The purpose of this paper is to analyze and question the government survey 1956:43 Zigenarfrågan based on the theory of internal colonialism. An important question for the study is to elucidate and gain an understanding of the factors that led to Roma inclusion in the compulsory school. This survey of the goverment investigation is necessary because the state management of the Roma had to start the investigation, that led to a number of difficulties for the community. The investigation put also a lot of demands on the roma society. The state wanted at all means to influence and change the group's way of life. Roma situation was now more and more conspicuously set to influence the Swedish society as a whole. State expressed concern about an increase in crime among the group, this led to the investigation begin. The essay will mainly concern the school issue in the investigation of Zigenarfrågan. There will also be a comparison made between investigation Zigenarfrågan and another government study conducted in 1957-1960. This study was designed to investigate the Sami school situation and was named Samernas skolgång 1960:410. The study will show how the state, hoping to assimilate the Roma in Swedish society, colonized roma minority by undermining the group's cultural characteristics in favor of the majority culture. The question I am hoping to answer in this study by analysing the governments survey Zigenarfrågan, is: How does the investigation Zigenarfrågan discribe the situation of Roma in Sweden, focusing on the school question? What problems are produced? What reasons are presented? What solutions are proposed? Is it possible to demonstrate a difference in treatment of roma in the comparison between investigations Zigenarfrågan and Samernas skolgång?

Ambitionen med denna studie var att undersöka vad som i bildjournalistiska tävlingssammanhang anses vara eftersträvansvärt och därigenom blottlägga normer och ideal inom den bildjournalistiska professionen. Vi har tittat på tävlingar som en i en rad av normgivande mekanismer och de ideal som speglas i denna form. Undersökningen bestod av en kvantitativ och en kvalitativ del. I den kvantitativa delen tittade vi på bland annat på vilka teman som gestaltas i vinnarbilder från internationella World Press Photo samt svenska Årets Bild mellan åren 1996–2016. I den kvalitativa delen gjorde vi sedan nedslag i de vanligast förekommande temakategorierna i respektive tävling med en semiotisk bildanalys. Resultaten visade på samma tendenser som tidigare forskning har konstaterat, nämligen att krig var det vanligast förekommande temat i båda tävlingarna. Men en viss skillnad gick också att se, vinnarbilder i World Press Photo representerade ett färre antal teman och det näst största temat var sociala problem, medan Årets Bild hade en större representation och andraplatsen delades av tre teman: brott/terrorism, naturkatastrof/klimathot och framstående personer. Den kvalitativa analysen visade att drabbade barn och sörjande anhöriga var två återkommande innehåll i bilder på temat krig.

This essay examines the represention of sami drums (goavdát) at museums in Sweden. I performed a case study of two exhibitions at different museums, focusing especially on one drum in each. The museums consisted of Nordiska museet in Stockholm and Ájtte – Swedish mountain and sami museum in Jokkmokk. The purpose was to examine them from a viewpoint based on the perception of a both historical and ongoing situation of colonialism of the sami people. The motivation to study museums derives from the idea that museum possesses an ability to create value. In combination with the exhibition I also studied the original function of the drums and interpreted the images on them. The investigation showed diffrent problematic issues in the exhibitions: Ájtte has a deficiency of space which complicates a dialog between the drum and the visitor. Nordiska museet creates a conception of the drums as reduced to a central object in a colonial process without any concerns of the native use. This results in an urge to either establish new exhibitions or updated the ones that already exist since the museums are part of creating a picture of sami identity for the public and therefore - creates value. / Den här uppsatsen undersöker den museala representationen och gestaltningen av samiska ceremonitrummor (goavdát) i Sverige. Metoden har varit fallstudier av två utställningar med särskilt fokus på en goavddis i varje. Undersökningsobjekten bestod av utställningen Sápmi: om att vara same i Sverige (2007-pågående) på Nordiska museet i Stockholm samt Trumtid – i livets famn(2002-pågående) på Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Arbetet har utgått från två ståndpunkter: en historisk kolonialism av Sápmi likväl som fortgående koloniala praktiker, samt att museet som sådant har en förmåga att skapa värde. I kombination med analyser av utställningarna har jag tolkat bilderna på trumskinnen. För att undvika att placera dem inom strikt koloniala kontexter har tolkningarna utgått från förkristna samiska världsuppfattningar. Studien upptäckte olika problem hos utställningarna; Nordiska museet skapar en bild av goavdát som reducerad till centrala objekt i koloniala processer, utan hänsyn till ursprunglig användning eller perspektiv. Ájtte fysiska placering av trummorna och dess dova belysning försvårar en dialog mellan besökare och föremål. Det resulterar i en uppmaning till museerna att se över utställningar då museerna är centrala producenter av bilden om samisk identitet för allmänheter och därför – skapar värde.

Den här uppsatsen utgår från hypotesen att även om de stora imperierna kom att falla sönder under efterkrigstidens decennium så kom det koloniala systemets maktstruktur att leva kvar genom den globala, kapitalistiska världsmarknaden; och detta har i sin tur påverkat den ekonomiska och politiska utvecklingen av Afrika i en negativ riktning. Den eurocentriska diskurs som konstruerar en verklighet där Väst uppfattas som ett ”facit” kom med andra ord inte att försvinna i samband med de koloniala imperiernas fall. Materialet som uppsatsen fokuserar på är framför allt artiklar publicerade i Journal of African History mellan år 2000 och 2010. Den här uppsatsen dra slutsatsen – här presenterad i breda drag – att det är väldigt få undersökningar som har problematiken kring det eurocentriska perspektivet på Afrikas historia som sin utgångspunkt. Författarna till de artiklar som analyseras strävar båda efter att kritisera en förlegad syn på Afrikas historia men då de inte är tillräckligt tydliga när det kommer till den eurocentriska diskursens inflytande över historieskrivningen så anser jag att de lämnar allt för många, viktiga frågor obesvarade. Det står dock klart att ”lösningen” på Afrikas många problem inte enbart kan bygga på västerländska modeller och västerländskt tänkande utan vi bör snarare försöka konstruera en historieskrivning som erkänner nödvändigheten av ett flertal diversifierade utgångspunkter och perspektiv på den globala ekonomin.

In this essay I point out that the presence of  ”Otherness” plays a key role in the novel The Beach by Alex Garland, and that the text relates to a colonial literary tradition. I’ve mainly used the distinction of Otherness and cultural representation presented by the postcolonial theorist Edward W. Said to guide me. In my examination of the text the presence of Otherness, how it is described and the effects that it has on the story’s central group of characters, has been my focus point. I’ve investigated the occurrence of different elements in the text which creates the sense of Otherness and identified the two most prominent opposition groups in relation to the protagonist of the story. On the story’s setting level aside, a colonial and imperialist theme can also be found on an intertextual level by made references to American war movies like Apocalypse Now, a specifically good example as the script of that movie is based upon the colonial themed novel Heart of Darkness by Joseph Conrad. I will summarize how the opposition between the Self and the Other throughout The Beach effects the plot’s outcome, and present my conclusion: that the author Alex Garland intentionally places his novel in a tradition of colonial storytelling to give a critical comment on the modern world’s similarities with its colonial past, especially when it comes to contemporary tourism. In my opinion the novel is also questioning the human’s civilized state and social evolvement.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

In this essay I examine Marguerite Duras’ anticolonial standpoint in the Swedish translation of hernovel Un barrage contre le Pacifique. The analysis demonstrates that the text itself reveals traces ofa colonial and problematic view of the local population of the floodplains where the novel is set.Certain passages regarding both the white protagonist family and the locals in the novel is examinedand discussed from a postcolonial perspective. The way the inhabitants of the novel are describedand the way the narrative is focalized creates differences between the white colonial family and thelocal population. This results in a highlighting of the suffering of the colonial family, and silencesthe voices of the locals.In dialogue with earlier research on Duras and the postcolonial, this essay especially focuseson the way the local women and children are portrayed in the novel. It criticizes the view of Durasas a subversive anticolonial voice, since such a view ignores the novel’s tendency to reproduce aracist portrayal of the Other. Even though the novel itself gives voice to an explicit criticism of thecolonial system, this is in no way a guarantee for it not to be reproducing harmful ways ofportraying colonized populations in a colonial tradition.

The purpose of this study is to examine the colonisation of Sápmi though the works of a local priest, by the name of Eric Grape. To do so, this study uses postcolonial theory when analysing the content of the works by Grape. Eric Grape was a priest active in the Lappmarks of northern Sweden in the early nineteenth century and who wrote articles for the Swedish Royal Academy of Sciences. The focus of the study is the othering of the Saami people and their culture, and the colonial production of knowledge that Grape produced about the Saami. Othering is a term by Edward Said and it is about the constructed difference between “we” the European culture and people regarded as the “other”. This term, the study argues, can also be applied when studying the colonial encounters between the Saami and Swedish colonial actors such as Grape. The main result of this study is that Grape portrays the Saami as different and more primitive than the Swedish settlers that occupy the northen part of Sweden, he describes the Saami as childish.

The essay is about how Swedish media have chosen to report on tourism from Haiti and the Dominican Republic in 1993-2018. There may be many different aspects to look into within this but the aspects that have been studied are the degree to which nature and culture are seen in this reporting. The analysis of the articles of the newspaper Dagens Nyheter has been made based on a postcolonial discourse analysis where certain postcolonial concepts have been applied to the selected articles. It is in what ways the different writers have chosen to describe the nature and culture of the two countries that have been analyzed and an analysis will be made of whether reporting differs between the countries. The result shows that the writers are clearly governed by a Eurocentric world order where We, Europe, have a clear overarching relationship in relation to Them, Haiti and the Dominican Republic, who have a clear subordination. This clear boundary is clearly visible in the words chosen by the writers by normalizing concepts that are under the category We and nonnormalizing concepts that belong to Them. The conclusion is that Haiti is described in a lesser way than the Dominican Republic, which may be because Haitians are more strange to us than Dominicans depending on the countries different histories where the Haitians are seen as a Creole language speaking African society and the Dominicans are seen as a Spanish speaking European society. / Uppsatsen handlar om på vilket sätt som svenska medier har valt att rapportera om turism utifrån länderna Haiti och Dominikanska Republiken under åren 1993-2017. Det kan finnas många olika aspekter att kolla på inom detta men de aspekter som det har studerats om är i vilken grad som natur och kultur syns i denna rapportering. Analyseringen av Dagens Nyheters tidningsartiklar har gjorts utifrån en postkolonial diskursanalys där vissa postkoloniala begrepp har applicerats på de valda artiklarna. Det är på vilka sätt som de olika skribenterna har valt att beskriva naturen och kulturen i de båda länderna som har analyserats och det kommer att göras en analys på om rapporteringen skiljer mellan länderna. Resultatet visar att skribenterna är tydligt styrda i en eurocentrisk världsordning där Vi, Europa, har en tydlig överordning jämfört med De, Haiti och Dominikanska Republiken, har en tydlig underordning. Denna tydliga gränsdragning syns tydligt i de ordval som skribenterna gör genom att normalisera begrepp som är under kategorin Vi och icke-normalisera begrepp som tillhör De. Slutsatsen är att Haiti beskrivs på ett undermåligare sätt än Dominikanska Republiken som kan bero på att haitier är mer främmande för oss än vad dominikaner är beroende på att de sistnämnda passar in mer under kategorin Vi.

The purpose of the study is to investigate the Western Sahara policy within the Swedish Parliament and Government, as well as how the policy has changed since. The study will help to get a broader understanding of how Sweden's foreign policy works and how the various international relations are covered. The theory of the study encompasses small state pragmatism as well as neutrality policy from Sweden's perspective. Sweden's policy on Western Sahara has changed in line with the aforementioned time periods: cold war, relaxation and terrorism. These periods of time have put in concrete work there you get an understanding of how the policies and Sweden have adapted during the different periods.