Bakgrund: Att kunna producera en stor mängd kraft för att förflytta sig inom idrotter anses vara en viktig komponent för att uppnå en hög sprintprestation på elitnivå i fotboll. Den vertikala hoppförmågan är ett vanligt förekommande test för att bedöma kraften i nedre extremiteten. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka korrelationen mellan styrkan i den nedre extremiteten, explosivitet och sprinthastighet hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod: 21 kvinnliga fotbollsspelare, 19±5.1 ålder, 165.5±5.0 cm och 58.4±12.87 kg, utförde ett test av maximal styrka i form av 1 repetition maximum (1RM) i knäböj, följt av ett vertikalhopp och ett 30 m sprint test. Resultat: Resultatet visade ingen signifikant korrelation mellan styrka och sprint (r = 0.114; p = 0.062), dock en måttlig signifikant korrelation mellan explosivitet och sprint (r=-0.446; p=0.0042). Slutsats: Explosivitet visade på en högre korrelation vid sprintprestation än maximal styrka i knäböj. Detta resultat indikerar på att ett vertikalhopp har ett större samband vid sprintprestation än vad maximal styrka i knäböj har.

<p>Validerat; 20120402 (anonymous)</p>

Denna kandidatuppsats är en textanalys av ett urval av psalmer i Den svenska psalmboken. Textanalysen är genomförd utifrån forskningsfrågan Hur formuleras lidande och hopp i Den svenska psalmboken? Den tyske teologen Jürgen Moltmanns teori om hoppets teologi och den amerikanska teologen Serene Jones beskrivning av berättelsers och vardagserfarenheters betydelse för en teologi kring lidande har fungerat som teoretiska tolkningsramar. Textanalysen har lett fram till några huvudslutsatser. För det första har det fysiska lidandet – sjukdom tex – till stor del försvunnit som tema i de psalmer som handlar om prövning och lidande och som överlevt från Den svenska psalmboken 1937 till Den svenska psalmboken 1986. För det andra beskrivs hoppet i dessa psalmer som ett hopp om räddning här och nu, snarare än ett eskatologiskt hopp om ett evigt liv. För det tredje tar psalmerna sin utgångspunkt i teologiska figurer och för kristna, kända bilder och använder i liten grad vardagen/den upplevda verkligheten som referensram

No description available.

Bakgrund: Varje år avlider cirka 90 000 människor i Sverige. 79 procent av dessa individer får brytpunktsamtal. Det innebär att patienter övergår från en kurativ vård till palliativ vård. Under palliativ vård möter sjuksköterskan frågor om existensen och döden. Majoriteten av människorna i världen är religiösa och människor tenderar att söka sig till religion/andlighet i livets slutskede. Det är viktigt att få kunskap om dessa upplevelser så att patienternas behov kan tillgodoses. Syfte: Att belysa upplevelser av palliativ vård hos patienter med religiös/andlig trosuppfattning. Metod: Uppsatsen är en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod där innehållet har analyserats med en induktiv ansats. Data samlades genom Cinahl och Pubmed. Resultatet formades med hjälp av tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre teman: Att finna sätt att väcka och stärka hoppet med hjälp av trosuppfattningen och sociala nätverk, Att finna acceptans i livets slutskede och inför döden, Att förändra sitt tankesätt utifrån sin trosuppfattning och sjukdom. Slutsats: Litteraturstudien belyser vikten av den enskilda individens upplevelse av sin trosuppfattning när patienten vårdas palliativt. Detta är särskilt viktigt när det gäller de existentiella frågorna som ställs under den palliativa vården. Studien belyser även att vårdpersonalen behöver utbilda sig i olika trosuppfattningar så att de existentiella frågorna kan besvaras.

Under den pågående globala urbaniseringen, står orter i glesbygden marginaliserade med oviss framtid. Den demografiskt och ekonomiskt tillbakagående trenden, skapar en osäkerhet om platsernas överlevnad. Denna uppsats lyfter genom ett sex veckors fältarbete i Pajala, hur invånare i avfolkningsbygden finner hopp om framtiden, samt vad detta hopp innebär. Med hjälp av tidigare teorier identifieras socialt hopp producerade av två skilda aktörer: staten och civilsamhället. Studien belyser hur dessa aktörer skapar två separata innebörder av hopp i form av progression respektive kontinuitet.

No description available.

Den här studien undersöker hur heteronormativitet finns synligt i reality-TV. För att utröna hur detta framställs undersöks ett avsnitt av Bonde söker fru och ett av Tro, hopp och kärlek. Båda programmen är dejtingprogram som sändes hösten 2016. Studien utgår från queerteorin som ifrågasätter heteronormativiteten och hur den utövar makt över de som inte lever efter den normen. Metoden för studien är kritisk diskursanalys som används för att synliggöra vilka språkliga grepp som används för att konstruera heteronormativiteten och även för att synliggöra maktstrukturer. Syftet med studien är att avslöja strukturer som konstruerar normativa respektive avvikande kärleksrelationer. Studien identifierar fem olika teman som konstrueras kring kärleksförhållandet: Ett komplett liv, Den stora kärleken, Livet utan kärleksförhållande, Jag är redo och Det mätbara målet. De heteronormativa föreställningarna syns genom att kärleksförhållandet konstrueras som en problemlösare, kärleksförhållandet ses som den högst prioriterade relationen i de medverkandes liv, singelskapet medför ett utanförskap och en känsla av misslyckande samt att målet med kärleksrelationen är en långvarig relation med en önskan om reproduktion. Studien antyder också på att det även finns krav på när kärleksförhållandet bör inträffa i livet. / This study examines how heteronormativity is constructed in reality-TV. The study anylizes one episode of Bonde söker fru (the Swedish version of Farmer wants a wife) and one episode of the Swedish tv-show Tro, hopp och kärlek (Faith, hope and love). Both of them are dating programmes and were broadcasted during the fall of 2016. The study uses the queer theoretical framework which is questioning the heteronormativity and how it exercises power over the ones not living within the norm. The critical discourse analysis is implemented as both a method and theoretical framework. As a method the critical discourse analysis is used to show how the language constructs heteronormativity and helps the study to expose power structures. The purpose of the study is to expose structures that construct normative and abnormative love relationships. The study identifies five different themes that contributes to the perception of the love relationship: A complete life, The great love, Life without love relationship, I am ready and The measurable goal. The heteronormative ideas shows through the construction of the love relationship as a problem solver, the love relationship is the most prioritised relationship in participant’s lives, being single involves alienation and a feeling of failure as well as the goal of the love relationship is a longlasting relationship  with the desire of reproduction. The study also indicates that there is requirements on when in life the love relationship should occur.

Majoriteten av idrottsskador inklusive skada på främre korsbandet (Anterior Cruciate Ligament, ACL) uppstår i slutet av träning/tävling när personen tenderar att vara trött. Nuvarande funktionstest inför återgång till idrott efter skada utvärderar ofta individens hoppförmåga i ett icke-uttröttat tillstånd. Syfte: Syftet med följande studie var att se huruvida prestationen i två olika enbenshopp kunde skilja sig mellan före och efter 25 minuters löpning, varav 15 minuter på hög-intensiv nivå och om hopprestationen skiljer sig mellan oskadade och ACL-opererade kvinnor. Metod: Totalt deltog 8 friska kvinnor, utan pågående besvär från nedre extremitet samt 6 färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå. Deltagarna genomförde tester vid två olika tillfällen. Ett Pre-test-tillfälle då inträning av distans- och cross-overhopp samt ett max-pulstest (HRmax) på löpband utfördes. Ett Test-tillfälle där respektive hopp utfördes före och efter cirka 25 minuters löpning varav 15 minuter var på hög-intensiv nivå (&gt;RPE 15 eller &gt;85 % av HRmax). Total distans mättes, registrerades och analyserades för två godkända hopp per ben, tillstånd och hopptyp. Antal hopp-försök per ben och hopp registrerades. Ett symmetri index (LSI) beräknades för att bedöma om det förelåg en normal eller onormal sidoskillnad. Resultat: Cross-overhoppet var signifikant kortare efter löpning jämfört med före. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Ingen skillnad fanns mellan grupperna i hopplängd eller LSI-värden, före eller efter löpning. Ingen onormal sidoskillnad syntes före eller efter löpning i något utav hoppen. ACL-skadade behövde signifikant fler hoppförsök på det opererade benet i uttröttat tillstånd jämfört med det icke-opererade och jämfört med oskadade för att uppnå två godkända hopp. Slutsats: Cross-overhoppet försämrades av löpningen och kan därför sägas vara känsligt nog att kunna skilja uttröttat från icke-uttröttat tillstånd hos båda grupperna. Samma resultat syntes inte för distanshoppet. Det uttröttningsprotokoll och de hopptester som utfördes kunde inte frambringa några större förändringar eller olika sidoskillnader mellan färdigrehabiliterade ACL-opererade kvinnor som återgått till sin tidigare aktivitetsnivå och oskadade, generellt fysisk aktiva kvinnor. Viss osäkerhet kan ha funnits kvar hos det tidigare skadade benet eftersom fler hoppförsök krävdes i uttröttat tillstånd på det opererade benet jämfört med det icke-opererade benet eller jämfört med oskadade deltagare för båda hopptyperna. / Most sport injuries including anterior cruciate ligament-injury (ACL) occur at the end of sport events when the person tends to be fatigued. Despite this, the tests commonly used today to assess whether the individual should return to sports are performed in a non-fatigued state. Aim: The aim of this study was to compare effects of 25 minutes treadmill running, including 15 minutes at a level of high-intenisty on the performance of two different single-leg hop tests between un-injured women and women who underwent an ACL-reconstruction. Method: Eight un-injured women without any ongoing symptoms from either leg, and 6 women who had undergone an ACL-reconstruction, finished the rehabilitation program and returned to their pre-injury level of activity performed tests at two different occasions. The first occasion included technique training for each single-leg hop and a maximal heart rate test (HRmax) on a treadmill. On the second occasion subjects performed the single-leg hop for distance and the cross-over hop before and directly after 25 minutes running, including 15 minutes on a high-intensity level (&gt;RPE 15 and/or &gt;85 % HRmax). Total jump-distance was measured, registered and analysed for 2 approved trials per leg, condition and hop. A leg symmetry index (LSI) was calculated to assess side-to-side-differences. Results: The cross-over hop was significantly shorter after running in both groups, whereas no such effect was seen for the single-leg hop for distance. No difference was shown between groups in performed distance, side-to-side difference or LSI-values, before or after running any of the single-leg hops. Subjects in the ACL-group needed significantly more hop-trials on the operated leg compared to the non-operated leg and compared to un-injured subjects to achieve two qualified hops. Conclusions: Subjects jumped shorter in the cross-over hop after running. This hop can therefore be regarded as sensitive enough to tell fatigued state from a non-fatigued state in both groups. The fatigue protocol did not induce any side-to-side differences in subjects who had undergone ACL-reconstruction, finished their rehabilitation and returned to their pre-injury activity level. Some insecurity may still have been present in the previously injured leg since ACL-operated subjects needed more hop-trials for the operated leg compared to the non-operated leg or compared to un-injured subjects when fatigue.

Background: Suicidal individuals are vulnerable patients in need of a caring relationship. A caring relationship should be based on a real presence were the patient's needs are in focus. Yet research has shown that suicidal patients experience caring that exacerbate their suicidial problems and hopelessness. Aim: To describe the experiences of hope and hopelessness in suicidal patients and their encounter with health care. Methods: In a literature review, in accordance with Friberg (2012) eight scientific papers have used, analyzed and scrutinized to answer the purpose of a new whole. Results: Two main themes emerged in the results with related subcategories. Experiences of hopegiving acts with sub-themes: The significance of  a caring relationship, the significance of a strong social network and the significance of feelings of hopefulness. The second main theme that emerged was: Experiences of acts connected to hopelessness with subthemes: The significance of a non-confirmatory caring relationship and the significance of feelings of hopelessness. Discussions: It is found that suicidal patients experience care that lead to feelings of despair. Nursing theorist Rosemarie Rizzo Parse Human Becoming theory has been used as a basis for discussion in this literature review where a deepening of the results derived from the concept of a real presence. A real presence is all about the nurse's ability to share the lived situations of individuals and families in which hope can be expressed and shared. / Bakgrund: Självmordsnära individer är utsatta patienter i behov av en vårdande relation. En vårdande relation ska baseras på en verklig närvaro där patientens behov står i fokus. Forskning har dock visat att självmordsnära patienter upplever vårdande som förvärrar deras självmordsproblematik och hopplöshetskänslor. Syfte: Att beskriva upplevelser av hopp och hopplöshet hos självmordsnära patienter och deras möte med vården. Metod: I en litteraturöversikt i enlighet med Friberg (2012) har åtta vetenskapliga artiklar använts, analyserats och granskats för att besvara syftet i en ny helhet. Resultat: Två huvudteman framkom i resultatet med tillhörande subkategorier. Upplevelser av hoppingivande handlingar med underteman: Betydelsen av en vårdande relation, betydelsen av ett starkt socialt nätverk och betydelsen av känslor av hoppfullhet. Det andra huvudtemat som framkom är: Upplevelser av handlingar förknippade med hopplöshet med underteman: Betydelsen av en icke-bekräftande vårdrelation och betydelsen av känslor av hopplöshet. Diskussion: Det framkommer att självmordsnära patienter upplever vård som leder till både känslor av hopp och hopplöshet. Omvårdnadsteoretikern Rosemarie Rizzo Parse Human becoming teori har använts som underlag för diskussionen i denna litteraturöversikt där en fördjupning av resultatet härletts till konceptet verklig närvaro. En verklig närvaro handlar om sjuksköterskans förmåga att dela levda situationer med individer och anhöriga i vilka hopp kan uttryckas och delas.