Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelser av att genomföra rådgivande samtal om fysisk aktivitet för äldre i kommunal hälso- och sjukvård. Metoden som användes för studien var kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjufrågor. Sex deltagare rekryterades vilka var kliniskt tjänstgörande i kommunal hälso- och sjukvård. Intervjuerna genomfördes fysiskt och spelades in digitalt. Textmaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultatet av analysen visade på fyra kategorier: ”En integrerad del av yrkesrollen”, ”Vägen från inaktivitet till vardagsaktivitet”, ”Betydelse av stöd” och ”Lyfta den gemensamma kompetensen”. Konklusionen var att informanterna upplevde interventionen grundläggande och viktig för yrkesrollen. Samtalet fördes med ett personcentrerat förhållningssätt och med individuellt anpassade åtgärder för fysisk aktivitet. Det efterfrågades ökat stöd, egen vidareutbildning samt gemensam kompetens för hela verksamheten. Fler studier efterfrågas som fördjupar detta ämne.

Bakgrund Patienters rätt till delaktighet understryks i flera lagar och riktlinjer. Trots detta visar studier att personer med demenssjukdom i stor utsträckning helt exkluderas från delaktighet i beslut rörande deras vård. Dessa utmaningar och komplexiteten med att skapa delaktighet trots nedsatta kognitiva funktioner utgör ett ökat behov av kunskap och förståelse för demenssjuksköterskors arbete med att främja delaktighet för personer med demenssjukdom. Syfte Syftet är att beskriva demenssjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med delaktighet för personer med demenssjukdom inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod Studiens genomfördes som en empirisk kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys med manifest fokus. Resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med sju demenssjuksköterskor. Resultat Resultatet visar att demenssjuksköterskor arbetar med delaktighet på organisatorisk nivå genom att nå ut med information i ett tidigt skede och genom att samverka med regionen. Ett personcentrerat förhållningssätt präglar arbetet med delaktighet på individnivå genom ett gott bemötande, individanpassad kommunikation, att etablera en relation samt genom dokumentation skapa en bild av personen med demenssjukdom. Vidare främjas delaktighet på individnivå av att arbeta i team och av en underlättande vårdmiljö. Resultatet visar att otydlighet och att få ett uttalat samtycke kan utgöra hinder för delaktighet, liksom att vårdpersonal eller anhöriga fråntar personen med demenssjukdom möjligheten att delta. Konklusion Demenssjuksköterskor har en viktig funktion i arbetet med att på olika nivåer skapa förutsättningar för personer med demenssjukdom att vara delaktiga i sin vård genom hela sjukdomsförloppet. / Background Patients' right to participation is underlined in several laws and guidelines. Despite this, studies show that people with dementia are to a large extent completely excluded from participation in decisions regarding their care. These challenges and the complexity of creating participation despite impaired cognitive functions constitute an increased need for knowledge and understanding of dementia nurses' work to promote participation for people with dementia. Aim The aim of this study is to describe the experiences of dementia nurses´ with the participation of people with dementia within municipal healthcare. Method The study was conducted as an empirical qualitative interview study with an inductive approach and then analyzed with a qualitative content analysis with manifest focus. The results are based on semi-structured interviews with seven dementia nurses. Results The results show that the dementia nurse works with participation at an organizational level by reaching out with information at an early stage and by collaborating with the region. A person-centred approach characterises the work with participation at the individual level through good treatment, individualized communication, establish a relationship and through documentation create an image of the person with dementia. Furthermore, participation at the individual level is promoted by teamwork and a facilitating care environment. The results show that ambiguity and obtaining explicit consent can be obstacles to participation, as well as that healthcare professionals or relatives deprive the person with dementia of the opportunity to participate. Conclusions The dementia nurse has an important function in the work of creating conditions at different levels for people with dementia to be involved in their care throughout the course of the disease.

Bakgrund: Transpersoner är globalt sett utsatta i samhället och inom hälso- och sjukvården. De utsätts för diskriminering på grund av samhällets könsnormer, vilket i sin tur kan leda till minoritetsstress. Transpersoner har utöver samma hälsobehov som övriga befolkningen också behov av könsbejakande hormonbehandling och kirurgi. Det mentala, sexuella och reproduktiva hälsobehovet är förhållandevis högt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners erfarenheter av bemötande inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie bestående av tio vetenskapliga originalartiklar har gjorts. Braun och Clarkes (2006) tematiska analys användes som analysmetod. Resultat: Resultatet beskrivs med två teman vilka är ”Vårdpersonalens kunskap” samt ”Hälso- och sjukvårdens mottagande av transpatienten”. Resultatet visade transpersoners negativa erfarenheter i form av att bemötas med okunskap och respektlöshet angående transpersoners identitet och behov samt transpersoners positiva erfarenheter i form av att bemötas med respekt och bekräftelse för transidentiteten. Slutsats: Slutsatsen är att det krävs mer kunskap om transidentiteten och transpersoners behov inom hälso- och sjukvården för att främja ett respektfullt bemötande. Vidare existerar normer inom vården som behöver ifrågasättas för att främja en inkluderande och jämlik vård. / Background: Globally speaking trans people are vulnerable in society and in healthcare. They are subjected to discrimination due to societys gender norms, which in turn can lead to minority stress. Transgender people have the same health needs as the rest of the population, but also needs for gender-affirming hormone treatment and surgery. The mental, sexual and reproductive health needs are relatively high.  Aim: The aim of this study was to describe transgender peoples experiences of encounters within the healthcare system.  Method: A literature review consisting of ten original scientific articles has been carried out. Braun and Clarkes (2006) thematic analysis was used as the analysis method.  Result: The result is described with two themes which are ”The knowledge of healthcare professionals” and ”Reception of the trans patient by the healthcare system”. The result showed trans peoples negative experiences of being met with ignorance and disrespect regarding gender identity and needs, as well as trans peoples positive experiences of being met with respect and confirmation for the gender identity.  Conclusion: The conclusion is that more knowledge is required about transgender and trans peoples needs in healthcare to promote respectfull treatment. Furthermore, there are norms in healthcare that needs to be questioned in order to promote inclusive and equal care.

Bakgrund Intellektuell funktionsnedsättning [IF] omfattar komplexa och varierande hälsoproblem. Personer med IF lider ofta av samsjuklighet och är därför en vanligt förekommande patientgrupp inom hela den somatiska hälso- och sjukvården. Det är däremot inte lika vanligt förekommande att det finns hälso- och sjukvårdspersonal som besitter speciell kunskap om personer med IF. Hälso- och sjukvårdspersonalens begränsade kunskap om IF i kombination med kommunikationshinder som kan uppstå i vårdmötet riskerar att resultera i att personcentreringen i omvårdnaden brister och patienter med IF löper en högre risk att drabbas av vårdskador jämfört med personer utan IF. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras vårdare upplever den somatiska hälso- och sjukvården. Metod Databassökningar utfördes i PubMed och CINAHL och 14 vetenskapliga originalartiklar som uppfyllde författarnas inklusionskriterier valdes ut för att inkluderas i resultatet. Samtliga 14 artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Författarna utförde sedan en integrerad dataanalys för att sammanställa resultatet. Resultat Tre huvudteman och sju underteman identifierades efter att ha sammanställt resultaten av de 14 originalartiklarna. Dessa tre huvudteman var: upplevelser av information och kommunikation; upplevelser av kunskap och attityder; och upplevelser av relation och tillit. Resultatet belyste att personer med IF och deras vårdare upplevde bristande kommunikation, otillräcklig kunskap och negativa attityder hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Dessa brister tillsammans med otillgänglig information, undermåliga vårdanpassningar och dålig kontinuitet resulterade i bristande tillit till hälso- och sjukvården och dess personal. Slutsats För att främja en personcentrerad och patientsäker vård och förbättra personer med IF:s och deras vårdares upplevelser av den somatiska hälso- och sjukvården är det nödvändigt att sjuksköterskor får en ökad kunskap om IF och kommunicerar med personer med IF på ett tydligt och respektfullt sätt. / Background People with intellectual disabilities [ID] have complex and varied health issues and commonly suffer from co-morbidity. Therefore, it is not uncommon to find patients with ID within the somatic health care system. It is, however, not as common for health care staff to possess knowledge about people with ID. The health care staff's limited knowledge of ID in combination with communication barriers that can arise often result in a lack of person-centered care. Patients with ID are therefore at a greater risk of getting harmed in health care compared to people without ID. Aim The aim of this literature review was to investigate how people with intellectual disabilities and their carers experience somatic health care. Method Database searches were performed in PubMed and CINAHL and resulted in the inclusion of 14 original scientific articles that met the authors' inclusion criteria. All 14 articles were quality-checked based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The results were then compiled using integrated data analysis. Results Three main themes and seven sub-themes were identified after collating the results of the 14 original articles. The three main themes were: experiences of information and communication; experiences of knowledge and attitudes; and experiences of relationship and trust. The result highlighted that people with ID and their carers experienced inadequate communication and knowledge, as well as negative attitudes from health carestaff. These faults, in combination with inaccessible information, substandard care adaptations and poor continuity, resulted in a lack of trust in the health care system and itsstaff. Conclusions It is of necessity that nurses gain an increased knowledge about people with ID and learn how to communicate with them in a clear and respectful manner, to ensure that people with ID receive a safe and person-centered care and to improve people with ID and their carers' experiences of health care.

Bakgrund Stroke är globalt sett den näst största orsaken till död och funktionsnedsättning, och afasi är en av de vanligaste komplikationerna till stroke. Afasi innebär mindre eller större kommunikationssvårigheter i tal och skrift, något som kan påverka både personen med afasi och omgivningen. Svenska sjukvårdslagar beskriver hur autonomi och personcentrerad vård är viktigt, något som vårdpersonal kan uppleva svårt att uppfylla vid afasi på grund av kommunikationssvårigheter och brist av kunskap. Syfte Syftet med litteraturöversikten var att beskriva personers upplevelser av afasi efter stroke. Metod Metoden bestod av en icke-systematisk litteraturöversikt med 17 vetenskapliga artiklar, både kvantitativ och kvalitativ samt mixad metod. Artiklarna hittades i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av sökord. Alla artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och analyserades genom en integrerad analys för att framställa huvud- och underkategorier. Resultat Vid sammanställningen av resultatet identifierades två huvudkategorier: Den minskade kommunikationsförmågans påverkan på det dagliga livet och vikten av stöd och hopp, även åtta underkategorier identifierades. Resultatet visade att personer med afasi efter stroke kunde uppleva både negativa och positiva känslor samt en minskad delaktighet och förändrad identitet till följd av minskad kommunikationsförmåga. Det framkom att en brist på kunskap om afasi finns både i samhället och inom hälso- och sjukvården, vilket upplevdes påverka livet med afasi negativt. Stöd från familj och vänner var viktigt men även hopp för framtiden. Slutsats Den här litteraturöversikten visade att samhällets och sjukvårdens kunskaper skulle leda till ökad delaktighet för personer med afasi, vilket i sin tur skulle öka personens upplevelse av trygghet i vården och bland andra människor. En ökad kunskap kan även leda till att vården blir mer personcentrerad och därmed kunna leda till ett ökat välmående hos personer med afasi. / Background Stroke is globally the second largest reason for death and disability. Aphasia is one of the most common complications after a stroke. Aphasia means minor or major communication difficulties in speech and writing, something that can influence both the person with aphasia and their surroundings. Swedish healthcare laws show how important autonomy and person-centred care is, something that healthcare professionals can experience is hard to achieve because of the communication difficulties and lack of knowledge. Aim The aim of this literature review was to describe the persons’ experiences of post-stroke aphasia. Method The method consisted of a non-systematic literature review based on 17 scientific articles that were found in the databases PubMed and CHINAL, with help from keywords. Both quantitative, qualitative, and mixed method were included. A quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality was made and then analysed with an integrated data analysis to identify main- and subcategories. Results The results are presented under three main categories: The effect of reduced ability of communication on daily life and the importance of support and hope. Eight subcategories were also identified. The result showed that people with aphasia experienced both negative and positive emotions, and a decreased participation and changed identity as a result of changes in the ability to communicate. The results showed that there was a lack of knowledge of aphasia both in the community and in healthcare, something that they experienced affected their life with aphasia negatively. Support from family and friends were important as well as hope for the future. Conclusion This literature review showed that the improved knowledge in society and health care leads to an increased autonomy for people with aphasia, which would increase their experience of safety in healthcare and among other humans. Increased knowledge can also lead to a more person-centred care and therefore lead to an increased well-being for people with aphasia.

Bakgrund   Våld i nära relationer är ett etablerat samhällsproblem. 27 procent av alla kvinnor inom åldern 15–49 kommer att drabbas av våld i nära relation under sin livstid. Detta våld kan ta både en fysisk, psykisk, ekonomisk eller sexuell karaktär och kan leda till flera psykologiska och medicinska problem hos offret. Vården spelar en viktig roll i upptäckandet av våldsutsatthet och har en skyldighet att fråga om våldsutsatthet när misstanke uppkommer. Således finns det ett behov av att förstå hur ett bra vårdmöte mellan våldsutsatt patient och vårdpersonal skapas och vilka faktorer som påverkar patientens upplevelse av det. Syfte Att undersöka faktorer som påverkar upplevelsen av vårdmötet hos kvinnliga patienter som utsatts för våld i nära relationer. Metod En icke systematisk litteraturöversikt genomfördes med 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar som underlag. Dessa artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL genom blocksökning av MeSH termer/subject headings samt titelsökning. Artiklarna gallrades och genomgick kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet och därefter sammanställdes och analyserades sedan med en integrerad analys. Resultat Dataanalysen gav upphov till tre teman och sex subteman. De övergripande teman var vårdpersonalen och deras arbetssätt samt attityd, patientens känslor och tidigare upplevelser samt ramarna för mötet. Resultatet visade vikten av att personal bemöter patienter med empati och lyssnar på deras berättelse, gör tid för deras samtal samt behandlar deras känslor som legitima. Ett personcentrerat förhållningsätt hos vårdpersonal visades också ha en stor roll i att främja avslöjande av våld. Slutsats Denna litteraturöversikt belyser flera viktiga faktorer i vårdmötet med våldsutsatta patienter. Personalen spelade en viktig roll i vårdmötet, deras förhållningsätt och det partnerskap de bygger med patienterna påverkar deras vilja att berätta om våld. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i mötet med våldsutsatta patienter och genom personcentrerat förhållningsätt kan sjuksköterskan bidra i arbetet mot våld i nära relationer. / Background Intimate partner violence is a fundemental social problem. 27 percent of all women in the age of 15-49 will be victimized by intimate partner violence in their lifetime. This violence can take both a physical, economical,  mental, sexual character and can lead to several phycological and medical problems in victims. Healthcare plays a major part in the discovery of violence and have a responsibility to inquire about violence when suspicion arises. Because of this there is a need to understand how a good encounter between abused patients and health care can be arise and understand which factors affects patients experience of that meeting. Aim To explore factors that influence abused female patients experience of their encounter with healthcare. Method A nonsystematic review was conducted based upon 12 qualitative articles. These articles were collected from the databases PubMed and CINAHL through block search of MeSH terms/Subject heading and title searches. The articles were culled and put through quality review with Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality and later analyzed and synthesized using an integrated analysis Results The data analysis gave rise to three themes and six subthemes. The overarching themes are healthcare personnel, their way of working and attitudes, patients’ feelings and previous experience and the frame of the meeting. The result showed the importance that personnel treats patients with empathy and listen to their story, be available for their conversations and treats their feelings as legitimate. A person-centered approach in health care personnel showed to have a large role in the discovery of violence. Conclusions This literature review brings to light multiple factors in the encounter with abused patients. The personnel play an important role in the encounter, their approach to patients, and the partnership they build with the patients effects their will to disclose violence. Nurses play an important role in the meeting with abused patients and nurses can with a person-centered approach contribute to the work against intimate partner violence.

Bakgrund: Informationsöverföring från slutenvården är viktigt för att kunna säkerställa patientsäkerheten i kommunal hälso- och sjukvård. Det används olika journalsystem i regionen och i kommunerna och därför är det av stor vikt att informationsöverföringen dem emellan fungerar optimalt för att distriktssköterskan ska få fullständig rapport om patienten när denne skrivs ut från slutenvården. Syftet var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av informationsöverföring vid utskrivning av vuxen patient från slutenvård till kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 12 semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård genomfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman). Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier; Vikten av att följa överenskomna rutiner, Samverkan och Patientsäkerhet. Det framkom att rapportering via befintliga system måste fungera och att framförhållning är viktigt. Samverkan mellan de olika verksamheterna var en nyckelfaktor och när patienter krävde mer avancerade insatser efter utskrivning var det viktigt med samordnad individuell planering. Olika modeller för utskrivning förekom, vilket upplevdes både positivt och negativt. Patientsäkerheten riskerades när kommunikationen mellan verksamheterna var bristfällig. Slutsats: Det finns flera brister i informationsöverföringen mellan verksamheter idag där patientsäkerheten äventyras. Resultatet i studien skulle kunna vara aktuell för vidare forskning inom ämnet, där förbättring kring informationsöverföringen skulle behöva ses över. Utbildning till personalen i digitala kommunikationshjälpmedel skulle gynna informationsöverföringen liksom att ge tid för patientansvarig sjuksköterska inom slutenvården att kunna ge en fullständig och patientsäker utskrivning. / Background: Information transfer from inpatient care is important to be able to ensure patient safety in municipal health care. Different record systems are used in the region and in the municipalities, therefore it is of great importance that the information transfer between them works optimally for the district nurse to receive a complete report on the patient when he is discharged from inpatient care. The purpose was to highlight the district nurse's experience of information transfer when discharging an adult patient from inpatient care to municipal health care. Method: Qualitative method with an inductive approach. 12 semi-structured interviews with district nurses in municipal health care were conducted. Data were analyzed with qualitative content analysis (Graneheim & Lundman). Results: The results resulted in three categories; The importance of following agreed procedures, Collaboration and Patient Safety. It emerged that reporting via existing systems must work and that foresight is important. Collaboration between the different operations was a key factor and when patients required more advanced interventions after discharge, coordinated individual planning was important. Different models for discharge occurred, which were perceived both positively and negatively. Patient safety was put at risk when communication between the operations was deficient. Conclusion: There are several shortcomings in the transfer of information between businesses today where patient safety is compromised. The results of the study could be relevant for further research in the subject, where improvement in the information transfer would need to be reviewed. Training the staff in digital communication aids would benefit the transfer of information as well as giving time for the inpatient nurse responsible for the patient to be able to provide a complete and patient-safe discharge.

Den psykosociala arbetsmiljön vid arbetsplatser har blivit allt viktigare, då arbetslivet har utvecklats mot ökade grader av social interaktion, komplexitet och teknologianvändning. Samtidigt har psykisk ohälsa i flera länder har blivit den främsta diagnoskategorin bland personer i arbetslivet. I hälsovården är problem i den psykosociala arbetsmiljön vanliga. Det primära syftet med denna fallstudie var att identifiera och bedöma viktiga frisk- och riskfaktorer i den psykosociala arbetsmiljön vid två kliniker i en offentlig hälsovårdsorganisation belägen i Finland. Ytterligare syften var att generera förslag till åtgärder – dels för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön vid klinikerna, dels för att utveckla det systematiska arbetsmiljöarbetet vid desamma. Undersökningens teoretiska referensram anknöt i huvudsak till riskfaktorer och friskfaktorer som begrepp, till krav-kontrollmodellen (krav-kontroll-stödmodellen) och krav-resursmodellen, samt till ytterligare viktiga psykosociala arbetsmiljöfaktorer. Dessutom framfördes teorier om bl.a. systematiskt arbetsmiljöarbete och om delaktighet bland anställda. Undersökningen hade en abduktiv ansats och den inbegrep både kvantitativa och kvalitativa metoder. Fem datakällor och fem metoder användes i undersökningen. Samtliga fem datakällor bearbetades eller analyserades med hjälp av innehållsanalys. Förekomsten av statistiskt signifikanta samband mellan arbetsmiljöfaktorer och hälsoutfall testades dock inte. Resultaten påvisade att högt socialt stöd från kolleger var en entydig friskfaktor vid nästan alla klinikenheter. Höga kvantitativa krav (hög arbetsbelastning) däremot var en tydlig riskfaktor vid de flesta klinikenheterna. Också belastande arbetstider och arbetsformer samt otillräckliga personalresurser framstod som två viktiga riskfaktorer. Resultaten skiljde märkbart mellan olika klinikenheter. Resultaten uppvisade flera likheter med tidigare forskningsresultat kopplade till såväl krav-kontroll-stödmodellen som krav-resursmodellen. Därutöver antydde resultaten att flera av de psykosociala faktorerna var i växelverkan med varandra. Undersökningen gav upphov till flera förslag till åtgärder. De primära och gemensamma förslagen till klinikerna var att (i) motverka riskfaktorn höga kvantitativa krav, att (ii) upprätthålla friskfaktorn socialt stöd från kolleger, att (iii) hantera faktorn kontroll i arbetet samt faktorn kvalitativa krav, samt att (iv) förstärka faktorerna ledarskap, kommunikation samt socialt stöd från chefer. De erhållna intervjusvaren erbjöd konkreta exempel på möjliga åtgärder. Ytterligare förslag som genererades var att prioritera de psykosociala frisk- och riskfaktorerna respektive åtgärderna inom respektive klinikenhet. Likaså att göra delaktighet bland anställda till en genomgående princip i arbetsmiljöarbetet vid klinikerna och vid hälsovårdsorganisationen.

Bakgrund: Kompressionsbehandling används till patienter med benödem och sår på underben vilket är en vanligt förekommande arbetsuppgift för sjuksköterskan i kommunal hälso-och sjukvård. Det finns riktlinjer för hur patientens cirkulatoriska status i benen ska bedömas i samband med en kompressionsbehandling. För att upprätthålla patientens följsamhet till kompressionsbehandling arbetar sjuksköterskan tillsammans med andra professioner i den kommunala hälso-och sjukvården. En bristande följsamhet hos patienten kan leda till patientlidande och ökade samhällskostnader. Syfte: Var att utifrån kommunal hälso- och sjukvård beskriva vidareutbildade sjuksköterskors erfarenheter av patienters följsamhet vid kompressionsbehandling och vad som kan påverka den. Metod: En kvalitativ studie där datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer med nio deltagare som innefattade både distriktssköterskor och vidareutbildade sjuksköterskor. Intervjuerna har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framgick det att gynnande och bristande orsaker till patientens följsamhet till kompressionsbehandling kunde påverkas av de olika professionernas kunskap och förmåga till att informera och följa riktlinjer. Genom att sjuksköterskorna upprätthöll en kontinuitet kunde vården individanpassas vilket ökade patientens delaktighet och motivation till följsamhet.  Slutsats: Läkarnas engagemang och kunskap om kompressionsbehandling var avgörande för om riktlinjerna efterföljdes. Genom att personalen gav återkommande information till patienten bidrog det till en ökad motivation. Det kunde även ses ett samband mellan personalens kunskap och patientens förståelse för kompressionsbehandlingen vilket var av stor betydelse för patientens följsamhet. / Background: Compression therapy is used for patients with leg edema and wounds on the lower legs, which is a common task for the nurses in municipal healthcare. There are guidelines for how the patient's circulatory status in the legs should be assessed in connection with a compression therapy. In order to maintain the patient's compliance to compression therapy, the nurse works together with other professions in the municipal health care. A lack of patient compliance can lead to patient suffering and increased societal costs.  Purpose: Based on municipal health care, the study describes advanced nurses' experiences of patients' compliance with compression therapy and what can affect it.  Method: A qualitative study where the data collection took place through semi-structured interviews with nine participants that included both district nurses and advanced nurses. The interviews have been analyzed based on a qualitative content analysis with an inductive approach.  Results: The results showed that favourable and unfavourable reasons for the patient's compliance to compression therapy, could be influenced by the various professions' knowledge and ability to inform and follow guidelines. By the nurses maintaining continuity, the care could be individually adapted, which increased the patient's participation and motivation to compliance.  Conclusion: Physicians' commitment and knowledge of compression therapy was decisive for whether the guidelines were followed. By the staff giving recurring information to the patient, it contributed to increased motivation. A connection could also be seen between the staff's knowledge and the patient's understanding of the compression therapy, which was of great importance for the patient's compliance.

Bakgrund: I kommunal hälso- och sjukvård har distriktssköterskan huvudansvar för läkemedelsdelegering. Uppgiften är komplex och tidskrävande med höga krav på patientsäkerhet. Brister i samband med läkemedelsdelegering riskerar att äventyra patientsäkerheten och skulle kunna leda till lidande för patienten och ökade kostnader för samhället, därav är det aktuellt att utforska distriktssköterskors erfarenheter i samband med läkemedelsdelegering och patientsäkerhet. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av patientsäkerhet i samband med läkemedelsdelegering i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes baserad på nio semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård i Hallands och Västra Götalands län i Sverige. En manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes vid dataanalysen. Resultat: Studiens resultat består av två huvudkategorier: grundförutsättning för patientsäkerhet och hinder för patientsäkerhet med sex underkategorier och citat från informanter vilket bekräftar studiens resultat. Konklusion:  För att bibehålla och främja patientsäkerhet behöver distriktssköterskan både ha möjlighet att handleda och utbilda omvårdnadspersonal i läkemedelshantering samt ha tid för utförande och uppföljning av läkemedelsdelegering. / Background: In municipal health care the district nurse has main responsibility for drug delegation. The task is complex, time consuming and places high demands on patient safety. Deficiencies in connection with drug delegation may put patient safety at risk which could lead to suffering for the patient and to increased costs for the society, therefore it is important to explore the district nurse's experiences related to drug delegation and patient safety. Aim: To describe the district nurse’s experience of patientsafety in conjunction with drug delegation in municipal health care. Method: A qualitative interview study based on nine semi structured interviews with district nurses in municipal health care in Halland and Västra Götaland county in Sweden was performed. A manifest qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: Two main categories: basic prerequisites for patient safety and obstacles to patient safety with six subcategories and quotes from the informants which confirms the result. Conclusion: To maintain and promote high patient safety the district nurse must both have an opportunity to supervise and educate nursing staff in drug management and the time to follow up on drug delegations.