För de originära fången ockupation och specifikation finns det varken några lagregler eller någon utförlig beskrivning i den juridiska litteraturen. Därför har jag i denna uppsats analyserat dels vilka krav som kan antas gälla för äganderättsförvärv genom ockupation respektive specifikation, dels om man genom dessa originära fång kan förvärva äganderätten till en övergiven byggnad som är lös respektive fast egendom. För äganderättsförvärv genom ockupation kan det anses finnas två krav; dels måste egendomen vara herrelös och dels måste egendomen tas i besittning. Byggnad som är lös egendom samt byggnad som är fast egendom kan enligt min mening bli herrelösa och de kan tas i besittning. Trots detta kommer ockupanten inte att kunna bli dess ägare. Anledningen till detta är att äganderätt medför inte endast rättigheter utan också skyldigheter. Fastighetsskattens erläggande är en sådan skyldighet och den kan endast erläggas av den som hos skattemyndigheten står som ägare. Uppfylls inte skyldigheterna, kommer man inte i åtnjutande av rättigheten, det vill säga äganderätten. För äganderättsförvärv genom specifikation krävs det att det finns en värdeskillnad mellan bearbetningen av råmaterialet och råmaterialets värde, men det finns inget krav på att bearbetaren skall ha befunnit sig i god tro. Äganderättsförvärv genom specifikation torde kunna komma ifråga oavsett vilken slags egendom det är fråga om. Detta medför att byggnad på ofri grund och byggnad som är fast egendom kan äganderättsförvärvas genom specifikation.

Hyrköp av bostäder är ett relativt nytt fenomen på den svenska bostadsmarknaden. Det finns flertalet olika modeller av hyrköp. Den modell som behandlas i uppsatsen består av att hyrköparen ingår ett hyresavtal med ett fastighetsbolag. I samband med ingåendet av hyresavtalet ingås även ett optionsavtal, vilken ger hyrköparen en rättighet, men ingen skyldighet, att senare köpa bostaden till ett förutbestämt pris. Optionsavtalet utgör således en essentiell beståndsdel av hyrköpet. Hyrköp är ingen vedertagen bostadsform, och det finns i dagsläget ingen särskild lagstiftning som reglerar densamma. Istället regleras modellen av två skilda regelverk, nämligen de regler som gäller vid hyra av bostad och de regler som gäller vid köp av bostad. Ett hyrköp består vidare av åtminstone tre olika avtal, vilka är hyresavtalet, optionsavtalet och köpeavtalet. Syftet med uppsatsen är att undersöka och fastställa gällande rätt angående hyrköp, samt att jämföra gällande rätt angående hyrköp av lös egendom och hyrköp av fast egendom.  Vid en jämförelse av gällande rätt för bostäder som utgör lös egendom respektive fast egendom har framkommit att optionsavtal, som ju utgör en essentiell del av ett hyrköp, endast är giltiga när bostaden utgör lös egendom. Optionsavtal till fast egendom är således inte giltiga, vilket anses följa av den vedertagna fastighetsrättsliga principen om att utfästelser om att i framtiden överlåta fast egendom inte är giltiga. Det finns olika uppfattningar om den historiska bakgrunden till principen. Vissa hävdar att det följer av formkraven i 4 kap. 1 § jordabalken, andra att det följer av den så kallade ömsesidighetsprincipen. Ett ytterligare syfte med uppsatsen är att undersöka om optionsavtal till en särskild form av fast egendom, nämligen ägarlägenheter, bör vara giltiga.  Av analysen om optionsavtal till ägarlägenheter bör vara giltiga framkommer att det torde föreligga åtskilliga argument för att giltigförklara avtalen, inte minst med tanke på att formkraven för överlåtelse av bostadsrätt i 6 kap. 4 § bostadsrättslagen i sig inte anses utgöra något hinder för att giltigförklara skriftliga optionsavtal till bostadsrätter. Yttermera utgör såväl ett köp av bostadsrätt som köp av ägarlägenhet ofta en stor kapitalplacering för den enskilde. Vad som talar emot att sådana optionsavtal bör vara giltiga är att trots att principen kan anses ha en något oklar uppkomst, är den ändock vedertagen i den svenska fastighetsrätten och har upprätthållits i rättspraxis.

Att bo i husbåt är en boendeform som fortfarande håller på att etableras på bostadsmarknaden, och regelverket kring detta är nästintill obefintligt. Det har inte återfunnits någon lagstiftning som hanterar boende på vatten och det råder tvivel om vad som gäller vid upplåtelse av husbåtar vid en kajplats. Reglerna kring upprättandet av husbåtar faller mellan plan- och bygglagstiftningen och hamnens egna regler vilket gör att det inte konkret går att säga vilken upplåtelseform som är den mest tillämpbara sett för både markägaren och den som vill bo på vatten. För att få svar på frågeställningarna i denna studie har intervjuer genomförts med olika parter dessutom har olika lantmäteriförrättningar, där vattenfastigheter bildats, analyserats. Intervjuerna genomfördes sedan med telefonintervju med semistrukturerad metod samt via mailkonversation med några enstaka respondenter. Avtalshandläggare, nyttjanderättshavare, mäklare, ett företag som producerar flytande villor och en förrättningslantmätare kontaktades för att få olika perspektiv på upplåtelsen av kajplatserna. Analysen av förrättningsakterna gav en djupare förståelse över hur fastighetsbildning på vatten sker. Respondenterna i studien uppfattade den svenska lagen lika ofullständig som författarna gjorde när det gäller boende på vatten. Resultaten visar att beroende på vilken typ av boendeform kan lagen tillämpas på olika sätt. Studien visar att den bästa lösningen för flytande villor borde vara att bilda vattenfastigheter, vilket skulle göra att villan blir fastighetstillbehör. Detta skulle göra att belåningen av villan är möjlig. När det handlar om husbåtar som är i form av ett fartyg visar studien att den bästa lösningen för denna boendeform är att tillämpa lägenhetsarrende med längsta möjliga upplåtelsetid som är 25 år. Att ha lägenhetsarrende gör det dock svårt för belåningen. / To live on a house boat is a housing form that still is establishing on the housing market, but the regulations about this are almost non-existent. You cannot find any legislation regarding living on the water today and there are doubts about what applies for grants of house boats at a berth. The rules about establishment of house boats falls between the “plan- och bygglagen” and the rules of the harbor, which makes it difficult to say which one of the grant agreement that is the most applicable for the property owner and the person who wants to live on the water. To get answers the questions in this thesis interviews were performed with different parties and different cadastral procedures were analyzed regarding water properties. The interviews were completed by phone interviews with a semi structured method and with a few respondents the questions were put through email. In this thesis a few different respondents were asked to answer the questions, this to see different perspectives of the grant of berth. The different respondents that answered the questions were a few contract managers, usufructuary, a real estate agent, a lawyer, a company which produce house boats and a cadastral surveyor. The analysis of the cadastral procedures gave a deeper understanding how property formation on water can be done. The respondents in this thesis perceived the Swedish law as incomplete as the authors of this thesis regarding living on the water. The results show that the law can be applied in different ways depending on which type of housing form it is. The study shows that the best solutions for floating houses should be property formation, that will make the house real property and will make financing of the house possible. When house boats, which are formed like ships, the study shows that the best solutions for this housing form is to apply ground lease in general with the longest grant as possible, which is 25 years. To have ground lease in general as a solution makes it hard for the house boat owners to get a loan.

Samhällets ständiga utveckling och utbyggnad kräver en mer ändamålsenlig användning av mark, anläggningar och byggnader. Ett steg i den riktningen togs den 1 januari 2002 då möjligheten att överföra och frigöra fastighetstillbehör infördes i svensk lagstiftning. Överföring av fastighetstillbehör från en fastighet till en annan görs enligt fastighets-bildningslagen eller anläggningslagen. Ett frigörande innebär att fastighetstillbehöret istället blir lös egendom och det genomförs med stöd av ledningsrättslagen. 13 år har nu gått sedan införandet och syftet med denna studie är att kartlägga hur reglerna har använts mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2014. Studiens avgränsning i tid beror på att en liknande studie gjordes 2006. För att svara på studiens frågeställningar används två metoder. Den första är intervjuer med nio sakkunniga inom området som ska klargöra bl.a. varför de har använt reglerna och om de kan förbättras. Den andra metoden är en statistisk analys av ett utdrag från fastighetsregistret där alla åtgärder med anmärkningen "fastighetstillbehör" är med. Den statistiska analysen ska visa på hur ofta reglerna används, om detta förändras över tid och vad som överförts och frigjorts. Totalt har minst 4 014 fastighetstillbehör överförts eller frigjorts i 897 lantmäteriförrättningar. Antalet sådana åtgärder per år har halverats från 2007 till 2014. De fastighetstillbehör som är vanligast att överföra eller frigöra är sådana med ändamål vatten och avlopp vilka utgör ca 38 % av alla åtgärder. Starkström är en annan vanligt förekommande anläggning som dock har minskat med 80 % under studiens tidsintervall. Andra fastighetstillbehör som är vanliga att överföra och frigöra är jordvärmeanläggningar, byggnader och fjärrvärmeledningar. Motiven till att överföra och frigöra fastighetstillbehör är framförallt att klargöra de äganderättsliga förhållandena så att de inblandade parter vet vem som är ansvarig för drift och försäkring av byggnaden eller anläggningen. Vad gäller förbättringspotentialen för reglerna så skulle en enhetlig registrering av sådana åtgärder i FR underlätta för lantmätarna när äganderätten till ett fastighetstillbehör ska klargöras. Ett förtydligande av ansökan där man skiljer på överförande och frigörande av fastighetstillbehör skulle underlätta för fastighetsägarna att få upp ögonen för denna möjlighet. Studien visar tydligt att användandet av reglerna minskar men att den trenden sakta planar ut. Det är troligt att det kommer minska i ytterligare några år till det stannar på det grundbehov som studien tyder på finns. / Society's constant development and expansion requires a more efficient use of land, facilities and buildings. A step in this direction was taken on January 1, 2002 when the possibility of transmit and release property fixture was introduced into Swedish legislation. The transmission of a property fixture from one property to another is done according to the Real Property Formation Act or the Joint Facilities Act. With a release we mean that the property fixture becomes personal property which is carried out in accordance with the Utility Easements Act. Thirteen years have now passed since the introduction. The aim of this study is to identify how the rules have been implemented between 1 January 2007 and 31 December 2014. The study's time interval was decided upon due to the fact that a similar study had been carried out in 2006. In order to reply to the purpose of the study, two methods were used. The first method was to carry out interviews with nine experts within the field in order to clarify the motives and the rules where used and if they can be improved. The second method was a statistical analysis of an extract from the real property register where all the cadastral dossiers marked "property fixture" were included. The statistical analysis showed to which extent the rules were used, if the usage changed over time and what was transmitted and released. In total some 4 014 property fixtures were transmitted or released which have been implemented within 897 cadastral procedures. The number of such actions on an annual basis has decreased by 50 % from 2007 to 2014. The property fixture that were most commonly transmitted or released were those with water and sewerage purposes which form approx. 38 % of all actions made. High voltage electricity facilities were also common to be transmitted or releases, but this category's usage of the rules has decreased by 80 % during the study's interval. The motives for transmit or release a property fixture is mainly to clarify the ownership conditions so the parties involved know who is responsible for insuring and maintaining the building or the facility. An improvement of the rules would to get a unified registration of such actions in the real property register. It would simplify the cadastral surveyors work when the freehold of a property fixture needs to be clarified. A clarification of the application where transmit and release of property fixture where separated would make it easier for property owners and open their eyes for this opportunity. The study clearly shows that the uses of the rules were decreasing during the period but the trend slowly flattens. It is likely that it will decrease a few more years until it stops on a basic need which this study thinks exist.

Det händer att fysiska och juridiska personer underlåter att betala skatter eller att fullgöra sina civilrättsliga skyldigheter. För upprätthållandet av ordning har KFM ensamrätt att genom tvång ta gäldenärens egendom eller lön för betalning av en fastställd skuld. Exempel på egendom som kan utmätas är gäldenärens hem i form av en bostadsrätt eller fast egendom. Det är dock av stor vikt att samhällets tvångsmedel regleras noga och att det råder balans mellan å ena sidan dess effektivitet och å andra sidan kravet på att tvånget utförs med respekt för den enskildes mänskliga rättigheter.  Bostadsrätt är lös egendom och i svensk rätt är sådan egendom klassificerad som beneficieegendom och därmed som utgångspunkt undantagen från utmätning enligt 5 kap. 1 § 6 p. UB. En villa är däremot exempel på fast egendom och för sådan typ av bostad saknas undantagsregler i UB. Rätten till hem är en mänsklig rättighet reglerad i artikel 8 i EKMR. Att denna mänskliga rättighet bör beaktas i mål om utmätning av någons hem uppmärksammades först i och med Europadomstolens avgörande i Rousk mot Sverige år 2013. Europadomstolen konstaterade att det vid utmätning av någons hem måste göras en proportionalitetsbedömning enligt vilken hänsyn ska tas till både borgenärens och gäldenärens intressen. I Europadomstolens mål prövades frågan om utmätning av fast egendom och då det för sådan egendom saknas reglerade undantagsregler i svensk rätt har HD i sin efterföljande praxis utgått från Europadomstolens bedömning vid utmätning av just fast egendom. HD har även i sin praxis om utmätning av fast egendom, efter Europadomstolens avgörande, framhållit att hänsyn också ska tas till principen om barnets bästa som följer av artikel 3 i BK. Frågan om skillnad i bedömning vid utmätning av olika typer av bostäder har uppmärksammats i Utsökningsutredningens betänkande SOU 2016:81 Ett modernare utsökningsförfarande. Utsökningsutredningen föreslår att regleringen av bostadsrätt såsom beneficieegendom tas bort och att bostadsrätter och fast egendom ska utmätas på samma sätt, innebärande att de mänskliga rättigheterna ska beaktas i bedömningen. Syftet med denna uppsats är att utreda i vilken mån EKMR och BK har beaktats i rättspraxis och bör beaktas i mål om utmätning av bostad. Arbetet har resulterat i de övergripande slutsatserna att EKMR och BK efter Europadomstolens avgörande har blivit en naturlig del av HD:s bedömning vid utmätning av fast egendom vilket även har stärkt skyddet för bostad vid utmätning av fast egendom. Ännu en slutsats är att utredningens förslag är rimlig. / On occasion, physical and juridical persons fail in paying taxes or committing to their duties according to civil law. In order to maintain the legal structure the Swedish Enforcement Authority has received the lone right to, by force, seize a debtor’s property or salary in order to secure the payment of a settled debt. For example, a debtor’s tenant ownership or real property can be seized for this purpose. However, it is fundamental that the societies means of coercion are carefully regulated, and that a balance between the effectivity of the coercion pertains on the one hand and the requirement that this process is executed with respect to the individuals human rights are upheld on the other hand.  Tenant ownership is personal estate and classified as exemption from attachment in Swedish law, thereby it serves as a benchmark for that which is exempted from attachment according to 5 kap. 1 § 6 p. UB. A house is on the other hand an example of real estate, which lacks such exemption rules. The right to a home is a human right regulated in article 8 in the European Convention. That this right should be regarded in cases on attachments of people’s homes came to attention first when the European Court settled the case of Rousk against Sweden in 2013. The court established that the principle of proportionality must be implemented in such cases, according to which consideration should made to both the creditor and the debtors interests. In the European Court’s case the question of attachment of real estate was raised. Swedish law lacks such exemption rules, however the Supreme Court in Sweden has in its case law confirmed the exemptions made by the European Court. The supreme court has even in its case law regarding attachment of real estate, after the European Court’s judgment, maintained that the principle of the best interest of the child must also be regarded that is found in article 3 in the Children’s Convention. The question of whether difference should be made in the evaluation of attachment of different types of dwellings has been raised in Utsökningsutredningens betänkande SOU 2016:81 Ett modernare utsökningsförfarande. This investigation suggests that the regulation of tenant ownership as exemption from attachment should be abolished and instead be coerced through the framework as real estate, meaning that the human rights would be regarded in the evaluation. The purpose of this thesis is to investigate in which extent the European Convention and the Children’s Convention has been regarded in case law and should be regarded in cases on attachment of dwelling. The study’s general conclusions are that both conventions have become a natural part of the Supreme Court’s judgment’s following the European Court’s case. This has in turn strengthened the protection of housing in cases of attachment of real estate. Another conclusion is that the investigations proposals are reasonable.

Elektroniska underskrifter är en relativt ny metod för att ingå bindande avtal. Tanken med tekniken är att den ska effektivisera, förenkla och öka säkerheten för användarna vid ingående av avtal. Det kan dock uppstå problem när lagstiftning anpassas till att reglera ny teknik, eftersom det är viktigt att lagstiftaren fortsätter att ta hänsyn till de skyddsintressen som ligger bakom gällande rätt. Denna uppsats belyser och diskuterar rättsliga hinder som föreligger vid användandet av elektroniska underskrifter, vid upprättande av de tre, privaträttsligt mest vanliga, rättshandlingarna som kräver en viss form för giltighet: överlåtelse av fast egendom, upprättande av testamente eller äktenskapsförord. Uppsatsen utreder hur den nya EU-förordningen eIDAS ((EU) nr 910/2014) har påverkat svenska myndigheters förhållningssätt till elektroniska underskrifter och elektroniska handlingar. Från presumtionen att det var fysiska handlingar som krävdes, om inte särskilda regler godkände elektroniska rutiner, till att elektroniska rutiner gäller om inte särskilda formkrav förbjuder det. Vidare förklaras förenklat tekniken bakom avancerade- och kvalificerade signaturer samt elektroniska dokument. Formkraven för skriftlighet, underskrift, bevittning och registrering och de skyddsintressen som ligger bakom dessa analyseras. Formkraven till ovan nämnda rättshandlingar kan till viss del tillgodoses med elektroniska signaturer och dokument, men i dagsläget krävs det en fysisk underskrift för att göra ovan nämnda rättshandlingar giltiga, på grund av den tolkning av begreppet underskrift som har gjorts i Ds 2003:29. Vidare analyseras hur sakrätten, rent teoretiskt, skulle kunna förändras genom en potentiell lagändring eller om en ny tolkning av begreppet underskrift medför att elektroniska signaturer kan användas vid överlåtelse av fast egendom. I uppsatsen diskuteras även de förtjänster och risker som en lagändring skulle kunna innebära, och hur dessa bör vägas mot varandra, för att sedan konstatera om en ökad implementering av elektroniska rutiner är önskvärd eller inte.