Syftet med denna studie var att förstå offentliganställdas uppfattningar om att vara anställd i en politiskt styrd organisation. För att få denna förståelse för de anställdas uppfattning ställde vi oss frågorna, hur politiska beslut påverkar de anställdas arbetssituation samt hur de anställda agerar utifrån politiska beslut. Vi besvarade frågorna med en kvalitativ undersökningsmetod och analyserade resultaten med sociologiska begrepp. Huvuddragen i resultatet är att de anställda uttryckte att de accepterar och anpassar sig till att arbeta utifrån politiska beslut och att de har funnit ett handlingsutrymme inom ramarna. De såg sig själva agera budbärare för besluten och vi fick intrycket av att deras arbete är emotionellt och att de hanterar detta genom ett professionellt förhållningssätt.

Den här studien handlar om hur invandrare upplever att deras handlingsutrymme och delaktighet påverkas av att inte behärska svenska språket motsvarande slutnivån inom sfi (svenska för invandrare). Det är en kvalitativ studie baserad på intervjuer med sju män och kvinnor som alla invandrat till Sverige i vuxen ålder från olika delar av världen. Syftet med undersökningen är att studera svenska språkets betydelse för invandrare i Sverige som inte klarar att uppnå sfi:s slutnivå. För att ha möjlighet att sätta de resultat jag kommer fram till i relation till något, för att kunna göra jämförelser, har jag som referensgrupp intervjuat fyra personer som också invandrat till Sverige i vuxen ålder men som alla klarat att få godkänt slutbetyg inom sfi. Resultaten visar att det upplevda handlingsutrymmet för samtliga är situationsbetingat och relativt, dvs. det beror på vad personen jämför med hur goda svenskkunskaper han/hon upplever sig ha. I takt med att svenkkunskaperna förbättras ökar handlingsutrymmet och självständigheten. Beroendet av andra i familjen och närmiljön minskar därmed. Ambitionsnivå måste tas i beaktande vid en diskussion om handlingsutrymme och ålder spelar här en viktig roll då de yngre intervjupersonerna generellt har en högre ambitionsnivå än de äldre. Ingen av de intervjuade personerna upplever någon känsla av ensamhet, utan istället en hög grad av delaktighet inom familjen och även delaktighet på det lokala planet. En klar skiljelinje framstår mellan de bägge grupperna beträffande upplevelse av delaktighet på den samhälleliga nivån. Resultaten visar också att alla intervjupersoner har strategier för att öka handlingsutrymmet och delaktigheten och det som utmärker personerna i referensgruppen är att de har många och välutvecklade strategier som ofta handlar om hur de själva på bästa sätt aktivt ska lära sig bättre svenska. Kunskaper i svenska språket synes således ha stor betydelse för möjligheten till utökat handlingsutrymme utanför familjen och för känslan av delaktighet på den samhälleliga nivån.

Den här studien handlar hur språket påverkar en persons identitet och handlingsutrymme. Det är en kvalitativ studie baserad på fyra intervjuer. Samtliga intervjupersoner är latinamerikanska män, bosatta i Sverige. Två av dem pratar flytande svenska medan de andra två håller på att lära sig. Syftet är att beskriva dessa personers egna erfarenheter av hur deras nya språk, svenskan, har påverkat deras syn på dem själva och deras möjligheter att agera i samhället. Studien syftar även till att ge en jämförande bild mellan de intervjupersoner som kan svenska och de som ännu inte kan. Resultaten av intervjuerna har analyserats med hjälp av de teoretiska begreppen som används i syftet och även med utgångspunkt i symbolisk interaktionism. Studien visar att språket har stor betydelse för hur intervjupersonerna får den egna identiteten att harmonisera med omgivningens uppfattning av dem. Även handlingsutrymmet påverkas på det viset att man utan att kunna svenska hela tiden är beroende av andra för att få saker uträttade. Risken för isolering inom den egna språkgruppen är större eftersom man upplever större handlingsfrihet där. När intervjupersonerna jämförs framgår att de med större svenskkunskaper samtidigt har en större inblick i hur samhället fungerar.

It is a qualitative study that describes and analyzes how professionals deal with social issues of inclusiveness and ethics in the investigation of cases involving interventions for adolescents. The focus is on the strategies that staff in social services expressed in terms of obstacles and opportunities for working participatively and especially when it comes to dealing with ethical dilemmas that may arise.     The method used was qualitative research interviews. Five social workers from two different municipalities were interviewed and the material is analyzed on the basis of socio-cultural theory and organizational theory. Themes that emerged were participation, ethics, discretion and flexibility, collaboration, organization, skills and time. The main obstacles that have emerged in the study are that those who work in social services have had been difficulties to fully create participation due to various factors. The study has shown that organizational factors, limited room for maneuver, and time has a huge impact and can be seen as a threat towards quality and job involvement. The main conditions that have emerged in the study is that discretion, knowledge and experience as an opportunity to create participation.

The aim of this study was to examine the use of critical reflection in two social fields of work, using social workers that have at least five years professional experience. We have chosen to examine two fields of work in the same organization to be able to see possible similarities and dissimilarities that occur in the same organization. In our studies at B –level we examined the use of critical reflection, using social workers that just gotten their degree and that were out working on their first job. In our study we discovered that because of the culture in the organization it’s easier to accommodate the already existing ways of working, than to “go your own way”. This conclusion led us toward to examine more professional experienced social workers to find out if it’s easier to be more flexible to the culture of the organization if you’re more experienced and dare to question the organizations way of action. Our research method is based on qualitative interviews using six experienced social workers from two different fields of social work. The result from our interviews are analysed and related to relevant theories. The final conclusion of our study is that the two examined fields of social work, knows the importance of reflecting over their way of work. Unfortunately the social workers often have too much work, and little time, to reflect over both things that gone well and things that gone not so well in their contacts with clients. We found that it’s easier to find time to be reflecting if problems occur.

Syftet med denna studie är dels att utifrån mellanchefernas beskrivningar förstå vilket handlingsutrymme mellanchefer inom äldre- och handikappomsorgen har i sitt arbete och dels att beskriva hur de uppfattar sitt handlingsutrymme. Under de sista 30 åren har den kommunala äldre- och handikappomsorgen genomgått stora förändringar. Ansvaret för verkställandet av insatserna har delegerats till mellanchefer som nu driver fristående, resultatstyrda enheter. Nya managementidéer från USA och Storbritannien började under 90-talet slå igenom i Sverige och tanken var att mellancheferna skulle föra ett självständigt ledarskap och att de skulle ha tillgång till de resurser som behövdes för att driva verksamheterna effektivt. Resultatet i denna studie pekar på att mellancheferna uppfattar att de har ett stort handlingsutrymme, åtminstone i att bestämma över sin egen tid och hur politikernas och handläggarnas beslut ska verkställas. När resultatet analyserats utifrån Lipskys teori om frontlinjebyråkraten samt Agevalls fyra grader av autonomi framkom dock att mellanchefernas handlingsutrymme i viss mån ändå är begränsas av budget, lagar och politiska riktlinjer. Resultaten i denna studie pekar vidare på att de nya managementidéerna i kombination med tydligare politiska mål bidrar till att mellancheferna i framtiden kan komma att förlora ännu mer av sitt handlingsutrymme och att mellanchefen kan vara på väg att bli en baklinjebyråkrat.

Det problem som presenteras i detta arbete handlar om de svårigheter som finns i att arbeta utefter en ramlag som Socialtjänstlagen. Äldreomsorgens biståndshandläggare har ett visst handlingsutrymme att tolka lagen och eventuella lokala riktlinjer för att med hjälp av dessa bedöma och ta beslut om huruvida en person kan få den hjälp som den ansöker om, i detta fall en insats som uppfyller sociala behov och kallas Social samvaro. Syftet är att undersöka hur behovsbedömningen går till i två kommuner med olika riktlinjer och hur de tillämpar insatsen. Lipskys och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrater har använts för att belysa den arbetssituation och de svårigheter som förekommer i biståndshandläggarnas arbete. En kvalitativ metod med informella intervjuer har tillämpats för att få en djupare inblick samt att få en helhetsförståelse av problemet. Förutom det empiriska materialet presenteras utvald litteratur om ämnet. De viktigaste resultaten är de skillnader som framkom i de båda kommunernas behovsbedömning på grund av deras olika riktlinjer. Deras respektive handlingsutrymmen är skilda så till vida att den ena kommunen har möjlighet att bevilja insatsen till ett stort antal medan den andra kommunen beviljar endast ett fåtal. Detta visar tydligt att lagens krav om jämlikhet inte uppnås och att samma ansökan kan få olika bedömning beroende på var personen är bosatt.

No description available.

<p>Syftet med denna studie är dels att utifrån mellanchefernas beskrivningar förstå vilket handlingsutrymme mellanchefer inom äldre- och handikappomsorgen har i sitt arbete och dels att beskriva hur de uppfattar sitt handlingsutrymme. Under de sista 30 åren har den kommunala äldre- och handikappomsorgen genomgått stora förändringar. Ansvaret för verkställandet av insatserna har delegerats till mellanchefer som nu driver fristående, resultatstyrda enheter. Nya managementidéer från USA och Storbritannien började under 90-talet slå igenom i Sverige och tanken var att mellancheferna skulle föra ett självständigt ledarskap och att de skulle ha tillgång till de resurser som behövdes för att driva verksamheterna effektivt. Resultatet i denna studie pekar på att mellancheferna uppfattar att de har ett stort handlingsutrymme, åtminstone i att bestämma över sin egen tid och hur politikernas och handläggarnas beslut ska verkställas. När resultatet analyserats utifrån Lipskys teori om frontlinjebyråkraten samt Agevalls fyra grader av autonomi framkom dock att mellanchefernas handlingsutrymme i viss mån ändå är begränsas av budget, lagar och politiska riktlinjer. Resultaten i denna studie pekar vidare på att de nya managementidéerna i kombination med tydligare politiska mål bidrar till att mellancheferna i framtiden kan komma att förlora ännu mer av sitt handlingsutrymme och att mellanchefen kan vara på väg att bli en baklinjebyråkrat.</p>

<p>Det problem som presenteras i detta arbete handlar om de svårigheter som finns i att arbeta utefter en ramlag som Socialtjänstlagen. Äldreomsorgens biståndshandläggare har ett visst handlingsutrymme att tolka lagen och eventuella lokala riktlinjer för att med hjälp av dessa bedöma och ta beslut om huruvida en person kan få den hjälp som den ansöker om, i detta fall en insats som uppfyller sociala behov och kallas Social samvaro. Syftet är att undersöka hur behovsbedömningen går till i två kommuner med olika riktlinjer och hur de tillämpar insatsen. Lipskys och Johanssons teorier om gräsrotsbyråkrater har använts för att belysa den arbetssituation och de svårigheter som förekommer i biståndshandläggarnas arbete. En kvalitativ metod med informella intervjuer har tillämpats för att få en djupare inblick samt att få en helhetsförståelse av problemet. Förutom det empiriska materialet presenteras utvald litteratur om ämnet. De viktigaste resultaten är de skillnader som framkom i de båda kommunernas behovsbedömning på grund av deras olika riktlinjer. Deras respektive handlingsutrymmen är skilda så till vida att den ena kommunen har möjlighet att bevilja insatsen till ett stort antal medan den andra kommunen beviljar endast ett fåtal. Detta visar tydligt att lagens krav om jämlikhet inte uppnås och att samma ansökan kan få olika bedömning beroende på var personen är bosatt.</p>