Denna studie har som syfte att undersöka hur toddlares samspel ser ut i den fria leken i förskolan samt om åldern påverkar hur dessa samspel ser ut. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Barnen som deltog i studien var åldrarna 1−­­3 år. Den metod som användes för datainsamling var främst videoobservation, och i de fall då videoobservation inte var möjligt användes löpande anteckningar. Observationerna skedde både inomhus samt utomhus. I analysen har en tabell för återkommande samspelsinslag använts för att upptäcka mönster i observationerna. Under analysen har toddlarnas icke-verbala samt verbala uttryck studerats ingående samt tolkats utifrån vilken kontext de befinner sig i. Studiens resultat visar att toddlares interaktioner i stor utsträckning är glädjefulla men att intresse är den dominerande känslan. Imitation är ett återkommande drag hos toddlarna vilket är ett uttryck för gemensam mening. Det som lockar toddlare till samspel är andra aktiva toddlare. Toddlare samspelar främst kring stora föremål, och kring dessa kan många toddlare i olika åldrar samspela. Konflikter uppstår huvudsakligen kring utrymme. I konflikter kan toddlare söka stöd hos pedagoger. Studien visar att åldersaspekten påverkar samspel mellan toddlare genom att äldre toddlare visar omsorg om de yngre. I studien gick det att se att den kroppsliga kommunikationen hos toddlarna var det primära men att det verbala användes som förstärkning.

Syfte: I vår studie har vi valt att undersöka hur barns maktrelationer förhandlas i den fria leken. Baserat på tidigare erfarenheter har vi uppmärksammat hur barn använder olika maktroller för att kontrollera leken.  Frågeställningar:  Hur uttrycks makt i barns fria lek?  Vilka maktrelationer uppstår/förhandlas i barns sociala samspel i den fria lek på förskolan? Vilken funktion har makt i barns fria lek, och hur förhandlas barn om den? Metod: Vi använde observationer som metod för att hitta svaren på våra frågor och belysa hur barn i sitt sociala samspel använder och uttrycker sig av makt i den fria leken. Vi har även kopplat studien med William Corsaros teori om kamratkulturer och Lev Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet. Vi har gjort observationer på hur barn uttrycker makt som är kopplad till den kultur och status de är omgivna av i sin dagliga miljö. Dessa observationer genomfördes på en förskola och i en förskoleklass under fem tillfällen.  Resultat: Resultatet av studien visar att barn använder makt både ur ett kulturellt perspektiv och hur de samhälle de omges av har stort inflytande på barnen. Observationerna visar också att miljö och material är av betydelse i deras interaktion samt att både verbal och icke verbal kommunikation spelar en viktig roll.

Syftet med denna studie är att kunna bidra med kunskap om kommunikation mellan barn på en flerspråkig förskola och pedagogernas stöd i deras språkutveckling. Fokus ligger på barnens kommunikation i deras fria lek. Studien grundas i observationer där fältanteckningar gjordes vid sex olika tillfällen. Barnen som har observerats har slumpmässigt valts ut beroende på vilka som har lekt och att deras vårdnadshavare har gett sitt samtycke. Totalt deltog tolv barn mellan åldrarna 3-6 år och tre pedagoger. Efter observationerna sammanställdes fältanteckningarna och därefter kategoriserades dem efter kommunikationsverktyg, kroppsspråk, verbal och pedagoger. En slutsats från observationerna är att pedagogerna förstärker det verbala språket med olika verktyg, vilket också inkluderar kroppsspråket. I resultatet framkommer det bland annat att barnen använder samma språkverktyg i deras kommunikation till varandra.

Denna studie syftar till att öka kunskaper kring fritidslärares syn på den fria leken och dess betydelse för barnen. Tidigare forskning om lek visar att leken är komplex på så sätt att den ständigt är under process och förutsätter många olika kognitiva förmågor. Forskningen pekar även på att det är en kamp för barnen att tillhöra en gemenskap och det resulterar i att vissa barn av olika anledningar hamnar i utanförskap. Studien bygger på intervjuer med fyra fritidslärare och resultaten visar att leken är livsviktig men samtidigt väldigt svår ur olika perspektiv. Det handlar dels om barnens vilja att ingå i innanförskap som resulterar i andras utanförskap, men även att det inte finns ett gemensamt yrkesspråk för hur lärare arbetar med den fria leken i syfte att alla ska ingå i den sociala gemenskapen. Det framkommer även att normer och gruppdynamik är en avgörande faktor för acceptans för varandras olikheter som därmed kan skapa eller förhindra ingång till leken. Sammanfattningsvis menar de intervjuade lärarna att den fria leken är viktig men måste styras av vuxna på fritidshemmet.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn inkluderar respektive exkluderar varandra i den fria leken och vilka tillträdesstrategier barn använder. Studien gjordes genom att analysera observationer med fokus på barns tillträdesstrategier. För att uppnå studiens syfte användes följande frågeställning: Vilka tillträdesstrategier använder barn för att komma in i leken och hur kommunicerar barn inkludering och exkludering i lek? För att få svar på forskningsfrågan användes en kvalitativ metod. Observationerna dokumenterades via anteckningar och ljudinspelningar. Resultatet som framkom efter bearbetning av materialet var att barnen använde sig av tillträdesstrategier, samt kommunikation i varierande former för att utesluta respektive inkludera varandra. Resultatet visar på att de barn som tar på sig ett ledarskap är också de barn som utgör reglerna i leken. Barnen med ledarskap tilldelade andra barn roller, ålder samt gjorde upp villkor för om barnet blev inkluderat eller exkluderat i leken. Resultatet visar också att de barn som blev delaktiga i leken med villkor gjorde sekundära anpassningar. Slutligen behöver förskollärarens roll och arbetsuppgifter ses över eftersom det framkom mer exkluderingar än inkluderingar i den fria leken, vilket medför att förskollärare behöver närvara i barnens fria lek.

Studiens syfte är att utifrån ett didaktiskt perspektiv synliggöra förskollärares förhållningssätt till barn som utesluts och hur de arbetar för att inkludera alla barn i den fria leken. För att belysa hur förskollärarna arbetar har ett didaktiskt perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv använts i analysen av resultatet. Utifrån det sociokulturella perspektivet har empirin analyserats med hjälp av begreppen den proximala utvecklingszonen och scaffolding. Studien har utgått från en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare har genomförts. Intervjuerna genomfördes individuellt med förskollärarna för att få deras egen uppfattning om ämnet i fråga. Resultatet visar att förskollärare aktivt arbetar för att stötta barn som utesluts in i leken med andra barn. Förskollärarna förklarar olika tillträdesstrategier de upplever att barnen använder sig av för att ta sig in i lek, där de anser att vissa fungerar bättre än andra. Stöttningen som förskollärarna ger grundas i de tillträdesstrategier barnen använder sig av när de utesluts, där vissa barn utifrån vald strategi kan behöva mer stöttning än andra. Exempel på stöttning som nämns är att antingen stötta barnen att utföra strategin på ett annat sätt eller att testa en alternativ strategi. Resultatet visade att uteslutning främst sker när pedagogerna inte är närvarande där barnen är, när pedagogerna inte är där barnen är kan de inte heller ge den stöttning som barnen behöver för att komma in i lek.

Uppsatsens syfte är att identifiera hur förskollärare förhåller sig till fri lek i förskola, vilket analyseras utifrån ett genusperspektiv. Vidare undersöks vad det kan finnas för möjligheter och svårigheter för förskollärare att förhålla sig genusmedvetet till fri lek. Studien består av kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare aktiva i förskola och materialet analyseras utifrån ett styrningsperspektiv. Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig på flera olika sätt, både inför fri lek och vid fri lek, och utifrån det kan både möjligheter och svårigheter tydas. Inför fri lek kan möjligheter tydas utifrån planering av exempelvis miljö och material och vid fri lek kan möjligheter tolkas genom förskollärarnas deltagande i leken samt hur de agerar och kommunicerar med barnen. Svårigheter kan tydas både inför, och vid, fri lek och beror delvis på utomstående förhållningssätt, vilket påverkar förskolans jämställdhetsarbete. Utifrån resultatet identifieras att förskollärarna förhåller sig förebyggande, närvarande och förändrande till fri lek. Sammantaget visar studien att fri lek har en tydlig plats i förskolans jämställdhetsarbete samt att genom förskollärarnas genusmedvetna styrning ger de barnen möjlighet att utveckla och variera sina intressen i fri lek.

Sammanfattning Lek är centralt inom förskoleverksamhet och har beforskats en hel del. Fri lek är också centralt men är inte lika välbeforskat. Mot den bakgrunden avser föreliggande uppsats undersöka hur pedagoger definierar den fria leken, samt vad som utmanar den den pedagogiska rollen, genom att denna hindras eller försvåras vid barns utevistelse. Metoden som använts var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger som arbetar på tre olika förskolor. Teoretiskt näring har hämtats från Michel Foucault, mer specifikt har vi använt begreppen disciplinär makt, panoptismen och pastorala makten. Dessa begrepp har vi nyttjat för att i vår analys synliggöra hur pedagoger omedvetet dagligen utövar makt/ styrtekniker över barn i deras fria lek. Vårt resultat visar att pedagoger ser lek som viktigt i förskolan men att det är svårt att erbjuda fri lek. De beskriver hur de ständigt övervakar barnen och att detta upplevs svårare utomhus (än inomhus). Genomgående visar vår analys hur pedagogerna utövar en undermedveten makt/styrning i form av ett ständigt övervakade av barnen. Detta görs för att barnen ska anpassa sig till de normer och regler som råder i förskoleverksamheten. Karaktäristiskt blir det återkommande hur pedagogerna själv förklarar hur de anser sig oavbrutet behöva ha ett observerande sinne i barngruppen för att på så sätt bygga vidare på barnens erfarenheter. Pedagogerna menar också detta för att de ska kunna vara ett verktyg för vidareutveckling av det barnen visar intresse för. Analysen resulterar också i att barnens fria lek inte är så fri som begreppet vill ge uttryck för. Som grund vilar mycket i detta på den maktposition pedagogerna besitter, den makt som för dem är ett omhändertagande ansvar man som pedagog har.

Abstract   Vårt examensarbete syftar till att undersöka pedagogernas syn på barns fria lek och faktorer som påverkar barns möjlighet till den fria leken i förskolan. Vidare, undersöker vi pedagogernas förhållningssätt om leken övergår till en krigslek samt när, hur och på vilka grunder anser pedagogerna att det är lämpligt att ingripa i barns lek. Vi har valt att genomföra en semistrukturerad intervjuundersökning med fem utbildade förskollärare och sedan använder vi oss av begreppen från Foucaults maktteori såsom expertmakt och disciplinär makt som består av tid och rum, övervakning och normalisering för att analysera det insamlade intervjumaterialet.   Utifrån våra resultat och analyser kommer vi fram till att den fria leken inte är helt fri från vuxnas styrning. Vidare finner vi att de existerande ordningar och strukturer på förskolan såsom schemalagda aktiviteter, tider, rutiner och även dess miljö utgör huvudfaktorer som påverkar barns möjligheter och begränsningar till den fria leken under deras vistelse i förskolan. Av fem förskollärare finner vi enbart en förskollärare som uttrycker att nolltolerans mot krigslekar bör införskaffas i förskolan. Ytterligare, är majoriteten av pedagogerna överens om att observera barns krigslek för att få en överblick av leken snarare än att ingripa direkt i leken. Slutligen, framkommer i vårt resultat och analys att förskolans regler och normer ger pedagogerna makt att styra över barns handlingar i leken, där barnen oftast regleras bort från vad som anses vara ett avvikande beteende exempelvis våldsamhet som kan förekomma i krigslekar.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger ser på språkutvecklande arbetssätt för alla barn i förskolan. Särskilt fokus på den fria leken och förskolans andra sociala sammanhang, för de barn som har språkstörning alternativt sen språkutveckling. Empirin i studien samlades in genom en enkätundersökning, vilken genomfördes via Facebook och var riktad till förskollärare, samt genom fem intervjuer med specialpedagoger. Det empiriska materialet har efteråt analyserats och diskuterats med utgångspunkt i de sociokulturella samt barndomssociologiska teorierna och dess centrala begrepp.   Från studiens resultat har vi kunnat utläsa att de båda yrkeskategorierna hade en gemensam syn på förskollärarens ansvar för det språkutvecklande arbetet, dock framkom en del oenigheter kring synen på vad som är ett språkutvecklande arbetssätt och hur mycket stöd barn med språkstörning alternativt sen språkutveckling bör få.