Depuis son émergence, la médecine nucléaire ne cesse d’évoluer. A la fois diagnostique et thérapeutique, elle occupe une place importante dans la stratégie médicale moderne. L’imagerie nucléaire consiste après injection au patient d’un radiotraceur, à détecter le rayonnement émis. Elle donne accès quantitativement à la fonctionnalité des organes ou à la localisation de structures cibles telles que des lésions tumorales. Cette imagerie a naturellement intégré les procédures chirurgicales en particulier en cancérologie (en pré et per opératoire). On parle de chirurgie radioguidée. Cette dernière permet de localiser lors du geste chirurgical les structures radiomarquées devant être retirées.Les avancées technologiques au niveau des radiopharmaceutiques et en instrumentation sont à l’origine de nouvelles stratégies de radioguidages pouvant cibler de petites structures. L’imagerie par rayonnement gamma reste la plus répandue et la mieux adaptée. On assiste au développement de dispositifs d’imagerie gamma portables miniaturisés permettant un contrôle visuel en per opératoire. Ces dispositifs sont prometteurs mais doivent être évalués.Un état des lieux des différentes procédures en chirurgie radioguidée et des imageurs utilisés en clinique est réalisé dans cette thèse.Le laboratoire Imagerie et Modélisation en Neurobiologie et Cancérologie (UMR 8165) développe de longue date de nouvelles approches de détection miniaturisée pour les différents types de rayonnement. Parmi celles-ci le prototype de deuxième génération appelé TReCam.Cette mini gamma caméra présente un champ de vue de 4,9 x 4,9 cm2 et intègre des technologies d’imagerie directement issues de la physique des particules. Elle est formée d’un collimateur à trous parallèles, d’un scintillateur continu LaBr3 (Ce) lu par un photomultiplicateur multi-anode et son électronique. Le système d’acquisition donne au chirurgien un affichage en temps réel de l’image radioactive.Ce travail de thèse a consisté également à évaluer la place des imageurs portables en chirurgie radioguidée, en particulier mammaire, à travers l’évaluation de la procédure SNOLL (repérage par marquage ɣ de la tumeur (T) et des ganglions sentinelles (GS)) avec TreCam. Il a reposé sur trois parties.Un premier volet a visé l’optimisation des performances de TReCam pour favoriser la localisation de structures peu radioactives dans des temps d’exposition de l’ordre de la dizaine de secondes. Pour ce faire, différentes stratégies d’optimisation des performances ont été mises en place au niveau du collimateur, de l’électronique et des algorithmes de traitement (dont réseaux de neurones) pour améliorer l’homogénéité de la détection.Le deuxième volet visait à objectiver les performances cliniques de TReCam pour la procédure SNOLL et situer les limites de son exploitation. A l’aide de simulations menées sur la plateforme GATE et modélisant la scène opératoire au plus près de la réalité clinique, nous avons montré que TreCam peut détecter des GS jusqu’à 4,5 cm de profondeur et situé à 4 cm de la T. L’impact du temps de pose n’est pas important. Par contre, le choix de la bonne fenêtre en énergie est primordial.Enfin, le troisième volet concrétise l’ambition interdisciplinaire de cette thèse. Il est consacré à l’évaluation clinique de TReCam à travers l’étude de son apport à la procédure SNOLL mammaire. Cette étude prospective interventionnelle incluant de 47 patientes (22 procédures SNOLL utilisant TReCam aux différents temps de la procédure et 25 procédures SNOLL standard). Les résultats ont montré un intérêt qualitatif à l’utilisation de TReCam en apportant un confort visuel lors de la procédure en complément de la sonde monopixel.Ce travail a montré l’intérêt de tels imageurs en chirurgie radioguidée mais aussi situé leurs limites actuelles. Des efforts de développement doivent être poursuivis tant au niveau des détecteurs qu’au niveau des radiopharmaceutiques utilisés pour le repérage. / Since its emergence in the middle of the twentieth century, nuclear medicine continues to evolve. At the same time diagnostic and therapeutic, it occupies an increasingly important place in the modern medical strategy. Nuclear imaging consists of injecting the patient with a radio-tracer to detect the radiation emitted. It provides quantitative access to the functionality of organs or the location of target structures such as tumor lesions. This imaging has been naturally integrated into surgical procedures, particularly in oncology (preoperatively and then intraoperatively). It is called radio-guided surgery. It makes possible to locate the radioactive target which will be removed during surgery.Technological advances in radiopharmaceutical instrumentation are driving new strategies that can target small structures. Gamma-ray imaging remains the most widespread and the most suitable. We are witnessing the development of miniaturized portable gamma imaging devices that allow visual control during surgery. These devices are promising but need to be evaluated.A short state-of-the-art of the various procedures in radioguided surgery and imagers used clinically is carried out in this thesis.For many years, the Imaging and Modeling in Neurobiology and Oncology Laboratory (UMR 8165) has been developing new miniaturized detection approaches for different types of radiation. Among them is the second-generation prototype called TReCam.This mini gamma camera has a field of view of 4.9 x 4.9 cm2 and integrates imaging technologies directly from particle physics. It consists of a collimator with parallel holes, a continuous scintillator LaBr3 (Ce) read by a multi-anode photomultiplier (PSPMT) and its electronics. The acquisition system gives the surgeon a real-time display of the radioactive image.This thesis work also consisted in evaluating the place of portable imagers in radioguided surgery, in particular mammary surgery, through the evaluation of the SNOLL procedure (identification of the tumor (T) and the sentinel lymph nodes (GS) by γ-labeling) with TreCam. It is based on three parts.The first part aimed at optimizing the performance of TReCam to improve the localization of lowradioactive structures with exposure times of around 10 seconds. To do this, different performance optimization strategies have been implemented in the collimator, electronics and processing algorithms (including neural networks) to improve the homogeneity of the detection. These performances were compared to those of a prototype developed at IMNC and integrating a new generation of photodetectors: the SiPM.The second part aimed to objectify the clinical performance of TReCam in the SNOLL procedure and to situate the limits of its exploitation. Using simulations conducted on the GATE platform and modeling the operating scene closer to clinical reality, we have shown that TreCam can detect GS up to 4.5 cm deep and located 4 cm from the T. Impact of the exposure time is not important. On the other hand, choosing the right energy window is essential.Finally, the third part concretizes the interdisciplinary ambition of this thesis. It is devoted to clinical evaluation of TReCam through the study of its contribution to the SNOLL breast procedure. This prospective interventional study included 47 patients (22 SNOLL procedures using TReCam at different times of the procedure and 25 standard SNOLL procedures). The results showed a qualitative interest in the use of TReCam by bringing a visual comfort during the procedure and must be used in addition to the monopixel probes.This work has shown the interest of such imagers in radioguided surgery but also set their current limits. Development efforts must be pursued at the level of both detectors and radiopharmaceuticals used for tracking.

Inledning: Muskelstyrka i höftregionen är en viktig fysisk färdighet inom fotboll dels ur ett prestationsperspektiv, dels för skadeprevention. Trots detta saknas normativa isometriska styrkevärden för höftadduktorer och - abduktorer hos damfotbollsspelare. Syfte: Syftet med denna tvärsnittsstudie var att undersöka den isometriska höftstyrkan i adduktion, unilateralt och bilateralt, samt höftabduktion unilateralt med en handhållen dynamometer hos skadefria damfotbollsspelare. Metod: 29 friska damfotbollsspelare på elitnivå inkluderades i studien. Den isometriska höftstyrkan mättes vid ett tillfälle på försäsongen med en handhållen dynamometer. Höftadduktion och -abduktion mättes unilateralt i en sidliggande position och den bilaterala höftadduktorstyrkan mättes i ett squeeze-test i en ryggliggande position. Ett tillägg av en extern fixation av dynamometern applicerades vid testtillfället. Resultat: Styrkevärden (medelvärde, SD ±) var: höftabduktion dominant ben 1,94 ± 0,3 Nm/kg, icke-dominant ben 1,81± 0,3 Nm/kg, höftadduktion dominant ben 1,61 ± 0,3 Nm/kg, icke-dominant ben 1,51 ± 0,3 Nm/kg, squeeze-test 4,11 ± 0,5 N. Styrkekvot adduktion/abduktion var 0,83 dominant ben och 0,84 icke-dominant ben. Det dominanta benet var signifikant starkare (p<0,05) i både höftadduktion och -abduktion, 7 % respektive 8 %. Konklusion: För damfotbollsspelare var det dominanta benet signifikant starkare i både höftadduktion och -abduktion. Höftabduktorerna var signifikant starkare än adduktorerna i både det dominanta och icke-dominanta benet med en styrkekvot adduktorerna/abduktorerna på 0,83 respektive 0,84. / Introduction: Hip strength is an important physical factor in soccer for both performance and for injury prevention. Despite this normative isometric strength values are lacking for hip adduction and abduction in healthy women’s soccer players. Aim: The aim of this cross-sectional study was to examine the isometric hip strength in adduction, unilateral and bilateral, and hip abduction unilateral with a handheld dynamometer in healthy women's soccer players. Methods: 29 healthy female elite soccer players were included in the study. The isometric hip strength was measured one time in the pre-season with a hand-held dynamometer. Hip adduction and abduction were measured unilaterally in a side lying position and the bilateral hip adductor strength was measured in a squeeze test in a supine position. An addition of an external fixation of the dynamometer was applied during testing. Results: Strength values (mean, SD ±) were: hip abduction dominant leg 1,94 ± 0,3 Nm/kg, non-dominant leg 1,81± 0,3 Nm/kg, hip adduction dominant leg 1,61 ± 0,3 Nm/kg, non-dominant leg 1,51 ± 0,3 Nm/kg, squeeze-test 4.11 ± 0.5 N. The strength ratio of adduction/abduction were 0,83 dominant leg and 0,84 non-dominant leg. The dominant leg was significantly stronger (p<0,05) in both hip abduction and adduction, 7 % and 8 %, respectively. Conclusion: For women’s soccer players the dominant leg was significantly stronger in both hip abduction and adduction. The hip abductors were significantly stronger than the adductors in both the dominant and non-dominant leg with a strength ratio adductor/abductor 0,83 and 0,84 respectively.

The aim of this study is to evaluate the effect of dynamic stabilizing strategy on handgrip and pinchgrip strength. Exercise utilized in this study was based on rehabilitative approach called Dynamic Neuromuscular Stabilization (DNS) - a developmental kinesiology approach. The exercise program consisted of four primal developmental positions (3½ month supine position, oblique sitting position with support on forearm, position on all fours, and the "bear" position). A study file consisted of ten females who were instructed in basic scheme of DNS exercise. They were instructed to exercise at home five times weekly for a 6- weeks period. One exercise lesson took about thirty minutes. Both handgrip and pinchgrip strength was measured using the digital dynamometer CITEC CT 3001 recording maximum voluntary isometric contraction (MVIC). Three-pinch grip strength and fist grip strength was measured for both upper extremities. Fist grip strength was measured in three positions of forearm (pronation, supination and neutral position). Overall eight variables (for each extremity, grip form and position of the forearm) measured before and after exercise program were compared using the paired t-test. Significant increase in muscle strength (p<0,05) was identified for all eight variables after a 6 weeks exercise...

<p>Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.</p><p> </p><p>De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: <em>"Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?"</em>.<em> </em>För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.</p><p> </p><p>Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.</p><p> </p><p>En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.</p><p> </p><p>Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.</p><p> </p>

Eight small-scale breath alcohol measurement devices were tested for accuracy, precision and the ability to not yield false positive and false negative readings. These pocket-sized breath testers (PMBTs), which provided numerical readout of BrAC to the 100th of a percent, were smaller than evidential and preliminary breath test instruments (EBTs and PBTs). The smallest devices were approximately the same size of a cigarette lighter. Designed to provide drinkers feedback about their individual alcohol levels, the PMBTs ranged in price from $40-100 USD. The devices were first tested under laboratory conditions with alcohol solution simulators providing the alcoholic samples. They were then tested with human drinkers, under controlled field conditions. Each device was tested at multiple alcohol levels. Two of the eight PMBTs failed to complete all levels of testing and were excluded from the study. All PMBTs demonstrated the ability to not yield false positive and false negative readings. No device met NHTSA performance criteria for accuracy (systematic error) in testing EBTs at every alcohol level tested. An interaction between PMBTs and the alcohol test levels was found. Thus, accuracy was found to be dependent upon the alcohol level at which the devices were tested. No device met NHTSA performance criteria for precision in testing EBTs at every alcohol level tested. Precision varied depending on the testing condition. There was less precision under controlled field conditions than under laboratory conditions. Five of the six PMBTs that completed the testing overestimated BrAC; only one device read below actual BrAC. Ramifications of the findings are discussed, regarding the overestimation and underestimation of BrAC and the possibility of manufacturers intentionally calibrating the devices to overestimate BrAC. Potential PMBT users are discussed and areas for future research are addressed.

Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.   De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: "Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?". För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.   Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.   En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.   Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.

Denna rapport behandlar arbetet med att ta fram en ny produkt med ändamålet att underlätta för jägare som jagar med hund. I ungefär tio år har så kallade GPS-pejlar använts av jägare. Hunden utrustas med ett sändarhalsband och hundföraren tar med sig en handenhet på vilken denne kan se vart hunden befinner sig. Genom en undersökning riktad mot hundförare som görs i projektets startskede klargörs dock ett behov av ett nytt sätt att bära handenheten vid jakt, någon typ av dockningsstation. Något som tillåter hundföraren att kunna utnyttja pejlens praktiska funktioner och fortfarande ha båda händer fria till att exempelvis hålla i sitt vapen eller klättra i branta sluttningar. En målsättning skapas för projektet, att ta fram ett produktkoncept vilket utgör en dockningsstation för en pejl av modellen Astro 320 från tillverkaren Garmin. Produkten skall vara tillförlitlig i fält, tillåta hundföraren att i alla lägen ha båda händer tillgängliga och inte begränsa varken rörlighet eller skytte. Utifrån den undersökning som görs skapas även en kravspecifikation vilken används som riktlinje i arbetet med dockningsstationen. I projektets slutskede genereras ett koncept bestående av tre delsystem, ett enhetsfäste vilket fäster i handenheten, ett armfäste vilket sitter som ett armband runt hundförarens underarm samt en länk vilken kopplar samman de två övriga delsystemen. Länken består av två separata delar vilka enkelt kan docka stabilt i varandra och lika enkelt tas isär och erbjuder hundföraren val av vart denne vill bära handenheten samt vilken vinkel handenheten har gentemot underarmen. Armfästet är utrustat med ett särskilt designat klickspänne vilket genom två lägen både erbjuder stabil fastspänning av dockningsstationen och snabb justeringsmöjlighet av handenhetens placering på underarmen. En fysisk funktionsprototyp tillverkas för att utföra tester på och utvärdera resultatet av projektet. Efter tester kan det konstateras att samtliga krav i kravspecifikationen uppfyllts, att projektets målsättning har nåtts och att konceptet anses ha god potential för vidareutveckling till en färdig välfungerande produkt. / This report reviews the process of designing a new product with the purpose of aiding hunters using dogs. Since approximately 10 years GPS tacking devices have been used by hunters using dogs. The dog is equipped with a transmitting collar and the hunter brings a hand held receiver unit. The hunter can keep track of the dog’s current position through the handheld units display. But through a survey targeted at hunters, which is done in the first phase of the project, a desire for a new method of carrying the unit, some sort of docking system, is made clear. A device which would allow the user to utilize the handheld unites practical features while retaining full capability to use both hands to hold their weapon or climb steep slopes. An objective for the project is formed, to design a product concept for a docking station made to fit the product Garmin Astro 320. The docking station should be reliable during hunting, allow the user to always retain the possibility of using both hands and it shouldn’t decrease neither movement nor the ability to shoot. Based on the survey a list of requirements is made which acts as guidelines during the design process. In the later phases of the project a product concept is designed consisting of three subsystems, a unit attachment which attaches to the handheld unit, an arm attachment which mounts the users forearm and a link connecting the other subsystems. The link consists of two separate parts that easily dock with each other and as easily are separated allowing the user to choose where to carry the unit and at what angle it sits on the forearm. The arm attachment is equipped with a specially designed clip buckle with two modes, offering both a stabile attachment to the arm and the possibility to quickly adjust the attachments positioning around the forearm. A physical prototype is made for testing in order to evaluate the projects results. After completed tests the results establish that all the requirements have been met, the project obtained its objective and the product concept has a lot of potential to further develop into a functioning product.

No / In this article we share our experiences of a large-scale five-year innovative programme to introduce mobile learning into health and social care (HSC) practice placement learning and assessment that bridges the divide between the university classroom and the practice setting in which these students learn. The outputs are from the Assessment Learning in Practice Settings (ALPS) Centre for Excellence in Teaching Learning (CETL), which is working towards a framework of interprofessional assessment of Common Competences in the HSC professions. The mobile assessment process and tools that have been developed and implemented and the outcomes of the first-stage evaluation of the mobile assessment tools are discussed from the student perspective.

No description available.

Particulate matter is increasingly linked to health effects not only for what was previously thought to be just a respiratory problem, but also for the cardiovascular system. Literature not only supports that high particulate matter over long periods of time is correlated to morbidity and mortality due to both cardiovascular and respiratory means, but that high levels of particulate matter, even in short bursts of high concentrations, may be the triggering mechanism for the onset of such problems. Due to automobiles being a prime source of particulate matter, roadway concentrations are often higher than those measured at off-road measurement sites run by various parts of the United States Government. Furthermore, the government run sites are averaged over timescales at a minimum of an hour and at a maximum of a running three-day twenty-four hour length. These are both so long that mesoscale information about the particulate matter, such as short duration high intensity bursts, would be completely removed from the dataset. This study utilizes a real-time portable instrumentation package, which can effectively measure particulate matter concentrations on the roadways of metro Atlanta. Measurements are taken both inside the cabin of a vehicle, which does have an in-cabin filtration system, and on a bicycle ridden along the streets without any form of filtration. These instruments, specifically calibrated handheld particle counters, did indeed find some spikes of particulates above the government s one-hour averages inside the cabin of a vehicle. Arguably more importantly, while riding a bicycle these handheld particle counters also found spikes of particulates approaching six times the amount monitored by the government sites, and several roadway averages that were higher than the off-road averages for the same time.