No description available.

I denna studie undersöks hur Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen (1889) skiljer sig från dess lättlästa version, återberättad av Malin Lindroth (2004). I bakgrunden diskuteras vad en lättläst text är och dess funktion. Även begreppet klassiker och kanon diskuteras. Metoden är komparativ och undersökningen tar en bred ansats eftersom den jämför såväl materiella, lingvistiska som innehållsmässiga aspekter. Undersökningen visar att det finns stora skillnader mellan verken sett ur alla dessa aspekter. I den lättlästa texten ändras eller försvinner centrala motiv, teman och symbolik och de komplexa psykologiska förloppen förenklas. Undersökningen visar att texten blir mer lättläst, men att romanen tappar komplexitet gällande innehåll. Resultatet diskuteras slutligen utifrån ett didaktiskt perspektiv.

Med detta examensarbete har jag för avsikt att undersöka klassikers didaktiska funktion i svenskundervisningen både ur ett lärarperspektiv och ett elevperspektiv på högstadiet. För att undersöka området har jag använt mig av de kvalitativa forskningsmetoderna lektionsobservation och intervju med både lärare och elever. Resultatet har analyserats utifrån Lars- Göran Malmgrens ämneskonceptioner, Magnus Perssons perspektiv på myten om den goda litteraturen, Mark Pikes forskning om klassiker i undervisningen samt Louise Rosenblatt och Judith Langers receptionsteorier. Resultatet av min undersökning visar att det är lärarens syn på svenskämnet som avgör hur klassikerns funktion betraktas och följaktligen arbetas med i undervisningen. Resultatet visar även att lärarens planering och undervisning av litteraturarbetet inte nödvändigtvis stämmer överens med elevernas uppfattning om det samma.

Följande arbete har som syfte att undersöka om en litterär kanon skulle uppskattas av lärare i svenska på högstadiet eller inte. Frågan problematiseras utifrån svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt ett litterärt bildningsämne. Tidigare forskning visar att klassiker inte harmoniserar med svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Studien har även analyserats och diskuterats ur ett postkolonialistiskt perspektiv där det västerländska ses som norm.Metoden som har tillämpats är enkätinsamlingar från årskurs nio och kvalitativa intervjuer på tre högstadieskolor. Därefter har intervjuerna transkriberats och sammanställts. Vidare presenteras enkätsvaren i stapeldiagram med en jämförelse mellan skolor samt mellan pojkar och flickor. Resultaten från elevenkäten visar att pojkar är mer negativa till läsning än vad flickor är, i enlighet med de senaste årens PISA-undersökningar. Flickor läser fler böcker än pojkar. Fler än de fyra i snitt som hinns med på ett läsår, vilket betyder att de läser mer på sin fritid och flickor lägger ner mer tid på läsning varje vecka än pojkar.Informanterna vill få sina elever att läsa mer och väljer då litteratur som eleverna kan känna igen sig i. De poängterar vikten av att läsförståelsen är viktig i alla ämnen och de önskar fler lästillfällen på samlingar och dylikt. Det är viktigt att få till läsningen som en vana. Sammanfattningsvis ställer lärarna sig inte helt emot en kanon men de är överens om att de inte enbart skulle vilja utgå ifrån en kanon. En kombination av ram plus eget utrymme verkar vara den bästa konstellationen. Studien visar att svenskämnet inte har tagit till sig de kulturella förändringar som går att se i samhället då flertalet av titlarna i klassuppsättning är västerländsk litteratur.

I denna studie undersöks hur verksamma lärare i grundskolans senare år resonerar vid val av skönlitterära verk och författare i undervisningen kopplat till frågan om en litterär kanon och hur dessa lärare ställer sig till frågan om en fastslagen svenska litteraturkanon. Undersökningen skedde via semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med sex lärare som undervisar i svenska i årskurs 7-9 inom samma kommun. De informanter som deltog i studien är alla kvinnor i åldrarna 39-54 och de har arbetat inom yrket mellan sju och 18 år. Den information som framkom genom intervjuerna var tillsammans med olika teoretiska kanonperspektiv det som utgjorde grunden av analysen där syftet var att finna mönster, samband och orsakssammanhang. Genom intervjuerna framkom 75 enskilda författare och 48 enskilda titlar varav 28 författare och tio titlar återkommer hos fler än en respondent. Analysen visar vidare att det finns en stor mängd olika anledningar och resonemang bakom urvalen samt att ett urval oftast baseras på fler än en anledning. Alla informanter ställer sig emot en fastslagen kanon men fem utav sex lärare anser att det finns litteratur som anses vara viktigare än annan. En slutsats som kan dras utifrån analysen är att även om de medverkande informanterna ställer sig kritiskt gentemot en fastslagen kanon så finns en inofficiell kanon där ett flertal av litteraturhistoriens mest centrala författarskap återkommer.

Debatten gällande införandet av en litterär kanon i litteraturundervisningen har pågått i media och skolor runt om i landet under de senaste åren. Detta väckte intresset att närmare undersöka hur lärare väljer skönlitteratur till undervisningen, då det idag inte existerar någon formell kanon i den svenska skolan. Syftet med denna litteraturstudie var att granska vad forskning inom litteraturundervisning i modersmålsundervisningen lyfter fram som avgörande faktorer för lärares val av klassisk skönlitteratur. Vi ville även undersöka vad forskningen säger om huruvida lärare ser på klassisk respektive nutida skönlitteratur på olika sätt, ställer olika krav på dem, samt vilka konsekvenser detta i så fall kan få för elevernas utbildning ur ett likvärdighetsperspektiv. För att göra det utgick vi från följande frågor: (1) På vad baserar lärare sina val av skönlitterära klassiker?, (2) Hur skiljer sig lärares krav på klassisk respektive nutida skönlitteratur för barn och ungdomar gällande inkludering, ur exempelvis mångfalds- och genusperspektiv? och (3) Vilka konsekvenser får lärares val av klassiker för en likvärdig litteraturundervisning?För att kunna besvara dessa frågor genomfördes en litteraturstudie där källmaterial som behandlar lärarens val, litteraturundervisning och svenskämnet analyserades genom närläsning.Resultatet av studien visade att lärare i stor utsträckning baserar sina val av skönlitteratur på en informell kanon som bygger på egna och andras erfarenheter. Lärare väljer också litteratur utifrån hur elevgruppen ser ut och dess motivation, samt vad läraren har för mål med undervisningen. Det visade sig att kraven som ställs på klassisk och nutida skönlitteratur skilde sig, men inte ur det hänseende frågan avsåg. Svaret på den tredje frågan var att litteraturundervisningen i den svenska skolan inte är likvärdig. Detta på grund av bristande direktiv i kurs- och läroplan, avsaknad av fortbildning för lärare samt ibland bristande tillgång till böcker och avsaknad av fungerande skolbibliotek.

<p>Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) återkommer ständigt till att litteraturen bör ha en central roll i undervisningen. Litteratur beskrivs som något man kan lära och uppleva genom, dels om sig själv, dels sin omvärld. Syftet med denna studie är att belysa vilken skönlitteratur lärarna använder i svenskundervisningen på högstadiet, hur den väljs samt hur lärarna väljer att arbeta med den. Våra informanter består av lärare, från två olika skolor med skilda förutsättningar. Av studien framgår att skolorna trots andra skillnader är relativt lika gällande skönlitteraturen och dess roll i svenskundervisningen, vilken samtliga lärare beskriver som central. Lärarna på de båda skolorna har i mångt och mycket fria händer gällande val av skönlitteratur och litteraturdidaktiska arbetsmetoder och de motsätter sig även användandet av en litterär kanon. Påpekas bör dock att det kontinuerliga arbetet mot Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) och dess strävansmål är sällsynt. Av vår studie framgår även att elevernas olikheter (kunskapsmässiga, kulturella, kön) innebär en svårighet vid valet av skönlitteratur för klassen.</p>

Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) återkommer ständigt till att litteraturen bör ha en central roll i undervisningen. Litteratur beskrivs som något man kan lära och uppleva genom, dels om sig själv, dels sin omvärld. Syftet med denna studie är att belysa vilken skönlitteratur lärarna använder i svenskundervisningen på högstadiet, hur den väljs samt hur lärarna väljer att arbeta med den. Våra informanter består av lärare, från två olika skolor med skilda förutsättningar. Av studien framgår att skolorna trots andra skillnader är relativt lika gällande skönlitteraturen och dess roll i svenskundervisningen, vilken samtliga lärare beskriver som central. Lärarna på de båda skolorna har i mångt och mycket fria händer gällande val av skönlitteratur och litteraturdidaktiska arbetsmetoder och de motsätter sig även användandet av en litterär kanon. Påpekas bör dock att det kontinuerliga arbetet mot Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) och dess strävansmål är sällsynt. Av vår studie framgår även att elevernas olikheter (kunskapsmässiga, kulturella, kön) innebär en svårighet vid valet av skönlitteratur för klassen.

I kursplanen för Svenska B står att läsa att eleven ska ”ha tillägnat sig och ha kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk och ha stiftat bekantskap med författarskap från olika tider och epoker” (Skolverket.se). Harold Bloom, författaren till Den västerländska kanon beskrev 1994 sin oro över vårt litterära förfall med orden ”Skuggorna blir allt längre i vårt aftonland och vi närmar oss det tredje årtusendet beredda på ytterligare mörker” (1994:28) Det finns med andra ord idag en motsättning mellan vad man som elev bör läsa och vad man som elev kanske vill läsa. Dilemmat tycks vara att många elevers uppfattning om en klassiker idag är ”tråkiga, svårlästa och föga inspirerande” (Bäcklund &amp; Eriksson 2008:4).  I och med det senaste decenniets vampyrvåg har dock serier som Twilight och True Blood brutit ny mark hos ungdomar som tidigare inte hyst läsintresse. Lena Kjersén Edman startade en livlig debatt på DNs kultursidor hösten 2008 där hon anklagade Meyer för att vara bakåtsträvande i sin beskrivning av kärlekshistorien mellan de båda ungdomarna (DN, 080902). Däremot bode man kunna använda dagens populärlitteratur som ingångsport till äldre litteratur, även kallade klassiker. Idén med denna uppsats är således att avgöra hur Om jag kunde drömma förhåller sig till Dracula ur en litterär synpunkt, samt om man skulle kunna läsa Om jag kunde drömma med utgångspunkt i Dracula, för att på detta vis gå de elever som väljer Meyer framför Stoker till mötes. Som blivande lärare i grundskolans senare år och på gymnasiet, ämnar jag undersöka hur de båda verken förhåller sig till varandra ur tematisk synpunkt, för att möjligen kunna använda mig av detta material i min kommande undervisning.

<p><strong>Shakespeare</strong>- Dead or alive in school?</p><p>The purpose with our degree project is to examine if Shakespeare still is alive in school and in what way he is being used. Our study is based on these following questions:</p><p>Does Shakespeare exist in school today?</p><p>How are the other classic books being used?</p><p>Which teaching methods are used?</p><p>How is Shakespeare received by the pupils?</p><p>The methods used to be able to answer the questions are interviews with teachers and focus groups with the pupils. We carried out the interviews with six Swedish teachers and four focus groups in four different upper secondary schools.</p><p>The main result of this study shows that teachers and pupils still think that Shakespeare is an important author. Every teacher was using Shakespeare in their Swedish teaching and the expanded conception of text was established, but some of the teachers practiced it more than the others. Film was the most popular and most used teaching method. The majority of the pupilsconsidered Shakespeare and his most famous works as general knowledge. The pupils preferredto dramatize or watch films when they are working with Shakespeare and other classic authors.</p>