Höftfrakturer är en vanlig ortopedisk orsak till sjukhusvård hos äldre. Att vara äldre och drabbas av höftfraktur är förknippat med hög risk för död. Stora fysiologiska avvikelser preoperativt samt försenad operation är kopplat till ökad risk för komplikationer och död. Äldre, sköra patienter har små marginaler och kan i samband med operation av höftfraktur behöva intensivvård. Det har uppmärksammats på ett sjukhus i Västra Götaland att denna patientgrupp vid ankomst till preoperativ avdelning ibland ej bedöms vara i operabelt skick, vilket medför ett förehavande där patienten förs till postoperativa intensivvårdsavdelningen för optimering inför operation. Syftet med studien är att undersöka hur det postoperativa förloppet hos äldre patienter med akuthöftfraktur påverkas efter införande av preoperativ optimering, stöttat av intensivvårdssjuksköterskan, på vårdavdelning. Studien har en kvantitativ ansats med en kombination av kvantitativ retroperspektiv registerstudie och en kvantitativ prospektiv interventionsstudie. Sammanställningen påvisar en minskning av den totala vårdtiden från 9 dagar till 6 dagar i median. Sammanfattningsvis betonas att intensivvårssjuksköterskan tillsammans med övriga professioner i teamet runt patienten har betydelse för att förbättra den äldre patientens möjlighet att återhämta sig efter akut höftfraktur.

Bakgrund: Att vårda potentiella donatorer är en svår uppgift för sjuksköterskan och på grund av den komplexitet och stress som situationen medför är det utmanande för sjuksköterskan på intensivvårdsavdelningen. Syfte: Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskans uppfattningar och erfarenheter av att vårda patienter med konstaterad hjärndöd och som är potentiella organdonatorer. Metod: Denna litteraturstudie baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Systematisk dataanalys användes där data analyserades genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Den systematiska dataanalysen resulterade i åtta subkategorier och tre kategorier. Dessa kategorier var: Sjuksköterskans perspektiv påverkar vårdandet, Den utmanande vården och En vård som väcker starka känslor. Resultatet visade att begreppet hjärndöd var svårt att förstå då patienten såg levande ut. Sjuksköterskans kunskap och syn på organdonation påverkade vården och det var en utmanande uppgift att balansera vården mellan den potentiella donatorn och de närstående. I vården av den potentiella donatorn och mötet med de närstående väcktes starka känslor. Slutsats: Situationen kring den potentiella donatorn och kommunikationen med de närstående är mycket utmanande för sjuksköterskan. En god arbetsmiljö och utbildning i kommunikation är av största vikt för att stärka sjuksköterskans professionella roll. / Background: To care for potential donors is a difficult task for nurses and due to the complexities and stressors the situation creates, it is a big challenge for nurses in the intensive care units. Aim: The aim was to clarify the intensive care nurse´s perceptions and experiences caring for patients with the diagnosis of brain death and that are potential organ donors. Method: This literature review was conducted by composing 14 qualitative scientific articles. A systematic data analysis was used where data was analysed through a manifest content analysis. Results: The systematic data analysis resulted in eight subcategories and three categories. The three categories described as: The nurse´s perspectives influence the care, The challenging care and A care that evokes strong emotions. The result showed that the concept of brain death was hard to understand when the patient actually looks alive. The knowledge of the nurse and the perception of organ donation influenced the care and it was a challenging duty to balance the care of the potential donor and the relatives. When caring for the potential donor and meeting with the relatives, strong emotions were created. Conclusion: The situation around the potential donor and the communication with the relatives is very challenging for the nurse. A healthy work environment and education in communication are crucial to improve the professional role of the nurse.

Bakgrund: Intensivvården är en högteknologisk miljö och är utformad för att kunna rädda liv. Trots det avlider omkring 3–4000 patienter årligen på intensivvårdsavdelningar i Sverige, vilket har föranlett till att vård i livets slutskede börjat uppmärksammas inom intensivvården. När beslut tagits om att avbryta livsuppehållande behandling blir omvårdnaden det centrala i vårdandet, och målet är att skapa bästa möjliga livskvalitet för patienten och de närstående samt ett värdigt avslut.  Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio intensivvårdssjuksköterskor. Insamlat datamaterial analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet utgörs av tre kategorier; att övergå till vård i livets slutskede, att vårda till livets slut och att främja ett patientsäkert vårdande. Dessa kategorier återger intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede, och resultatet visar tydligt att det finns en vilja att skapa ett värdigt slut för patienten och de närstående.  Slutsats: Det finns en enighet i att det är viktigt att känna sig säker och kompetent i sin yrkesroll för att kunna ge god och värdig vård i livets slutskede. Det föreligger ett behov av utbildning, tydliga rutiner och konkreta riktlinjer som skulle kunna öka patientsäkerheten och säkerställa en god vårdkvalitet. Fortsatt forskning kring vård i livets slutskede inom intensivvård skulle dessutom ytterligare kunna utveckla och förbättra vården samt stärka intensivvårdssjuksköterskans professionella roll. / Background: The intensive care unit is a high-technological environment and designed to save lives, despite this about 3–4000 patients die annually in intensive care units in Sweden, which have led to the attention of end-of-life care in intensive care. When a decision is made to withdraw life-sustaining treatment, nursing becomes central and the goal is to create a good quality of life for the patients and the relatives and a dignified end of life.  Aim: To highlight intensive care nurses’ experiences of providing end-of-life care. Method: A qualitative method with semi-structured interviews with ten intensive care nurses was used to conduct the study. Collected data were analysed using a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The result consists of three categories; the transition to end-of-life care, to care to the end-of-life and to promote patient-safe care. These categories reflects the experiences of providing end-of-life care among intensive care nurses, and the results clearly demonstrates that there was a common will to create a dignified end-of-life for the patient and the relatives. Conclusion: There is a consensus among the intensive care nurses that it is important to feel secure and competent in the professional role in order to provide good and dignified end-of-life care. Furthermore, there is a need for education, clear routines and concrete guidelines that could increase patient safety and ensure a good quality of care. In addition, further research on end-of-life care in the intensive care unit is necessary, and could improve care and strengthen the professional role of the intensive care nurse.

The goal of this study was to explore the factors impacting on the well-being of ICU employees. The objectives of the study were: <ul> <li> To theoretically conceptualise the factors impacting on employees in a hospital ICU.</li> <li> To explore the role of personal factors such as personality, behaviour risks and resilience that impact on the well-being of ICU employees.</li> <li> To explore the organisational and work related factors that impinge on ICU employees and the impact these factors have on their well-being.</li> <li> To make recommendations regarding the implementation of proactive strategies.</li></ul> The research question of the qualitative study is: What are the factors impacting on the well-being of intensive care employees at the Chris Hani Baragwanath Hospital? This is an applied, qualitative research study. The research design used was a collective case study using focus group interviewing. The research study was conducted at Chris Hani Baragwanath Hospital Intensive Care Unit. The sample was selected using non-probability, purposive sampling. The sample consisted of ten doctors, thirteen nursing personnel and seven allied professionals (four physiotherapists and three dieticians). A pilot study was conducted with two doctors, two nurses and a social worker to test the interview schedule. This group did not form part of the sample. The researcher did her best to adhere to ethical considerations. Participants were informed of the nature of the research and completed informed consent forms. Anonymity was ensured through presenting responses collectively. No individual names or responses will be identified. A semi-structured interview schedule was used to collect data during focus group interviewing. The four focus group sessions were tape recorded. After completion of the focus group interviewing, the data was transcribed verbatim and then the data was organised into themes and sub-themes. The findings were released in a mini-dissertation. The report is accurate and reflects the true facts. All sources, references and assistance are acknowledged. The themes and sub-themes identified were: <ul> <li> Theme one: Job Satisfaction and sub-themes-Fulfilment, Meaning to Work, Emotions experienced, Changes healthcare workers would like implemented.</li> <li> Theme two: Stressors and sub-themes- What the stressors are, Control over the Stressors, Self-care techniques utilised, Personal Resources and Ways of de-stressing.</li> <li> Theme three: Trauma</li> <li> Theme four: Interpersonal Relationships and sub-themes- Connectivity amongst team, Impact connectivity has on functioning and Teamwork.</li> <li> Theme five: Role Demands and sub-themes- Job Description, Role Conflict and Balance between work and personal life.</li> <li> Theme six: Job Resources and sub-themes- Adequacy of resources, Resources Lacking and Impact job resources have on functioning.</li> <li> Theme seven: Job Conditions and sub-themes- Work Overload, Job Security and Working Conditions.</li></ul> The findings of the study were as follows: <ul> <li> CHBH employees experience high job satisfaction as they are doing what they want to do. They feel that they make a difference and enjoy trauma work. They are where things happen and where they want to be.</li> <li> The stressors faced by ICU employees can be divided into emotional and physical/resource stressors. The physical stressors were found to be: long working hours, lack of resources, untrained staff, budget, procuring equipment and resources, lack of human resources, equipment and linen shortages. The emotional stressors were related to having to deal with trauma and the impact thereof, dealing with death and dying, decisions regarding the switching off of life support machines, not always knowing if you did the right thing and wondering if you did everything you could for the patient to save their life.</li> <li> Daily, employees are faced with dealing with trauma and the impact thereof. This has an impact on well-being and can lead to compassion fatigue or soul weariness.</li> <li> It is important to examine the interplay of job resources and job demands. If job demands are high and job resources lacking, well-being is impacted. Job resources may buffer the impact of job demands and thus reduce burnout, exhaustion and increase motivation.</li> <li> If job demands are high and job resources low, job demands will exceed the individuals’ capacity to cope and overtax or stretch ability to cope. ICU employees experience being overstretched and overtaxed due to high job demands and being under-resourced. Work overload results in exhaustion.</li> <li> Relationships are an important aspect of organisational support. Employees value their relationships with colleagues and this provides opportunities for discussing patients, sharing knowledge and obtaining assistance with patient care. By pooling resources the team has additional resources to resolve complex situations.</li> <li> The working conditions of ICU employees are impacted by shortages in human and equipment resources.</li></ul> Recommendations arising from the study are: <ul> <li> A lifestyle and health management program dealing with issues of nutrition, exercise, relaxation, self awareness and disease management.</li> <li> An educative stress management program which is presented at induction and orientation.</li> <li> Preventative programs that enhance knowledge and skills on coping and self-care.</li> <li> Self awareness programs designed to assist employees in understanding their own stressors and reactions, enhance their self-esteem by developing strengths, resilience and coping.</li> <li> Human capital management- developing strategies to attract retain and reduce staff shortages.</li> <li> Facilities for exercise and relaxation- the provision of a gym facility.</li> <li> Program to reduce fatigue and recovery time.</li> <li> Group sessions focussing on catharsis and ventilation of feelings.</li> <li> A comprehensive Employee Wellness Program. </ul> / Dissertation (MSW)--University of Pretoria, 2010. / Social Work and Criminology / Unrestricted

Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Bakgrund: I Sverige föds omkring 7000 prematura barn varje år. Föräldrars närvaro och delaktighet är viktig för att de ska lära känna sitt barn och ta på sig rollen som barnets primära vårdare, men även för barnets välbefinnande och trygghet.  Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att göra föräldrar delaktiga i omvårdnaden av sitt prematurfödda barn på neonatalavdelning.  Metod: Studien genomfördes på en neonatalavdelning i södra Sverige. Totalt deltog 12 barnsjuksköterskor. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: När föräldrarna träffade samma personal byggdes en relation mellan föräldrar och barnsjuksköterska vilket främjade föräldrarnas delaktighet. Det var viktigt att låta föräldrarna sköta omvårdnaden men att barnsjuksköterskan fanns vid sidan om som stöd. Genom information och förberedelse hade föräldrarna bättre förutsättningar till delaktighet. Barnets tillstånd, vårdmiljön och familjesituation menade barnsjuksköterskan kunde påverka huruvida föräldrarna ville eller kunde vara delaktiga i omvårdnaden. Genom delaktighet främjades anknytningen genom att föräldrarollen stärktes och föräldrarna lärde känna sitt barn.  Slutsats: Barnsjuksköterskan har en viktig roll där hon bör sträva att få med sig föräldrarna i omvårdnaden så att deras delaktighet ökar. Vikten av att föräldrar är delaktiga grundar sig i att stärka anknytningen vilket har stor betydelse för barnets välbefinnande. / Background: Every year 7000 children are born premature in Sweden. Parents presence and participation is important to get to know their child and to take the role as the primary caregivers, but also for the child’s well-being and safety.   Aim: The aim of the study was to describe paediatric nurses’ experiences of involving parents in the care of their preterm child in the neonatal intensive care unit (NICU). Method: The study took place at a NICU in southern Sweden. Interviews were carried out with 12 paediatric nurses. The analysis was made using qualitative content analysis with an inductive approach.    Results: When parents met the same paediatric nurse a relationship was built which promoted parent participation. It was important to have the parents take care of the nursing but the pediatric nurse was on the side as support. Through information and preparation, the parents had better conditions for participation. The paediatric nurse meant that the child's condition, care environment and family situation nurse could influence whether the parents wanted or could be involved in the care. Through participation, the bonding was promoted by strengthening the parent role and the parents getting to know their child.  Conclusion: The paediatric nurse has an important role and should strive to increase parents participation in their child’s care. The importance of parent participation is because it promotes bonding which is important for the child’s well-being.

Chaque année, plusieurs milliers de patients aux prises avec une maladie chronique terminale s’ajoutent à la liste d’attente pour une transplantation d’organe, espérant ainsi prolonger leur espérance de vie. Le plus souvent, le don d’organes survient suite au décès neurologique d’un donneur, une condition qui n’est pas sans conséquence sur la qualité des organes. Les traitements pharmacologiques visant à rétablir l’homéostasie et à protéger les organes à transplanter ont été majoritairement étudiés dans des études observationnelles, au début des années 80. Depuis, très peu d’essais randomisés ont évalué l’impact d’interventions chez des donneurs sur des issues cliniques chez des receveurs. Conséquemment, le bénéfice net des traitements pharmacologiques utilisés de routine chez les donneurs d’organes après décès neurologique demeure inconnu et la rationnelle physiopathologique supportant leur utilisation est questionnable. Cette thèse a pour visée de recenser les évidences supportant les traitements pharmacologiques employés pour la stabilité hémodynamique des donneurs d’organes après décès neurologique et de décrire le niveau d’évidence supportant leur usage. Nous visons également à identifier des cibles de recherche potentielles basées sur de nouvelles observations pathophysiologiques. Pour atteindre ces objectifs, nous avons dressé un large portrait de la prise en charge actuelle des donneurs après décès neurologique, ceci menant ensuite à l’exploration des perceptions des médecins intensivistes canadiens en regard de ces interventions. Nous avons également exploré la présentation clinique cardiaque des donneurs et nous avons identifié des barrières à la recherche clinique dans le domaine. Notre thèse a mené à 4 articles scientifiques. D’abord, nous avons démontré à l’aide d’une revue systématique des lignes directrices internationales sur la prise en charge des donneurs après décès neurologique que les recommandations actuelles sont incohérentes et que leur faible qualité méthodologique reflète la lenteur de l’émergence de la recherche dans le domaine. Ensuite, nous avons effectué un sondage national auprès de médecins des soins intensifs ayant de l’expérience dans la prise en charge des donneurs. Nous avons ainsi démontré que les perceptions de pratiques sont très variables au pays et avons attribué ces divergences d’opinions au manque de données probantes, et à la possible inexpérience relative des médecins face aux rares cas de don d’organes sur une unité de soins intensifs. Notre troisième article a démontré que la dysfonction ventriculaire droite est fréquente après un décès neurologique, bien que la littérature actuelle ne mette l’emphase que sur la dysfonction ventriculaire gauche et ses conséquences. Nous émettons l’hypothèse que la description actuelle des conséquences hémodynamique du décès neurologique est incomplète et qu’une meilleure compréhension des mécanismes sous-jacents à la dysfonction ventriculaire droite permettrait d’identifier de nouvelles cibles thérapeutiques. Finalement, en s’appuyant sur nos observations, nous questionnons l’efficacité et la pertinence d’interventions pharmacologiques administrées de routine chez les donneurs telles que l’hormonothérapie de remplacement. Nous avons donc effectué un essai randomisé pilote visant à évaluer la faisabilité d’une étude multicentrique déterminante comparant la levothyroxine au placebo chez des donneurs potentiels. Cette étude pilote a démontré qu’une étude d’envergure était nécessaire afin d’évaluer le bénéfice de l’intervention et a permis d’identifier des barrières à la recherche spécifiques au domaine. Nous proposons que des activités de transfert de connaissances sur le niveau d’évidence supportant les interventions pharmacologiques actuelles soient implantées en préparation d’un essai randomisé contrôlé multicentrique. Cette thèse a permis de mettre en lumière la validité questionnable du traitement pharmacologique pour la prise en charge de l’instabilité hémodynamique des donneurs d’organes tel qu’il est utilisé présentement. Nous avons fait ressortir que le traitement actuel est historiquement basé sur des données de faible évidence. Nous suggérons que l’avenir de la recherche interventionnelle chez les donneurs d’organes repose sur la capacité des cliniciens et des chercheurs à reconnaitre les zones d’incertitude dans les connaissances actuelle et à accepter des changements dans leur pratique. / Every year, thousands of chronically ill patients are added to the transplant list, in the hope of an organ transplant that could save their life. Most frequently, organ donation occurs following neurological death of a donor, a clinical pathological condition that can jeopardize the quality and stability of organs. The body of literature on the hemodynamic consequences of neurological death and their treatment exist since the early 80’s. Since then, very few randomized trials have been performed on the neurologically deceased donor population. As a consequence, the benefit of routine pharmacological therapies for the hemodynamic management of neurologically deceased donors on recipients’ outcomes is still uncertain, and the pathological theory underlying their use remains questionable. Consequently, this thesis aims at describing the actual body of evidence supporting the pharmacological treatment for the hemodynamic management of neurologically deceased donors and the theoretical rationale for their use. We also aimed at adding to the actual knowledge of brain death physiological hemodynamic consequences. To achieve this goal, we drew a broad portrait of the actual management of hemodynamic instability in organ donors, leading to the exploration of perceptions on these interventions. We then explored physiological consequences of neurological death at the heart level and evaluated the feasibility of conducting a multicentre trial on a pharmacological intervention in donors. Our thesis let to four research articles. First, we demonstrated through a systematic review of international guidelines for the management of neurologically deceased donors that the existing recommendations are inconsistent and that their poor methodological quality reflects the slow emergence of clinical research in the field. Then, in a national survey of intensive care physicians with experience in organ donor clinical management, we identified varying perceptions of practices in the country. We attributed this difference in opinions to the paucity of research in the field and to the possible relative inexperience of some physicians when managing deceased donors, a relatively rare condition in the intensive care unit. Our third article suggested that right ventricular dysfunction is frequent after neurological death, although existing literature focus mainly on the occurrence and consequences of left ventricular dysfunction. We postulate that the actual description of hemodynamic consequences of neurological death is incomplete and that a better understanding of the mechanisms underlying right ventricular dysfunction would permit to identify new therapeutic targets. Finally, based on our previous conclusions, we questioned the relevance and efficacy of levothyroxine routine administration in donors and designed a pilot randomized controlled trial to evaluate the feasibility of a multicenter definitive trial. This pilot trial permitted to identify important barriers to interventional research including neurologically deceased donors. We propose that knowledge translation activities on the actual level of evidence supporting routine interventions be implemented in the preparation of a future randomized trial. This thesis permits to question the validity of the actual pharmacological management of neurologically deceased donors highlighting the paucity of high-evidence literature in the field and the penetrance of historical interventions and concepts. We suggest that the future of research in the field lies on the ability to recognize areas of uncertainties and the acceptance of practice change.

Téma: Porovnání potřeby sounáležitosti ve zdravotnickém týmu na jednotkách intenzivní péče a standardních odděleních. Cílem diplomové práce je zjistit míru uspokojení potřeby sounáležitosti ve zdravotnickém týmu na jednotkách intenzivní péče a standardních odděleních. Ve své teoretické části se zabývám podrobným rozborem potřeby sounáležitosti. Charakterizuji problematiku lidských potřeb a jejich důležitost při působení v pracovním kolektivu na jednotkách intenzivní péče a standardních odděleních. Poukazuji na příčiny a projevy frustrace této potřeby. Zabývám se fluktuací zdravotnických pracovníků a pohlížím na narušení potřeby sounáležitosti, jako na jeden z důvodu proč sestry mění pracovní místa. Praktická část práce je zpracována formou kvantitativního výzkumu. Metodou dotazníkového šetření jsem získala data od 142 respondentů (všeobecných sester, sanitářů, fyzioterapeutů ve fakultních a krajských nemocnicích). V dotazníku jsem sledovala tyto oblasti: základní faktografické údaje, frustraci potřeby sounáležitosti a její projevy, důvody fluktuace, motivaci v pracovním kolektivu. Zpracováním dat jsem došla k závěru, že sestry znají význam výrazu potřeba sounáležitosti. Subjektivně více vnímají frustraci sounáležitosti zdravotničtí pracovníci ze standardních oddělení než zdravotníci z jednotek...

Bakgrund: En intensivvårdsavdelning vårdar de allra sjukaste patienterna, som på grund av sjukdomens svårighetsgrad inte kan vårdas på en vårdavdelning. Den avancerade och högteknologiska miljön är för många människor främmande och skrämmande och kan i kombination med att behöva bekanta sig med tanken på att patienten kan avlida kan upplevas påfrestande för närstående. Med närstående menas de personer som patienten uppger som sina närmaste. I Sverige tillämpas nationellt vårdprogram utvecklat av Socialstyrelsen, där närståendestöd utgör en viktig del.  I och med covid19-pandemin har ett behov uppstått att vårda i livets slut, särskilt inom intensivvård där många svårt sjuka i Covid-19 vårdas. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta sorg, ge stöd samt delge närstående information om vård i livets slut. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av vård i livets slut på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat genererade fyra kategorier: Kommunikation, Viljan att få vara delaktig, Att få rätt stöd i en svår situation samt En vårdmiljö som påverkar. Slutsats: Närståendes upplevelser av vård i livets slut handlar om den högteknologiska miljön som deras närstående vårdas i, men också om kommunikation och stöd från vårdpersonal samt sin egen delaktighet. Närstående önskar tydlig och ärlig kommunikation, erbjudas att vara delaktiga i beslut och omvårdnad, förstå den högteknologiska miljön samt erbjudas stöttning både andligt och emotionellt. / Background: An intensive care unit cares for the most ill patients, who due to the severity of the disease cannot be cared for in a regular hospital ward. The advanced and high-tech environment is foreign and sometimes frightening to many people and in combination with getting aware of the fact that the patient may die can be experienced as stressful for the next of kin. By next of kin means the persons whom the patient states as their nearest and dearest. In Sweden, a national care program developed by the National Board of Health and Welfare is applied, where support for the next of kin is an important part. Due to the Covid-19 pandemic, a need to provide care at the end-of-life has increased, especially in intensive care units where many seriously ill people in Covid-19 are cared for. The intensive care nurse must be able to respond to grief, provide support and provide next of kin with information about care at the end of life. Aim: To describe next of kin’s experiences of end-of-life care in an intensive care unit.  Method: Systematic literature review with an inductive approach. The collected data of this study has been analyzed using qualitative content analysis. Results: This study generated four categories: Communication, willingly to participate, To get support in a demanding situation and A caring environment that effects. Conclusion: Relatives' experiences of end-of-life care are about the high-tech environment in which their relatives are cared for, but also about communication, support from caring staff and family members own participation. Relatives want clear and honest communication. Family members wants to be offered to be involved in decisions and care, understand the high-tech environment and are offered support both spiritually and emotionally.

Objetivo: Determinar el impacto de la nutrición enteral temprana en la unidad de cuidados intensivos pediátricos Métodos: Se realizó un estudio analítico observacional de tipo cohorte retrospectivo en los pacientes ingresados a una unidad de cuidados intensivos pediátricos (UCIP). La información fue recopilada de las historias clínicas. Nuestra variable de exposición fue nutrición enteral (NE), la cual se subdivide en inicio temprano (menor de 72 horas) y tardío (mayor o igual a 72 horas). La variable de respuesta fue tiempo de estancia hospitalaria (TEH), entendida como el periodo desde el ingreso a la UCIP hasta el alta hospitalaria. Resultados: La NE temprana se asoció a una disminución de 10.4 días en el tiempo de estancia hospitalaria. Asimismo, los pacientes que recibieron NE temprana tuvieron 7.13 días menos de tiempo de estancia en la unidad de cuidados intensivos pediátricos a comparación de quienes recibieron NE tardía. Además, la duración de la ventilación mecánica se asoció a una disminución de 5.43 días en quienes recibieron NE temprana a comparación de los pacientes que recibieron NE tardía. Finalmente, la interrupción de la NE se asoció a un aumento de 10.7 en el TEH. Conclusiones: Los pacientes con ventilación mecánica en UCIP que recibieron NE temprana tienen riesgo disminuido de tener mayor TEH, mayor tiempo de estancia en la UCIP y mayor duración de ventilación mecánica. La interrupción de la NE aumenta el TEH. / Objective: To determine the impact of early enteral nutrition in the pediatric intensive care unit. Methods: A retrospective cohort observational analytical study was performed in the patients admitted in a pediatric intensive care unit (PICU). The information in the medical records was compiled. Our exposure variable was enteral nutrition (EN) subdivided into early (<= 72 hours) and late (> 72 hours). The response variable was the length of hospital stay (LHS) understood as the period from admission to the PICU until hospital discharge. Results: Early EN is associated with a decrease of 10.4 days in the length of hospital stay. Likewise, patients who received early NE had 7.13 less days of stay in the PICU days compared to those who received late NE. In addition, the length of mechanical ventilation decrease 5.43 days in those who received early EN compared to patients who received late EN. Finally, the interruption of the NE increased the length of hospital stay by 10.7 days. Conclusions: Patients with MV in PICU who received early EN have a decreased risk of longer hospital stay, longer length of stay in the PICU, and longer duration of mechanical ventilation. The interruption of the NE increases the LHS. / Tesis