Idag lever cirka 6800 personer i Sverige med en positiv HIV-diagnos. Trots en utveckling inom kunskapen kring sjukdomen HIV, och dess smittvägar, finns fördomar och diskriminering kring personer som lever med HIV. Syftet med studien var att beskriva hur personer som lever med HIV i i-länder upplever bemötandet i den icke HIV-specifika vården. I litteraturstudien granskades nio artiklar, både kvalitativa artiklar och artiklar med mixed method. Dessa är granskade enligt Axelssons (2012) beskrivning av tillvägagångssätt vid en litteraturstudie. Resultatet av de nio artiklarna visade att de flesta personer som lever med HIV i i-länder har upplevt någon form av stigmatisering inom vården. Nekad vård, bristande tystnadsplikt, bristande kunskap hos vårdpersonal och beskrivningen av ett skapat vårdlindande hittades i resultatet. Vissa artiklar visade även på positiva upplevelser av mötet med vården och att en viss utveckling i bemötande inom sjukvården fanns. Idag finns kunskapen kring HIV att tillgå och det ligger på vårdpersonalens ansvar att tillgodose sig med korrekt kunskap för att undvika att skapa ett vårdlidande för personer som lever med HIV.

Bakgrund Patienter med substansbrukssyndrom har ofta behov av sjukhusvård på grund av trauma, psykisk problematik eller fysiska skador som uppkommit på grund av substansbruk. Sjukdomen skapar ett sjukdomslidande för patienten som är svår att ta sig ut. Utöver sjukdom upplever patienterna sig ofta stigmatiserade både från samhället, sig själva samt vårdare vilket bidrar till livslidande såväl som vårdlidande. Sjuksköterskan har ett ansvar att vårda sina patienter personcentrerat med respekt. Syfte  Syftet är att beskriva mötet mellan patienten med substansbrukssyndrom och hälso-och sjukvårdspersonal. Metod Studien byggs på en icke-systematisk litteraturstudie baserad på 16 vetenskapliga originalartiklar. Inkluderade artiklar är av kvalitativ design. Datat är insamlad under hösten 2021 från databaserna PubMed och CINAHL, sökningarna genomfördes med booleska sökkombinationer. Alla inkluderade artiklar är kvalitetsgranskade utifrån Sophiahemmets Högskolas bedömningsinstrument. En integrerad dataanalys står till grund för teman i studiens resultat. Resultat Patienter såväl som sjuksköterskor uppvisar beteende och attityder påverkade av stigma. Den stigmatiserade patienter upplever förminskande samt diskrimination i mötet med hälso-och sjukvårdspersonal vilket gör patientgruppen mindre benägen att söka vård. Hälso-och sjukvårdspersonal som stigmatiserar patienten har svårt att vårda patienten utifrån ett personcentrerat synsätt och upplever svårigheter att se hela patienten i mötet. Hälso-och sjukvårdspersonal med specialistkompetens inom området visar att mer kunskap är av hjälp i mötet med patienter, samt att kunskap leder till avstigmatisering. Mötet med specialister leder till trygghet för patienten som i sin tur vågar vara sig själv. Slutsats Mer kunskap om substansbrukssyndrom behövs hos grundutbildad hälso-och sjukvårdspersonal för att kunna möta patienten utifrån ett personcentrerat synsätt, fritt från stigma. / Background Patients suffering from substance use disorders tend to hold a high frequency of hospitalizations, due to trauma, psychiatric instability or physical damage associated with substance use. The patient often experiences stigmatization, from the community, nurses and other ward personne. The nurse holds responsibility to treat their patients with respect as well as exercise a person-centered ward to ensure the best possible care for their patients.  Aim The aim is to describe the encounter of patients suffering from substance use disorder and healthcare personnel.  Method The study was implemented with a non-systematic literature study, based on 15 scientific articles. The included articles are based on qualitative design. The data was collected during the autumn of 2021 from the databases PubMed and CINAHL, the search was made with boolean search combinations. The included articles have been quality reviewed according to the Sophiahemmet assessment instrument. Data Analysis was made with an integrated data analysis, which contributed to the themes presented in the result of the study. Results Patients as well as nurses exhibit behaviour and attitudes affected by stigma. The stigmatized patient experiences diminishing behaviour together with dicrimination when they meet healht-care providers, which makes them less prone to approach hospital care. Health-care providers, who stigmatize patients, experience difficulties in the exercise ward of a patient centered point of view. Professions with specialist competens, within substance use disorders, shows that more knowledge leads to destigmatizing. Conclusions Better knowledge about substance use disorders is needed within healthcare-providers to be able to provide care out of a person centered point of view, free from stigma, in the meet with patients suffering from substance use disorder.

During a long period of time, rental doctors have created a vast debate in Sweden. Currently, there is a shortage of doctors working in Sweden and to guarantee the lawful right to healthcare of high quality the counties must hire doctors through employment agencies. There are different opinions about rental doctors, some thinks the temporary employment results in a negative work environment and furthermore puts the patients at risk. Other people consider the Swedish healthcare to not function without rental doctors.  The purpose of this essay is to investigate rental doctors through a legal perspective and how temporary employment actually affects the patients’ security and the work environment in Sweden’s healthcare. Additionally, I want to examine options for counties to reduce the dependence of rental doctors and employment agencies. Through this essay I have foremost found a shortage of specialized doctors in Sweden, although there has been an incline of students in medicine. Counties in the northern parts of Sweden and sparsely populated areas have the vastest dependence of rental doctors, which results in future complications. Rental doctors are a necessity to guarantee a positive healthcare in counties that are having difficulties recruiting personal, but in long-term dependence of rental doctors complications appear. The long-termed temporary employment jeopardies the patient’s security and consistency of the treatment and affects the work environment in the healthcare. A majority of workers values social relations at work and a constant shortage of staff results in stress and illness. Therefore it is a necessity to reduce the dependency of rental doctors, although they are a necessity when no other caregiver is of disposal. When Sweden became a part of the European Union, the possibilities expanded for doctors to educate and work all around the union. All states in the union accepted the directive 2005/36/EG which means that all education for doctors to be equal and a simplification of the international labor market. In the beginning of the 21st century there was a growth in Swedish medical students that study and work abroad. There is also an incline of foreign doctors who decides to work in Sweden; furthermore it creates complications including longer introductions and language difficulties. However the inclines of foreign doctors are a useful alternative to reduce the dependence of rental doctors. / Hyrläkare, även kallat stafettläkare har länge skapat en hård debatt i Sverige. En läkarbrist råder i Sverige och för att garantera en god vård till befolkningen enligt HSL måste landstingen hyra in läkare genom bemanningsföretag. Det finns olika åsikter kring stafettläkare, vissa menar att inhyrningen orsakar en negativ arbetsmiljö som dessutom riskerar patientsäkerheten. Samtidigt som andra menar att den svenska vården inte skulle fungera utan stafettläkare. Mitt huvudsakliga syfte med denna uppsats är att belysa fenomenet stafettläkare ur ett rättsligt perspektiv och hur inhyrd personal påverkar patientsäkerheten samt arbetsmiljön i Sveriges hälso- och sjukvård. Uppsatsen ska även utreda tillgången på läkare, landstingens alternativ gällande bemanning och undersöka huruvida det är möjligt för landstingen att minska sitt beroende av stafettläkare. Genom denna uppsats har det framförallt visat sig en rådande brist på specialistläkare i Sverige, trots en ökning av studenter på läkarutbildningen. Beroendet av hyrpersonal är speciellt märkvärt i glesbygden och de norra delarna av Sverige.  Stafettläkare är en nödvändighet för att kunna garantera en god vård för befolkningen där det finns svårigheter att rekrytera läkare, men genom ett långvarigt behov uppstår det komplikationer. Stafettläkare riskerar att skada kontinuiteten i behandlingen samt patientsäkerheten. Ytterligare kan ett långvarigt användande av stafettläkare innebära negativa upplevelser av arbetsmiljön. Många arbetstagare värdesätter en social relation med sina arbetskamrater och ständig underbemanning skapar stress och ohälsa. Därför är det viktigt att finna alternativ för ett minskat behov av stafettläkare, trots att de är räddare i nöden när ingen annan vårdgivare finns.  När Sverige blev medlem i den Europeiska Unionen utvidgades möjligheterna markant för läkare att både utbildas och arbeta i unionens medlemsstater. Medlemstaterna harmoniserade direktivet 2005/36/EG som innebar att alla läkarutbildningar ska anses likvärdiga och underlätta läkares fria rörlighet inom unionen. I början av 2000-talet ökade antalet studenter som utbildar sig samt arbetar i ett annat land. Dessutom ökar antalet utländska läkare som kommer och arbetar i Sverige, vilket skapar ett tillskott av tillgången på läkare. Dock råder problematik gällande utländsk arbetskraft, det krävs en längre introduktion och komplikationer kring språkbarriärer. Trots detta är utländsk arbetskraft ett bra alternativ för att minska beroendet av stafettläkare.

Sammanfattning Bakgrund Ett välfungerande samarbete mellan vårdpersonal och tolk är en förutsättning för en jämlik och rättssäker vård. Området logopedi är utmanande för tolkar eftersom översättningen ofta blir en del av den kliniska bedömningen. Tidigare studier har visat att utmaningar i ett logoped-tolk samarbete innefattar otydlig rollfördelning, tidsbrist och avsaknad av rutiner. Det har även framkommit osäkerheter kring hur exakt översättningen blir när tolken medlar. Dessvärre saknas svenska studier som kartlägger vad som skulle krävas för att uppnå ett optimalt samarbete mellan tolk och logoped i Sverige. Syfte Syftet med föreliggande studie var att synliggöra logopedens erfarenheter, känslor och attityder till tolksamarbete. Författarnas förhoppning var att lyfta fram såväl framgångsfaktorer som utmaningar och kartlägga logopedens syn på vad som krävs för ett optimalt samarbete. Metod Huvudsaklig metod utgjordes av två fokusgruppsintervjuer. Utifrån de fynd som framkom från intervjuerna utformades en webbenkät. Syftet med webbenkäten var att undersöka ifall de åsikter som framkommit under fokusgruppsintervjuerna delades av andra logopederrunt om i landet. Sammanlagt medverkade 79 deltagare, varav 9 i fokusgrupperna. Resultat De främsta utmaningarna som identifierades i studien var tidsbrist, att få tag på tolkar med tillräcklig kompetens, brister rutinerna samt osäkerheter kring hur precis översättningen blir. Samtidigt beskrevs tolksamarbeten som både underlättande och positivt av många deltagare. För att skapa ett så gynnsamt samarbete som möjligt föreslår studiens deltagare tydligare riktlinjer, tillgång till fler tolkar med erfarenheter av logopedsamarbete, samt att det ska finnas färdiga instruktioner och dokument att förbereda tolken med. Lättare tillgång till utbildade och auktoriserade tolkar uttrycktes även från flertal deltagare. Slutsats Svenska logopeder beskriver samarbetet med tolk som viktigt, givande och ytterstnödvändigt, men samtidigt även som svårt och tidskrävande. Många uttrycker oro inför hur tillförlitlig och högkvalitativ patientbesöken blir när tolk är involverad. Logopederna i denna studie påpekar flera förbättringsförslag vad gäller tillvägagångssätt samt rutiner och riktlinjer som skulle kunna höja kvaliteten på samarbetet mellan logoped och tolk. Ytterligare studier krävs för att undersöka hur förbättringsförslagen ska implementeras iden logopediska verksamheten.

Bakgrund: Den globala migrationsprocessen ledde till att antalet utrikesfödda personer som söker vård ökade. Språkbarriärer och kulturella olikheter är de vanligast hinder för kommunikation mellan patienter och sjukvårdpersonal. För att tillgodose vård med en god kvalitet till alla grupper av patienter, krävs en fördjupad kunskap om utriksfödda patienters upplevelser av kommunikation med hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet med examensarbetet är att beskriva utrikesfödda patienters upplevelser av kommunikation i möten med hälso- och sjukvårdpersonal. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där elva vetenskapliga artiklar analyserats enlygt Evans modell. Resultat: Många utrikesfödda patienter upplever svårigheter i kommunikationen med sjukvårdpersonal, orsakad av språkbarriär och kulturella skillnader. Patienter upplever att informationsutbytet och tolkjänster inte blir tillräckliga och betryggande.Språkbarriärer görofta att missförstånd uppstår från båda sidor och påverkar behandling samt patientsäkerhet negativt.Rrsultat presenteras som tre följande teman: språkbarriär, tolkanvändning, samt känslomässiga perspektiv av kommunikation. Slulsats: Alla patienter med olika kulturell bakgrund har rätt till att bli tillräckligg informerad, kunna meddela sjukvårdpersonal sina tankar, känslor och behov, samt vara delaktiga i sin vård. Sjukvårdpersonal bör öka sin medverkan för att överbrygga språbarriär och underlätta kommunikation med patienter.

Första linjens chefers arbete inom hälso- och sjukvården handlar om att leda sina medarbetare och ansvara för bra arbetsmiljö inom verksamheten. Dessa chefers arbetssituation kan beskrivas som ansträngande och ofta psykiskt krävande. Chefers förutsättningar till ett gott ledarskap har stor påverkan på verksamheten och den personal som chefen ansvarar för. När covid-19 pandemin spred sig blev påverkan på sjukvården stor och första linjens chefers har fått andra förutsättningar att leda under pandemin. Det i sig är dock inte beforskat i någon större utsträckning. Därav var syftet med denna studie att undersöka upplevelsen hos första linjens chefer inom hälso- och sjukvård av att leda och vara chef i covid-19 pandemin. Studien utformades som en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Urvalet bestod av åtta informanter inom offentlig hälso- och sjukvård. Genomförd analys ledde fram till ett huvudtema: Att vara ledare under covid-19 pandemin, vilken sammanfattar studiens resultat i att uppdraget som första linjens chef är mer än att bara leda medarbetare. Bland annat kräver uppdraget förmågan att snabbt ställa om när förutsättningarna förändras. Studiens huvudtema följdes av tre kategorier: situationsanpassat ledarskap, pandemin förändrade chefernas stöd och styrning och chefens känslor i pandemin. Samtliga med flera underkategorier. Intressant i studien är att när högre lednings sätt att styra förändrades genom att bli mer auktoritärt genomgick ledarstilarna hos första linjens chefer en liknande förändring, samtidigt som de också var tvungna att ha tillit till sina medarbetare för att hantera situationen. Att parallellt använda olika ledarstilar blev en nödvändighet för första linjens chefer i att hantera arbetet under covid-19 pandemin.