Förskolan, en plats för utveckling och lärande i en social miljö tillsammans med andra barn. Forskning belyser dock att flera barn befinner sig utanför en kamratkonstellation. Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för förskolepersonals uppfattningar om kamratrelationer i förskolan i förhållande till barns utveckling och lärande. Barns kamratrelationer skildras ur olika synvinklar i forskning, från att vara grunden i barns lärande till att inte ha så stort värde. I studiens resultat riktas uppmärksamhet mot förskolepersonals olika uppfattningar och strategier för barns relationsskapande, både i strukturerat som ostrukturerat innehåll. Arbetet med barns kamratrelationer kräver mångsidiga strategier för att finna det som passar det individuella barnet. Arbetet behöver förändras och utvecklas utifrån den befintliga barngruppen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att lyfta fram förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring hur de stöttar barn som exkluderas i den fria leken. Åtta förskollärare har intervjuats för att ta del av deras uppfattningar och arbetssätt. Det insamlade materialet har i resultatet kategoriserats utifrån återkommande teman och mönster. Resultatet visar att förskollärares agerande har stor betydelse för barns lek och kamratrelationer samt för att förebygga att exkludering inte sker i barngruppen. Förskollärare behöver vara närvarande i den fria leken för att kunna hjälpa barn att lära sig de lekkoder som behövs för att kunna leka och samspela med andra. Barn som utesluts i den fria leken bör uppmärksammas och bekräftas av förskollärare för att höja barnets självkänsla. Förskollärare bör även reflektera över sitt förhållningssätt för att förebygga att exkludering inte sker samt främja barns kamratrelationer. Det anses även vara betydelsefullt för barns lek och relationer att förskollärare arbetar för att uppnå acceptans för känslor i barngruppen.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt synsätt på utagerande barns kamratrelation i leken med andra barn och sina arbetssätt, eller metoder i bemötandet gentemot utagerande barn. Hur beskriver förskollärare utagerande barns beteenden, har förskollärarna en enhetlig utarbetad arbetsmetod+ Upplever förskollärare orsaken till utagerande barns beteende på en individ-, grupp-, och organisationsnivå? För att undersöka dessa frågeställningar har jag använt mig av halvstruktrerade intervjuer med åtta förskollärare. Forskning betonar en självransakan av sitt eget bemötande och vikten att få rätt handledning enskilt eller i arbetslaget. Resultatet visade att förskollärarna beskrev utagerande barns beteende som barn som tar plats, är väldigt högljudda och vill synas. Barnen tillskrevs egenskaper som bråkiga, stökiga och avvikande. Orsaken till utagerande barns beteende ansåg alla förskollärare i första hand vara individinriktade. Ingen av förskollärarns nämnde sitt eget bemötande som en bidragande orsak. Ingen av förskollärarna hade i sitt arbetslag en utarbetad metod för att utveckla utagerande barns lek med andra barn men ansåg det vara viktigt att vara med i barnens lek för att utveckla barnets lekutveckling. Resultatet visade att det inte alltid var så p.g.a. stora barngrupper och personalbrist. / Purpose with this work is to examine how preschool teacher discript theirs approach on disruptive children comrade relation and play with other children and theirs way to work or method in treatment to disruptive behavior children. How discript preschool teacher and homogenueous work method+ Experience preschool teacher reason to disruptive behavior children on a individual-, group- and organization leve+ To examine this questions I have used a half structure interview whith eight preschool teachers. Research emphasize a soul searching of their own treatment and the importantce to have right instrctor individual or in working team. Result showed that preschool teachers describe disruptive behavior children as a child who take place, are very laud and will seem. Children attributed quality´s as row, messy and deviant. Sourse whit disruptive behavior children considered all preschool teacher was in first manual individual minded. None of the preschool teacher mentions theirs on treatment as a contributes cause. None of the preschool teacher had in theirs working team a composed method for develop disruptive behavior children play with other children but considered it last important at been with the children play for that develop childrens play development. Result showed that it was not always so because the big children groups or personnel shortage.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka strategier förskollärare beskriver att de arbetar med för att främja och stärka barns kamratrelationer. Frågeställningarna vi utgick ifrån var, hur ser förskollärare på sin roll när det gäller att främja och stärka barns kamratrelationer och vilka strategier använder sig förskollärare av för att främja och stärka barns kamratrelationer. Det valda teoretiska perspektivet för denna studie blev ett relationellt perspektiv. En kvalitativ ansats valdes med intervju via frågeformulär där svaren sedan analyserades tematiskt. Resultatet pekar på att pedagoger behöver vara närvarande och lyhörda för att kunna bistå barnens relationsskapande. Slutsatsen för denna studie är att pedagoger behöver skapa relationer till varje enskilt barn samt vara en förebild för dem i arbetet med att främja och stärka barnens kamratrelationer.

Syftet med studien har varit att belysa barns perspektiv på kamratkulturer samt inkluderande och exkluderande handlingar. Barn som ingår i en kamratkultur i förskolan blir både inkluderade och exkluderade. Vi har valt att utgå från barns perspektiv då vi upplevt att det finns ett behov att få en inblick i hur barn ser på inkluderande och exkluderande handlingar. Vi har valt att utgå från Corsaros (2015) teori om kamratkulturer med flera olika begrepp kopplade till denna teori. Studien är skriven utifrån en kvalitativ metod med två olika typer av intervjuformer med barn i mindre grupper. Empirin samlades in på två förskolor i Skåne och sammanlagt 20 barn deltog i intervjuerna. Vi genomförde en semistrukturerad intervju utifrån en gestaltning som barnen sedan fick reflektera kring och en ostrukturerad intervju där vi tillsammans med barnen skapade en mindmap om vänskap. Empirin strukturerades upp i teman kopplade till frågeställningarna. Utefter dessa teman är sedan analysen strukturerad.Resultatet från intervjuerna visar att barn talar om flera olika typer av tillträdesstrategier för att bli inkluderade i kamratkulturen men att det är verbala frågor om tillträde som är mest förekommande. Resultatet från intervjuerna visar även att barn framförallt använder sig av fysiskt våld och verbala handlingar för att exkludera andra barn i kamratkulturen. Beroende på om barnen blir exkluderade eller exkluderar upplever de olika typer av känslor. Utifrån ett perspektiv av tolkande reproduktion synliggörs barnens perspektiv på inkluderande och exkluderande handlingar som en reproduktion av vuxenkulturen men även som en produktion av informationen från den vuxna världen. När barnen beskrev en bra kompis framkom det fyra olika teman vid bearbetningen av empirin. Dessa är verbala yttranden, vad man kan göra tillsammans, vad man kan lära sig och lekar vilket kan ses som positivt och inkluderande. När de beskrev en dålig kompis framträdde tre teman vid bearbetningen av empirin vilka var verbala yttranden, strategier att dra sig undan och fysisk våld vilka kan uppfattas som negativa och exkluderande handlingar.