Min uppsats har som syfte att belysa könsuppfattningar i en förskoleklass. Under studien har ett förbättringsområde identifierats och könskillnader mellan könen noterades. Hur hanterar förskoleklassen pojkar och flickor utifrån deras kön och hur jobbar förskoleklasslärare för att minska könsstereotyper? Centrala frågor var att identifiera könsrollsmönster i förskoleklassen framträder, jämställdhetsarbetet i förskoleklassen och framträdande av könsstereotyper. I dag ses det oftast som självklart i Sverige att förskoleklasser arbetar med jämställdhetsfrågor enligt förskoleklassens läroplan och att förskoleklasser skall försöka utmana könsstereotyper. Förskoleklassen lägger en grund för hur våra barns värderingar och vad deras värdegrund skall förankras utav. Det valda ämnesområdet är viktigt att belysa, som skola räcker det inte enbart med att ha jämställdhetsdagar, jämställdhetsarbetet måste finnas som en kontinuerlig process i deras dagliga verksamhet om könsstereotyper skall försvinna. Kvalitetsarbetet inom förskoleklasser måste hålla en hög nivå. Ständiga förändringar och ökade krav i samhället gör att skolan måste se över och revidera sina läroplaner kontinuerligt. Kvalitetsarbete inom förskoleklasser samt i skolans värld skall sätta sina elever i centrum, undervisningen måste baseras på fakta och integrera samtliga inom skolvärlden för att kunna förbättra skolans processer. Det empiriska materialet består utav observationer och intervjuer. Denna uppsats är gjord utifrån en kvalitativ metod. Resultatet utav denna uppsats tyder på att det finns skillnader mellan könen. Slutsatsen är att det finns en problematik för skolan där läroplanen (Lgr11) säger att skolan skall utmana och följa med i tiden. Dokumenten säger ingenting om hur jämställdhetsarbetet skall göras. Att tolka läroplanen (Lgr11) är upp till varje skola att göra själv.

Studiens syfte var att undersöka hur arbetssituation och karriär påverkar hur föräldrar väljer att fördela föräldraledigheten mellan sig. Sverige har en föräldraförsäkring som ger både mannen och kvinnan möjlighet att ta ut och dela föräldraledigheten lika, men kvinnan är fortfarande den som tar ut den hösta andelen av föräldraledigheten. Den undersökta gruppen bestod av fem informanter som varit föräldraledig och var tillbaka i arbete igen. Studien genomfördes med en kvalitativ deskriptiv metod med hjälp av en intervjuguide som var halvstrukturerad med öppna frågor. Resultatet visade på att traditioner och könsroller fortfarande är starkt styrande. Männen tar oftare ut sin del av föräldraledigheten i kortare perioder eller i mindre omfattning än kvinnor och är därför borta från arbetet mindre del. Både männen och kvinnorna tycker det är viktigt att dela på föräldraledigheten för att skapa en nära relation till sitt barn. Arbetsgivarens inställning upplevs påverka uttaget negativt p.g.a. oro för minskade möjligheter till en karriär eller löneutveckling. Den ekonomiska konsekvensen av fördelningen upplevs ha en mindre betydelse för valet. Kvinnan är den av föräldrarna som tar den största delen av föräldraledigheten och får därför de största negativa konsekvenserna.

D-uppsats; Dubblett finns

Syftet med detta arbete var att ta reda på huruvida förskollärare arbetar med följande uppdrag från läroplanen; ”förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller" (Lpfö 98 rev 10: 5). Det är inte självklart att förskolorna arbetar med det här. Förskollärare har ett brett handlingsutrymme och deras egenskaper är avgörande för genomförandet av uppdraget (Bengtsson, 1998: 42). Vi ville veta om förskollärarna förstod uppdraget samt om de kunde och ville arbeta med det, detta var också våra frågeställningar. Under litteraturgenomgången tar vi upp bakgrundsforskning om bland annat implementering, könsnormers uppkomst och genusarbete i förskolan. Detta tar vi upp för att man som läsare ska förstå betydelsen av att utföra detta uppdrag, hur viktigt det verkligen är. För att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar intervjuade vi pedagoger på fyra olika förskolor. Vi använde oss av halvstrukturerade intervjuer då vi hade några grundfrågor, men lät samtalet löpa ganska fritt och ställde spontana följdfrågor. Intervjuerna spelades in med ljudinspelning och transkriberades. Resultatet visade att samtliga förskolor kunde arbeta med uppdraget med de resurser som redan fanns. Däremot varierade viljan mellan respondenterna. En del av respondenterna var mycket engagerade medan andra visade mindre lust till att arbeta med uppdraget. Vi kunde inte komma fram till huruvida förskollärarna förstod uppdraget eller inte p.g.a. det inte finns beskrivit några konkreta arbetssätt i läroplanen. Vi kunde inte bedöma om pedagogernas sätt att förstå och arbeta var rätt eller fel eftersom att tolkningsutrymmet av läroplanen är så brett.

Skolinspektionen har anmärkt på att förskolorna i vår kommun arbetar för lite med att medvetet motverka traditionella könsmönster. Sedan den första läroplanen (Lpfö 98) för förskolan gavs ut 1998 har det varit inskrivet att de vuxna i förskolan ska ge barnen samma möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller. Det här ämnet har alltid intresserat oss, så Skolinspektionens anmärkning såg vi som intressant och gav oss ett uppslag att undersöka hur det står till. Syftet med detta arbete var att undersöka hur man i ljuset av likabehandlingsplaner arbetar på ett par förskolor med att motverka traditionella könsmönster. Våra frågeställningar var hur arbetslag förhåller sig till barn vid lämningssituationer och utvalda leksituationer ur ett köns- och genusperspektiv, hur det kan skilja sig åt samt hur personalen tänker och beskriver hur de arbetar med ämnet. Som metod har vi både observerat i verksamheten och intervjuat två arbetslag. Vårt resultat visar på att arbetslagen anser sig arbeta likabehandlande med alla barn. Med det menar de att barnen själva får välja aktivitet vilket också våra observationer bekräftar. Vår slutsats är dock att likabehandling, enligt arbetslagens sätt att se på likabehandling, kan stärka stereotypa könsroller och könsmönster och att arbetet med att motverka dessa sker i mycket ringa omfattning. Kompetensen om hur man kan arbeta, enligt läroplanens intentioner i ämnet, behöver utvecklas för att arbetslagen ska få en ökad kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor.

Trots att Sverige har kommit långt med sitt jämställdhetsarbete är arbetslivet fortfarande inte jämställt. Samhället präglas av könsmönster och könsstrukturer som i sin tur skapar en genusordning. Den innebär av att män och kvinnor hålls isär och skillnader görs mellan manligt och kvinnligt. Dessutom innebär den att kvinnan är underordnad mannen och mannen ses som norm. Detta är kulturellt betingat och uppfattas därför som något naturligt. Det begränsar både män och kvinnors val och villkor och de får även konsekvenser på arbetsmarknaden i form av bland annat segregering. Arbetsmarknaden präglas av både en horisontell och en vertikal segregering. Det innebär att män och kvinnor befinner sig på olika yrkesområden, avdelningar och branscher samt att de intar olika hierarkiska positioner. Arbetsvillkoren ser därmed olika ut för män och kvinnor och det är framförallt kvinnors villkor och förutsättningar som är begränsade. Jämställdhetslagen syftar till att främja män och kvinnors lika rätt när det gäller arbete anställnings- och arbetsvillkor samt möjligheter till utveckling i arbetet. Enligt lagen är arbetsgivare skyldiga att bedriva ett aktivt arbete för att främja jämställdhet på arbetsplatsen. Trots aktivt jämställdhetsarbete får det inte alltid det genomslag det önskar. Studier visar att det kan finnas ett motstånd mot ökad jämställdhet. Många av dessa studier är gjorda på personer i arbetsledande befattning. Vi har gjort en kvantitativ enkätundersökning där vi har studerat attityder till jämställdhet och jämställdhetsarbete hos de anställda på ett mansdominerat industriföretag. Vi har dessutom försökt urskilja ett eventuellt motstånd i de anställdas attityder. Utifrån vår undersökning kan vi konstatera att respondenterna har en positiv inställning till både jämställdhet och jämställdhetsarbete. De värderar jämställdhet högt och anser att det är självklart att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på arbetsplatsen samt att de ska ha lika lön för lika arbete. Intressant är att de inte värderar jämställdhetsarbete lika högt och viktigt som jämställdhet. De anser därför inte att det är lika viktigt att arbeta för att främja jämställdheten på arbetsplatsen. Framträdande i studien är att män och kvinnors attityder skiljer sig mycket åt. I vissa påståenden och frågor är det mer tydligt än i andra. Överlag tenderar kvinnorna att vara mycket mer positiva till såväl jämställdhet som jämställdhetsarbete än män. Det är en liten andel respondenter som har ett mindre positivt förhållningssätt till jämställdhet och jämställdhetsarbete, de skulle möjligtvis kunna utgör ett motstånd. Om de inte betraktar arbetet som särskilt viktigt kan de eventuellt utgöra ett hinder mot det arbete som bedrivs för att främja jämställdheten på arbetsplatsen.

Sverige rankas år 2011, enligt United Nations Development Program, som världens mest jämställda land.Mediautgör emellertid en arena som är kritiserad och anklagad för att förmedla en bild av kvinnan som innebär att hennes kropp och utseende är allt. I den här uppsatsen används en kritisk diskursanalys för att belysa hur diskursiva processer, i ett medialt material, kan uttydas lingvistiskt och hur dessa processer utgör ett socialt problem. I detta integreras en analys av vilka subjektspositioner som erbjuds läsaren av detta material. Materialet som varit föremål för analys är den svenska versionen av månadsmagasinetCosmopolitan, som säger sig tillhandahålla en formel för framgång i livet för unga tjejer. Diskurser som är involverade i det sociala problem somCosmopolitansrepresentationer av kvinnan utgör är: heterosexualitet som enda möjliga sexualitet, postfeminism och konsumism. Dessa formar representationer av en kvinna som är beroende av män, men också hävdar sin självständighet - vilken hon demonstrerar med hjälp av konsumtion.

Syftet med studien var att undersöka hur två pedagoger på två olika förskolor arbetade med att ge pojkar och flickor förutsättningar att uttrycka sig verbalt i samlingssituationer, ur ett jämställdhets- och genusperspektiv. Studien fokuserade på pedagogers bemötande ur två olika perspektiv, om det fanns det strategier för att stötta pojkars och flickors talutrymme samt hur pedagogerna använde strategierna i samlingssituationerna på förskolan. Vi genomförde sju observationer av samlingssituationer och två intervjuer med verksamma pedagoger. Vi kom fram till att förutsättningarna barn gavs att uttrycka sig verbalt varierade på förskolorna i undersökningen. Pedagogerna i undersökningen berättade att de ville se till varje enskild individ och dess behov. Vi uppmärksammade att alla barn uttryckte sig olika mycket och på olika sätt, i undersökningen kom vi fram till att de barn som ofta uttryckte sig verbalt, var de barn som fick störst talutrymme.

I den svenska förskolan är samlingarna en daglig aktivitet som ibland går på rutin och därför inte alltid engagerar barnen, vilket kan leda till många tillsägelser till barn som inte orkar sitta och lyssna. Studiens syfte var att undersöka förskollärares medvetenhet om flickors och pojkars talutrymme i samlingssituationer. Intervjuer med halvstrukturerade frågor till åtta förskollärare, fyra manliga och fyra kvinnliga har genomförts. Resultaten visar att förskollärare oavsett könstillhörighet är medvetna om pojkar och flickors talutrymme. En gemensam uppfattning var att det är fler flickor än pojkar som tar plats under samlingarna. De menar att pojkarna trots allt hörs och syns mest, då även kroppsspråk läggs till. Detta blir mer tydligt ju äldre barnen blir. Förskollärarna uttrycker att de är medvetna om hur de fördelar ordet under samlingen och menar att de inte ser till könstillhörighet utan till individ, med målet att alla barn ska få tala och även lyssna. En slutsats som kan dras av studien är att då de pratsamma och utåtagerande barnen fortfarande är såväl tids- som uppmärksamhetskrävande krävs riktade åtgärder för hur även de tysta, blyga barnen bör uppmärksammas och lyftas fram vid samlingarna.

No description available.