<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur människor upplevde det ökade kravet på tillgänglighet till sitt arbete. Med den nya informationstekniken, såsom Internet, mobiltelefon, e-mail, bärbara datorer m.m. har gränsen mellan arbete och fritid minskat. Arbetstagare behöver i dagens samhälle inte längre befinna sig på sitt kontor utan kan, med hjälp av informationstekniken, arbeta hemma, på resor etc. Teorier menar att det är individen själv som måste strukturera sitt arbete, för att få balans mellan arbete och fritid. Utifrån kvalitativ metod, har fem intervjuer gjorts på Reaxcer AB. Resultatet visade att samtliga intervjupersoner inte upplevde någon ökad press, från sin organisation, att alltid vara tillgänglig. De valde att ständigt vara nåbara. Intervjupersonerna hade möjlighet att arbeta utanför arbetsplatsen, vilket de tyckte var positiv, eftersom det gav dem möjlighet att arbeta självständigt och självvalt. Majoriteten av de tillfrågade föredrog trots allt det ordinarie kontorsarbetet. Ibland kunde de arbeta hemifrån för att få tid att umgås med sin familj. Studiens slutsatser är intervjupersonerna upplever tillgänglighet som positiv. Dock kan det tydas att individerna arbetar mer än vad de tror att de gör.</p>

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur människor upplevde det ökade kravet på tillgänglighet till sitt arbete. Med den nya informationstekniken, såsom Internet, mobiltelefon, e-mail, bärbara datorer m.m. har gränsen mellan arbete och fritid minskat. Arbetstagare behöver i dagens samhälle inte längre befinna sig på sitt kontor utan kan, med hjälp av informationstekniken, arbeta hemma, på resor etc. Teorier menar att det är individen själv som måste strukturera sitt arbete, för att få balans mellan arbete och fritid. Utifrån kvalitativ metod, har fem intervjuer gjorts på Reaxcer AB. Resultatet visade att samtliga intervjupersoner inte upplevde någon ökad press, från sin organisation, att alltid vara tillgänglig. De valde att ständigt vara nåbara. Intervjupersonerna hade möjlighet att arbeta utanför arbetsplatsen, vilket de tyckte var positiv, eftersom det gav dem möjlighet att arbeta självständigt och självvalt. Majoriteten av de tillfrågade föredrog trots allt det ordinarie kontorsarbetet. Ibland kunde de arbeta hemifrån för att få tid att umgås med sin familj. Studiens slutsatser är intervjupersonerna upplever tillgänglighet som positiv. Dock kan det tydas att individerna arbetar mer än vad de tror att de gör.

Bakgrund: Fritidsutbudet för personer med utvecklingsstörning är begränsat. År 2009 antogs FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den innebär att dessa personer ska ges möjlighet att kunna delta i fritidsaktiviteter. Syfte: Att undersöka hur personer med lindrig utvecklingsstörning uppfattar sina anpassade fritidsaktiviteter i grupp. Metod: Intervjuer genomfördes med åtta vuxna personer med lindrig utvecklingsstörning vilka deltog i fritidsaktiviteter i grupp. Resultat: Samtliga intervjupersoner upplever det positivt att delta i sina respektive fritidsaktiviteter. Aktiviteterna och gemenskapen är viktiga faktorer för intervjupersonernas trivsel i respektive grupp. Diskussion: Intervjupersonerna utvecklar även sociala färdigheter genom sitt deltagande i fritidsgrupperna. Slutsats: Fritidsaktiviteterna och miljön där aktiviteterna utförs är betydelsefulla för intervjupersonerna. Detta kan relateras till arbetsterapi där meningsfullhet samt fysisk och social miljö är viktiga aspekter för hur aktiviteterna upplevs. Intervjupersonerna ges möjlighet till delaktighet genom att de får vara med och påverka aktiviteternas utformning. Detta är en viktig aspekt inom arbetsterapi.

Syftet med studien är att undersöka om fritidspedagoger har möjlighet att leva upp till skollagens intentioner med fritidshemmets rådande ramfaktorer. Studien bygger på kvalitativ metod och datainsamlingen är genomförd med kvalitativa intervjuer. Informanterna är fem yrkesverksamma fritidspedagoger. Tre av intervjuerna genomfördes på fritidspedagogernas arbetsplats och de övriga två var telefonintervjuer. Resultatet visar att fritidspedagogerna har en vilja att arbeta för att skollagens intentioner ska genomsyra verksamheten. Dock upplever de att storleken på elevgrupperna är problematisk för att kunna bedriva verksamhet där elevernas lärande och utveckling stimuleras. Möjligheten att erbjuda meningsfull fritid och rekreation försvåras även på grund av dålig lokaltillgång och upplevelsen av för få vuxna i verksamheten.

Syftet med den här studien var att undersöka om undervisningen i idrott och hälsa påverkar elevers fysiska aktivitetsgrad på fritiden. Ett vidare syfte var att se om undervisningen fått eleverna att prova nya aktiviteter och fått ett ökat intresse för idrott och fysisk aktivitet. Studien undersöker även hur viktigt eleverna tycker ämnet är och vilka kunskaper de får kring hälsa. Slutligen undersöks dessa frågor utifrån ett genusperspektiv,  samtidigt som elever med olika erfarenhet av fysisk aktivitet jämförs. Studien har använts sig av en kvantitativ enkätstudie. Undersökningen har utförts på elever i årskurs 8-9 i två stycken högstadieskolor. Enkätundersökningen har sammanställts med hjälp av statistikprogrammet SPSS. 40 % av eleverna är aktiva inom en idrottsförening och 20 % av eleverna är aldrig fysiskt aktiva på fritiden. Många elever når inte upp till de dagliga rekommendationerna för fysisk aktivitet. Bollspel är en vanlig aktivitet för pojkarna på fritiden och för flickorna är ridning dans och bollspel vanligt. Bollspel och lekar är de vanligaste aktiviteterna i undervisningen medan hälsoteori är sällan förekommande. Pojkar och idrottsaktiva elever känner sig trygga, duktiga och upplever att undervisningen är roligare än vad flickor och inaktiva elever upplever den. Endast ca 10 % av eleverna anser att de fått mycket kunskaper om hälsa i undervisningen och ca 15 % anser att de fått mycket kunskaper om varför man ska vara fysiskt aktiv. Pojkar anser i större utsträckning än flickor att de fått de här kunskaperna, och ju aktivare en elev är på fritiden desto mer kunskap anser denna att undervisningen givit dem. Mindre än en tredjedel av eleverna anser att undervisningen fått dem att prova nya aktiviteter utanför skolan och endast 36 % procent anger att undervisningen fått dem mer intresserad av idrott. Pojkar anser det i större utsträckning än flickor liksom de som är fysiskt aktiva jämfört med de elever som inte är det. Många elever anser inte att de blir mer aktiva på fritiden av undervisningen i idrott och hälsa. Det finns stora skillnader mellan könen och mellan aktiva och inaktiva hur de upplever att undervisningen ger dem kunskap och intresse för att vara fysiskt aktiv.

Tidigare forskning belyser vikten av att lärare sätter en gräns mellan arbetsliv och privatliv för att orka. Syftet med denna uppsats är att klargöra hur lärare upplever denna gränsdragning. Den belyser även gränsdragningen mellan det privata och det offentliga i en lärares vardag. Undersökningen är av kvalitativ karaktär och den bygger på sex intervjuer av gymnasielärare i olika kärn- och karaktärsämnen. Huvudfrågorna i undersökningen är: Hur upplever lärare gränsdragningen mellan privatliv och arbetsliv? Hur upplever lärare gränsdragningen mellan det privata och det offentliga? Går det att sätta en tydlig gräns eller upplevs läraryrket som en livssituation? Påverkar gränsdragningen lärarens arbetssituation på något vis? Resultatet visar att lärare har svårt att definiera gränsdragningen och att den är högst personlig, de ser och hanterar gränsdragningen på olika sätt. Resultatet indikerar dock att erfarenhet har en viss betydelse i hur problematisk gränsdragningen upplevs. Utifrån resultatet efterlyser vi ett mer aktivt arbete från skolorna vad gäller lärares arbetsbeskrivning för att förenkla gränsdragningen samt få denna fråga att bli en kollektiv insats istället för personlig.

Syfte och frågeställning Syftet med studien var att försöka se varför vissa skolungdomar väljer att vara fysiskt aktiva även på fritiden. Frågeställningar:  – Hur ser träningsvanorna ut för skolungdomar på högstadiet? – Vad kan motivera skolungdomar att vara fysiskt aktiva på sin fritid? – Finns det några samband mellan hur skolungdomar tränar på sin fritid och vem/vad som gjorde att de började träna? Metod Undersökningen är av kvantitativ art i form av enkätundersökning. 130 elever från två olika skolor i Stockholmsområdet har deltagit i undersökningen. Alla elever är från årskurs 6-8, 53 tjejer och 77 killar totalt. Slutna frågor användes för att ta reda på elevernas träningsvanor och eventuella motivationsfaktorer till fysisk aktivitet. Resultat Resultat i studien visar på att eleverna på de två skolorna har ganska goda träningsvanor, innebärande att den totala siffra fysiskt aktiva elever på fritiden var större än den inaktiva. Vad gäller motivationsfaktorer till att vara fysisk aktiv så fick kompisar och familj störst andel svarande, medan idrottslärare och skola fick minst.  Slutsats Enkätundersökningens resultat ger en begränsad bild av situationen men det går ändå att dra en slutsats att det sociala nätverkets påverkan på elever vad gäller att vara fysiskt aktiv på fritiden är stor. Oroande är att väldigt få angav att skola och idrottslärare var motivationsfaktorer. Rollen som framtida idrottslärare blir än mer viktig. / Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 7-9 och gymnasieskolan. Ht 2011

Uppsatsen syftar till att ta reda på huruvida elever i årskurs fem upplever sin fritid som stressande och om detta inverkar på deras skolgång. Är detta något som lärare i så fall ska ta hänsyn till i sin planering av undervisning och läxor? Tre elever och tre lärare har intervjuats enskilt och deras utsagor ligger till grund för resultatet. Eleverna drogs slumpmässigt från samma klass och det resulterade i två pojkar och en flicka. Lärarna hade alla anknytning till den aktuella klassen. Av dessa intervjuer framkommer att eleverna inte uppfattar sig själva som stressade men att lärarna ändå vittnar om att så ibland är fallet. Dock är lärarnas berättelser inte specifika för just dessa tre elever utan allmängiltiga. Lärarna är också överens om att föräldrarna har ansvar att organisera sina barns fritid. Eleverna vittnar om att läxor alltid prioriteras framför egenvalda aktiviteter vilket gör att de själva eller med hjälp av föräldrar väljer bort aktiviteter.

Denne masteroppgaven handler om hva elever i småskolen forteller om lek i forhold til egen fritid og i undervisning på skolen. Oppgavens utgangspunkt har vært lekteori og motivasjonteori, samt ulike læreplaner med vekt på lek og læring som K’06 og L97. Det presenteres også relevante politiske dokumenter som har betydning for skolens virksomhet.Jeg valgte å fokusere på barn fra en urfolkskultur og min problemstilling for studien er: Hva forteller fire barn fra en urfolkskultur om lek, og hva de liker å leke med på de ulike arenaene de ferdes i? Studien er basert på et empirisk materiale, der datainnsamlingen er kvalitativt forskningsintervju av fire samiske elever på 3. og 4.trinn, ved samme skole. Utfra de fire intervjuene ble det utviklet to kategorier som kjennetegner barnas synspunkter om lek på fritiden og på skolen. De to kategoriene er: Det elevene forteller om sin lek på fritiden og i friminuttene og Det elevene forteller om lek i skolens undervisning. Den første kategorien i undersøkelsen viser at elevene er engasjerte i sin fritid, de liker å oppleve å uttrykke seg gjennom bevegelse. Den andre kategorien viser at noen av elevene har erfart lek eller spill i skolens undervisning. Konklusjonen av denne studien er at barna liker å leke både i friminuttene og hjemme, og de vil gjerne erfare lek eller aktiviteter i undervisningen på skolen. Implikasjoner av studien er at lek kan med fordel trekkes mer inn i undervisning i småskolen.