Studiens syften var att skapa förståelse för hur elever inom autismspektra har det på högstadiet samt se hur en skola organiserar sin verksamhet för elever inom autismspektra. Studien har en hermeneutisk ansats med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Forskningsmetoderna var semistrukturerade intervjuer samt deltagande observationer som analyserades och resulterade i fyra teman: Elevernas upplevelse av skolan, begreppet inkludering, begreppet socialt samspel och vision. De kategorier som utkristalliserade sig under elevernas upplevelse av skolan var: att vara annorlunda, förståelse och kunskap hos andra, klassrumsmiljö och relationer med jämnåriga och vuxna. Resultat visade att skolan har en särskild ”Aspergergrupp” som leds av en speciallärare. Eleverna trivs och känner sig trygga i skolan men önskar att lärare och elever skulle ha mer kunskap och förståelse om deras specifika funktionsnedsättningar. Eleverna ser både för och nackdelar med stor klass och liten grupp. Begreppet inkludering och socialt samspel betyder väldig olika för informanterna och eleverna tycker dessutom att det är svårt och känsligt att prata om sociala samspelet. Slutsatser är att det inte finns en enda lösning som fungerar för alla elever, varken med eller utan en viss diagnos i skolan samt att rektor och lärare borde först och främst lyssna på eleverna för att ge dem både inflytande och delaktighet i det gemensamma uppbyggandet av en flexibel verksamhet. Då skulle eleverna känna att ”en skola” arbetar med inkludering och delaktighet.

Vårt syfte med studien är att beskriva och analysera hur kandidaters kompetens bedöms vid rekrytering. Vi utgår ifrån Lindelöws (2016) modell om rekryteringsprocessen där vi fokuserar på hur kompetenskravet bestäms, hur kompetens bedöms, men även vilka svårigheter det finns med kompetensbedömning. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod, där semistrukturerade intervjuer används som datainsamlingsmetod. Totalt genomfördes åtta personliga intervjuer med respondenter från fyra olika kommuner i södra Sverige, som alla arbetar med rekrytering. Det material som samlats in under intervjuerna har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats för att få en förståelse för hur deras verksamhet arbetar med rekrytering, kompetens och kompetensbedömning. Det resultat som studien bidragit till, visar på att kompetens definieras olika men att det finns vissa likheter mellan de olika definitionerna. Att använda en grundläggande kravspecifikation där kompetenskraven framgår är viktig för att rekryteraren ska finna en lämplig kandidat som svarar på dessa krav. Bedömningen av kompetenskravet görs genom hela rekryteringsprocessen. Anställningsintervjun framställs som en viktig del tillsammans med referenstagningen som ett kompletteringsverktyg. Det finns svårigheter med kompetensbedömning där en konsekvens kan innebära en felrekrytering. Nyckelord: Rekrytering, kompetensbaserad rekryteringsprocess, kompetens, kompetensbedömning, hermeneutisk ansats.

Studien analyserar materialet En läsande klass och undersöker hur fyra grundskollärare i årskurserna F-3 använder och anpassar högläsning i undervisningen för elevers språkutveckling och läsförståelse. Syftet med vår studie är att göra en textanalys av läsförståelsemodellen En läsande klass för att se huruvida lässtrategier och anpassningar identifieras i materialet för att utveckla barns språkutveckling och läsförståelse. Studiens teoretiska perspektiv bygger på det sociokulturella perspektivet där en lär i samspel med andra. Denna studie har sin grund i en kvalitativ textanalys utifrån en hermeneutisk ansats då syftet är att tolka, förstå och analysera materialet En läsande klass kompletterat med kvalitativa intervjuer. Högläsning är en bidragande faktor i barns språkutveckling och läsförståelse när syftet är att arbeta språkutvecklande. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av lässtrategierna i En läsande klass för att utveckla elevernas språkutveckling och läsförståelse. För att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna är arbetet innan, under och efter högläsningen centralt i En läsande klass och lärarna anpassar även undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Dock visade resultatet att det lades störst vikt vid att anpassa högläsningen utifrån de elever som behöver extra stöd i läsning i både En läsande klass och av lärarna i praktiken. För de eleverna med goda kunskaper i läsförståelse utmanades de med mer avancerade texter och frågor ställda mellan raderna och bortom raderna.

Studien analyserar materialet En läsande klass och undersöker hur fyra grundskollärare i årskurserna F-3 använder och anpassar högläsning i undervisningen för elevers språkutveckling och läsförståelse. Syftet med vår studie är att göra en textanalys av läsförståelsemodellen En läsande klass för att se huruvida lässtrategier och anpassningar identifieras i materialet för att utveckla barns språkutveckling och läsförståelse. Studiens teoretiska perspektiv bygger på det sociokulturella perspektivet där en lär i samspel med andra. Denna studie har sin grund i en kvalitativ textanalys utifrån en hermeneutisk ansats då syftet är att tolka, förstå och analysera materialet En läsande klass kompletterat med kvalitativa intervjuer. Högläsning är en bidragande faktor i barns språkutveckling och läsförståelse när syftet är att arbeta språkutvecklande. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av lässtrategierna i En läsande klass för att utveckla elevernas språkutveckling och läsförståelse. För att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna är arbetet innan, under och efter högläsningen centralt i En läsande klass och lärarna anpassar även undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Dock visade resultatet att det lades störst vikt vid att anpassa högläsningen utifrån de elever som behöver extra stöd i läsning i både En läsande klass och av lärarna i praktiken. För de eleverna med goda kunskaper i läsförståelse utmanades de med mer avancerade texter och frågor ställda mellan raderna och bortom raderna.

Sammanfattning Detta examensarbete kan liknas vid ett pussel som nu är lagt, de olika delarna som tillvägagångssätt, intervjuer, barns tankar och uttryck samt skrivandets process bildar tillsammans en helhet. Som hjälp för att kunna lägga pusslet har olika vetenskapliga teorier, perspektiv och ansats agerat som ram. Pusslet började ta form i små delar som tillslut lades ihop till en slutsats, under processens gång behövde delarna belysas av författarna från flera nya håll. Den nya kunskapen som inhämtades under arbetsgången bidrog till en djupare förståelse hur ljudmiljön påverkar barnen i förskolan. Föreliggande studie är etnografisk där förskolebarn har intervjuas och samtalats med i förskolans miljö. Studien är kvalitativt utformad då den undersöker ett förstående syfte i empirin om hur barn genom barns perspektiv i förskolan påverkas med deras upplevelser och uppfattningar av ljudmiljön. Undersökningen är genomförd med semistrukturerade barnintervjuer där två barn åt gången intervjuades och samtalades med om den vardagliga ljudmiljön i förskolan med hjälp av ljudinspelningar. I resultatet och diskussionen har författarna med en fenomenologisk hermeneutisk ansats kommit fram till att ljudmiljön i förskolan är varierad och upplevs och uppfattas olika beroende på individ, plats, tid och aktivitet. Nyckelord: Barns perspektiv, buller, fenomenologisk hermeneutisk ansats, ljudmiljö, sociokulturell teori

Studien analyserar materialet En läsande klass och undersöker hur fyra grundskollärare i årskurserna F-3 använder och anpassar högläsning i undervisningen för elevers språkutveckling och läsförståelse. Syftet med vår studie är att göra en textanalys av läsförståelsemodellen En läsande klass för att se huruvida lässtrategier och anpassningar identifieras i materialet för att utveckla barns språkutveckling och läsförståelse. Studiens teoretiska perspektiv bygger på det sociokulturella perspektivet där en lär i samspel med andra. Denna studie har sin grund i en kvalitativ textanalys utifrån en hermeneutisk ansats då syftet är att tolka, förstå och analysera materialet En läsande klass kompletterat med kvalitativa intervjuer. Högläsning är en bidragande faktor i barns språkutveckling och läsförståelse när syftet är att arbeta språkutvecklande. Studiens resultat visar att lärarna använder sig av lässtrategierna i En läsande klass för att utveckla elevernas språkutveckling och läsförståelse. För att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna är arbetet innan, under och efter högläsningen centralt i En läsande klass och lärarna anpassar även undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Dock visade resultatet att det lades störst vikt vid att anpassa högläsningen utifrån de elever som behöver extra stöd i läsning i både En läsande klass och av lärarna i praktiken. För de eleverna med goda kunskaper i läsförståelse utmanades de med mer avancerade texter och frågor ställda mellan raderna och bortom raderna.

Den schweiziske musikern och pedagogen Emile Jaques-Dalcroze utvecklade under sin livstid den rörelsebaserade musikpedagogiska metod som i dag går under namnet rytmik. Syftet med denna magisteruppsats är att undersöka uppkomsten och den tidiga utvecklingen av Jaques-Dalcrozes ursprungliga rytmik och framför allt solfège – rörelsebaserad gehörsträning – som är ett av dess huvudmoment. För att finna svar på frågan om hur Jaques-Dalcrozes egen historia påverkade hans val av pedagogisk inriktning för hans gehörsundervisning och på frågan om på vilket sätt samtiden påverkade framväxten och mottagandet av solfègen, undersöks Jaques-Dalcrozes liv fram till 1906 samt kulturella, pedagogiska och andra samhälleliga strömningar under 1800-talet. Utgångspunkten är i historisk metod och med ett hermeneutiskt perspektiv och resultatet presenteras i en delvis biografisk form. Undersökningen visar att Jaques-Dalcroze tveklöst influerades av samtiden och påverkades av människor som kom i hans närhet, framför allt hans pianolärare de Senger, Prosnitz och Lussy, violinisten Ysaÿe, psykologen Claparède och Jaques-Dalcrozes kollegor Gorter, Boepple och Chassevant. Pestalozzi, Nägeli och Fröbel var pedagoger vars idéer återspeglas i Jaques-Dalcrozes metod. De olika influenserna i synergi med hans egen personliga historia och förutsättningar var det som ledde fram till utvecklingen av rytmiken. / During his lifetime the Swiss musician and pedagogue Emile Jaques-Dalcroze developed Dalcroze-Eurhythmics, a movement-based methodology in music education. The purpose of the present study is to explore the early development of Jaques-Dalcroze’s original Eurhythmics and especially solfège – movement based aural training – which is one of its main fields. This study aims to fathom Jaques-Dalcrozes life up to the year 1906, as well as the cultural, pedagogical and other societal tendencies during the 19th century to investigate how Jaques-Dalcroze’s personal history influenced his choice of pedagogical emphasis for his aural training, and how contemporary society in his time influenced the development and reception of Eurhythmics and solfège. The methodological basis of the study is historical with a hermeneutic perspective. The result is partly presented in a biographical form. The study shows that Jaques-Dalcroze was without doubt influenced by the world of his time, and was affected by people in his milieu, particularly his piano teachers de Senger, Prosnitz and Lussy, the virtuoso violinist Ysaÿe, the psychologist Claparède and the colleges of Jaques-Dalcroze Gorter, Boepple and Chassevant. Pestalozzi, Nägeli and Fröbel were pedagogues whose ideas were mirrored in the method of Jaques-Dalcroze. These different influences, in synergy with his own personal history and preconditions, led to the development of Dalcroze-Eurhythmics.