<p>The Act Prohibiting Discrimination and Other Degrading Treatment of Children and School Students (2006:67) entered into force on 1 of April 2006. The purpose of this Act is to promote equal rights for children and school students and to combat discrimination on the five discrimination grounds of sex, ethnic origin, religion or other belief, sexual orientation or disability. This Act also has the purpose of combating other degrading treatment. According to the Act the organiser of the activity shall insure that there is an equal treatment plan that aims to promote the equal rights for children and school students irrespective of the five discrimination grounds. Discrimination is a result of the social norms which tends to exclude people who does not fit in and therefore considerers as being abnormal. Thus it is very important that the equal treatment plan considers and illustrates all of the five discriminations ground and does not exclude or ignore none of them. The purpose of this essay is therefore to investigate if there is a possible level of priority between the five discrimination grounds in the equal treatment plans. The purpose is also to investigate which ideas of normativity that penetrate the equal treatment plans. To explore the norms that are maintained by the structures of power the methods being used are two text analysis; a content analysis and a critical discourse analysis. As a complement to the critical discourse analysis the theories of heteronormativity and intersectionality are being used. The material that is being analysed is five equal treatment plans from five different schools.</p><p>My conclusions are that there is a difference between the five equal treatment plans considering the level of priority. The difference is not, on the other hand, so big in each individual school. The ideas of normativity are being explored in the ways that the equal treatment plans ignores to explore the norms that exists and instead includes the five discriminations grounds into a universal norm.</p>

The Act Prohibiting Discrimination and Other Degrading Treatment of Children and School Students (2006:67) entered into force on 1 of April 2006. The purpose of this Act is to promote equal rights for children and school students and to combat discrimination on the five discrimination grounds of sex, ethnic origin, religion or other belief, sexual orientation or disability. This Act also has the purpose of combating other degrading treatment. According to the Act the organiser of the activity shall insure that there is an equal treatment plan that aims to promote the equal rights for children and school students irrespective of the five discrimination grounds. Discrimination is a result of the social norms which tends to exclude people who does not fit in and therefore considerers as being abnormal. Thus it is very important that the equal treatment plan considers and illustrates all of the five discriminations ground and does not exclude or ignore none of them. The purpose of this essay is therefore to investigate if there is a possible level of priority between the five discrimination grounds in the equal treatment plans. The purpose is also to investigate which ideas of normativity that penetrate the equal treatment plans. To explore the norms that are maintained by the structures of power the methods being used are two text analysis; a content analysis and a critical discourse analysis. As a complement to the critical discourse analysis the theories of heteronormativity and intersectionality are being used. The material that is being analysed is five equal treatment plans from five different schools. My conclusions are that there is a difference between the five equal treatment plans considering the level of priority. The difference is not, on the other hand, so big in each individual school. The ideas of normativity are being explored in the ways that the equal treatment plans ignores to explore the norms that exists and instead includes the five discriminations grounds into a universal norm.

Abstract Detta är en teoretisk uppsats som engagerar en, av oss utförd, empirisk studie. I den teoretiska ansatsen diskuteras, beskrivs och lyfts hur språk kan ses som makt. Uppsatsen behandlar också hur språket konstruerar samhälleliga uppfattningar, hur det påverkar den sociala verkligheten samt sociala relationer. Den empiriska studien är en diskusanalys av begreppet likabehandling. Det empiriska materialet består av 19 av Göteborgs största grundskolors likabehandlingsplaner och urvalet har gjorts utifrån Göteborgs 21 stadsdelar. Syftet med denna undersökning är att levandegöra vår teoretiska ansats med ett konkret exempel. Metoder vi har använt oss av är diskursanalys. Här har vi arbetat med både kvalitativa och kvantitativa metoder, mer konkret argumentationsanalys och innehållsanalys. Vidare har perspektiven kritisk diskursanalys, diskurspsykologi samt intersektionalitet varit närvarande i såväl de teoretiskt förda resonemangen som i hur vi har tittat på, samt analyserat, vårt empiriska material. Slutsatsen är att diskursen om likabehandling, så som den ser ut idag, i allra högsta grad sätter gränser för vem som har rätt till likabehandling. Således påverkar språket även den sociala verkligheten för de individer som berörs av likabehandling och som ingår i den specifika kontexten grundskolan - en kontext som idag är inkluderande för vissa och exkluderande för andra. Istället för att främja likabehandling kan skolorna, via sina likabehandlingsplaner, till viss del sägas skapa det motsatta.

Visor är ett vanligt förekommande inslag i förskolans dagliga samlingar. Syftet med visor i förskolan är främst att skapa glädje, känna gemenskap och utveckla språket. Studiens syfte var att belysa hur urvalet av visor sker och förskollärarnas samt barnens reflektioner kring det som sjungs. Undersökningen berör ytterligare barnens förståelse för textinnehållet. Till grund för studien låg genus- samt intersektionalitetsperspektivet, för att belysa och problematisera de föreställningar kring könsroller som uttrycks i visor. Studien genomfördes på tre olika förskolor, genom kvalitativa intervjuer av förskollärare och barn, där sex förskollärare samt sex barn deltog. Barnintervjuerna skedde i par, medan förskollärarna intervjuades enskilt. I resultatet framkommer respondenternas tankar kring urval av visor. Vidare lyftes syftet med visor i förskolan samt vad barnen förstår av texterna. Av resultatet framgår att visor är ett återkommande inslag i verksamhetens samlingar. Val av visor är ofta styrt av teman, där pedagogen gör urvalet för att innehållet ska passa till ämnet. Barnen upplever spontant att det är ”fröken” som väljer visor. Endast två av de intervjuade förskollärarna hävdade att de granskat vistexter ur ett genusperspektiv. Andra pedagoger menar att de uppmärksammat framställningen av könsroller i texterna, men menar att de valt att ha kvar visorna i repertoaren med argumentet att bevara kulturarvet. Vidare diskuteras i vilken grad framställningen, av traditionella könsmönster i visor, påverkar barnen.

Juan Velasquez is recognizing the difficulties that frame the fight against discrimination, segregation and racism in Sweden. Gender mainstreaming and anti-discrimination work usually go for disparate roads, in spite that growing racism, homophobia and antifeminism require bigger unification between civil society, administrators and the scientific community. To articulate these actors Velasquez proposes transversal politics. He has studied this type of transversal work within the frame of a research project conducted in the multicultural community of Fittja, Botkyka municipality in the metropolitan region of Stockholm. To advance this work he has developed a perspective based on participatory research that has turned into a transversal research. From the interaction among municipal officials, women’s networks and researcher, Velasquez seeks to make two fundamental contributions to the discussion on transversal politics. The first one is to engage in the local community. Transversal politics has been lifted as a perspective to build feminist alliances to overcome global patriarchal structures, and case studies on micropolitics related to that discourse are still few. Both the way in which women performed diversity as well as the search for community among them is subject to a series of conditions that frame what Velasquez in the context of a multicultural suburb in the Swedish welfare state calls a suburban feminism. The second contribution is based on a study how women in a place like Fittja overcome the conditions that frame their political underrepresentation. Velasquez shows how women practice what feminist scholars named ”rooting” to analyse their subordinate condition, advancing dialogues where the use of affections and feelings are fundamental. These affections have been important to make ”shifting”, to go from the understanding of subordination to the construction of a local alliance to face the patriarchal outline that concern them. The understanding of the conditions that frame the construction of local feminist alliances is also analyzed in relation to the problems that urban governance can generate, when a transversal frame between women networks, the public administration and researcher is established in order to empower underrepresented groups among women.

No description available.

I denna uppsats sammanställs och granskas forskning som handlar om sexualitet och föräldraskap. Metoden som använts är systematisk litteraturstudie. Teoretisk ansats är intersektionalitet med fokus på maktdimensioner som klass, genus och sexualitet. Resultatet visar att den granskade forskningen ofta utgår från heteronormativa föreställningar och sociala konstruktioner som referensramar. Bedömningar som socialarbetare gör kring homosexuella par som ansöker om adoption utgår från heteronormativa och socialt konstruerade föreställningar om homosexualitet och föräldraskap. Även sociala konstruktioner om kvinnlighet och manlighet påverkar möjligheterna för homosexuella att adoptera. Möjligheterna som finns i teorin till att bli förälder, exempelvis genom insemination, internationella och nationella adoptioner samt surrogatmamma, stämmer inte överens med möjligheterna som finns i praktiken där det finns lagar och förordningar som försvårar processen.

This study aims to examine attitudes and conceptions of staff who work with mentally disabled persons, concerning normalization and gender. Six qualitative interviews with such professionals were performed and subsequently analyzed. Since the method of this study is qualitative, no claim of generalizability is made. The interview material has been categorized into themes by means of coding. The result of the study is presented according to those themes. Important theoretical concepts are normalization, gender and intersectionality. The result showed that the staff claims that there are common views about the actual and ideal characteristics of women and men in society. However, they state that those views play no part in the professional care they and their colleagues give to mentally disabled persons. Nevertheless, their accounts of concrete professional situations show that gender stereotypes do influence important decisions about caretaker´s lives. In the concrete caregiving context, normalization as accessibility to the standards of society turn out to be difficult to separate from normalization as behavior modification, due to the caretaker´s dependency on the caregiver. The staff, which is predominantly female, has considerable power to monitor the lives of both male and female caretakers. Hence, women are not always subordinated to men.

Den här studien handlar om unga vuxnas identitetsskapande. Syftet med studien är att analysera hur åtta unga vuxna i samtida Stockholm identifierar sig själva och hur de upplever sig bli identifierade av sin omgivning. Utifrån ett material, bestående av åtta intervjuer gjorda med unga vuxna, undersöker jag hur meningssammanhang som ålder, utbildning, etnicitet och plats förstås, används, gestaltas och kommuniceras i de unga vuxnas berättelser och hur dessa meningssammanhang skapar identifikation. Studien utgår från ett teoretiskt ramverk som dels utgörs av intersektionell kulturanalys. Studien visar att meningssammanhang som kläder, umgänge, språk, bloggar, graffitti, studier och boende osv. spelar en stor roll för informanternas pågående identifikation, samt visar på att identitet är ett relativt begrepp som formas vid speglingen med "den Andre".

I det svenska samhället finns det många döva och hörande barn som är integrerade i förskolor. Det handlar om hur döva kan bli delaktiga fullt ut i integration med hörande barn. Döva är beroende av sitt språk, teckenspråk för att göra sig förstådda. I denna uppsats studeras hur förskolepedagoger och föräldrar förhåller sig till döva och hörande pojkars och flickors kommunikation, samspel och inkludering i förskolans verksamhet sett ur ett intersektionellt perspektiv. Begreppet intersektionellt handlar det om att visa hur makt och ojämlikhet kan uppstå och samverka när det gäller människors synssätt om könstillhörighet, klasstillhörighet med flera genom att tänka ”vi” och ”dem” i sociala koder. Jag vill visa att de områden som jag ämnar fördjupa mig i om kommunikation, samspel, teckenspråk, svenska, döva, hörande, pojkar och flickor som ur olika aspekter kan omfatta flera samverkande perspektiv och få en ny fördjupad förståelse även ny kunskap. Med hjälp ur ett intersektionalitet perspektiv kan man i analys visa hur maktförhållande i områden ser ut. Uppsatsen är byggd på kvalitativa intervjuer av fyra pedagogers och tre föräldrars tankar kring kommunikation och samspel mellan hörande och döva flickor och pojkar. Resultat visar att attityder bidrar till att befästa traditionella könsmönster och normer, att kommunikationen med hörande och döva barn på ett optimalt sätt inte är tillräckligt i vissa situationer och att barn har stora möjligheter till inflytande i förskolans verksamhet, samtidigt som det finns vissa ramar att följa t.ex. läroplan för förskolan (Lpfö 98). Tidigare forskning visar att det är angeläget att diskutera och lösa problem om hur döva och hörande barn som är integrerade i förskolans verksamhet skall grupperas gruppsvis t.ex. att döva barn isoleras och får kommunikation, samspel och inkludering via teckenspråk på ett optimalt sätt men hur kan man få döva barn att bli inkluderad bland hörande barn med samma förutsättningar?