Abstrakt Syfte. Att belysa distriktssköterskors upplevelser av möten med patienter med misstänkt eller konstaterat alkoholberoende Bakgrund. Cirka 780 000 personer i Sverige har ett alkoholberoende och det är ofta till hälsocentralerna personer med alkoholberoende söker sig för vård först eller där problemet kan identifieras först. Distriktssköterskor ska arbeta preventivt när det gäller alkoholfrågor och det ställs större krav på och krävs mer kunskaper hos distriktssköterskorna.  Design. Kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer.  Metod. Informationsbrev har under 2015 skickats ut till hälsocentraler och efter insamling av deltagare har vi genomfört intervjuer med elva distriktssköterskor. Vi har spelat in intervjuerna och transkriberat dem till text och sedan analyserat transkriberingen med kvalitativ innehållsanalys och abstraherat meningsbärande enheter ur texterna till kategorier. Resultat. Tre kategorier och åtta underkategorier har vi identifierat: ‘Att inte vilja, få eller kunna hjälpa till’ med underkategorierna Uppgivenhet inför ett svårt uppdrag, Ytliga möten och Brist på kunskap och engagemang. ‘Ett känsloladdat och svårt ämne’ var andra kategorin med underkategorierna Vikten av balansgång och hänsynstagande, Sätt att närma sig känsligt ämne och Rädslor i möte. Sista huvudkategorin var ‘Intresse och förhoppningar om öppenhet’ med underkategorierna Förhoppningar om större öppenhet kring alkohol och Samtalet om alkohol som viktigt och positivt.  Slutsats. Det behövs mer utbildning för distriktssköterskorna och mer samarbete mellan beroendevården, psykiatrin och primärvården. Vi ser ett behov av mer forskning kring hur alkoholberoende patienter själva upplever sig bli bemötta av primärvården.

Uppsatsen har som syfte att undersöka studenter vid Uppsala universitets syn på sin hembygd, deras nuvarande bostadsort och deras inställningar till att flytta tillbaka till hembygden. Detta görs med hjälp av kvalitativa respondentundersökningar i form av semistrukturerade intervjuer med studenter vid Uppsala universitet. Totalt har sex studenter deltagit i intervjustudien. Resultatet visar att studenterna har liknande uppfattningar av sin hembygd trots att de kommer från vitt skilda platser i Sverige. Hembygden ses som liten vilket har både positiva och negativa attribut. De har även en enhetlig uppfattning av den nuvarande bostadsorten Uppsala vilken ses som en plats som passar väl in i deras nuvarande livssituation. Respondenterna har skapat nya sociala nätverk i Uppsala och säger sig trivas bra i staden. Detta påverkar deras inställningar till att flytta tillbaka till hembygden då det i nuläget anses vara en större förlust att återvända eftersom det kan medföra att det nya sociala nätverket som skapats i Uppsala skulle försvinna. Deras livssituation i dagsläget anses inte heller vara kompatibelt med livet i hembygden. I samtliga intervjuer framgår det att respondenterna för närvarande inte har några planer på att återvända till hembygden.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur lärare till elever som var mottagna i grundsärskolan årskurs 7-9 (och som läste ämnen eller ämnesområden) definierade begreppet delaktighet och hur de arbetade för att göra eleverna delaktiga i sin skolvardag, vad de ansåg utgöra förutsättningar respektive hinder för delaktighet samt hur de försökte avgöra om huruvida eleverna upplevde delaktighet. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod, där vi genomförde 20 intervjuer med lika många lärare. Analys av data gjordes med utgångspunkt i såväl det sociokulturella som det relationella perspektivet, vilka vi ansåg var närbesläktade och utgjorde en grundläggande referensram för denna studie. Resultatet visade att merparten av respondenterna menade att elevernas möjlighet att påverka det som skedde i skolvardagen till stor del kunde definiera begreppet delaktighet. De framhöll även vikten av att förutsättningarna inom undervisningen och i skolmiljön anpassades efter elevernas individuella förutsättningar. Lärarna fann tre områden som kunde innebära hinder för delaktighet varav det första var strukturella/organisatoriska hinder, det andra området var lärarna själva, deras roll, ansvar och förhållningssätt och det tredje hindret var elevernas funktionsnedsättning i sig som medförde hinder som lärarna hade i uppgift att överbrygga. Respondenterna angav lyhördhet som en central egenskap som lärare bör ha för att kunna uppfatta och tolka elevernas kommunikativa uttryck och för att kunna reagera, agera och ge adekvat respons utifrån dessa. Samtliga faktorer var tätt förbundna med tidsaspekten då både tillgång på tid och brist på tid hade stor betydelse för resultatet av lärarnas möjligheter att göra sina elever delaktiga i sin skolvardag. Studien bidrar till forskningsfältet genom att belysa undervisande lärares perspektiv på elevers delaktighet i sin skolvardag och arbetet för att främja densamma. / <p> </p><p> </p><p> </p>

Studien har haft som syfte att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 planerar och genomförundervisning i teknik. Frågeställningarna som tagits fram för att för att få svar på studiens syfteär: hur beskriver lärarna att de planerar för teknikämnet, allmänt och i relation till det centralainnehållet för årskurs 1-3?, hur beskriver lärarna att de undervisar relaterat till det centralainnehållet i teknik för årskurs 1-3? samt vilka undervisningsmetoder används, enligt lärarna?Dessa frågor har det sökts svar på genom kvalitativa intervjuer med åtta lärare i årskurs 1-3.I resultatet framkommer att teknik är ett ämne som inte fullt ut har fått fäste i årskurs 1-3, då detvisar sig att flera lärare i studien saknar förtrogenheten med ämnets kursplan och planering ochundervisning beskrivs till stor del bedrivas tillsammans med No-ämnena. Teknikämnet har haften egen kursplan i tjugo år. Trots detta saknas på många skolor lärare med utbildning i tekniksamt material. Det framgår dock också i resultatet att några av de intervjuade lärarna ärintresserade och väl insatt i ämnets kursplan, även material i form av Skellefte-tekniken och NTAanvänds av flertalet av lärarna i studien. Teknikämnet behöver stärkas ytterligare som eget ämneoch i högre utsträckning undervisas separat för att ge eleverna en god uppfattning av vad som är teknik

Denna uppsats undersöker genom kvalitativa intervjuer hur samhällskunskapslärare på gymnasienivå förstår begreppet kritiskt tänkande och hur de undervisar för att främja elevernas förmåga till kritiskt tänkande. Bakgrunden är betoningen i läroplanen och kursplanerna för samhällskunskap från 2011 på skolans uppdrag att främja elevers förmåga till kritiskt tänkande. De teoretiska ingångarna behandlar samhällskritikens plats i undervisningen, hur lärare ska undervisa för att främja kritiskt tänkande samt skolans demokratisering och socialiserande, kvalificerande och subjektifierande funktioner. Teorin visar också att kritiskt tänkande kan ses på olika sätt utifrån analytisk filosofi, naturvetenskapligt perspektiv respektive kritisk teori. Resultatet visar att de medverkande lärarna ser kritiskt tänkande som källkritisk förmåga, som förmåga att granska samhället och en förutsättning för demokratiskt deltagande. Lärarna beskriver klassrumspraktiker som syftar till att lära elever att granska texter, argumentera, se olika perspektiv, arbeta formativt och se kritiskt på samhället runt omkring dem.

Syfte: Syftet med examensarbetet är att beskriva hur anställda på en aktivitetsbaserad arbetsplats upplever sitt välbefinnande på arbetsplatsen. Metod: Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som utgår från semistrukturerade öppna frågor. Två företag rekryterades med fem informanter vardera. Ett avsiktligt urval gjordes med en spridning gällande ålder, kön och hur länge de arbetat på den aktivitetsbaserade arbetsplatsen. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och analyseras utefter en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanställdes i fem huvudkategorier: ”De anställdas inställning till arbetssättet”, ”Arbetssättet påverkar omtanken mellan kollegor”, ”Positiva upplevelser med arbetssättet”, ”Arbetssättet påverkar arbetet positivt” och ”Arbetssättet påverkar arbetet negativt”. Dessa bestod av totalt 16 underkategorier. Slutsatser: Omtanken mellan kollegor, närmare bestämt gemenskapen, upplevdes både som förbättrad och försämrad med det nya arbetssättet. Arbetssättet påverkade arbetet positivt genom att tillgodose behov och ge valmöjlighet, men det påverkade även negativt genom att distrahera, ineffektivisera och försvåra arbetet. En stor del av de anställda upplevde välbefinnande, men det aktivitetsbaserade arbetssättet passar inte alla individer och arbetsuppgifter.

Bakgrund: Afasi ger patienter nedsatt funktion att tala eller förstå talat eller skrivet ord. Det krävs att sjuksköterskor har färdigheter om kommunikativa interaktioner eftersom patienter med kommunikationssvårigheter är beroende av sjuksköterskors kompetens som kommunikationspartner. Sjuksköterskor upplever detta svårt och ytterligare utbildning i kommunikationssätt kan hjälpa att främja framgångsrika kommunikativa interaktioner med patienter. Joyce Travelbees omvårdnadsteori användes som referensram eftersom mellanmänskliga relationer, kommunikation och individanpassning är centrala delar i teorin. Syfte: Var att belysa sjuksköterskors upplevelse av kommunikativa interaktioner med patienter som har afasi orsakad av stroke. Metod: En empirisk studie med en kvalitativ ansats baserad på intervjuer. Ett strategiskt urval av deltagare gjordes på ett sjukhus i södra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys gjordes med inspiration av Graneheim och Lundmans mall av hur det kan genomföras. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde kommunikationen med patienter med afasi svår. Detta gjorde att de inte alltid lyckades nå fram och då uppstod flera negativa känslor. Sjuksköterskorna kunde då anpassa sitt bemötande och använda olika metoder för att underlätta kommunikationen. Innehållsanalysen resulterade därför i de fyra kategorierna: Känslor, Svårigheter i kommunikationen, Bemötande och Metoder för att kommunicera. Slutsats: Förståelsen mellan sjuksköterska och patient upplevdes underlättas under tiden de lärde känna varandra, vilket var problematiskt eftersom sjuksköterskorna upplevde brist på tid i arbetet. Flera tidigare studier har även visat att tidsbrist och för hög arbetsbelastning förekommer inom hälso- och sjukvården och det kan därför vara ett problem som bör uppmärksammas. Eftersom efterfrågan fanns specifikt efter fler tekniska hjälpmedel att ta till för att underlätta den kommunikativa interaktionen med varje patient som enskild individ kan det även vara en relevant inriktning på fortsatt forskning i ämnet.

År 2009 genomfördes de första nationella proven i årskurs 3 med visionen om att höja lågstadieelevers baskunskaper. Proven var ett verktyg för att genomföra en ny skolpolitik som syftade till att upptäcka elevers möjliga behov och svagheter redan under tidiga år, genom att utvärdera elevernas uppfyllande av kunskapskraven.  Tidigare forskning har visat att liknande prov kan stärka ämnespedagogiken, men även vara ogynnsamma för vissa elever. Dock är forskningen kring provens inverkan på undervisning och bedömning i grundskolans tidigare åldrar knapp, varvid denna studie tar vid.  Frågan som ställs i föreliggande studie är hur lågstadielärares arbete påverkas av de nationella proven. För att undersöka detta har fem intervjuer med behöriga lågstadielärare genomförts, för att därefter analyseras och presenteras i relation till tidigare forskning och teoretiska utgångpunkter som berör summativa prov samt bedömnings, - och undervisningspraxis.  Studiens resultat visar på en nyanserad bild av provens inverkan på lågstadiets verksamhet, men även på den professionella yrkesrollen som sådan. Lärarna vittnar om en verklighet där proven kan ingå i en övergripande planering, men även stå för sig själva. Lärarnas yrkesroll visar sig på så vis vara en övervägning i var lärares undervisningsfilosofi som ingår i begreppet om lärarkompetens. Resultaten indikerar att lågstadielärare anpassar sin undervisning i förhållande till proven, dels genom förberedelser, dels i förebyggande syfte, då proven framställs som relativt omfattande och tidskrävande. Studien visar även att lågstadielärare använder de nationella proven snarare som funktionella än summativa underlag för kunskapsmätningar.

Bakgrund: I Sverige var det år 2013, 200 000 personer som behandlades med det blodförtunnande läkemedlet Waran. Forskning på hur en person som behandlas med Waran upplever sin behandling kan bidra till en ökad förståelse kring detta bland hälso- och sjukvårdspersonal. Studien grundar sig på Dahlbergs livsvärldsteori vilken beskriver vårdandet med fokus på personens tankar, upplevelser och hur hälso- och sjukvårdspersonal kan vårda utifrån dessa begrepp. Syfte: Att beskriva upplevelser av att behandlas med Waran Metod: En kvalitativ, deskriptiv intervjustudie. Fem intervjuer genomfördes, vilka baserades på ett frågeformulär med öppna frågor. Analysmetoden består av en manifest analys, som bygger på en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Upplevelser av att behandlas med Waran är individuellt och beror på flertalet olika faktorer i en persons liv. En positiv känsla angående Waran samt en tacksamhet att få ett bättre liv tack vare Waran och slippa oro sig för sjukdomens verkning på kroppen framkom tydligt under intervjuerna. Det fanns dock en oro för de biverkningar som Waran har och detta kom att påverka deltagarna olika. Slutsats: Waranbehandling bidrog till både negativa och positiva upplevelser. Dock med en övervägande gynnsam inställning till Waranbehandling. / Background: In the year of 2013 there were 200 000 persons in Sweden that were under treatment with the blood-thinning drug Warfarin. Studies that describe how people feel and experience their treatment with Warfarin can result in a greater understanding among health-care workers. Dahlberg’s lifeworld theory was used in the study. The theory has focus on people’s feelings, thoughts and experiences. Purpose: Describing the experience of being under treatment with Warfarin. Methods: A qualitative descriptive interview study. Five interviews where completed and the interviews were based on a questionnaire. The majority of the questions were open questions. The data were analysed with a qualitative content analysis with a manifested analysis. Results: Experience of being treated with Warfarin where very individual and depended on many different factors in a person’s life. A positivity and thankfulness to Warfarin appeared during the interviews. There was a concern about side effects from Warfarin, but how this affected the persons that were treated with Warfarin was different between the participants.  Conclusion: Warfarin treatment contributed both positive and negative experiences. The majority of experiences were positively.

No description available.