Syfte: De immateriella tillgångarna är svårvärderade och diffusa tillgångar. Det har länge pågått en diskussion angående huruvida hantering av de immateriella tillgångarna påverkar värderelevansen och användbarheten av de finansiella rapporterna. Syftet med studien är att undersöka värderelevansen av de redovisade immateriella tillgångarna för kapitalmarknaden utifrån ett redovisningsperspektiv. Metod: Metoden grundas i Ohlson-modellen. Data från årsredovisningar har samlats in och sedan analyserats genom flera multipla regressioner och en korrelationsanalys.  Resultat & Slutsats:Resultatet av studien visar att det finns ett positivt signifikant samband mellan de totala immateriella tillgångarna och aktiepriset. Resultatet av denna studie visar således att de redovisade totala immateriella tillgångarna ger värderelevant information till kapitalmarknaden. Dock visar sig endast posterna FoU och patent vara värderelevanta för kapitalmarknaden när värderelevansen av de immateriella tillgångarna uppdelat i specifika poster undersöks. Förslag till fortsatt forskning:  Ett fåtal tidigare studier undersöker tillförlitligheten av de redovisade immateriella tillgångarna. Då tillförlitlighet precis som värderelevans är en av de fundamentala egenskaper redovisningsinformation bör besitta är det intressant att även undersöka hur tillförlitlig kapitalmarknaden anser att de redovisade immateriella tillgångarna är. Då tidigare forskning hävdar att det är svårt att mäta de immateriella tillgångarna på ett tillförlitligt sätt vore det relevant att undersöka om detta stämmer. Uppsatsens bidrag: Studien ger bevis för att de totala redovisade immateriella tillgångarna är värderelevanta. Det huvudsakliga praktiska bidraget med studien är att den kan ge intressenter en bättre förståelse för hur redovisningsinformation om de immateriella tillgångarna påverkar aktiepriset.

No description available.

Finansmarknaden präglas av ett stort antal finansiella bestämmelser och genomförandet av dessa kan betyda stora förändringar för banker och liknande organisationer. Den 3 januari 2018 införde Europeiska unionen ett nytt finansiellt regelverk, MiFID II, som kom att påverka finansmarknadens alla aktörer. När det gäller implementering av ett regelverk som EU initierat, finns det en fast tidsram som bankerna måste anpassa sig till. Tidsramen för dessa implementeringar är oftast för kort vilket gör dem svåra att lyckas med. Målet med MiFID II var bland annat att öka transparensen på marknaden och stärka kundskyddet vilket bidrog till stora förändringar för svenska banker. Detta då regelverket ställde högre krav på bland annat rådgivarens dokumentation och lämplighetsbedömning samt att investeringsrådgivningen blev tvungen att vara än mer individanpassad än tidigare. Syftet med denna studie är därför att skapa förståelse hur implementeringen av ett finansiellt regelverk, i det här fallet MiFID II, genomförs på en svensk bank och vilken inverkan MiFID II har på rådgivarna och dess investeringsrådgivning. Detta genomfördes med en kvalitativ fallstudie där vi utförde semistrukturerade djupintervjuer med investeringsrådgivare. Resultatet visar att investeringsrådgivningen har blivit svårare och mer omfattande sedan införandet av MiFID II, på grund av ökad informationsinhämtning och dokumentering. Detta har medfört ett ökat ansvar på investeringsrådgivarna, vilket har ökat deras arbetsbörda. Rådgivarna upplever att det har blivit bättre för kunden med en ökad transparens och tydlighet av kostnader, men att omfattningen av MiFID II har gjort att rådgivarna inte hinner med att ge individanpassad investeringsrådgivning till alla kunder utan måste sedan införandet av MiFID II prioritera kunder med högre sparkapital.

Förvärvad goodwill är en immateriell tillgång som uppstår vid ett rörelseförvärv, i redovisningen hos det förvärvande företaget. Detta om köpeskillingen överstiger det förvärvade företagets nettotillgångar. Denna tillgång får redovisas i balansräkningen, enligt både K3 och IFRS. Historiskt sett har det varit en stor variation mellan länder angående redovisningen, och även kring hur goodwill hanteras. Det återstår fortfarande skillnader mellan nationella och internationella regelverk, angående goodwillpostens värdeminskning. Större svenska onoterade företag kan välja att redovisa enligt antingen K3 eller IFRS, och dessa regelverk har olika värdeminskningsmetoder för tillgången; avskrivning kontra nedskrivning. I detta arbete undersöks hur dessa metoder skiljer sig åt. Värdeminskningens påverkan på företagets rapporter undersöks också. Dessa rapporter, i sin tur, utgör en del av investerarnas beslutsunderlag. Arbetet undersöker även de eventuella signaler som företaget sänder ut i samband med redovisningen kring goodwillposten. Egenkonstruerade typfall har skapats för att påvisa regelverkens skillnader. Dessa typfall har applicerats på ett fiktivt företag, vars omsättning och kostnader hålls konstanta, för att tydliggöra värdeminskningsmetodernas påverkan. Det fiktiva företaget, och konsekvenserna av metoderna, har observerats under fem år. Utifrån företagets finansiella rapporter kan aktuella nyckeltal beräknas. Med hjälp av signalteori, de båda regelverken, de konstruerade typfallen samt framräknade nyckeltal kan en analys genomföras för att bedöma vilka signaler hanteringen av goodwill sänder ut till investerarna. Resultatet av denna studie visar att regelverkens olika metoder, för hanteringen av goodwillpostens värdeminskning, skiljer sig kraftigt åt. K3:s metod kan uppfattas som en enklare strategi, medan IFRS:s metod är betydligt mer komplicerad och kräver mer från företaget i form av tid, kapital och resurser. Vidare illustrerar studien påverkningarna som värdeminskningsmetoderna medför, både på de finansiella rapporterna och på företagets nyckeltal. Det här, i sin tur, leder till att investerarna, givet det regelverk som företaget följer, får tillgång till skiftande mängd information som även kan vara av varierande kvalitet.

Under året 2009 publicerade den internationella organisationen IASB ett internationellt redovisningsregelverk under namnet IFRS for SMEs. Denna självständiga redovisningsstandard komma att ligga till grund för det svenska redovisningsregelverket K3, som är avsett för icke börsnoterade små och medelstora företag som upprättar årsredovisning. BFN började år 2004 med ett nytt arbete med normgivning för icke börsnoterade företag, ett regelverk som kallas K-projektet vars syfte är att förenkla redovisningsarbetet. Samtliga onoterade företag som är bokföringsskyldiga skall innefattas, och beroende på företagets storlek och utformning delas de in i olika kategorier (K1-K4).I september 2010 skickade BFN ut en komplettering av K3 på en redan utskickad remiss. I kompletteringen återfanns det bland annat förslag med kapitel 11 och kapitel 12, som tar upp värderingar och redovisningsprinciper för finansiella instrument. Remissen skickades ut till 34 institutioner och av dessa svarade 20. Vi har behandlat samtliga svar.Syftet med uppsatsen har varit att undersöka och redogöra för de olika attityderna som de olika instanserna har yttrat i sina remissvar gällande kapitel 11 och kapitel 12 ur K3-regelverket. Studien är av kvalitativ karaktär med en induktiv ansats, där empirin har bestått av institutionernas remissvar.Instansernas attityder har varit av olika karaktär och detsamma gäller mängden av synpunkter som har framförts. Resultatet av studien visar att en minoritet anser att användarvänligheten i kapitel 11 och 12 är undermålig. Vår slutsats är att varken kapitel 11 eller kapitel 12 i dagsläget är tillräckligt välutvecklat. Vi är av den uppfattningen att mer arbete måste läggas ner när det kommer strukturen och värderingen kring finansiella instrument trots att majoriteten av intressenterna sammantaget har positiva synpunkter kring regelverket. / Program: Civilekonomprogrammet

Ett företags utveckling inom redovisningsområdet påverkas ständigt av den miljö ochomgivning som redovisningen befinner sig i. Normgivningsorganen IASB och FASBhärstammar från två olika redovisningstraditioner och har därmed utvecklat olika syn påredovisningens utformning. IASB och FASB har sedan år 2002 inlett ett samarbete sombenämns konvergensprojektet där man inom ramen för projektet harmoniserar finansiellarapporter. Finansiella rapporter utgör en viktig informationskälla för externa användarepå kapitalmarknaden och är av en betydande karaktär för att redovisningen ska blitransparent och jämförbar. Från och med räkenskapsåret som inleds efter den 1 januari år2009 införs ett nytt resultatrapporteringssätt för noterade bolags koncernredovisning. Detnya resultatrapporteringssättet benämns Statement of comprehensive income och harmånga likheter med den amerikanska standarden SFAS No. 130 ReportingComprehensive income som är utgiven av FASB. Statement of comprehensive incomemedför att resultaträkningens utseende förändras och kommer att inkludera allaverksamhetens transaktioner oavsett om transaktionerna är realiserade eller orealiserade.Uppsatsens studie syftar till att besvara vad svenska redovisare med enkontinentaleuropeisk redovisningstradition som grund anser att den nya Statement ofcomprehensive income kommer att tillföra för externa användare av finansiella rapporter.Uppsatsarbetet har tillämpats genom en kvalitativ metod då vårt empiriska insamladematerial består av tre personliga möten med redovisningsspecialister. Eftersom alla trerespondenter har olika erfarenheter och kunskap kring ämnet anser vi att de harkompetens till att representera majoriteten av svenska redovisare.Undersökningen har resulterat i att den nya resultatrapporteringen Statement ofcomprehensive income ger en bättre helhetsbild av företagets finansiella ställning.Samtidigt ställs större krav på en ökad medvetenhet och kunskap hos de externaanvändarna för att kunna tolka och använda informationen på rätt sätt. Statement ofcomprehensive income kan även skapa otydlighet angående vilket resultat som ska utgöraföretagets bottom-line då det kommer att resultera i ”två” resultat för räkenskapsåret isamband med den nya resultatrapporteringens införande.Under uppsatsarbetet har vi upptäckt många nya intressanta aspekter som kan vara avintresse att studera och vara av relevans för vidare forskning inom området. Vi har somförslag om att genomföra samma studie igen inom en tioårsperiod eftersom man då harmöjlighet att utvärdera vad Statement of comprehensive incomes verkliga effekt tillför deexterna användarna. Ytterligare en intressant aspekt är att göra en grundlig studie kringIASB respektive FASB som organisation och undersöka om konvergensprojektetnågonsin kan nå sitt ursprungliga syfte som är att åstadkomma en harmonisering. / Uppsatsnivå: C

Vår uppsats behandlar en del av ett konvergensprojekt mellan de stora normgivarna IASB och FASB. Avsikten med projektet är att harmonisera normgivarnas redovisningsstandarder. Ett av stegen innebär att ta fram en gemensam föreställningsram. Vårt fokus i uppsatsen var på kapitel två i föreställningsramen som behandlar kvalitativa egenskaper för finansiella rapporter. Syftet med vår uppsats var att identifiera orsakerna till de förändringar av kvalitativa egenskaper för finansiella rapporter som hade skett i IASB:s föreställningsram under konvergensprojektets gång.Uppsatsens utgångspunkt var studier av olika offentliga dokument, publicerade av normgivarna. Vi utgick från IASB:s nuvarande föreställningsram och jämförde den med de nya förslagen som presenterats i form ett Discussion Paper, DP, och sedan ett Exposure Draft, ED. För att uppfylla vårt syfte behövde vi även använda oss av normgivarnas beslutsunderlag till de båda förslagen, Basis for Conclusions, samt reaktioner i form av kommentarer från några organisationer som vi valde ut.Slutsatserna delade vi in i tre olika kategorier av förändringar, vilka vi hade specificerat på förhand. Vi presenterade slutsatserna för respektive kvalitativ egenskap för sig. Vi kom fram till att de huvudsakliga förändringarna var omstruktureringar och omklassificeringar av de kvalitativa egenskaper som redan idag finns i IASB:s föreställningsram. I de flesta fall hade innebörden av de kvalitativa egenskaperna endast förändrats marginellt. Det som medförde störst reaktioner från våra utvalda organisationer var en rent språklig förändring som organisationerna tror kommer att medföra förvirring hos användarna av föreställningsramen. Ytterligare en stor förändring var exkluderingen av en etablerad kvalitativ egenskap med lång tradition.

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera hur bankpersonalen på ett nyetablerat bankkontor arbetar i förhållande till sina kunder och hur kunderna upplever det, för att fastställa om det finns ett samband mellan RM och lojalitet. Undersökningen är av kvalitativ karaktär men med en kvantitativ insamlingsmetod. Den datainsamlingsmetod som använts för undersökningen är en kundenkät och semistrukturerade intervjuer av personal. Studien visar att det finns ett samband mellan relationsmarknadsföring och lojalitet. Det nyetablerade bankkontoret har med hjälp av ett visionsdokument, en positiv nybyggaranda och specialrekryterad personal lyckats få nöjda kunder vilket innebär goda förutsättningar för långvariga relationer med lojala kunder. Sambandsanalysen visar att det starkaste sambandet är mellan känslomässigt åtagande och lojalitet.</p> / <p>The purpose is to investigate and analyze how the personnel at a newly established bank office work with their customers and how this is perceived by the customers, in order to ascertain if there is a correlation between relationship marketing and loyalty. This study shows that there is a correlation between relationship marketing and loyalty. A newly established bank office has, with the help of a mission statement, a positive pioneering spirit and careful recruitment of personnel, succeeded in obtaining satisfied customers, which is a prerequisite for lasting relationships with loyal customers. The correlation analysis showed that the strongest correlation is between affective commitment and loyalty. The study is of qualitative character with a quantitative collection of data. A survey has been used for the collection of data from the customers and semi-structured interviews have been carried out with the personnel.</p>

<p>I banksektorn är ekonomiska frågor betydligt mer institutionaliserade än miljöfrågor som bara varit aktuella i tiotalet år. Det leder till en viss osäkerhet att hantera miljöfrågor. Banksektorn försöker via legitimitetssökande standarder, ofta med start i bankkontorens direkta miljöpåverkan, att hantera miljöfrågorna. Bankers överlägset största miljöpåverkan ligger dock i den indirekta miljöpåverkan via kreditgivning och investeringar till kunder. Banker kan inte ta hela ansvaret utan det måste delas med kunderna som måste ställa krav på bankerna att erbjuda miljöansvarstagande tjänster. Bankernas ansvar ligger i att erbjuda miljöansvarstagande tjänster och aktivt presentera och förklara dem för kunderna. Enligt omvärldsanalysen har Marginalen goda förutsättningar för att initiera ett aktivt miljöarbete. Det är stor vikt att Marginalen inte bara hanterar den direkta miljöpåverkan utan även den mer miljöbelastande indirekta påverkan.</p> / <p>The world´s economic development during the past 100 years has led to improvements for millions of people. But it has also led to enormous environmental problems like global warming, species extinction and loss of biodiversity. Every human being and every sector in society are responsible to solve these grave environmental problems. One of those sectors is the banking sector. At first glance, the banking sector may look like an environmentally clean sector, especially when you compare the banking sector´s direct environmental impact with for example manufacturing industries. But when you look at the banking sector´s indirect environmental impact through loans and investments, you can envision the sectors potential to steer the society towards a sustainable development.</p><p>This thesis has shown this a complex matter though, since banks and their customers share responsibility to elevate environmental issues. Customers need to understand that banks indirect environmental impact is big and then put pressure on banks to provide environmental responsible services and products. Banks, on the other hand, offer quite complex services and products which mean that banks have a responsibility to explain services and products different environmental effects. Banks have handled environmental risks for a long time in credit grants, but banks are now starting to feel that customers demand for environmental products and services is on a rise. The thesis has also found out that different types of environmental standards are very important for a credible environmental work in the banking sector.</p>

<p>1st of may 2003, a new energy system based on electricity certificates, was initiated in Sweden. The purpose with this system, is to stimulate an enlargement of energy production from renewable sources. The electricity system, ist built on that the producers of energy from renewable sources confer a electricity certificate from the government for every produced MW energy from renewable sources. The electricity certificate is supposed to be turned over and with that generate reciepts to the producers. Furthermore there is an obligation for the energyusers und energysuppliers, that means that the users and the suppliers every year the 1st of april got to have electricity certificates in proportion to their energy consumption during previous year. If the obligation isn´t fulfilled, a charge is to be paid to the government. A electricity certificate can consequently be said to be one from the government exhibited certificate of that a certain amount of energy from use of renewable sources has been produced. What kind of certificate is then the electricity certificates supposed to be?</p><p>In the government bill 2002/03:40, the electricity certificate is said to constitute a financial instrument. After a closer analysis of this statement, it is shown that the prerequisits to be classified as a financial instrument, isn´t fulfilled, wherefore the electricity certificates can´t be considerd as financial instruments. The electricity certificate is rather to be considered as payment instruments, since the electricity certificates makes it possible for the energyproducers to achieve a value. The payment instrument the electricity certificate is ought to be, is an instruction. How has then the energyusers and suppliers been obliged to fulfil these from the government drawn instructions. The government has through chapter 4 i law about electricity certificates, the rigt to obliged energyusers and suppliers to pay an amount, i.e to do the energyusers and suppliers to the requested. The conduct can be compared to the right the government has in claiming taxes. What the government consequently can be said to do, is to obliged the energy users und suppliers to pay directly to the holder of the instructions. The economic content of this, is consequently that the government transfer their right to impose taxes to the producers of energy from renewable sources, so that they can assimilate an economic support. To consider the electricity certificates as payment instruments, implies however that what the government really does when it gives electricity certificates to energy producers, is to give a direct grant for production of energy from renewable sources. Such a grant is however to be considered as prohibited according to art. 87 Rometreaty, since it can lead to a distorted competition on the common market of energy. Since electricity certificates can´t be classified as payment instruments, neither a transfer of the right to impose taxes, since such a solution, legally contemplate, isn´t possible, the electricity certificates can´t be classfied as anything else then a new judicial phenomenon in swedish right.</p> / <p>Den 1 maj 2003 infördes ett nytt energisystem i Sverige baserat på elcertifikat. Syftet med systemet är att stimulera en utbyggnad av elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatsystemet bygger på att producenterna av el från förnybara energikällor tilldelas ett elcertifikat av staten för varje producerad megawattimme. Elcertifikaten skall kunna omsättas och därmed generera intäkter till producenterna. Vidare finns det en kvotplikt, som innebär en skyldighet för elanvändare och elleverantörer att den 1 april varje år inneha elcertifikat i förhållande till sin förbrukning av el under det föregående året. Fullgörs inte kvotplikten, skall en avgift betalas till staten. Ett elcertifikat kan således sägas vara ett av staten utgivet intyg om att produktion av en viss mängd el har skett med användande av förnybara energikällor. Vad för slags bevis skall elcertifikaten då anses utgöra?</p><p>I prop 2002/03:40 sägs att elcertifikaten skall anses utgöra finansiella instrument. Efter en närmare analys av detta påstående, visar sig dock förutsättningarna för finansiella instrument, inte vara uppfyllda av elcertifikaten, varför elcertifikaten inte bör vara att anses som finansiella instrument. Snarare torde elcertifikaten vara att anse som betalningsinstrument eftersom elcertifikaten gör det möjligt för elproducenterna att erhålla ett värde. Det betalningsinstrument det torde röra sig om är en anvisning. Hur har då de kvotpliktiga förpliktats infria dessa av staten utställda anvisningar? Staten har genom kap. 4 i lag om elcertifikat, rätt att förplikta de kvotpliktiga att utbetala ett belopp, dvs att göra de kvotpliktiga till de anmodade. Förfarandet kan liknas vid den rätt staten har att utkräva skatt. Vad staten kan sägas göra, är att förplikta de kvotpliktiga att betala direkt till innehavaren av anvisningen. Den ekonomiska innebörden av detta, är följaktligen att staten överlåter sin beskattningsrätt till elproducenterna, för att de skall kunna tillgodogöra sig ett ekonomiskt stöd. Att betrakta elcertifikaten som betalningsinstrument, innebär att vad staten egentligen gör när den ger ett elcertifikat till elproducenterna, är att ge ett direkt bidrag till stöd för produktion av el från förnybara energikällor. Ett sådant direkt statligt stöd är dock att anse som förbjudet enligt art. 87 Romfördraget, eftersom det kan leda till att konkurrensen snedvrids på marknaden för el. Eftersom elcertifikaten inte kan betraktas som betalningsinstrument, och inte heller som en överlåten beskattningsrätt eftersom en sådan lösning, juridiskt sett, inte är möjlig, kan elcertifikaten inte klassificeras som något annat är ett nytt rättsligt fenomen i svensk rätt.</p>