Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med individer som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. Författarna valde en kvalitativmetod och utförde åtta semistrukturerade intervjuer med arbetsterapeuter som arbetade i södra, mellersta, och norra Sverige inom rättspsykiatrisk slutenvård. Efter intervjuerna transkriberades data som sedan analyserades utefter en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i fyra huvudkategorier och fyra underkategorier; Arbetsterapeutisk utredning och bedömning samt användning av bedömningsinstrument med patienter som har schizofreni; Faktorer och riktlinjer som påverkar utredningsarbetet och Bedömning och evidensbaserade bedömningsinstrument inom slutenvården, Styrd av säkerhet och restriktioner i en strukturerad miljö; Restriktionernas inverkan på förskrivning av hjälpmedel  och Möjligheter och utmaningar att arbeta  inom en konstlad miljö, Möjligheter att arbeta med aktivitet och färdigheter med patienter som har schizofreni och Arbetet med motivation, initiativförmågan samt aktivitetsförmåga för att öka delaktighet. Resultatet visade arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta inom en miljö anpassad efter säkerhet och restriktioner med individer som har diagnosen schizofreni. Studien visar betydelsen av arbetsterapeutisk kompetens i arbetet med patienter som har diagnosen schizofreni för att möjliggöra delaktighet samt självständighet trots miljöns inverkan. Det behövs mer forskning om hur arbetsterapeutisk kompetens och bedömningsinstrument bör anpassas utefter en strukturerad och styrd miljö för att möjliggöra en mer kvalitetssäkrad rehabiliterande vård för patienter som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. / The aim of the study was to explore occupational therapists experience of working with individuals diagnosed with schizophrenia in forensic psychiatric inpatient care. The authors chose a qualitative methodology and conducted eight semi-structured interviews with occupational therapists who worked in forensic psychiatry in south, middle and north of Sweden. The collected data was transcribed and analyzed according to a qualitative analysis method which resulted in four categories and four subcategories;  Occupational evaluation, assessments and the use of assessment instruments with patients with schizophrenia; Impacts of factors and guidelines on evaluation work and Assessments and evidence based assessment instruments in inpatient care, Security and restriction guidelines in a structured environment; Impacts of restriction on prescribing aids and Opportunities and challenges to work in a constrained environment, Opportunities to work with activity and skills with patients with schizophrenia and Work with motivation, initiative and activity to increase participation. The result showed occupational therapists' experience of working in an environment adapted to safety and restrictions with individuals diagnosed with schizophrenia. The study shows the importance of occupational therapy competence in working with patients who have been diagnosed with schizophrenia to enable participation and independence despite the impact of the environment. More research is required on how occupational therapeutic skills and assessment tools should be adapted to a structured and controlled environment to enable more quality-assured rehabilitative care for patients who have schizophrenia in forensic psychiatric care.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig faktor i vården. Sjuksköterskan bör ha en god kommunikationsförmåga med alla patienter. Sjuksköterskans roll är att arbeta utifrån personcentrerad vård. Vid personcentrerad vård är det viktigt med kommunikation då den levererar viktig information om patientens sjukdom, känslor och tankar. I Sverige arbetar sjuksköterskor inom slutenvård under olika lagar, bland annat Hälso- och sjukvårdslagen som belyser att all befolkning har rätt till god vårdkvalitet.Syftet: Syftet med studien var att genom en litteraturöversikt beskriva faktorer ur sjuksköterskans perspektiv som påverkar kommunikation mellan sjuksköterskan och patienter inom slutenvården.Metod: Litteraturöversikt, genom en systematisk sökstrategi inhämtades artiklar som var från åren 2011–2021 från databaserna Cinahl och PubMed. Efter noggrann genomläsning och kvalitetsgranskning valdes 16 artiklar. Genom kvalitativ metodik identifierades olika kategorier.Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: olika kommunikationssätt, sjuksköterskans kompetens, försvårande faktorer, Religiösa och kulturella skillnader. Under dessa huvudkategorier framkom tio underkategorier: Tolk, verbal och icke verbal kommunikation, hjälpmedel, erfarenhet, utbildning, sjukdom, arbetsmiljöpåverkan, upplevt brist på tid, språkbarriärer, och religiösa och kulturella hinder.Slutsats: Genom dessa kategorier framkom olika påverkan på kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Många sjuksköterskor saknade utbildning inom olika kommunikationssätt, vilket försvårade informationsöverföringen till patienten. När kommunikationen misslyckas påverkas patientsäkerhet och sjuksköterskans roll på ett negativt sätt. / Background: Communication is an important part in healthcare. Nurses should be able to communicate in a good manner with all their patients. A person-centered care is a crucial part of any nurse's daily work which helps gathering such as diseases, feelings and thoughts, things that should be communicated fully and clearly to the patients. This comprises a major part of the person-centered care. Nurses in Swedish hospitals follow several laws, e.g. Healthcare Law, that states that all citizens have the right to high quality healthcare.Aim: The aim of the study was, through a literature review, describe factors that from the nurse´s perspective affect the communication in hospitals between the nurse and the patient.Method: Literature review, through a systematic search strategy article from the years 2011 – 2021 were found in the databases Cinahl and PubMed. Sixteen articles were chosen after careful reading and quality assessment. Different categories were identified through qualitative methodology.Results: Four main categories were identified: Different ways of communication; competence of the nurse; aggravating factors; and religious and cultural differences. Under the main categories, ten subcategories emerged: Interpreter; verbal and non-verbal communication; communication aids; experience; education; disease; work environment impact; perceived lack of time; language barriers; religious and cultural barriers.Conclusion: Through these categories, different factors concerning the communication between the nurse and patient were identified. Many nurses lacked communication training, which made the dialogue between the nurse and the patient difficult. When communication fails, both patient safety and the role of the nurse are affected negatively.

Introduktion: Rapportering inom hälso- och sjukvården är en viktig del av vården och det vanligaste sättet att rapportera är mellan sjuksköterskor inne på expeditionen utan patienten. Bedsiderapportering innebär en rapport som sker vid patientens säng, där patienten får en chans att delta i diskussionen. Detta skall tillåta patienten att bli mer delaktig i sin vård. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Metod: Beskrivande design med en allmän litteraturstudie som metod. Artiklar söktes i databaserna PsycINFO, PubMed och CINAHL. Tre mixed method, fem kvantitativa och sju kvalitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskning för att analyseras med Wengström och Forsbergs fem-stegs-modell. Resultat: Fyra teman identifierades: Delaktighet och rätten till information, Personalens attityder och tillgänglighet under rapporten, Integritet och känslig information och Hinder för bedsiderapportering. Slutsats: Fynden från de 15 analyserade artiklarna påvisade att patienter upplever att de blev mer inkluderade i beslut och diskussion, samt mer involverade i sin vård vid bedsiderapportering. De fick mer information, upplevde att deras åsikter respekterades och de tyckte om att få lära känna personalen. Personalen bjöd in dem i samtalet och möjliggjorde ett utbyte av information, samt en plats för frågor och rättande av fel. Utmaningar för bedsiderapportering ansågs vara bevarandet av integritet, speciellt i flerbäddssal, samt personalens språkbruk för att så många som möjligt skulle förstå rapporten. / Introduction: Handover is an important part of healthcare and the most common manner of reporting is between nurses in the expedition without the patient. Bedside handover means a handover that takes place at the patient’s bedside, where the patient is given the chance of taking part in the discussion. This should allow the patient to become more involved in their care. Aim: The aim was to describe inpatients experiences of bedside handover. Method: A descriptive design with a general literature study as method. The search for articles was conducted in the databases PsycINFO, PubMed and CINAHL. Three mixed methods, five quantitative and seven qualitative articles were chosen after the quality assessment to be analysed using Wengström and Forsberg’s five-step-model. Result: Four themes were identified: Involvement and the right to information, The staff’s attitudes and availability during the handover, Integrity and sensitive information, and Obstacles for bedside handover. Conclusion: The findings from the 15 articles showed patients’ experienced that they become more included in decisions and in the discussion, and more involved in their care by bedside handovers. They received more information, experienced that their opinions were respected and they liked getting to know the staff. The staff invited them into the conversation and made sharing information possible, as well as created a space for questions and correcting errors. Challenges for the bedside handover were seen as the preservation of integrity, especially in multi-bed halls, as well as the staff’s use of language to enable more patients to understand the handover.

Bakgrund: Med stigande ålder ökar riskerna för undernäring, både på grund av fysiologiska faktorer och av sjukdom. Det är betydelsefullt att äldre individer erhåller ett fullgott näringsintag och sjuksköterskan har tillsammans med övrig hälso-och sjukvårdspersonal ett ansvar för att identifiera och bedöma patienters nutritionsstatus. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelser av att ansvara för nutritionen hos den äldre patienten på en geriatrisk vårdavdelning. Metod: Studien har genomförts genom en kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor på en geriatrisk avdelning i mellansverige. Insamlade data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Huvudfynd: Resultatet visar att patientens delaktighet, ett fungerande teamarbete och anhörigas delaktighet är faktorer som sjuksköterskan upplever som positivt i arbetet med att tillgodose nutritionen. Svårigheter är främst kopplat till organisatoriska förutsättningar såsom begränsade valmöjligheter och tidsbrist. Resultatet visar även på att riskbedömningar används som ett hjälpmedel i det dagliga arbetet men att upptäckta risker inte alltid dokumenteras och följs upp. Sjuksköterskorna upplever även en viss kunskapsbrist i ämnet. Slutsats: Kunskap om nutritionens betydelse är en förutsättning för patientsäker vård och sjuksköterskan behöver ha en god kunskapsgrund gällande nutrition. Riskbedömningar och åtgärder gällande patientens nutritionsbehandling bör vara lika viktigt som annan medicinsk behandling. Att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt kan öka förutsättningarna för en god nutritionsomvårdnad. / Introduction: With increasing age the risk for malnutrition intensify, due to physiological factors and of illness. It´s significant that elderly individuals obtain an adequate nutritional intake and the nurse together with other healthcare professional are responsible to identify and estimate patient’s nutritional status. Purpose: To enlighten nurse’s experiences of being responsible for the nutrition of the elderly patient in a geriatric care department. Methods: The study was conducted through qualitative interviews with nurses in a geriatric care department in middle Sweden. The collected data was analyzed through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2008). Results: The results show that participation among patients, good teamwork and good relations to relatives are positive factors in nurse’s work to cater for the patient’s nutrition. Difficulties are mainly connected to organizational conditions like limited options and lack of time. The results also show that risk assessments were used as a tool in daily work, but that identified risks not always was documented and followed up. Nurses also experiences some lack of knowledge in the subject. Conclusions: Knowledge of nutrition is a qualification to a patient-safe care and nurses need to have a knowledge base about nutrition. Risk assessment and actions about patient’s nutritional care must be as important as other medical treatment. A person-centered approach can increase the conditions for an adequate nutritional care.

Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn som inte betraktas som en sjukdom utan som en diagnos beroende på vilka delar i hjärnan som är drabbade. Tidsuppfattning, språk, svårt att orientera sig, oro, nedstämdhet och beteendeförändringar är exempel på symtom som kan yttra sig vid demens. Att hamna på sjukhus kan medföra att personernas symtom vid demens förvärras vilket sjuksköterskan måste kunna hantera. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med en demensdiagnos inom slutenvården.Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ design, 12 artiklar granskades med kvalitetsprotokoll och användes till resultatet. Tre huvudkategorier och åtta underkategorier skapades. Resultat: Resultatet framställs av 12 stycken artiklar. Resultatet innefattar tre huvudkategorier samt åtta subkategorier. Huvudkategorierna är; behov av kommunikation, vårdandet är en utmaning och det samskapande teamet.Slutsats: Mer kunskap och utbildning behövs bland sjuksköterskor för att minska osäkerhet och negativa attityder. Slutenvården kommer kanske aldrig bli helt optimal för personer med demens men den behöver förbättras för patienternas och sjuksköterskornas välbefinnande. / Background: Dementia is not a disease but a collective name for different diagnoses, depending on which parts of the brain that are affected. Perception of time, language, difficulties to orientate, worrying/unrest, depression and personality changes are examples symptoms that can occur in dementia. Being hospitalised can lead to the symptoms worsening for the individual and the nurse must be able to handle those situations.Purpose: The aim of this study was to describe nurses experiences of caring for people with diagnosed dementia in inpatient care. Method: A literature review was implemented with a qualitative design/approach, 12 articles were reviewed with a quality protocol, which was then used for the result. Three main categories and eight subcategories were established.The result: The result is produced from 12 articles. The result includes three main categories and eight subcategories. The main characters follows; The need of communication, the care is a challenge and the unified team. Conclusion: More knowledge and education is needed for nurses to reduce insecurities and negative attitudes. Inpatient care might never be completely adapted to the needs of people with dementia, but it needs to be improved for both the patients and the nurses well-being.

Background: Mental disorders area major public health problem in Sweden and around the world. Despite this mental disordersremains associated with stigma and marginalization. Individuals suffering from mental illness find themselves in a vulnerable situation and in addition to this they are to a larger extent subject to somatic diseases thaninthe rest of the population. More knowledge is needed around the psychiatric patients experiences of care. Aim: The aim was to describe the psychiatric patients experiencesof interaction with the nursein an inpatient setting. Method: The method used was a general literature review consisting of 10 scientific qualitative articleson which a thematic analysis was conducted. Result: Two main themes were identified: See me as a human and communication. Results show that the psychiatric patient in an inpatient setting requests more interaction and communication with the nurse. The patients often experience feelings of exclusion from their own care. The small gestures of kindness and care that are described to a large extent contribute to feelings of wellbeing. Conclusion: The psychiatric patient could be considered the most vulnerable and exposed. In caring for these patients the importance of empathy, warmth, respect and a genuine interest is essential. In the study presented the patients requested interaction with the nurse consisting of every day small talk. However the conversations primarily seemed to be comprised of the filling out of questionnaires and evaluating conversations. Proposals for further research: During the work process the authors learnt that evidence does exist on the subject matter. However questions were raised whether this knowledge is incorporated in clinical practice especially considering the amount of patients in the studies that testified on the same deficiencies within the care provided and despite the research being conducted for a relatively long period of time. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande folkhälsoproblem både i Sverige och globalt. Trots detta är psykisk sjukdom än idag förknippat med stigmatisering och utanförskap. Individer med psykisk sjukdom befinner sig redan i en sårbar situation och lider dessutom av somatiska sjukdomar i högre utsträckning jämfört med den övriga populationen. Det behövs mer kunskap kring den psykiatriska patientens upplevelse av sin vårdsituation. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters erfarenhet av interaktion med sjuksköterskan inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Metoden som använts är en allmän litteraturstudie bestående av 10 kvalitativa artiklar. På dessa artiklars resultatdel utfördes en tematisk analys. Resultat: Två huvudteman identifierades: Se mig som en människa och Kommunikation. Resultatet visar att den psykiatriska patienten inom heldygnsvård efterfrågar mer interaktion och samtal med sjuksköterskan. Patienten känner sig ofta exkluderad från sin egen vård. De små gesterna av vänlighet och omtanke beskrivs bidra starkt till välbefinnandet. Slutsats: Den psykiskt sjuka patienten tillhör den kanske mest sårbara och utsatta. I mötet med denna patientgrupp blir vikten av empati, värme, respekt och ett genuint intresse för vem det är man möter essentiellt. I föreliggande studie framkommer patientens önskan om interaktion med sjuksköterskan i form av vardagliga samtal, medan det som erbjuds dem upplevdes vara ifyllandet av formulär och formella konversationer. Förslag på fortsatt forskning: Under arbetsprocessen erfors att forskning inom området ej saknas. Dock väcktes frågor kring huruvida kunskapen verkligen införlivas i klinisk verksamhet då så många deltagare vittnade om samma brister inom omvårdnaden trots att forskningen bedrivits under en relativt lång tid.

Sammanfattning Bakgrund: Trycksår innebär ett sår som utvecklats när huden eller vävnaden exponeratsför ett långvarigt tryck eller skjuv och till följd av detta minskar syretillförseln till detskadade området. Några riskfaktorer för att utveckla trycksår är nedsatt hudkvalitet,försämrat/sänkt allmäntillstånd, immobilitet och nutritionsproblem. Inom hälso- ochsjukvården drabbas patienter årligen av vårdskador och av dessa är cirka 8%vårdrelaterade trycksår. Detta orsakar stort lidande för patienten, förlängda vårdtideroch höga kostnader för samhället.Syfte: Sjuksköterskors upplevelser av att arbeta preventivt med trycksår inomslutenvård Metod: I resultatet inkluderades 9 kvalitativa studier samt en multimetod studie somsöktes fram och sammanställdes efter sökning i databaserna PubMed och Cinahl.Studierna analyserades sedan av en tematisk analys enligt Aveyard. Resultat: Resultatet utformades av tre huvudrubriker samt tre underrubriker. 1)Organisatoriska och personliga faktorer som påverkar trycksårspreventionen medunderrubrikerna tidsbrist och konkurrerande prioriteringar, ledning samtkommunikation och kunskap. 2) Patientutbildning, delaktighet och anhöriga. 3)Teamarbete till övrig profession. Slutsats: Resultaten visade att sjuksköterskor var medvetna och villiga att arbeta medatt förebygga trycksår, men att de upplevde hinder såsom tidsbrist,kommunikationsbrister och kunskapsluckor. Stöd från ledning och engagemang frånpatienter och anhöriga framhålls som viktiga komponenter för ett välfungerande ochpatientsäkert arbete där utbildning ansågs vara en lösning till att skapa mer delaktighet.Sjuksköterskor upplevde att förutsättningarna för ett bra trycksårspreventivt arbete varbegränsade men att ett starkt ledarskap, gott samarbete och ökad kompetens skullekunna främja förebyggandet av trycksår och leda det framåt.

Sammanfattning Bakgrund: En person med demenssjukdom upplever kognitiva svårigheter, vilket kan skapa missförstånd och problematik i vårdandet. Sjuksköterskan ska tillgodose en personcentrerad vård för att förbättra, bibehålla samt återfå patientens hälsa. Detta kan vara utmanande för sjuksköterskan att genomföra när patienter har en demenssjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att vårda patienter med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Databasen PudMed användes för identifiering av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Tematisk analysmetod har använts. Huvudresultat: Litteraturstudiens resultat visade på att sjuksköterskor inom slutenvården upplevde problematik i vårdandet av patienter med demenssjukdom. På grund av faktorer som miljö, utbildning, bemötande och brister i den personcentrerade vården. Sjuksköterskor upplevde känslor som ilska, frustration och sorg på grund av hög arbetsbelastning, bristande lokaler samt rutiner. Sjuksköterskorna upplevde kunskapsluckor om demenssjukdomar, detta skapar svårigheter i omvårdnaden, bemötandet och planering av vården. Vilket skapar svårigheter för sjuksköterskan att tillgodose personcentrerad vård samt skapa meningsfulla relationer till patienten. Slutsats: Demenssjukdom är en komplicerad sjukdom. Vilket gör vårdandet till en utmaning. Sjuksköterskan är ytterst ansvarig för omvårdnaden. Omvårdnaden ska vara tillfredställande och behov ska identifieras. Utan erfarenhet av patienter med demenssjukdom blir detta en svår uppgift för sjuksköterskan. Författarna har i föreliggande litteraturstudie kommit fram till att det finns kunskapsluckor om demensvård hos sjuksköterskor. Detta medför att arbetet upplevs som utmanande. / AbstractBackground: A person with dementia experiences cognitive barriers that can create misunderstandings and problematics in healthcare encounters. This can cause difficulties for the nurse. The nurse must provide a person-centered care to improve, maintain and regain the patient's health. Aim: To describe the nurse's experience of caring for patients with dementia in inpatient care. Method: A descriptive literature rewiev. The database PubMed has been used to identify 10 articles with qualitative and quantitative approaches. Thematic analysis method has been used. Main results: The results of the literature rewiev showed that nurses in inpatient care experienced problems in the care of patients with dementia. Due to factors such as the environment, education, treatment and lack of person-centered care. Nurses experienced emotions such as anger, frustration and sadness due to high workload, non-adaptive facilities and routines. The nurses knowledgegap about dementia and dementia care is making the nursing, treatment and care planning difficult. These difficulties are in turn making the nurse unable to provide person-centered care and create meaningful relationships with the patient. Conclusion: Dementia is a complicated disease. Which makes caring a challenge. The nurse is ultimately responsible for the care. The care must be satisfying and fulfill all the identified needs. Without experience of caring for patients with dementia the nurse will face difficulties. The authors of the present literature rewiev have concluded that there is a knowledge gap throughout the dementia care among nurses. This means that the work is perceived as challenging.

Topic: Structuring of inpatient behavioral programming in child-adolescent psychiatric, residential treatment, and juvenile justice settings. Purpose: To review the underlying theory underpinning current practices and recommend remedies to the uncovered problems. Sources: A review of the literature from 1965 to 2001 from selected nursing and medical psychiatric and mental health publications. Conclusions: Intensive professional and staff education and greater precision in communication about patients' behaviors are needed in many settings. There is also a need to move away from generic treatment approaches and return to individual treatment planning based on individual assessments and the unique needs of an increasingly volatile and complex in-patient population.

Bakgrund År 2019 utbröt en pandemi vid namnet COVID-19. Den globala smittspridningen över 200 länder skapade stor inverkan på samhället och sjukvården. Sjukhusinläggningar och behov av intensivvårdsplatser ökade drastiskt. Sjuksköterskor ställdes inför ovissa arbetsförhållanden där evidens saknades. Basala hygienrutiner och användning av personlig skyddsutrustning blev en viktig del för att minska smittspridningen. Syfte Att sammanställa och belysa forskning om sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i slutenvården som drabbats av COVID-19. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Resultatet är baserat på 15 vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan år 2020–2022. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att hitta artiklar som svarar på syftet. Resultat I resultatet framkommer de känslor och upplevelser som har påverkat sjuksköterskor i sin profession och mötet med patienter under COVID-19 pandemin. Känslor som hopp, förtvivlan, sorg och rädsla att bli smittad och föra smittan vidare. Fysiska och psykiska upplevelser av skyddsutrustning. En stolthet att stå i frontlinjen och göra skillnad förvärlden. Slutsats Sjuksköterskor har som grund att arbeta evidensbaserat och bedriva god och säker vård. Pandemin har påverkat sjuksköterskor positivt och negativt både psykiskt och fysiskt. Trots ansträngt läge har stolthet och ökad kompetens vuxit fram i professionen och enkänsla av att vara förberedd vid nästkommande pandemi. / Background In 2019, a pandemic called COVID-19 broke out. The global spread of infection across 200 countries created a major impact on society and healthcare. Hospital admissions and the need for intensive care units increased drastically. The nurses was faced with uncertain working conditions where there was no evidence. Basic hygiene routines and the use of personal protective equipment became an important part of reducing the spread of infection. Aim To compile and highlight research on nurses' experiences of caring for patients in inpatient care affected by COVID-19. Method The study is conducted as a literature review. The results are based on 15 original scientific articles published between 2020-2022. Databases CINAHL and PubMed were used to find the articles who match the aim. Results The results show the feelings and experiences that have affected the nurses in her profession and the meeting with patients during the COVID-19 pandemic. Emotions such as hope, despair, sadness and fear of becoming infected and passing on the infection. Physical and mental experiences of protective equipment (PPE). A pride to be at the forefront and make a difference for the world. Conclusions The nurse's basis is to work evidence-based and conduct good and safe care. The pandemic has affected the nurses positive and negative mentally and physically. Despite the strained situation, pride and increased competence have emerged in the profession and a feeling of being prepared in the next pandemic.