This paper’s purpose is to examine a Swedish missionary activity from a human rights perspective. As a scope I have chosen the Swedish evangelical mission to Congo-Brazzaville, from its establishment in 1909 to the congolese church's self-determination in 1961. I consider certain elements of the missionary activity that affect human rights, to discover wether the activity was in order with modern day human rights standards or not. During these years, Congo was part of the French colony Equatorial Africa, so the missionaries’ part in the colonial discourse is taken into consideration. Other rights areas that are considered are education, healthcare and standard of living, racial discrimination, women’s rights, the right to culture and indigenous peoples’ rights. It’s shown that European sovereignty is taken for granted and the missionaries generally consider the congolese culture and religion to be under-developed and heathen. Though, they differ from the colonists by their perspective on the congolese as a child of God with human dignity. They have also made valuable efforts in fields such as literacy and healthcare, and by creating a written language for the Congo people. The mission’s contribution to the human rights situation is ambiguous. They have made significant contributions through their social and developing programs, but have also in some ways been a part of the colonial influence and affected by contemporary colonial and racial doctrines.

No description available.

The aim of this study is to investigate Swedish representations of the Lappmark in the 1600s and 1700s, with particular regard to the descriptions of nature and the supernatural. The study examines how swedes depicted nature and nature spirits in the Lappmark, and how the descriptions relate to larger process during the time period. The sources used are mainly from priests who were active in the Lappmarks during this period. The source material has been divided into two groups to simplify the comparison, one containing Johannes Schefferus Lapponia (1673), the other contains Pehr Högströms Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker (1747). Works such as Carolyn Merchants The Death of Nature (1989) and Henri Lefebvre's The Production of Space (1991) are used in the study.The study show that the early authors had a very negative attitude towards the Lappmark and its nature. The area was perceived as an unproductive wilderness, and the saamis were used as an example of the Lappmarks depraved nature. Högström approached the land from a different angle, he believed that the Lappmarks had a great potential once Gods plan for the region had been realized. Högström uses the Saami to show how a people, despite their shortcomings, still could flourish in the Lappmark. Högströms optimistic attitude required that he separated the nature spirits from nature, which illustrated the transition from the idea of a lifegiving nature to the idea of a mechanical nature. The study also contributes to new knowledge about how swedish priests tried to define and control the representation of the Lappmark and how this was complicated by both saamis and settlers.

No description available.

This literature analysis aims to explore the colonial heritage of textbooks meant for teaching music in Swedish grade schools. The books analysed were released between 1969 and 2018 and range from pure songbooks, pure textbooks to teacher guides. With the tools from critical discourse analyses combined with the postcolonial theory this study explores how the textbooks group and portray individuals with a special focus on the supposed reader as opposed to “the others”. The results show that “we” in the Swedish music textbook is a western white person who has prior knowledge of western religious and cultural expressions. This study also shows that pictures and text combined attribute negative traits to the “other” individuals portrayed. Western music theory is often portrayed as general and serve to define the “we” group with its necessary prior knowledge. This study also shows that texts that are neutral or positive in tone still use language that place individuals in the “we” and “them” groups.

No description available.

No description available.

<p>Uppsatsen undersöker diskursen om Indien i Teosofisk tidskrift 1891-1894. Efter en introduktion till forskingsfälten, västerländsk esoterisk tradition och post-kolonialism, beskrivs den diskursiva framställningen av Indien i de svenska teosofernas tidskrift. Indien representerar en uråldrig visdom och ett samtida förfall. I den gamla sanskrit-litteraturen finner teosoferna svunna tiders andligt högtstående civilisation medan teosofernas samtida Indien är förslappat och i behov av revitalisering. Indien utgör även en motpol till västerlandet som är präglat av två andra sorts förfall: den andliga materialismen och en dogmatisk kyrkoreligion. Teosofernas uppgift blir att revitalisera Indiens uråldriga visdomar och förandliga väst i ett väst-östligt utbyte.</p><p>Denna bild av Indien har inte enbart påverkat nyandligheten utan även en bred västerländsk uppfattning om Indiens andlighet. Även inom hindu-nationalismen återfinns föreställningar som överensstämmer med teosofernas Indien-diskurs. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring rötterna, betydelsen och spridningen av den teosofiska diskursen om Indien.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att kritiskt analysera hur den koloniala diskursen tar sig uttryck i tre svenska läromedel i religionskunskap för gymnasiet. Som teori och metod använder jag mig av diskursanalys.</p><p>I min studie framkommer det att den koloniala diskursen tar sig uttryck genom att innehållet i läromedlen struktureras utifrån en västerländsk/kristen syn på religionsbegreppet, vilken har sin grund i en essentialistisk religionssyn. Böckerna är organiserade runt centrala kristna begrepp, vilka implicit bär på kristna värderingar, och kristendomen är den religion som får överlägset mest utrymme.</p><p>”Vi” framställs som en enhetlig grupp som i första hand är just kristna, men även västerländska, i betydelsen moderna, demokratiska och jämlika humanister. ”Dom” kategoriseras utifrån ”Vår” utblickspunkt som en motpol, eftersom ”Vi” ytterst definierar oss själva utifrån ”De Andra”. ”Dom” är således våldsamma, odemokratiska och ojämlika.</p><p>Ur den mångfacetterade kategorin ”Dom” framstår en grupp som särskilt annorlunda – det som i läromedlen kallas ”naturfolk”. Dessa tycks existera i en svunnen mytisk tid, och kopplas till det vidskepliga och irrationella. De är underställda naturens krafter, till skillnad från ”Oss” som har makt över våra egna liv.</p>

Uppsatsen undersöker diskursen om Indien i Teosofisk tidskrift 1891-1894. Efter en introduktion till forskingsfälten, västerländsk esoterisk tradition och post-kolonialism, beskrivs den diskursiva framställningen av Indien i de svenska teosofernas tidskrift. Indien representerar en uråldrig visdom och ett samtida förfall. I den gamla sanskrit-litteraturen finner teosoferna svunna tiders andligt högtstående civilisation medan teosofernas samtida Indien är förslappat och i behov av revitalisering. Indien utgör även en motpol till västerlandet som är präglat av två andra sorts förfall: den andliga materialismen och en dogmatisk kyrkoreligion. Teosofernas uppgift blir att revitalisera Indiens uråldriga visdomar och förandliga väst i ett väst-östligt utbyte. Denna bild av Indien har inte enbart påverkat nyandligheten utan även en bred västerländsk uppfattning om Indiens andlighet. Även inom hindu-nationalismen återfinns föreställningar som överensstämmer med teosofernas Indien-diskurs. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring rötterna, betydelsen och spridningen av den teosofiska diskursen om Indien.