medvetenhet ytterligare problematiserar applicering av familjecentrerad vård. Utbildning, erfarenhet och organisatoriskt stöd krävs för att skapa en gemensam syn och öka förståelsen kring familjecentrerad vård. / Nurses’ approaches to families’ involvement and participation in the child’s care have fluctuated over the last century. In relation to emerging evidence through research, family-centered care has become an increasingly accepted concept in pediatric care. The family's involvement in the child's care has proven to be a health promotion resource for the whole family. Nurses have an important role to engage and involve the family in care, thus the nurses' approach affect the extent to which it is performed. The aim of the present literature review was to elucidate nurses' approach to family-centered care when a child is in hospital, and the result is based on 11 research articles. Three categories with subcategories present the results in terms of nurses' approach to family-centered care and the necessary conditions that may facilitate the implementation of the nursing model. Nurses generally have a positive approach to what family-centered care concerns. There are different opinions about the roles and responsibilities of nurses and families in between, making co-operation difficult. It also emerges that the lack of resources, understanding and awareness further problematize the application of family-centered care. Education, experience, and organizational support are required to create a shared vision and to improve understanding of family-centered care.

Bakgrund: Demenssjukdomar är vanligt förekommande i Sverige och prevalensen beräknas öka. Många personer med demenssjukdom bor kvar i hemmet och anhöriga tar ett stort ansvar för vården av dessa personer. Att vara anhörigvårdare till en person med demenssjukdom innebär påfrestningar både fysiskt, psykiskt och socialt.Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design, som har analyserats med Fribergs femstegsmodell. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna: En förändrad livssituation, Att acceptera förändringen samt Anhörigas behov. Det framkom även åtta subkategorier: Förändrade roller i relationen, Förändrat socialt liv, En förändrad framtid, Förändrade känslor, Att acceptera rollen, Att känna meningsfullhet, Behov av egentid samt Behov av stöd.Slutsats: Anhöriga är i behov av stöd från hälso-sjukvården. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att stödja anhöriga vilket kräver goda kunskaper om demenssjukdomar och om anhörigas upplevelser av att vårda en person med demenssjukdom. / Background: Dementia are common in Sweden and the prevalence is expected to increase. Many people with dementia live in their homes and relatives are responsible for the care of these people. Being a caregiver for a person with dementia causes great pressures both physically, psychologically and socially. Aim: To describe relatives experiences of caring for a person with dementia. Method: Literature review with inductive approach based on 15 scientific articles with qualitative design, which has been analysed with Friberg's five-step model. Findings: In the results, the main categories were: A changed life situation, To accept the change and Relatives needs. There were eight subcategories: Changed Role in Relationship, A changed social life, A changed future, Emotional attendance, Accepting the role, Feeling meaningful, Need to be for themselves, and Need for support. Conclusion: Relatives are in need of support from the health care. The nurse has a key role in supporting the relatives, which requires good knowledge of dementia and relatives' experiences of caring for a person with dementia.

Bakgrund: Det är viktigt att känna sig delaktig i en familj och alla individer i familjen påverkar varandra, både positivt och negativt. Syskon betyder ofta mycket för varandra även om relationen inte alltid är positiv. När ett barn blir sjukt påverkas hela familjen. Det sjuka barnet får mer fokus och syskonet kan känna sig åsidosatt. Som teoretisk referensram till arbetet användes systemteori med fokus på familjecentrerad omvårdnad. Enligt teorin ses familjen som en helhet där alla delar, föräldrar, barnen och syskon, är beroende av varandra för att fungera på bästa sätt. Enligt familjecentrerad omvårdnad ska alla i familjen få komma till tals och bli uppmärksammade. Vården behöver uppmärksamma behoven hos hela familjen för att kunna ge bästa omvårdnad för alla inblandade. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på vilka upplevelser och behov av stöd som syskon till sjuka barn har samt undersöka vad vården kan göra för syskonet. Metod: Metoden var litteraturstudie baserad på kvalitativa originalartiklar. Resultat: Föräldrar och syskon har ibland olika perspektiv och olika uppfattning om hur sjukdomen påverkar familjen. Syskon känner sig ofta åsidosatta. Syskon vill ha information och vill vara delaktiga i vården. Att ge information om sjukdomen ger trygghet till syskonet. Information, stödsamtal och gruppträffar har visat positivt resultat för syskon genom förbättrad empati, större förståelse för sjukdomen samt att de kan hantera och uttrycka sina känslor bättre. Familjestödjare har sett positiva resultat av att syskonet fått uppmärksamhet och höras. Slutsats: Syskon behöver involveras mer i vården av det sjuka barnet och de vill bli informerade. Det behövs en vårdplan tidigt i vårdförloppet för hela familjen. Vårdpersonal skall bekräfta syskonets tankar och visa att de lyssnar. Det behövs fler studier som väger in syskonets egna upplevelser och känslor. / Background: It is important to be a part of a family and all individuals in the family are affected of each other, both positively and negatively. Siblings often mean a lot to each other, even if the relationship isn´t always positive. When a child becomes ill, the entire family is affected. The ill child gets more focus and the sibling may feel overlooked. As a theoretical reference framework for the study, a system-theoretical model was used focusing on family-centered care. According to this theory, the family is seen as a whole where all parts are dependent on each other to have the family to work at its best. According to family-centered care, everyone in the family should be heard and get attention. Healthcare professionals should be able to detect the needs of the whole family to provide the best care for all involved. Aim: The aim of this study was to examine what experiences and needs siblings have when there is a sick child in the family and to examine what healthcare professionals can provide for the sibling. Method: The method was a literature study based on qualitative original articles. Results: Parents and siblings sometimes have different perspectives and different views of how the disease affects the family. Siblings often feel excluded. Siblings want to be informed and wants to be involved in the nursing. Providing information about the disease leads to a feeling of safety for the sibling. Information, support talks and group sessions have shown positive results for siblings by improved empathy, greater understanding of the disease, and better expressing of their feelings. Family support workers have seen positive results of the sibling after given more support and meetings. Conclusion: Siblings need to be more involved in the care of the sick child and they want to have more knowledge about the disease. A care plan is needed early in the process for the whole family. Healthcare professionals should confirm the sibling and show them that they are listening to them. More studies are required where sibling’s own experiences and feelings are heard.