Piaget, Inhelder et Szeminska (1948) ont analysé l’évolution avec l’âge de la copie d’un dessin géométrique angulaire composé de deux traits formant deux angles. Les résultats obtenus sont interprétés dans le modèle stadiste piagétien. En accord avec le modèle de choix de stratégies de Siegler (1996 ; 2007) et l’importance de la variabilité intra-individuelle (Lautrey, 2003), notre thèse reprend cette analyse en faisant l’hypothèse que chaque participant dispose de plusieurs procédures. Nous explorons le répertoire de procédures des enfants âgés de 6 à 12 ans et des adultes en proposant la copie dans plusieurs conditions expérimentales : copie spontanée, plusieurs copies successives en demandant au participant de copier autrement, copie avec l’utilisation d’un instrument spécifique. Nous tentons ensuite d’enrichir ce répertoire en montrant au participant une procédure qu’il n’a pas pu produite seul. Les résultats obtenus sont cohérents avec les modèles pluralistes du développement : dès 10 ans, les enfants disposent de plusieurs procédures pour copier le dessin. Cependant, la mise en évidence de la variabilité intra-individuelle dans cette tâche est contrainte par les conditions expérimentales et les connaissances instrumentales et conceptuelles du participant, notamment l’acquisition du concept d’angle. / Piaget, Inhelder and Szeminska (1948) analysed the age evolution of a geometric drawing two-lines composed and forming an angle. The results obtained are interpreted in the stadist piagetian model. In accordance with the strategy choice model (Siegler, 1996; 2007) and with the intra-individual variability importance (Lautrey, 2003), our thesis takes up this analysis with hypothesis that each participant have at his disposal several procedures. We explore the 6 to 12 aged children and adult procedural repertory by suggesting the copy in different experimental conditions: spontaneous copy, several copies in proceeding (in other way), copy with specific instrument use,. We also attempt to complete this repertory by showing the participant a procedure he could not have produced by himself. The obtained results are suitable with plural models of development: from the age of ten, the children have several strategies for copying the drawing. However, the intra-individual variability observed in this task is forced by experimental conditions and instrumental and conceptual knowledge of the participant, in particular the acquisition of angle concept .

Ekokardiologiska undersökningar erbjuder en lätt, snabb och icke-invasiv metod för diagnostik av vänster förmaksvolym (LAV). I dagsläget är hjärt-magnetresonanstomografi (CMR) referensmetod för mätningen. Dock är CMR både tid- och kostnadskrävande, vilket leder till att tvådimensionell ekokardiografi (2DE) istället används. Den relativt nya metoden tredimensionell ekokardiografi (3DE) erbjuder en intressant valmöjlighet vid bedömning av förmaksvolym. Det är studiens syfte att ställa 2DE mot 3DE, gällande modaliteternas korrelation av vänster förmaksvolym, med CMR som referensmetod. Studien undersöker även förhållandet för modaliteternas intra- och inter-bedömar variation. Studien har använt databaserna Pubmed och Medline där systematiska litteratursökningar genomförts under april månad år 2020. Flera inklusions och exklusions kriterier har använts, studien har endast använt artiklar publicerade från 2010 och framåt. 3DE uppvisar en högre korrelation mot CMR vid volymbestämning av LAV. Resultatet visade även att 3DE har en lägre variation mellan både intra- och inter-bedömare än 2DE. 3DE har både en starkare korrelation mot CMR och en lägre bedömarvariation än 2DE, dock lider denna modalitet av begränsningar i dagsläget. Begränsningarna är: tid, personalens erfarenhet, brist på referensvärden samt kostnad för klinikerna. Författarna rekommenderar användning av 3DE för säkrare bedömning av LAV. Fortsatt kunskap som ger adekvata referensvärden och standardiserade mjukvarusystem behövs. / Echocardiological examinations offer an easy, quick, and non-invasive method for diagnosing the left atrium volume (LAV). Cardiac magnetic resonance imaging (CMR) is currently the golden-standard method. However, CMR is time-consuming and costly. Instead two-dimensional echocardiography (2DE) modality is used. The relatively new three-dimensional echocardiography (3DE) method offers an interesting choice when assessing LAV. It’s the purpose of this study to plot 2DE against 3DE regarding LAV correlation and with CMR as reference. The study will examine the relationship between modalities intra- and interobserver variation. Pubmed and Medline databases were used, and systematic literature searches were carried out during April 2020. Inclusion and exclusion criterias have been adopted; the study has only used articles published from 2010 onwards. 3DE shows a higher correlation with CMR in assessment of LAV. The result also showed that 3DE has a lower variation between both intra- and interobserver. 3DE has a stronger correlation to CMR and a lower variation than 2DE, however, 3DE suffers from limitations. These limitations are time, staff experience, lack of reference values and cost to clinics. The authors recommend 3DE for more accurate LAV assessment. Further research for more adequate reference-values and software systems is needed.

La combinaison des avancées médicales et technologiques a rendu possible le monitoring à distance des patients, introduisant le paradigme de la e-santé (e-health en anglais). Il comprend des services ou des systèmes de convergence de la médecine, la santé et l’information, avec l’e-surveillance et la télé-médecine. Le type de dispositif médical "healthcare" doit assurer une sûreté de fonctionnement optimale, que ce soit pour une analyse médicale ou l’application d’un traitement. Le niveau de sûreté et de performance est critique pour la santé du patient.Maintenant que ces dispositifs s’appliquent à un nombre croissant de patients, tous différents et vivant dans des conditions différentes, ils doivent être capables de s’adapter en termes de performances et s’adapter à l’activité, à l’environnement et au patient lui-même. Une stratégie globale et réutilisable d’auto-adaptation à été définie dans le but de mettre en place méthodiquement et de façon optimale le processus et les étapes de l’auto-adaptation. Une des pathologies importantes actuellement est le glaucome, une neuropathie oculaire détériorant le nerf optique induisant une perte du champ visuel progressive et irréversible. Le diagnostique et le suivi de cette pathologie se fait par une mesure de la Pression Intra-Oculaire(PIO). La méthode utilisée actuellement est contraignante et requière la manipulation experte d’un dispositif de mesure ponctuelle. De nouveaux capteurs biométriques ont vu le jour permettant une mesure continue et portable amenant un meilleur diagnostic ainsi qu’un suivi plus simple. Notre cas d’étude sera donc centré sur l’utilisation d’un capteur biométrique de mesure de la PIO qui servira de plate-forme de validation aux solutions proposées sachant qu’il devra être auto-adapté aux différentes anatomies, physiologies, biomécaniques et environnements du patient. Tous les indicateurs perturbateurs ou informateurs de la mesure sont regroupés en deux catégories, ceux liés à l’environnement et ceux liés aux conditions d’utilisation. Un état de l’art est proposé pour la première catégorie et un modèle analytique est proposé pour la deuxième. L’état de l’art montre que les expérimentations in vivo sont nécessaires pour compléter les connaissances sur les indicateurs majeurs dans le cas d’une mesure de la PIO faite par un capteur biométrique. Le modèle analytique inclut le couplage électromagnétique entre les deux antennes du capteur, ainsi que des phénomènes perturbateurs. Il suggère de nouveaux indicateurs indirects (Pente de la baseline et le coefficient du second ordre de la courbe de phase) pour l’adaptation aux phénomènes perturbateurs. / Thanks to the combination of medical and technological advances, it becomes feasible and relevant to operate remotely monitoring of patients, introducing e-health paradigm. It includes services or systems that are at the convergence of medicine, health and information, including e-monitoring and telemedicine. Among existing medical devices, the "healthcare" type must ensure optimum operational reliability whether it is for a medical analysis or a treatment’s application. The level of safety and performance are critical for the patient’s health. Since these devices apply to a growing number of patients, all different from each other and living under different conditions, the device must therefore be able to adapt it self to the patient’s needs, activity, his environment but also to the patient himself. A general reusable strategy of self-adaptation, aiming to define methodically and optimally the steps and processes of self-adaptation, have been defines. Diseases recognized as being of the current centuries diseases require regular medical follow. Among them is glaucoma, an ocular neuropathy that deteriorates the optic nerve leading to a progressive and irreversible loss of the vision field. To diagnose and monitor it, a measurement of the intraocular pressure (IOP) is mandatory. Current techniques are constraining and require the manipulation of punctual measurement tools by a doctor. New biometric devices have emerged allowing continuous and portable measurements to allow a better diagnostic and a simplified monitoring. Our case study will therefore rely on the use of a biometric IOP measurement device which will be used as a validation platform for the proposed solutions knowing that it must be self-adapted to the different anatomies, physiologioes, biomechanics and environments of the patient. All the disturbing or informative mesurement indicators are regrouped in two types, the environmental and the variability in operation. A state of the art is proposed for the first type and an analytical model for the second one. The state of the art shows that In-vivo experimentations are mandatory to complete the knwoledge of major indicator influencing the IOP measurement with a biometric sensor. The analytical model include the magnetic coupling between antennas and the impact of some disturbances. It suggests a new ideal indirect indicator (the slope of the baseline and second coefficient order of the Bode phase plot) for the disturbances adaptation. This model is valid for sensors with different dimensions of antennas.

Notre projet de recherche vise à comprendre comment les organisations peuvent s’adapter à leur environnement et le faire évoluer en tirant partie de la richesse d’informations auxquelles le marketing a accès. Pour cela, nous avons mobilisé un cadre d’analyse croisant la littérature sur l’agilité en marketing, sur les capacités dynamiques et les compétences, et sur l’apprentissage organisationnel. Grâce à une démarche abductive, qui se compose de trois études qualitatives, nous répondons à la problématique : Quelles sont les ressources, capacités et compétences qui influencent la compétence d’agilité pour le marketing ? Nos résultats mettent en évidence l’importance de facilitateurs de l’agilité en termes de structure, de culture et de technologie. Ils montrent par ailleurs que l’objectif du transfert d’informations entre les chargés d’études et le marketing opérationnel, ainsi que le degré de contrôle sur l’interprétation des informations par le marketing opérationnel influence la coordination des activités qui composent l’agilité. / The aim of this project is to understand how organizations are able to adapt to their environment and to make it evolve in making use of the wealth of market information. For that purpose, we used an analytical framework based on the literature on customer agility, on dynamic capabilities and core competencies, and on organizational learning.An abductive approach based on three qualitative studies helped us answer the following research problem: What resources, capabilities and competencies influence customer agility?Our results show that micro-foundations of customer agility, in terms of structure, culture and technologies, are needed.We also show the importance of the objective of the intra-organizational transfer between market analysts and product managers and of the level of control over the receiver on the coordination of the two activities of customer agility.

This thesis is focusing on objectifying the postural function of diaphragm with a biofeedback sensor in patients with low back pain (LBP). The theoretical part provides an overview of known facts about the postural function of the abdominal muscles and diaphragm and the connection between their activation and the change in intra-abdominal pressure and the origin of LBP. The thesis gives specifics of LBP, its etiology and possible methods of classification of non-specific LBP, as well as the methods of evaluating subjective disability. Other methods of objectifying postural functions other than the one used in this thesis are mentioned briefly. Methodology: In the experimental part, we used a capacitive force sensor to test 31 patients with non-specific chronic LBP (aver. age 25.25, SD ± 4.66, aver. height 176.77 cm, SD ± 9.97, aver. weight 77.93 kg, SD ±18.40) in 3 posturally different seated scenarios - resting breathing, with added external load when the subjects held a dumbbell of 20 % of their body weight) and with maximum voluntary increase in intra-abdominal pressure (the diaphragm test). The sensor position was on lumbar triangle and in the groin area. Oswestry Questionaire v2.1a was used to evaluate subjective disability. Results: An independent t-test analysis showes increase in the...

Detta arbete syftar till att undersöka de relationer som uppstår mellan teaterrekvisita, skådespelare och ljudtekniker genom det posthumanistiska perspektivet agentiell realism. Jag utforskar även vilka fenomen som uppstår ur dessa relationer. Vad händer när sensorer implementeras i rekvisitan så att skådespelarna själva kan trigga vissa ljudeffekter från scenen?  För att undersöka detta har jag tagit fram prototyper av teaterrekvisita med sensorer och på så sätt i viss mening gett föremålen en egen röst. Detta bidrar till att de kan delta i dialogen med människorna i en föreställning, samtidigt som samspelet mellan skådespelare och ljudtekniker förändras.  Genom processens olika iterationer har gränsen mellan subjekt och objekt blivit allt mer otydlig, liksom den mellan de olika rollerna. Skådespelaren blir i viss mening ljudtekniker, liksom både rekvisitan och ljudteknikern i sin tur blir skådespelare. / This thesis aims to investigate the relationships between theatrical props, actors and sound engineers through the posthumanistic perspective of agential realism. I also explore the phenomena that emerge from these relationships. What happens when sensors are implemented in the prop in order for the actors themselves to trigger certain sound effects from the stage? To investigate this, I have developed prototypes of theater props with sensors and thus in some sense given the objects a voice of their own. This contributes to them participating in the dialogue with the people in a performance, while at the same time changing the interplay between actors and the sound engineer. Through the different iterations of the process, the division between subject and object has become increasingly unclear, just like the one between the different roles. In some sense, the actor becomes an audio engineer, as both the prop and the audio engineer in turn become actors.

Konstnärens roll som forskare är svår att placera då det är svårt att hålla sig objektiv när ens forskning går ut på att undersöka ens kreativa handlingssätt som en individ.. Detta kandidatarbete har tagit ståndpunkten av en posthumanistiskt synvinkel på världen och hur vi agerar med den, speciellt genom ögonen på konstnären och ens material. Med detta i åtanke så utvecklade vi vår frågeställning kring fenomenet av diffraktion. Diffraktion är ett naturlig fenomen där vågor av ljus kolliderar och formar ett mönster där vi kan studera effekten av de skillnader som uppstår. Vår förståelse och syn på diffraktion är baserat på Donna Haraways och Karen Barads djupdykande kunskap kring området både i ett filosofiskt och vetenskapligt perspektiv.   Med diffraktion som metod experimenterar och dokumenterar vi vår position och intra-aktioner med vårt konstnärliga material som en bestående partner i att materialisera en 3D miljö inuti en spelmotor. Vi och vårt material blir fokusgruppen för vår undersökning för att svara på frågan hur diffraktion kan användas som en metod för konstnärligt skapande med analoga och digitala verktyg. Denna resa dokumenteras genom anteckningar och reflektioner från våra individuella perspektiv och beskriver även vår produktionscykel för att belysa vår process och vilka metoder som implementerades i vilken del av processen. För att avsluta detta arbete så diskuterar vi även de förhållanden som uppstod i vår undersökning och hur temat och fokuset skulle kunna expandera utanför vår valda inriktning. / The role of the artist as a researcher is difficult to place since it’s hard to be objective while researching your creative approach as an individual. This bachelor thesis has taken the stance of the post-humanist viewpoint on the world and how we as humans act within it, especially through the eyes of the artist and our relationship to our materials. With this in mind, we developed our research question surrounding the phenomena of diffraction. Diffraction is a natural phenomena where waves of light collide and form a pattern where we can look at the effect of the differences that occur. Our understanding and take on diffraction is based on Donna Haraway’s and Karen Barad’s deep knowledge on the subject in both a philosophical and scientific way.  With diffraction as a method we experiment and document our positions and intra-actions with our artistic material as our joined partner in materializing a 3D environment within a game engine. We and our material become the research subjects to answer the question about how diffraction can become a method for artistic creation in a blend of analogue and digital art production. This journey is documented through notes and reflections from our separate perspectives and we also lay out our production cycle to display our process and which production methods are integrated where. To finish this paper, we discuss the conditions of our work and how the theme and subject of this research could be expanded upon.

Utifrån ett posthumanistiskt synsätt, och tillsammans med Karen Barads teori kring agentiell realism och performativitet, vill vi i det här kandidatarbetet bjuda in vår omvärlds fysiska fenomen som medskapare i vår designprocess. Med hjälp av dessa fenomen vill vi utmana och ifrågasätta den antropocentriska designerrollen genom att belysa materialitetens performativa förmåga till kunskapsproduktion och meningsskapande i designprocessen. Vi undersöker hur designprocessen och dess involverade val och handlingar uppstår genom mötet av både mänskliga och icke-mänskliga aktörer; vi beviljas ett inifrånperspektiv som placerar oss mitt i vår världs trassel av intra-aktioner och blir därmed en del i dess tillblivelse. Genom att tillämpa detta förhållningssätt i experiment som utforskar relationen mellan den analoga världen och den digitala, undersöker vi hur dessa möten kan bidra till utformandet av en gestaltande ljudinstallation. / With a posthumanist approach and based on the theory of agential realism and performativity by Karen Barad, we want, in this Bachelor Thesis, to invite the physical phenomena of our surrounding world as co-creators of our design process. With help from these phenomena we would like to challenge and question the anthropocentric designer role by illustrating the performative ability of materiality for producing knowledge and creating meaning in the design process. We explore how the design process and its involved choices and actions emerge through the concurrence of both human and non-human actors; we are granted a from-within perspective that places us in the midst of the entanglement of our world’s intra-actions and therefore become a part of its genesis. By applying this approach to experiments which delve into the relationship between the analog world and the digital, we explore how these concurrences can contribute to the designing of a sound installation.

Studiens syfte är att undersöka och bredda kunskapen om hur barns närvaro och avtryck syns i ateljén som rum när de inte är där samt hur intra-aktionen mellan olika aktörer främjar barns agens och estetiska processer. Studiens metod bygger på en visuell etnografisk undersökning, där empirin består av fotografiskt material som samlats in från ateljéer. Studiens teoretiska ramverk utgår från Barads syn på posthumanism samt Reggio Emilia filosofins beskrivning av rummet som den tredje pedagogen. Fotografierna har analyserats utifrån två analytiska verktyg, visuell analys samt semiotisk bildanalys. Studiens resultat visar att barn lämnat avtryck i ateljén som återfinns när de inte är där. Ett annat resultat är att barns agens syns i rummet och tolkas som antingen given av vuxna och rummets stöttning eller tagen som makt av barn själva. I fotografierna blir barns olika estetiska processer synliga och hur vuxna och rummet möjliggör för dessa. Det sker kontinuerligt intra-aktioner mellan de olika aktörerna som blir synliga genom olika estetiska processer. Det framkommer ur resultatet att rummet har svårt att helt få rollen som den tredje pedagogen, då förskoleverksamheten behöver använda ateljén för andra ändamål, såsom matplats. / The purpose of this study is to examine and broaden the knowledge about how children and their imprints are visible in the atelier when they are not present. Furthermore, how intra-action between different agents enables children's agency and aesthethic processes. The methodology is based on visual ethnography and the data consists of photographs of ateliers. The theoretic framework is based on Barad’s perspective on posthumanism and the Reggio Emilia philosophy’ description of the role of the environment as the third teacher. The method for analysis is visual analysis and semiotic image analysis. The results show that children's imprints can be found in the atelier when the children are not present. The results show that children's agency can be seen and interpreted as either given by others or taken as ways of power by the children themselves. Results show children’s different aesthethic processes and how adults and the room itself enable these. It’s visible that an intra-action occurs between different agents that become visible through different aesthetic processes. What appears through the result is that it’s difficult for the room to take on the role of the third teacher. Due to the organization's need for the room to have several purposes.

Based on Timothy Mortons notion of hyperobject, this material-discursive practice is a cooperative play of forces and intra-active agencies between nature and the technical world. This research reflects especially a paradigmatic shift from the traditional model to one of an interrelated and performative network, in which all of the non-human entities are seen with the same existence and considered to view as operative agents. From Karen Barads agential-realistic perspective and Timothy Mortons theory of hyperobjects, this article importantly examines how to enter into advantageous relationships in a posthumanist designpurpose. What this article contributes are theories and methods that are rooted in an ethical approach to include and explore non-human actors, especially with the starting point of repositioning oneself as a designer and collaborating with the material environment for the outcome for new perspectives. The study has thereof taken its final form into a design where its operational and performative actors, non-human and human agencies, have interacted to produce an audio-reactive installation. / Baserat på Timothy Mortons begrepp om hyperobjekt, är denna materiell-diskursiv praktik en kooperativ lek av krafter och intra-aktiva agenser mellan naturen och den tekniska världen. Denna undersökning reflekterar framförallt ett paradigmskifte från det traditionella formerna till en mer sammankopplad och performativt nätverk, där alla icke-mänskliga aktörer ses med samma grad av existens och övervägs att betraktas som operativa agenter. Utifrån Karen Barads agentiell-realistiska perspektiv och Timothy Mortons teori om hyperobjekt undersöker artikeln huvudsakligen hur man kan ingå i fördelaktiga relationer i ett posthumanistiskt designsyfte. Vad den här artikeln bidrar med är teorier och metoder som förankrar sig i ett etiskt förhållningssätt för att inkludera in och utforska icke-mänskliga aktörer, framförallt med utgångspunkten att ompositionera en designer och samverka med den materiella omgivningen för utfallet av nya perspektiv. Undersökningen har därav tagit sin slutform till en gestaltning där dess operativa och performativa aktörer, icke-mänskliga och mänskliga agenser, har samspelet fram en audio-reaktiv installation.