<p>Trading financial securities at stock exchanges and other authorized market places is today a particularly important socioeconomic phenomenon in many industrialized countries. A well functioning securities market is crucial for the economic development in these countries. The modern trading with stocks and other financial securities is characterized by the fact that the majority of the transactions at the stock exchanges are carried out through various intermediaries. The ultimate counterparties that are involved in a securities transaction (the seller and the buyer) are often unknown to each other. The anonymity in the securities trading implies several interesting legal problems. Is it appropriate to apply the contractual and proprietary legal rules at the anonymous transactions on the financial securities markets if the ultimate contracting parties are unable to identify each other? What judicial liability do various intermediaries such as central securities depositories (CSD:s), stock exchanges, and, in particular, banks as well as brokerage companies bear for the correctness of the transactions at the capital markets? The problems named above are studied in the present thesis. The structure of the Swedish financial securities market and its main players are also described in this paper. Numerous technical and juridical steps that constitute a transfer of securities from one owner to an other at the stock exchange are explained. Furthermore the thesis treats the legal aspects of the varying roles of brokerage firms and banks. They can “act” as members of stock exchanges, commission agents, actively participate in the activities of clearing houses and central securities depositories. The legal connections and interactions between the participators of the securities market are considered and analyzed.</p> / <p>Värdepappershandel på börser och organiserade marknadsplatser är idag en synnerligen betydelsefull samhällsföreteelse i många industrialiserade länder. En väl fungerande värdepappersmarknad är viktig för den ekonomiska utvecklingen i dessa länder. Den moderna handeln med aktier och övriga finansiella instrument kännetecknas av att majoriteten av transaktionerna på börsen sker via olika mellanmän. De slutliga motparterna i en värdepapperstransaktion (säljaren och köparen) är ofta okända för varandra. Denna anonymitet leder till flera intressanta rättsliga frågeställningar. Är det relevant att tillämpa avtalsrättliga och sakrättsliga rättsregler på de anonyma transaktionerna på värdepappersmarknaden om de slutliga kontrahenterna inte ens kan identifiera varandra? Vilket juridiskt ansvar har centrala värdepappersförvarare, börsen samt särskilt värdepappersinstitut (banker och fondkommissionärer) som bedriver värdepappershandel - bland annat i egenskap av mellanmän - för transaktionernas vederhäftighet? Dessa samt åtskilliga andra spörsmål utreds i den här uppsatsen.</p><p>I det föreliggande arbetet beskrivs den svenska värdepappersmarknadens struktur och dess huvudsakliga aktörer. Flera relevanta civilrättsliga samt näringsrättsliga rättsnormer som reglerar handeln med finansiella instrument tas upp. Vidare behandlas de juridisk-tekniska faser som konstituerar en överlåtelse av värdepapper på börsen. Juridiska aspekter av värdepappersinstitutens skiftande roller som börsmedlemmar, kommissionärer, clearingmedlemmar, kontoförande institut och förvaltare belyses. Rättsförhållanden mellan diverse aktörer på värdepappersmarknaden, till exempel mellan värdepappersinstitut och deras kunder, presenteras och analyseras.</p>

<p>Bakgrund: Vid konkurser går stora värden till spillo och externa intressenter gör förluster. Genom att så snabbt som möjligt få rättvisande information om bolagets ställning kan externa intressenter vidta åtgärder för att undvika förluster. Vid bedömning av ett företags finansiella utveckling räcker det inte med att enbart studera redovisat resultat utan det är även viktigt att använda en uppställning som visar företagets finansiella flöden. </p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka om det med hjälp av information från finansieringsanalysen går att förutse en konkurs. </p><p>Genomförande: I undersökningen har 10 konkursbolagjämförts med 10 överlevande bolag i ett försök att finna skillnader mellan dessa med avseende på nyckeltal som tagits fram från finansieringsanalysen och balans- och resultaträkningen. </p><p>Resultat: Information från finansieringsanalysen har visat sig vara användbar vid konkursförutsägelse men den är dock underlägsen information från balans- och resultaträkningen som på ett säkrare sätt kan särskilja konkursbolag från överlevande bolag.</p>

<p>Sedan 2005 har IFRS så som de antagits av EU varit de redovisningsstandarder noterade företag varit skyldiga att tillämpa vid upprättandet av sin koncernredovisning. Tanken med införandet av IFRS är att anpassa redovisningen till globaliseringen av finansmarknaderna och det internationella flödet av kapital. IASB har tilldelats ansvaret för utformningen och utvecklingen av IFRS.<strong> </strong>Införandet av IFRS har inneburit vissa förändringar gentemot tidigare redovisningsnormer. I IFRS standarder återfinns idag IAS 16, IAS 38 och IAS 39. I dessa standarder har företagen numera möjlighet att tillämpa ett alternativ till anskaffningsvärdemetoden, nämligen den s.k. omvärderingsmetoden. Metoden innebär att man kan värdera sina tillgångar till verkligt värde genom att göra en omvärdering av sina tillgångar vid bokslutet, under förutsättning att man uppfyller vissa krav. Införandet av värdering till verkligt värde grundar sig på att historiska anskaffningsvärden inte ger tillräckligt relevant information till analytiker och investerare. Anhängare till verkligt värde menar att värdet speglar verkligheten på ett ”riktigare” sätt i form av att man tar hänsyn till företagens värdeförändringar över tiden. Metoden har dock fått kritik från annat håll för att ha potentialen att frambringa missvisande resultat.</p>

<p>Bankruptcy is a problem for the society in form of high costs for including suppliers, customers, employees, investors, banks, insurance companies etc. The purpose of this study is to confirm or dismiss a bankruptcy prediction model that has been developed in a previous Swedish study, in order to predict bankruptcy with help of specific key figures. The model has only been tested in a larger perspective where the population consisted of all small firms in Sweden, in this study the model´s reliability is tested by that it instead been applied to a minor perspective, where the population only includes Stockholm. With a quantitative approach of 12 different key figures from a total of 60 Swedish smaller registered companies in Stockholm between the years 2005-2007, has been studied. The companies are divided into two groups, companies with good financial health and companies that have ended up in bankruptcy.</p><p>The results shows that the model is applicable in a smaller population, but some of the key figures do not generate essential or any type of information about bankruptcy, but the majority of the key figures in the model did. The key figures that were most significant in our study are; debt, capital structure and return of equity</p> / <p>Konkurs utgör ett problem för samhället i form utav av stora kostnader för bland annat leverantörer, kunder anställda, investerare, banker, försäkringsbolag etc. Syftet med denna uppsats är att bekräfta eller avfärda en konkursprognostiseringsmodell som framtagits i en tidigare svensk studie, för att kunna förutsäga konkurser med hjälp utav specifika nyckeltal. Modellen har endast testats i ett större perspektiv, det vill säga alla småföretag i Sverige och från populationen har ett urval gjorts, i denna uppsats ska modellens tillförlitlighet testas genom att den istället appliceras på en mindre population, där populationen endast innefattar Stockholms län. Med en kvantitativ ansats har 12 stycken olika nyckeltal från sammanlagt 60 svenska mindre aktiebolag inom Stockholms län mellan åren 2005-2007 undersökts. Där företagen delats upp i två grupper, företag med god finansiell hälsa och företag som har hamnat i obestånd.</p><p>Resultatet visar att modellen är applicerbar i en mindre population, men vissa av nyckeltalen generar inte väsentlig eller någon typ av information om konkurser, men majoriteten av nyckeltalen i modellen gjorde det. Nyckeltal inom skuldsättning, kapitalstruktur och räntabilitet är de som är mest betydelsefulla för att motverka konkurser.</p>

<p>Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden.</p><p>Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem?</p><p>Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.</p><p>Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.</p>

<p>I uppsatsen beskrivs hur islamiska banker fungerar och hur de klarar de funktioner som banker i moderna västerländska marknadsekonomier fyller. Syftet är att undersöka om islamiska banker kan få större betydelse än att förbli nischbanker. Slutsatsen är att de islamiska bankernas roll begränsas av att man har högre kostnader än sina konventionella motsvarigheter, och att fortsatt expansion är beroende på prestation och effektivitet. Som nischbank möter de en växande marknad, men för att utgöra en reell konkurrent till konventionella banker krävs ytterligare utveckling och effektivisering.</p>

Bakgrund: Vid konkurser går stora värden till spillo och externa intressenter gör förluster. Genom att så snabbt som möjligt få rättvisande information om bolagets ställning kan externa intressenter vidta åtgärder för att undvika förluster. Vid bedömning av ett företags finansiella utveckling räcker det inte med att enbart studera redovisat resultat utan det är även viktigt att använda en uppställning som visar företagets finansiella flöden. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka om det med hjälp av information från finansieringsanalysen går att förutse en konkurs. Genomförande: I undersökningen har 10 konkursbolagjämförts med 10 överlevande bolag i ett försök att finna skillnader mellan dessa med avseende på nyckeltal som tagits fram från finansieringsanalysen och balans- och resultaträkningen. Resultat: Information från finansieringsanalysen har visat sig vara användbar vid konkursförutsägelse men den är dock underlägsen information från balans- och resultaträkningen som på ett säkrare sätt kan särskilja konkursbolag från överlevande bolag.

Bakgrund: Den svenska marknaden för företagsobligationer har utvecklats starkt sedan 1995, men är fortfarande en delvis outnyttjad kapitalkälla för många svenska företag. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka faktorer som förklarar utvecklingen av den svenska marknaden för företagsobligationer samt förklara varför svenska företag inte i större utsträckning använder denna marknad för finansiering. Genomförande: Den svenska företagsobligationsmarknaden kartläggs och genom att kvantitativa och kvalitativa data har samlats in. Bestämningsfaktorer för marknadens utveckling identifieras genom litteraturstudier och intervjuer med marknadens aktörer. Resultat: God konjunkturutveckling, prisstabilitet och sjunkande räntor utgör en god grund för företagsobligationsmarknadens utveckling och närvaro av emissionsinstitut samt marknadsföring av företagsobligationer främjar utvecklingen. Hämmande faktorer tycks vara tradition, okunskap, företagens storlek och de nära relationer mellan företag och banker som leder till att banklån ofta är en billigare finansieringsform. Kreditvärderingssystemet underlättar handeln, men förhöjt fokus på kreditbetyg kan även leda till att vissa företag har svårt att sälja obligationer i Sverige.

1st of may 2003, a new energy system based on electricity certificates, was initiated in Sweden. The purpose with this system, is to stimulate an enlargement of energy production from renewable sources. The electricity system, ist built on that the producers of energy from renewable sources confer a electricity certificate from the government for every produced MW energy from renewable sources. The electricity certificate is supposed to be turned over and with that generate reciepts to the producers. Furthermore there is an obligation for the energyusers und energysuppliers, that means that the users and the suppliers every year the 1st of april got to have electricity certificates in proportion to their energy consumption during previous year. If the obligation isn´t fulfilled, a charge is to be paid to the government. A electricity certificate can consequently be said to be one from the government exhibited certificate of that a certain amount of energy from use of renewable sources has been produced. What kind of certificate is then the electricity certificates supposed to be? In the government bill 2002/03:40, the electricity certificate is said to constitute a financial instrument. After a closer analysis of this statement, it is shown that the prerequisits to be classified as a financial instrument, isn´t fulfilled, wherefore the electricity certificates can´t be considerd as financial instruments. The electricity certificate is rather to be considered as payment instruments, since the electricity certificates makes it possible for the energyproducers to achieve a value. The payment instrument the electricity certificate is ought to be, is an instruction. How has then the energyusers and suppliers been obliged to fulfil these from the government drawn instructions. The government has through chapter 4 i law about electricity certificates, the rigt to obliged energyusers and suppliers to pay an amount, i.e to do the energyusers and suppliers to the requested. The conduct can be compared to the right the government has in claiming taxes. What the government consequently can be said to do, is to obliged the energy users und suppliers to pay directly to the holder of the instructions. The economic content of this, is consequently that the government transfer their right to impose taxes to the producers of energy from renewable sources, so that they can assimilate an economic support. To consider the electricity certificates as payment instruments, implies however that what the government really does when it gives electricity certificates to energy producers, is to give a direct grant for production of energy from renewable sources. Such a grant is however to be considered as prohibited according to art. 87 Rometreaty, since it can lead to a distorted competition on the common market of energy. Since electricity certificates can´t be classified as payment instruments, neither a transfer of the right to impose taxes, since such a solution, legally contemplate, isn´t possible, the electricity certificates can´t be classfied as anything else then a new judicial phenomenon in swedish right. / Den 1 maj 2003 infördes ett nytt energisystem i Sverige baserat på elcertifikat. Syftet med systemet är att stimulera en utbyggnad av elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatsystemet bygger på att producenterna av el från förnybara energikällor tilldelas ett elcertifikat av staten för varje producerad megawattimme. Elcertifikaten skall kunna omsättas och därmed generera intäkter till producenterna. Vidare finns det en kvotplikt, som innebär en skyldighet för elanvändare och elleverantörer att den 1 april varje år inneha elcertifikat i förhållande till sin förbrukning av el under det föregående året. Fullgörs inte kvotplikten, skall en avgift betalas till staten. Ett elcertifikat kan således sägas vara ett av staten utgivet intyg om att produktion av en viss mängd el har skett med användande av förnybara energikällor. Vad för slags bevis skall elcertifikaten då anses utgöra? I prop 2002/03:40 sägs att elcertifikaten skall anses utgöra finansiella instrument. Efter en närmare analys av detta påstående, visar sig dock förutsättningarna för finansiella instrument, inte vara uppfyllda av elcertifikaten, varför elcertifikaten inte bör vara att anses som finansiella instrument. Snarare torde elcertifikaten vara att anse som betalningsinstrument eftersom elcertifikaten gör det möjligt för elproducenterna att erhålla ett värde. Det betalningsinstrument det torde röra sig om är en anvisning. Hur har då de kvotpliktiga förpliktats infria dessa av staten utställda anvisningar? Staten har genom kap. 4 i lag om elcertifikat, rätt att förplikta de kvotpliktiga att utbetala ett belopp, dvs att göra de kvotpliktiga till de anmodade. Förfarandet kan liknas vid den rätt staten har att utkräva skatt. Vad staten kan sägas göra, är att förplikta de kvotpliktiga att betala direkt till innehavaren av anvisningen. Den ekonomiska innebörden av detta, är följaktligen att staten överlåter sin beskattningsrätt till elproducenterna, för att de skall kunna tillgodogöra sig ett ekonomiskt stöd. Att betrakta elcertifikaten som betalningsinstrument, innebär att vad staten egentligen gör när den ger ett elcertifikat till elproducenterna, är att ge ett direkt bidrag till stöd för produktion av el från förnybara energikällor. Ett sådant direkt statligt stöd är dock att anse som förbjudet enligt art. 87 Romfördraget, eftersom det kan leda till att konkurrensen snedvrids på marknaden för el. Eftersom elcertifikaten inte kan betraktas som betalningsinstrument, och inte heller som en överlåten beskattningsrätt eftersom en sådan lösning, juridiskt sett, inte är möjlig, kan elcertifikaten inte klassificeras som något annat är ett nytt rättsligt fenomen i svensk rätt.

Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden. Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är: Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem? Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl. Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.