No description available.

Människor idag blir äldre och fler kommer i framtiden att vara i behov av palliativ vård samtidigt som vården i hemmet expanderar. Närstående till patienter i den palliativa hemsjukvården kan uppleva känslor av otillräcklighet, maktlöshet och hjälplöshet. De känner ett stort ansvar för den sjuke samtidigt som de inte alltid känner sig sedda av vårdpersonalen. Syftet med studien var att belysa de närståendes erfarenheter av vårdpersonalens omvårdnad vid palliativ hemsjukvård. Metoden som användes var en litteraturstudie baserad på tolv vetenskapliga artiklar som sammanställdes och bildade resultatet. I resultatet framkom tre kategorier som alla speglade de närståendes erfarenheter av delaktighetens centrala roll i omvårdaden: Erfarenhet av information, erfarenhet av tillgänglighet samt erfarenhet av omvårdnadsrelationen. Adekvat information med rätt innehåll som gavs vid rätt tillfälle, tillgänglighet till vårdpersonal dygnet runt och en god omvårdnadsrelation till vårdpersonalen var av stor betydelse för de närståendes välbefinnande. Närstående upplevde ibland brister i omvårdnaden vilket implicerar behovet av fortsatt forskning kring deras situation. / Today, people are living longer and in the future there will be a greater need for palliative care while at the same time home care is also expanding. Next of kin to patients in palliative home healthcare can experience feelings of inadequacy, powerlessness and helplessness. They feel a great responsibility for the patient yet at the same time don’t always feel as though they are seen by the health professionals. The objective of the study was to describe the next of kin’s experiences of the health professionals’ care during palliative home healthcare. The method used was a literature study based on twelve scientific articles that consolidated and formed the result. Three categories emerged in the result that reflected the next of kin’s experiences of the central role of participation in nursing: Experience of information, experience of accessibility and experience of the nursing relationship. Adequate information with correct content given at the right time, around-the-clock access to healthcare professionals and a good nursing relationship were of great importance for the next of kin’s wellbeing. The next of kin sometimes experienced flaws within nursing care that implies the need for continued research regarding their situation.

Introduktion: Distriktssköterskor och sjuksköterskor i hemsjukvården hade ett brett arbetsområde och en del av arbetet bestod av att delegera arbetsuppgifter till omvårdnadspersonal Syfte: Att undersöka hur distriktssköterskor erfor delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter till omvårdnadspersonal i kommunal hemsjukvård. Metod: Distriktssköterskor som var patientansvariga inom ett hemtjänstområde i kommunal hemsjukvård från tre olika kommuner intervjuades. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna erfor att de delegerade för att verksamheten skulle fungera. De erfor att omdelegering gick fortare än nydelegeringar. Det varierade hur distriktssköterskorna kunde följa de riktlinjer som styr delegering och det fanns inte alltid tillräckligt med tid för uppföljning. Distriktssköterskorna kände sig kompetenta för att delegera läkemedelsadministrering men fick ibland uppdatera sig innan de delegerade ut specifika uppgifter. De erfor att de saknade utbildning i delegeringsförfarandet och att det var svårt att delegera när de var nyutbildade. Distriktssköterskorna tyckte att ny omvårdnadspersonal och vikarier kunde sakna tillräcklig kompetens och kände osäkerhet när dessa delegerades. Effekter av delegering var enligt distriktssköterskorna förbättrad patientsäkerhet, kontinuitet för patienterna och att det gav omvårdnadspersonalen en helhetssyn. Konklusion Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd för delegering av arbetsuppgifter i hälso-och sjukvård. Resultatet visade att distriktssköterskors delegeringsförfarande inte fullt ut överensstämde med dessa föreskrifter. Hemsjukvården var uppbyggd på att arbetsuppgifter delegerades trots att det var emot bestämmelserna, vilket även bekräftades i andra studier

Bakgrund: Med palliativ vård avses den vård som patienten får i livets slutskede, där syftet är att lindra lidande och främja livskvalitet. Den palliativa vården i hemmet har under senare år ökat, dels på grund av att tillgången av kvalificerad vård genom hemsjukvård har utvecklats. Sjuksköterskans roll inom den palliativa vården är att tillgodose patientens men även anhörigas behov. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård då en patient vårdas i hemmet, anhörigas behov av stöd samt hur situationen påverkar vardagen. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet är baserat på 13 vetenskapliga artiklar som identifierats via databaserna Cinahl, PubMed och Web of Science. Resultat: Resultatet visar att beslutet om den palliativa vården ska ske i hemmet fattas av patienten men är beroende av vilken relation patient och anhörig har till varandra. Att vara tillgänglig 24 timmar om dygnet runt kan vara påfrestande för anhöriga som upplever både fysiska- och psykiska besvär av situationen. Det ansågs viktigt att bibehålla vardagliga rutiner trots att döden är närvarande. Anhöriga behöver stöd från vårdpersonal, familj och vänner för att orka med situationen. Slutsats: Anhörigas behov är individuella. Vårdpersonal behöver mer kunskap om anhörigas behov inom den palliativa vården för att ge ett bättre bemötande till anhöriga när den palliativa vården bedrivs i hemmet.

Syfte: Att undersöka hemsjukvårdssjuksköterskans upplevelse av att arbeta i den kommunala hemsjukvården. Bakgrund: Många länder möter en demografisk förändring där antalet äldre människor ökar. I samband med denna utveckling ökar även behovet av hemsjukvård då allt fler människor önskar vårdas i sina hem. Hemsjukvård innebär hälso- och sjukvård som ges till patienten i dennes hem eller motsvarande och där ansvaret för de medicinska åtgärderna är samman-hängande över tiden. Tidigare forskning tyder på att sjuksköterskor och distrikssköterskor upplever både positiva och negativa erfarenheter av det dagliga arbetet i patientens hem. Design: Kvalitativ ansats med beskrivande design enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2012). Metod: Semistrukturerade intervjuer med tillägg av narrativa frågor genomfördes år 2015. Totalt åtta deltagare inkluderades i studien, var av fyra var legitimerade sjuksköterskor samt fyra var legitimerade distriktssköterskor i den kommunala hemsjukvåren i Mellansverige. Resultat: Ur analysprocessen framkom tre kategorier: Stärkande aspekter i det dagliga arbetet, Goda patientrelationer i hemmet samt Utmaningar i arbetet. Ur kategorierna skapades tolv underkategorier. I resultatet presenteras representativa citat från analysenheten som skildrar upplevelsen av att arbeta i hemsjukvården. Slutsats: Hemsjukvårdssjuksköterskor upplever en stark relation till sina patienter. Det finns en vilja att underlätta samordningen av patientens vård, varför det finns behov av att förbättra organisationen. Detta genom att tydliggöra "tröskelprincipens" kriterier samt förbättra samarbetet mellan kommunen och landstinget. Hemsjukvårdssjuksköterskor upplever således begränsande och möjliggörande aspekter i det dagliga arbetet i patientens hem. Trots att det föreligger svårigheter och utmaningar i arbetet finns en strävan efter att alltid göra det bästa för patienten i alla situationer. Förslag till framtida forskning är hur den kommunala hemsjukvården som organisation kan förbättras till syftet att öka patientsäkerheten och effektivisera arbetet för hemsjukvårdssjuksköterskor.

Bakgrund: Den 1 januari 2018 infördes en ny lag om samverkan vid utskrivning från slutenvården. Lagen reglerade samordnad vårdplanering samt kommunernas betalansvar. Forskningen visade att kommunikation mellan vårdgivare gick att förbättra för att öka förståelse för varandras arbete. Genom uppföljning av patienter kunde en trygg hemgång säkras och återinläggningsfrekvensen kunde minskas. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård erfor de förändringar i vårdplaneringsprocessen som infördes vid utskrivning av patienter från somatisk slutenvård efter lagändringen den 1 januari 2018. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes efter ett ändamålsenligt urval samt kompletterades med ett snöbollsurval. Studien innefattade åtta intervjuer med informanter från två kommuner i Kronobergs län. Det insamlade materialet analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier och tio underkategorier. Efter lagändringen gick vårdplaneringsprocessen snabbare vilket gav negativ inverkan på delaktigheten och patientsäkerheten. Kommunikation och samarbete både inter- och intraprofessionellt hade stor vikt under vårdplaneringsprocessen. Trots en god vårdplanering kunde organisatoriska faktorer orsaka problem i samband med utskrivningar från slutenvården. Resultatet påvisade vissa brister och förbättringsområden i samband med vårdplaneringsprocessen. Studien bidrog med ökad förståelse och ny kunskap om hur sjuksköterskor erfor förändringar i vårdplaneringsprocessen. Slutsats: De kortare vårdtiderna inom slutenvården ledde till att hemsjukvården fick ta ett större ansvar för patienters vård. Det framkom även att det var viktigt att bibehålla en god patientsäkerhet och möjliggöra en trygg hemgång för patienter. Det framkom flera förslag på förbättringsåtgärder inom området.

Introduktion: En god vårdrelation gynnar både patient och sjuksköterska. Patienten kan få en bättre upplevelse av vården och sjuksköterskan kan lättare individanpassa vården. En stor del av sjukvården bedrivs i hemmiljö och därför är det viktigt att belysa vårdrelationen i hemsjukvården. Syftet var att belysa vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient inom hemsjukvården. Metoden som användes till litteraturstudien var Polit och Becks (2017) nio steg. Först skapades ett syfte och därefter valdes relevanta databaser och sökord ut. Artiklarna lästes, analyserades och granskades. Slutligen sammanställdes ett resultat som bestod av 10 kvalitativa artiklar med medelhög eller hög metodologisk kvalitet som svarade mot studiens syfte. Resultat: I resultatet framkom det att patienter uppskattade personliga vårdrelationer och att sjuksköterskor försökte uppnå en kombination mellan personlig och professionell vårdrelation. Patienter uppskattade delaktighet, tillit, kontinuitet och ett gott bemötande av sjuksköterskan i vårdrelationen. Resultatet utgjordes av 2 huvudteman: uppfattningar av vårdrelationen och komponenter i vårdrelationen samt sex underteman: personlig vårdrelation och professionell vårdrelation, trygghet och tillit, personliga egenskaper hos sjuksköterskan, delaktighet i vårdrelationen, samt närvaro och tid. Slutsats: I resultatet framkom att patienter och sjuksköterskor kunde se vårdrelationen som personlig, professionell eller bådadera. Patienter ansåg att sjuksköterskans personlighet, tillit, kontinuitet, respekt och delaktighet var viktiga faktorer i vårdrelationen.

Hemsjukvården utvecklas i takt med ett ökat vårdbehov i samhället och blir en alltmer komplex verksamhet. I hemsjukvården har distriktssköterskan ett ansvar i att leda, undervisa och stödja hemtjänstpersonal så att en kvalitativ vård bedrivs i hemmet. Detta är en stor utmaning då personalen i hemtjänsten ofta har olika mycket utbildning och arbetslivserfarenhet. Dessutom är ofta omsättningen av personal stor vilket kan försvåra distriktssköterskans ledarskap. Tidigare forskning visar att distriktssköterskans ledarskap är viktigt i omvårdnadsarbetet och det ställer krav på att rätt kompetens finns för att kunna ta svåra beslut och bedömningar varje dag. Distriktssköterskan delegerar omvårdnadsinsatser till hemtjänstpersonalen, därför krävs det att distriktssköterskan kan bedöma deras förmågor och färdigheter samt är trygg i sin yrkes- och ledarroll. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelse av vad som främjar deras ledarskap av hemtjänstpersonal. Metoden är kvalitativ med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes med distriktssköterskor inom hemsjukvård och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ledarskapet främjas av att distriktssköterskan tar det ansvar som åligger professionen. En god relation med hemtjänstpersonalen var främjande i distriktssköterskans ledarroll och ska präglas av ömsesidig tillit, gott samarbete och delaktighet. Personliga egenskaper, både hos distriktssköterskan och hemtjänstpersonalen som att vara trygg i sig själv och vara ansvarstagande var främjande för ledarskapet. I diskussionen lyfts distriktssköterskans syn på sin ledarroll och vad som främjar den och varför. Studiens resultat indikerar att en god relation mellan distriktssköterskan och hemtjänstpersonalen var främjande för ledarskapet. Övergripande kan ses att distriktssköterskans dagliga arbete underlättas av att ha goda kunskaper om vad som främjar ledarskapet av hemtjänstpersonal.

Bakgrund: Smärtskattning med smärtskattningsinstrument bland patienter i livets slutskede är en rekommenderad och högprioriterad indikator av Socialstyrelsen för en god palliativ vård i livets slutskede. Statistik i palliativregistret visar att patienter i livets slutskede inte smärtskattas tillräckligt, vilket kan leda till minskat välbefinnande när det är brister i smärtlindringen. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i omvårdnaden när det gäller att utföra smärtskattningar med smärtskattningsinstrument för att främja en god vård. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter kan möjliga förklaringar till den bristfälliga användningen av smärtskattningsinstrument i livets slutskede lyftas fram. Den ökade kunskapen kan i sin tur bidra till en bättre omvårdnad för patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med smärtskattningsinstrument av patienter i livets slutskede inom hemsjukvården Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes. En kvalitativ innehållsanalys gjordes enligt beskrivning av Lundman & Hällgren Graneheim (2017). Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Tillförlitligt arbetsredskap vid smärtbedömning, En tidskrävande process, Behov av rutiner och kunskap kring smärtskattning.  Slutsats: Smärtskattning med smärtskattningsinstrument i livets slutskede upplevs vara av stor viktigt för att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad till patienten i livets slutskede i hemsjukvården. För att sjuksköterskorna ska kunna arbeta evidensbaserat med patienter i livets slutskede är det av stor vikt att de besitter kunskap och kompetens nödvändig för att kunna använda smärtskattningsinstrument. Därför behöver sjuksköterskorna kontinuerlig utbildning samt att det behövs tydliga riktlinjer i verksamheten.  Nyckelord: Smärtskattning, smärtskattningsinstrument, livets slutskede, hemsjukvård

Att vårda barn i hemsjukvården kräver specifik kunskap. Tidigare forskning om distriktssköterskans upplevelse av att vårda barn i hemsjukvården saknas, vilket gör att studien kan bidra till forskningsområdet. Forskning visar att grundutbildade sjuksköterskor i hemsjukvården upplever det både positivt och utmanande att vårda barn. Det är sällan barn vårdas i hemsjukvården, vilket kan skapa osäkerhet. Distriktssköterskan har allsidig kunskap för att stödja patient och närstående. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenheter av att vårda barn i hemsjukvården. Sju kvalitativa intervjuer gjordes med distriktssköterskor som arbetar i hemsjukvården i två olika kommuner i Västsverige. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde det positivt att barnen fick möjlighet att vårdas i hemmet. Det var en utmaning då vården behövde anpassas efter familjen och hemmet. Det väckte känslor att vårda sjuka barn och kunde skapa en osäkerhet då ingen vana att vårda barn i hemsjukvården fanns. Barn är individer med olika behov som ger olika utmaningar i olika åldrar. Det var viktigt att vara förberedd, noggrann och samarbeta med föräldrarna. Trygghet kunde skapas genom samarbete med kollegor och barnsjukhuset. Detta resultat styrks av tidigare forskning hos grundutbildade sjuksköterskor. Då omvårdnadsansvaret delas kan bättre vård ges, vilket främjar hälsa hos patient och distriktssköterska. Distriktssköterskorna kan stötta och diskutera med varandra, medan den som vårdas kan vända sig och känna trygghet till fler i personalen. Mer forskning inom ämnet behövs och distriktssköterskor behöver mer och regelbunden utbildning om att vårda barn i hemmet.