I Sverige utgör medborgardialog ett obligatoriskt moment i den svenska samhällsplaneringen genom samråd. Dock har tidigare forskning visat att det obligatoriska samrådsmomentet inte är tillräckligt för att skapa ett medborgardeltagande som är jämlikt och representativt. Studien syftar till att undersöka hur Norrköping som en växande medelstor kommun ser på vilka utmaningar som finns med att bedriva medborgardialog, samt vilka arbetssätt som idag används och hur dessa kan förbättras. Detta har sedan analyserats utifrån de två teorierna kommunikativ planering och deliberativ demokrati. För att besvara studiens syfte har tre tjänstepersoner inom Norrköpings kommun intervjuats, samt en forskningsassistent inom fältet för medborgardialog. Intervjustudien har även kompletterats av en dokumentanalys med relevanta samrådsredogörelser. Resultatet visar att många utmaningar som redovisas i tidigare forskning även finns i Norrköpings kommun. Det visar även att kommunens ansvar sträcker sig utanför de traditionella ramarna och att nya tillvägagångssätt konstateras som avgörande för målet om ett mer representativt medborgardeltagande. / In Sweden, citizen dialogue becomes a mandatory moment in Swedish urban planning through consultation. However, previous research has shown that the mandatory consultation element is not sufficient to create civic participation that is equal and representative. The study aims to examine how Norrköping, as a growing medium-sized municipality, views the challenges involved in conducting citizen dialogue, as well as the working methods used today and how these can be improved. This has since been analyzed based on the two theories of communicative planning and deliberative democracy. To answer the purpose of the study, three officials in the municipality of Norrköping were interviewed, as well as a research assistant active in the field of citizen dialogue. The interview study has also been supplemented by a document analysis with relevant consultation reports. The results show that many challenges reported in previous research also exist in Norrköping municipality. It also shows that the municipality’s responsibility extends beyond the traditional framework and that new approaches are found to be crucial for more representative citizen participation.

Tanken med satsningen Skolan som arena är att öppna upp skolan för aktiviteter utanför skoltid, vilketska ske genom samverkan mellan offentliga, privata och idéburna organisationer. Syftet med denna uppsats var att utforska hur Skolan som arena bidrar till socialpedagogiska utvecklings- och läroprocesser för professionella och boende i området kring skolan. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats med semistrukturerad intervju som datainsamlingsmetod. Fyra processledare för satsningen Skolan som arena intervjuades, de intervjuade hade samma yrkestitel men olika utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenheter. Informanterna valdes ut då de var de enda i staden som utifrån sin yrkestitel och arbete har kunskaper och erfarenhet att besvara den frågeställning uppsatsen utgick ifrån. Insamlade data analyserades genom tematisk analys ur vilket sex teman framkom: andras antagande, äkta behov, medskapande processer, bildningsprocesser, utmaningar och vuxna. I resultatet framträdde det tydligt att processledarna främjade bildningsgemenskaper genom att aktivt söka efter deltagarnas äkta behovgenom att kunna sortera bort andras antaganden och önskemål om målgruppens verkliga behov. Genom att skapa organiserade möten med människor som visat intresse för en aktivitet gav processledarna möjlighet för att få igång verksamheter som flera i området kunde vara i behov av. I diskussionen framkom att strävan efter att skapa engagemang hos individer och grupper var en viktig komponent i processen med att skapa en skola som arena. Utmaningen låg i att satsningen var ny för staden och att den skulle bli en hållbar och naturlig samlingsplats för närområdets invånare. Processledarna beskrev att nyckelfaktorerna var äkta behov och tillit oberoende av vem de mötte.

Bakgrund: En god och jämlik hälsa för hela befolkningen är ett centralt mål för hälso-och sjukvården. Men forskning indikerar att HBTQ-personer upplever en sämre hälsa än övriga befolkningsgrupper och förekomsten av psykisk ohälsa är betydligt högre bland homo-och bisexuella jämfört med heterosexuella. Dessutom har forskning visat att HBTQ-personer utsätts för stigmatisering och diskriminering i samhället i stort men även inom vården. Den sociala stigmatiseringen och diskrimineringen gentemot HBTQ-personer anses ha en inverkan på den fysiska och psykiska hälsan. Syfte: Att beskriva hur HBTQ-personers upplever bemötandet inom vården. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats utformades. Studien baserades på elva kvalitativa original artiklar som analyserades med en tematisk analysmetod. Resultat: Två teman identifierades: vårdpersonalens kompetens och vårdpersonalens attityd med tillhörande underteman:kommunikation, kunskap, diskriminering och stigmatisering och acceptans. Slutsats: En ökad kunskap och medvetenhet kring HBTQ behövs hos sjuksköterskor och övrig vårdpersonal för att kunna bemöta och tillgodose en jämlik vård till HBTQ-personer. Genom att utbilda framtida och nuvarande sjuksköterskor inom ämnet ökar möjligheten för en mer inkluderande och jämlik hälso-och sjukvård. / Background: Good and equal health for the entire population is a key goal of health care. However, research indicates that lesbian, gay, bisexual, transgender and queer (LGBTQ) people experience poorer health than other population groups and the incidence of mental illness is significantly higher among homosexuals and bisexuals compared to heterosexuals. In addition, research has shown that LGBTQ-people are exposed to stigma and discrimination in society at large but also in healthcare. The social stigma and discrimination against LGBTQ people is considered to have an impact on the physical and mental health. It is important that the nurse has the right competence regarding LGBTQ-people in order to be able to meet and satisfy equal care. Aim: To describe how LGBTQ-people experience health care encounter. Method: A literature review with a qualitative method was designed. The study was based on eleven qualitative original articles that were analyzed using a thematic analysis method. Result: Two themes emerged: the health care staff’s competence and the health care staff’s attitude with associated subthemes: communication, knowledge, discrimination and stigmatization and acceptance. Conclusion: An increased knowledge and awareness of the LGBTQ community’s needs is necessary among nurses and other healthcare professionals, to be able to provide equal care. Opportunities for an inclusive and equal health care increases when future and current nurses are educated in the subject

Bakgrund: Kvinnors och mäns hälsa påverkas av ojämställdhet i samhället och i vården. Smärta har en hög prevalens och varierar mellan män och kvinnor, vilket kan bero på biopsykosociala faktorer. Vården ska utgå utifrån patientens behov, och det kan finnas en efterfrågan på forskning kring hur vårdpersonal fattar beslut vid mötet med patienten.  Syfte: Att undersöka om vårdpersonals hantering av patienters smärta påverkas av patientens kön. Metod: En litteraturöversikt gjordes innefattande 11 kvantitativa studier som identifierades genom databaserna PubMed och Cinahl. Samtliga studier genomgick en systematisk urvalsprocess innefattande en kvalitetsgranskning. I analysen identifierades relevant data som sammanställdes tematiskt. Resultat: Signifikanta könsskillnader i hanteringen av smärta sågs i 10 av de 11 inkluderade studierna. Vid bedömningen av smärta visade en majoritet av fynden att skillnader gjordes i samband med patientens kön. Fynden rörde smärtskattning, undersökning, diagnostik och inverkan av vårdpersonalens uppfattningar om patienter. Avseende behandlingen av smärta sågs motstridiga fynd vid läkemedelsbehandling och remittering. Gällande rådgivning fanns inga signifikanta skillnader.  Konklusion: Patientens kön verkar kunna ha en påverkan på vårdpersonals bedömningar av smärta, men det är oklart om denna effekt finns vid behandlingen av smärta. Vidare forskning inom detta område behövs för att fastställa om patientens kön har en påverkan på vårdpersonals hantering av smärta i vårdkontext. / Background: Women’s and men’s health are affected by inequalities in society and in healthcare. Pain has a high prevalence and varies between men and women, which may be due to biopsychosocial factors. Patient care should be tailored to individual needs, and there may be a demand for research on how healthcare professionals make decisions in patient encounters.  Aim: To examine if healthcare professionals’ management of patients' pain is influenced by patient gender.  Methods: Literature review was conducted consisting of eleven quantitative studies through the databases PubMed and Cinahl. Subsequently, all studies have undergone a systematic selection process including a quality assessment. By analyzing relevant data, the results were compiled according to the research findings.  Results: Significant gender differences in pain management were observed in 10 out of the 11 included studies. In the evaluation of pain, a majority of the findings indicated that the differences were made in relation to the patient’s gender. The findings pertained to pain assessment, examinations, diagnostics, and the impact of healthcare professionals’ perceptions of patients. Regarding treatment of pain, conflicting findings were observed in drug therapy and referrals. As for counseling, no significant gender differences were found.  Conclusion: Patient gender seems to influence healthcare professionals’ evaluation of pain, but its effect on pain treatment is unclear. There is a need for further research that explores the influence of patient gender in healthcare professionals management of pain to determine its effect in a healthcare context.

Äldre patienter har ofta komplexa vårdbehov som kan relateras till åldersförändringar på bland annat organsystemen. Detta kan medföra svårigheter i att tolka symtom och tecken vilket också ytterligare kompliceras genom att äldre tar flera läkemedel, ofta samtidigt. Det förekommer fördomar och diskrimineringar i samhället som kan påverka människors hälsa och välbefinnande utifrån deras ålder, vilket benämns som ålderism. Detta kan påverka hur hälso- och sjukvården bedrivs. Sjuksköterskor ska bedriva en vård där hälsa främjas och lidande lindras och har därför ett ansvar att påverka och främja jämlik vård. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av jämlik vård med fokus på äldre patienter. Metoden som användes till kandidatuppsatsen var en litteraturöversikt där nio artiklar analyserades. I resultatet identifierades tre huvudteman: brist på kunskap, bristande arbetsmiljö samt äldre patienter i vården. Även sex underteman identifierades vilka berörde brist på utbildning, närståendes delaktighet, brist på tid, arbetsbelastning, omvårdnad av äldre och värdig vård. Resultatet visar att sjuksköterskor erfor ojämlik vård till äldre patienter vilket kan skapa oetiskt vårdande samt lidande hos äldre patienter. / Elderly patients often have complex care needs that can be related to age changes, in among other things, the organ systems. This can lead to difficulties in interpreting symptoms and signs, which is further complicated since elderly often use several medications at the same time. There are prejudices and discriminations in society that can affect people's health and well-being based on their age, which is referred to as ageism. This can affect how health care is conducted. A licensed nurse must provide care where health is promoted and suffering is alleviated. The nurse therefore has a responsibility to influence and promote equal care. The purpose was therefore to examine nurses' experiences of equal care with a focus on elderly patients. The method used was a literature review where nine articles were studied. The results identified three main themes: lack of knowledge, lacking work environment and elderly patients in care. Six sub-themes were also identified education, the participation of relatives, lack of time, workload, care of the elderly and dignified care. The result shows that nurses experience unequal care for elderly patients, which can create unethical care and suffering among elderly patients.

Akutsjukvård är vård som finns tillgänglig för patienter dygnet runt för patienter som kräver omedelbar eller skyndsam tillsyn eller åtgärder. Inom svenska akutsjukvården används RETTS (Rapid Emergency Triage and Treatment System) i flera verksamheter för att prioritera patienterna. Prioriteringen av patienter utförs i flera fall av en sjuksköterska. Hälso- och sjukvårdslagen säger att vården i Sverige ska vara jämlik och på lika villkor, patienten med störst behov ska få vård först. Socialstyrelsen påvisar skillnader i väntetider mellan män och kvinnor på akutmottagningar där kvinnor väntar längre än män. Syftet var att belysa skillnader i omhändertagandet av manliga och kvinnliga patienter inom akutsjukvård. Litteraturöversikten är genomförd med en systematisk ansats. 15 artiklar har extraherats och utgör resultatet, samtliga är kvantitativa studier. Artiklarna är kvalitetsgranskade enligt Sophiahemmet högskolas modifierade granskningsverktyg. Resultatet syntetiserades till kategorier och underkategorier. Artiklarna till resultatet har ett etiskt övervägande beskrivet. Resultatet visar skillnader mellan hur män och kvinnor söker vård. Män och kvinnor kommer på olika sätt till sjukvården, män kommer i större utsträckning än kvinnor med ambulans, kvinnor beskriver oftare andra typer av symtom än män, Kvinnor får oftare en lägre prioritet än män, trots beskrivning av samma typ av symtom. Män får oftare en mer högspecialiserad vård än kvinnor. Slutsatsen är att brister i omhändertagandet att kvinnor gör att de får vänta längre än män och att kvinnor inte tas på allvar för sina symtom och då får en annan typ av behandling. / Emergency care is care available around the clock for patients who require immediate or urgent supervision or interventions. In Swedish emergency healthcare, RETTS (Rapid Emergency Triage and Treatment System) is used in several facilities to prioritize patients. Prioritization of patients is often performed by a nurse. The Swedish Health and Medical Services Act states that healthcare in Sweden should be on equal terms; the patient with the greatest need should receive care first. The National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) indicates differences in waiting times between men and women in emergency departments, where women wait longer than men. The aim was to highlight differences in the care of male and female patients in emergency healthcare. The literature review was conducted with a systematic approach. 15 articles were extracted and constitute the results, all of which are quantitative studies. The articles were quality assessed according to a modified review tool from Sophiahemmet University. The results were synthesized into categories and subcategories. Ethical considerations for the articles included in the results were described in the articles. The results show differences in how men and women seek care. Men and women arrive at healthcare facilities in different ways, with men more likely to arrive by ambulance. Women more often describe other symptoms than men. More often women receive a lower priority than men, despite describing the same type of symptoms. Men more often receive more highly specialized care than women. The conclusion is that deficiencies in the care of women result in them waiting longer than men and not being taken seriously for their symptoms, leading to a different type of treatment.

Enköpings kommun har genomfört ett medborgardialogsprojekt i syfte att utveckla ett antal åtgärder för att skapa framtidstro bland unga i stadsdelen Västerleden. Projektet bygger på SKR:s modell för medborgardialog om komplexa samhällsfrågor. Den här studien ämnar att utvärdera projektet utifrån design och processkvalitet. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på dokumentanalys och workshop. Dokumentanalysen har genomförts deduktivt, medan workshopen i form av en semistrukturerad fokusgruppintervju som i sin tur har analyserats tematiskt och innehållsmässigt. Utvärderingen visar att projektets utformning är ändamålsenlig och i hög grad realistisk utifrån genomförbarhet.  Projektplanen har följts i stora drag, men det finns en utvecklingspotential i såväl projektdesignen som implementeringsprocessen, för att kunna inkludera fler målgrupper i dialogerna, säkerställa de framtagna åtgärdsförslagens relevans och kunna utvärdera resultaten.

Introduktion: Sepsis är ett livshotande tillstånd som kräver snabb behandling. Otydliga symtom, varierad sjukvårdstillgång och olika hälsolitteracitet hos inringare försvårar tidig behandling.   Syfte: Att studera handhavandet av inringare till 1177 som vid hänvisning till 112 bedömts som ”sepsis-larm” på grund av misstänkt samhällsförvärvad sepsis.    Metod: Kvantitativ retrospektiv icke-experimentell studie där data inhämtats. För de inringare som identifierades med samhällsförvärvad sepsis gjordes fallbeskrivningar. Inkluderade var personer ≥18 år som dygnen före eller efter ”sepsis-larm” under perioden maj 2017 – maj 2018 kontaktade 1177 VPT och inkom via ambulans till akutmottagningar.   Resultat: En fjärdedel av sepsislarmen (158/637) kontaktade 1177 före 112. Senare i processen identifierades 4% som samhällsförvärvad sepsis. Telefonsjuksköterskan (tssk) misstänkte sepsis i 50% av fallen och bedömde samtalen brådskande i 87% av fallen.  Komorbiditetsdokumentation saknades ofta vid korta samtal. Många inringare agerade ombud till fallen.   Konklusion: Det är få samtal till 1177 VPT från individer som senare i samma vårdförlopp identifieras med samhällsförvärvad sepsis. Det är således svårt för tssk att arbeta fram en rutin, därför behövs rådgivningsstödet som ett uppmärksamhetsstöd i samtalsanalysen. Det är viktigt i vården, inte minst inom 1177 VPT, att inte glömma bort att ospecifika symtom och allmänpåverkan kan vara sepsis, som kräver omgående behandling.  En utveckling av rådgivningsstödet med frågor om inringarens förståelse och uppfattning, eller påminnelser om fördjupad anamnes, kan förbättra utfallet. Kontinuerlig kvalitetssäkring för tssk är fundamentalt.  Studien indikerar att det kan finnas viktiga aspekter att studera vidare ur ett jämlik-vård perspektiv, såsom könsskillnader och närhet till akutvård.  I framtida forskning bör 1177 VPT inspelningar av samtal analyseras för inringare som senare erhållit sepsisdiagnos. / Introduction: Sepsis is a life-threatening condition that requires timely treatment. Unclear symptoms, varied health availability and callers’ different levels of health literacy complicate early treatment.     Purpose: To study the handling of callers to 1177 who, when referred to 112, was assessed as "sepsis alert" due to suspected community-acquired sepsis.      Method: A quantitative, retrospective non-experimental study in which data were obtained for callers identified as having community-acquired sepsis and case histories were drawn up. Individuals aged ≥18 years old who contacted the 1177 National Medical Advisory Service 24 hours before or after sepsis alerts and were taken by ambulance to emergency departments during the period May 2017 to May 2018 were included.   Results: A quarter of sepsis alert patients (158/637) contacted 1177 before contacting 112, and 4% were later identified as having community-acquired sepsis. Telephone nurse (TN) suspected sepsis in 50% of cases and assessed calls as urgent in 87% of cases.  Co-morbidity documentation was often missing during short calls. Many callers acted as agents to cases.     Conclusion: There are few calls to 1177 National Medical Advisory Service by individuals who are later identified as having community-acquired sepsis. It is therefore difficult for TNs to work out a routine, so the advice support is needed in the conversation analysis. It is important in health care, not least in terms of the 1177 National Medical Advisory Service, to remember that non-specific symptoms and general impact may be sepsis, which needs urgent treatment.  The development of counselling support with questions about callers’ understanding and perception, or reminders of in-depth medical history, can improve the outcome. Continuous quality assurance for TNs is fundamental.  The study indicates that there may be important aspects for further study from an equal care perspective, such as gender differences and proximity to emergency care.  In future research calls recorded by the 1177 National Medical Advisory Service should be analyzed to identify callers who later received sepsis diagnosis.

Bakgrund: Ungefär en tredjedel av nyanlända uppges lida av psykisk ohälsa. Det nationella samverkansuppdraget strävar efter stärkandet av nyanländas möjligheter till delaktighet och etablering i samhället som på sikt ska underlätta integrationsprocessen och främja en god psykisk hälsa. Ett sektorsövergripande folkhälsoarbete om samverkan anses vara en förutsättning för arbetet och en viktig aktör är kommunerna. Dock saknas studier om hur det kommunala samverkansarbetet bedrivs för nyanländas psykiska hälsa. Syfte: Syftet med studien är att undersöka verksamhetschefers och samordnares uppfattning om hur det kommunala samverkansarbetet för psykisk hälsa bland nyanlända bedrivs i Stockholms län. Metod: En kvalitativ metod tillämpades med ett målstyrt urval som inkluderade nio verksamhetschefer och samordnare från kommuner inom Stockholms län. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och det framkomna materialet analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: Olika samverkansforum skapar förutsättningar för kunskap och erfarenhetsutbyte. Behovet av samsyn efterfrågas för det helhetsperspektiv som krävs för att utveckla etablerade samverkansformer. En otydlighet kring huvudansvaret för nyanländas psykiska hälsa resulterar i oklara ansvarsområden, olika prioriteringar och bristande kunskap om nyanländas psykiska hälsa vilket försvårar samverkansarbetet.  Slutsats: Det kommunala samverkansarbetet för den psykiska hälsan hos nyanlända förutsätter en samstämmighet om gemensamma arbetssätt. Skillnader mellan kommuner kan bidra till ojämlik hälsa och det är därför av vikt att samverkan bedrivs utifrån ett kunskapsbaserat arbete om målgruppen. / Background: About a third of newly arrived’s suffers from mental illness. The national collaboration commission aims to strengthen newly arrived’s participation and establishment in society, which sustainably facilitates the integration process and promotes better mental health. A sector-wide public health work on collaboration is considered as a prerequisite and an important actor are the municipalities. However, research concerning municipal collaboration regarding newly arrived’s mental health remains scarce. Aim: The aim of the study is to investigate operations managers and coordinators perception of how municipal collaboration for mental health among newly arrived is conducted in Stockholm County. Method: A qualitative method was applied with a targeted controlled sample which included nine operation managers and coordinators from municipalities within Stockholm County. Semi-structured interviews were conducted, and the resulting material was analyzed using a manifest content analysis. Results: Various collaboration forums enhance the exchange of knowledge and experiences. The need for consensus contributes to the communal solution required to develop forms of collaboration. The ambiguity about newly arrived’s mental health results in unclear areas of actor’s responsibility, different priorities, and a lack of knowledge about newly arrived’s mental health, which hinders collaboration. Conclusion: Collaboration between municipalities for the mental health of newly arrived presupposes consensus on mutual working methods. Differences between municipalities can contribute to health inequalities and it is therefore important that collaboration is conducted through knowledge-based work of the target group.

Bakgrund: Att möta flyktingar är många gånger en del av sjuksköterskans dagliga arbete. Vårdcentralen är första instansen för att få hjälp med hälsan. Här kan man upptäcka fysiska problem men även psykisk ohälsa eftersom dessa personer kan ha varit med om svåra händelser och trauman. Det ställs stora krav på sjuksköterskans förmåga att förstå och bemöta dessa personer på ett konstruktivt och värdigt sätt. Denna studie syftar till att öka kunskap om sjuksköterskans erfarenheter av såväl bra som mindre bra möten. Förhoppningen är att insikt om sjuksköterskans upplevelser av dessa möten i sin tur skall kunna leda till optimerad vård för denna patientgrupp. Syfte: Aktuell delstudie har till syfte att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av mötet med flyktingar som visar sig lida av psykisk ohälsa. Metod: Metoden som användes var kvalitativ baserad på critical incident. Datainsamlingen bestod av berättelser från åtta sjuksköterskor, alla verksamma på vårdcentraler på olika orter i Västra Götalandsregionen. Baserat på studiens syfte delades meningsenheterna därefter in i subkategorier, kategorier och teman. Resultat: I resultatet framkommer att sjuksköterskorna upplever utsatthet genom att känna sig osäkra och otillräckliga. Det finns en stor erfarenhet och kompetens men tidsaspekten skapar otrygghet och gör att de inte kan utnyttja sin kompentens till fullo. Slutsats: Det finns en stor erfarenhet och kompetens hos sjuksköterskorna men tidsbrist och upplevelsen av att vara otillräcklig gjorde att det framkom en osäkerhet hos sjuksköterskorna. Upplevelsen av att inte ha tid att förbereda mötet upplevdes negativt och blev ett hinder i att försöka skapa trygghet. Då den erfarna sjuksköterskan hade tid att förbereda mötet, blev mötet det goda mötet, både för sjuksköterskan och flyktingen. / Background: Meeting refugees is often a part of the nurse's daily work. The health center is the first instance to receive help with different kind of problems with health, physical problems but also mental problems. They may occur due to the difficult events and traumas these people may have experienced. There are great demands on the nurse's ability to understand and meet these persons in a constructive and dignified manner. This study aims to increase knowledge of the nurse's experiences of both successful and less successful meetings. We hope that this will generate insight into the nurse's perception of the meetings and subsequently lead to optimized care for this patient group. Aim: Current sub-study has the purpose of describing nurses' experiences of meeting with refugees who are suffering from mental problems. Method: The method used was qualitative based on critical incident technology. The data collection consisted of stories from eight nurses, all active at health centers in various locations in the Västra Götalandregion. Based on the purpose of the study, the meaning units were then divided into subcategories, categories and themes. Results: The result shows that the nurses experience vulnerability by feeling insecure and inadequate. There is a great deal of experience and expertise, but the time aspect creates insecurity and makes them unable to fully utilize their competences. Conclusion: There is a great deal of experience and expertise among the nurses, but the lack of time and the experience of being insufficient meant that there was an uncertainty among the nurses. The experience of not having time to prepare the meeting was perceived negatively and became an obstacle in trying to create security. When the experienced nurse had time to prepare the meeting, the meeting could be “the good meeting”, both for the nurse and the refugee.