Title:"All the news that´s fit to print": A quantitative content analysis of The New York Times and Dagens Nyheters front pages on the basis of tabloidization theory. Authors: Pär Brolin & Kristoffer Olofsson Aim: We intend to distinguish elements of tabloidization in two daily newspapers as an effect to the increased economic and public orientated business models. The New York Times and Dagens Nyheter has been chosen mainly because they operates within different national media markets, secondly they are well known for their high journalistic standard. Based on the upcoming result, it's in our concern to illuminate these possible changes effect on the overall journalistic quality and discuss its importance. We aim to reveal the actual state of tabloidization in the two high quality newspapers The New York Times and Dagens Nyheter and thus answer the following questions: - In which way are the elements of tabloidization shown in The New York Times and Dagens Nyheter in a contemporary context as well under a twelve years period? - Based on the achieved results, what are the main differences between the two examined newspapers and what potential impact could it have on the journalistic quality? Method/Material: In order to perform this study, we have executed a quantitative study built on content analysis of the two newspapers front pages. To be able to see some individual changes within the two newspapers, two empirical swoops has been done, in September year 2000 and in September 2012. This study covers a total of 120 front pages, 60 per newspaper and thus 30 per month. The selected 9 variables are based mainly on the basis of Ingela Wadbrings study from 2012 concerning commercialized journalism which examines the changes of Swedish newspaper content between the years 1960 and 2010. In addition, the theory of tabloidization is based on the academic discourse on the process which describes journalism that aims to satisfy the public demands to gain economic profit rather than report on more important matters in favor to the democratic society. Furthermore, to facilitate the analysis chapter, an academic discussion regarding the reputable journalistic quality constitutes the theory chapter. Main results: This study's result reveals some major differences between the two newspapers publication models. Dagens Nyheter shows pure elements of tabloidization mainly by prioritizing headlines and large pictures in front of clear text as well an equal distribution between hard and soft news. The New York Times shows on the other hand an over-representation of sequentially written text rather than large pictures and headlines, furthermore they demonstrate a frequent occurrence of hard news in favor of soft news. The content quality is, from a theoretical point of view, of a lower journalistic standard regarding Dagens Nyheter than in The New York Times. Although, during the working process it became clear that the overall quality of newspapers content is rather subjective and that the definition of tabloidization, as something uncompromisingly negative, should be reconsidered.Course: Media and communication studies CUniversity: Division of media and communication, department of information science, Uppsala university.Period: Autumn semester 2012Tutor: Lowe Hedman / Syftet med denna uppsats är att utifrån den akademiska definitonen av begreppet tabloidisering jämföra två dagstidningar med liknande värdegrund verkande inom två olika nationella kontexter. Detta för att se om tabloidiseringens faktorer anammats i samma utsträckning över landsgränserna och hur två stora dagstidningar eventuellt tvingats rucka på sina publicistiska värdegrunder. The New York Times och Dagens Nyheter har valts ut som analysenheter vars framsidor kommer att studeras enskilt likväl i komparitet mot varandra. För att underlätta en analys av tidningarnas enskilda progression så utförs två empiriska tidsnedslag, under september år 2000 och september 2012. Då tabloidisering oftast används i negativa ordalag där den klassiska journalistiken anses bli lidande så är det även av intresse att föra en diskussion huruvida den journalistiska kvalitén kan tänkas påverkas i och med tabloidiseringsprocessens faktorer i respektive tidskrift. Detta mynnar ut i följande frågeställningar: -Hur gestaltar sig Dagens Nyheters respektive The New York Times tabliodiseringsprocess i en nutida kontext och över en tolvårsperiod? -Utifrån uppnått resultat, vad är de största skillnaderna mellan de två undersökta tidningarna och vilken eventuell påverkan har tabloidisering på den genomgripande journalistiska kvalitén? För att besvara uppställda frågeställningar är studien en kvantitativ undersökning vars uppnådda resultat slutligen behandlas i en kvalitativ del. Den kvantitativa undersökningen utgörs av sammanlagt 120 framsidor och sammanlagt nio variabler vilka huvudsakligen grundar sig i Ingela Wadbrings studie från 2012 rörande journalistikens kommersialisering. Huvudsakligen uppvisar Dagens Nyheter en velande inställning gentemot deras egen publiceringsmodell, vilket gestaltar sig i en ökning av annonser, överrepresentation av bilder och rubriker före löpande text samt en allt jämnare fördelning av hårda och mjuka nyheter över tid. New York Times uppvisar det tydligaste tecknet på tabloidisering endast i form av en ökande annonsförekomst. Den ansenligaste skillnaden mellan Dagens Nyheter och New York Times är den klara överrepresentationen av hårda nyheter i komparitet med mjuka nyheter från New York Times sida. Den innehållsliga kvalitén utifrån valda teoretiska resonemang visar att Dagens Nyheter i sin hybrida tidningsmodells välkomnande av tabloida inslag löper en större risk att omfamna journalistik med lägre verkningshöjd.

Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen för hur kommersialisering av kulturarv används för att driva en turistdestination. Det har genomförts genom vår beskrivning av kommersialiseringsprocessen. Hur pass framgångsrik kommersialiseringsprocessen är avgör hur attraktiv och konkurrenskraftig destinationen blir på marknaden. Med hjälp av en fallstudie av Glasriket har vi exemplifierat hur kulturarv kan vara en resurs för att skapa en turistdestination. Ett kulturarv behöver förstärkas med de fem komponenterna: transporter, attraktioner, marknadsföring, information och service för att kunna bygga upp en turistdestination. De fem komponenterna och kulturarvet på en destination genomgår sedan kommersialiseringsprocesser för att tillgängliggöra turistdestinationen och dess kulturarv för turister. Kommersialisering kan i många fall ses vara en förutsättning för att människor ska kunna ta del av kulturarvet och att kulturarvet därmed ska kunna leva vidare. Kommersialisering är en ständigt pågående process och är även ett viktigt verktyg i arbetet med att utveckla en destination och dess kulturarv. I Glasriket pågår kommersialiseringsprocessen inom olika områden och befinner sig i olika faser. Vilken fas kommersialiseringen befinner sig i beror främst på hur fort den har utvecklats och hur pass förankrad den är i destinationen.

De offentliga rummen utgör en viktig del av våra städer - det är där vi förflyttar oss, möts och integrerar med andra människor. Men de offentliga rummens grundläggande funktion som öppna och demokratiska platser hotas idag av förändringar i tillgänglighet och funktion. Dagens kommersialisering och privatisering gör att de offentliga ytorna krymper både fysiskt och mentalt. Privatiseringen tar offentlig mark i anspråk och hindrar människor från att vara medskapare av staden då rummen inte längre är öppna, samtidigt som kommersialiseringen skapar en stark dominans över innerstadens rum vilket försvårar platsskapande och omprövningar av platsers identitet. Innerstadens offentliga rum får en allt mer ensidig funktion som plats för handel, restaurangbesök och kulturupplevelser. Dessutom genomgår rummen en stark estetisering då de fungerar som stadens ansikte utåt i viljan att attrahera nya boende, besökande och företagande till staden. Kandidatarbetet visar att tillgängligheten till innerstadens offentliga rum inte är jämt fördelad över stadens invånare. Mentala föreställningar kring rum skapar sociala barriärer som verkar utestängande och exkluderande. Mindre bemedlade samhällsklasser blir undanträngda från innerstadens offentliga rum genom att de allt mer definieras utifrån konsumtionsmöjligheter, och rätten till staden undertrycks genom de offentliga rummens dominering av kapitalistiska strukturer. I arbetet identifieras tre designprinciper som konkretiserar hur tillgängligheten till innerstaden kan förbättras och hur de offentliga rummen kan bli mer inkluderande för alla medborgare. Designprinciperna fokuserar på att skapa goda mötesplatser och flexibla stadsrum som möjliggör medskapande och ökar medborgarnas rätt till staden. Designprinciperna omsätts i praktiken genom ett utvecklingsförslag för Gamla Torget i Uppsala, där en variation av funktioner på torget attraherar människor med olika behov under olika tider på dygnet. Torget blir genom utvecklingsförslaget en mer levande plats och det offentliga rummets inkluderande förmåga stärks, vilket främjar en socialt hållbar utveckling. De identifierade designprinciperna kan således användas av planerare och andra verksamma inom stadsutveckling, för att utveckla offentliga rum i innerstaden till mer öppna och demokratiska platser för alla medborgare.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som kan vara avgörande för att en kommersialiseringsprocess med grund i akademin ska inledas. Den teoretiska referensramen i studien belyser nätverksteori, incitament till entreprenörskap inom akademin samt teori om vägen från akademisk forskning till företag. Intervjuer har genomförts med aktörer som har ansetts kunna visa på hur kommersialiseringsprocessen går till. Två fallföretag har studerats; Seabased och Enreduce. Båda dessa företag har sin grund i akademisk forskning. Även UU innovation har fått ge sin bild av kommersialiseringsprocessen då de har erfarenhet av att hjälpa forskare att utveckla sina idéer till företag. I uppsatsens analysmodell redovisas hur olika aktörer och resurser påverkar övergången från akademisk forskning till företagande. Till uppsatsens slutsatser hör bland annat att forskare som väljer att starta ett företag främst drivs av ett engagemang som inte rör belöning i form av pengar samt att finansiering och erfarenhet av industri är viktigt.

<p>Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen för hur kommersialisering av kulturarv används för att driva en turistdestination. Det har genomförts genom vår beskrivning av kommersialiseringsprocessen. Hur pass framgångsrik kommersialiseringsprocessen är avgör hur attraktiv och konkurrenskraftig destinationen blir på marknaden. Med hjälp av en fallstudie av Glasriket har vi exemplifierat hur kulturarv kan vara en resurs för att skapa en turistdestination.</p><p>Ett kulturarv behöver förstärkas med de fem komponenterna: transporter, attraktioner, marknadsföring, information och service för att kunna bygga upp en turistdestination. De fem komponenterna och kulturarvet på en destination genomgår sedan kommersialiseringsprocesser för att tillgängliggöra turistdestinationen och dess kulturarv för turister. Kommersialisering kan i många fall ses vara en förutsättning för att människor ska kunna ta del av kulturarvet och att kulturarvet därmed ska kunna leva vidare. Kommersialisering är en ständigt pågående process och är även ett viktigt verktyg i arbetet med att utveckla en destination och dess kulturarv. I Glasriket pågår kommersialiseringsprocessen inom olika områden och befinner sig i olika faser. Vilken fas kommersialiseringen befinner sig i beror främst på hur fort den har utvecklats och hur pass förankrad den är i destinationen.</p>

Metoo-rörelsen rörde om i grytan på fler än ett sätt. Svenska medier rapporterade om en stor mängd utpekade personer – med varierande grad av anonymitet. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och belysa eventuella skillnader bland Sveriges fyra största tidningar (Aftonbladet, DN, Expressen och SvD) vad gäller rapporteringen kring utpekade personer i samband med metoo. Frågeställningarna behandlar både antalet namnpubliceringar och antalet så kallade ”gråzonsartiklar”, det vill säga artiklar som innehåller ledtrådar om en icke namngiven person som vi bedömer kan användas för att identifiera personen i fråga. Vårt verktyg för att testa gråzons-tesen är Google. Metoden som används är kvantitativ innehållsanalys där totalt 208 artiklar från ovan nämnda tidningar analyseras utifrån ett antal variabler med utgångspunkt i publicitetsreglerna 15 och 16. Urvalet är begränsat till artiklar på ämnet metoo inom tidsperioden 15 oktober – 15 december 2018. Ytterligare en avgränsning är att artiklarna ska behandla utpekade personer i en svensk kontext. I ett andra steg används en metod som utvecklats för denna studie där Google används för att testa huruvida det med hjälp av ledtrådar från artiklar går att söka sig till namn på utpekade, icke namngivna, personer. De artiklar som i den första analysen bedöms vara ”gråzonsartiklar” (111 stycken) används som underlag för denna andra analys. Resultaten pekade på att samtliga tidningar har bidragit till att utpekade personer namngivits – både med direkta namnpubliceringar och indirekt genom att publicera ledtrådar som med hjälp av Google använts för att hitta namnet på den utpekade. Expressen har, i långt högre grad än övriga tidningar, publicerat namn på utpekade.

Den här studien ska belysa hur public service-bolaget SVT och det kommersiella mediehuset Expressen profilerar sina sportjournalister, men även hur SVT:s och Expressens profilerade journalister använder sociala medier och främst Twitter. Vidare ska studien även belysa om det går att se en kopplingmellan hur mediebolagen profilerar sina journalister till teorier om varumärkesstrategier. I uppsatsen används en kvantitativ innehållsanalys, där vi undersökte SVT Sports och Sportexpressens webbsidors löpsedlar för att se hur de framhäver sina journalister på löpsedlarna under två veckors tid. Det användes även en kvalitativ undersökning med intervjuer med en chef och två profilerade journalister från varjemediebolag för att ge sin syn på profilering och hur de utvalda journalisterna blev profilerade journalister. Resultatet visar att Expressen framhävde sina journalister mer på webbsidans löp än SVT. Däremot visade den kvalitativa undersökningen att bådamediebolagen arbetar aktivt med att profilera sina journalister.Vidare visar även resultatet att de profilerade journalisterna på Expressen och SVT har egenskaper som sticker ut från mängden och att de på så sätt är unika profiler. Resultatet visar också att de profilerade journalisterna är en del av mediehusens sätt att positionera sig gentemot konkurrenterna. Krönikor, blogginlägg och intervjuer med experter är de vanligaste sätten att profilera sportjournalister. Profilering kommer helt enkelt av tyckande från de egna journalisterna och på så sätt får de också synas i högre grad. Utifrån resultatet går det att titulera sportjournalister som ”semi-varumärken” eftersom det finns tendenser till att vissa strategierfungerar på profilerade sportjournalister liksom på produkter medan andra strategierenbart är lämpade för produkter.

Kommunikatörerna i offentlig sektor har blivit allt fler under de senaste decennierna, och de växande kommunikationsavdelningarna och kommunikatörsrollen har varit en omdiskuterad och uppmärksammad fråga bland såväl ledarskribenter som kommunikatörer. Mot denna bakgrund väcktes frågan som utgör startpunkten för denna studie: vad är det egentligen för idéer, ideal och underliggande diskurser om kommunikation som kan ha bidragit till eller legat bakom legitimeringen av denna utveckling?Studiens övergripande syfte är att undersöka vilka idéer och diskurser om kommunikation som bidragit till att legitimera de växande kommunikationsavdelningarna hos många kommunala, regionala och statliga verksamheter. Den teoretiska grund som studien vilar på är kritisk diskursanalys (Fairclough 2010) och teorier om marknadiserings- och kommersialiseringtendenser i offentlig sektor och av offentlig kommunikation.Det undersökta materialet består av 30 stycken platsannonser avseende kommunikatörstjänster i offentlig sektor samt 6 stycken debattinlägg om kommunala kommunikationsavdelningars storlek och tillväxt. Undersökningens textanalytiska tillvägagångssätt står på två ben: en tematisk analys av innehållskomponenter (inspirerad av Helgesson 2011) och en legitimeringsanalys (van Leeuwen 2007; 2008).Resultaten visar på flera intressanta tendenser: kommunikationen i offentlig sektor präglas av kommersiella diskurser, diskursteknologisering och marknadsföringsinfluenser, samtidigt som legitimeringar med hänvisning till traditionellt icke-kommersiella och demokratiska kommunikationsideal, utvecklingsdiskurser och inslag av populism förekommer i materialet. Slutsatser som kan dras av studien är att det råder en viss diskrepans mellan det som framställs som viktigt och legitimt inom offentlig kommunikation och det som faktiskt verkar ingå i rollen som offentliganställd kommunikatör. Sammanfattningsvis kretsar studiens resultat kring en större tendens i samhället, där gränser mellan offentlig och privat sektor blivit suddiga – och kommunikatörsrollen är inget undantag.

Kulturjournalistiken i Sverige har de senaste 30 åren genomgått en flerdimensionell förändring av omfattning, format och inte minst innehåll. Utvecklingen infaller parallellt med samhälleliga och mediala fenomen som kommersialisering och medialisering. En annan genre, livsstilsjournalistik, är en typ av konsumentjournalistik som tagit sin form i sviterna av de senaste decenniernas kommersialisering. Livsstilsjournalistik utgörs av ämnen som relationer, inredning, mode, mat eller resor och angränsar ofta till kulturjournalistik. Kommersialiseringen av kulturjournalistiken har suddat ut gränsen mellan kulturjournalistik och livsstilsjournalistik. Vår studie undersöker om och i vilken utsträckning livsstilsjournalistiken förekommer på svenska tidningars kultursidor. Syftet är att undersöka om kommersialiseringen och medialiseringen tagit kulturjournalistiken närmare livsstilsjournalistiken de senaste 30 åren i svenska tidningar. Studien utreder två svenska tidningar, morgontidningen Dagens Nyheter samt kvällstidningen Aftonbladet, och består av en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Undersökningen studerar sex nummer av vardera tidning, var femte år mellan 1990 och 2019. Totalt har 84 nummer med sammanlagt 572 sidor studerats. I den kvantitativa innehållsanalysens kodbok, med åtta variabler har över 50 ord eftersökts för att bedöma huruvida livsstilsjournalistik förekommit. Resultatet visar att mängden livsstilsjournalistik inte ökat signifikant i varken Aftonbladet eller Dagens Nyheter, i det senare nämnda undersökningsobjektet kunde studien istället visa på en minskning. Däremot kunde resultatet visa på att det sammanhang livsstilsord förekommit i förändrats, i synnerhet i Aftonbladet. Mellan 2000 och 2010 går det att urskilja en mer frekvent förekomst av livsstilsjournalistik i båda tidningarna, som huvudsakligen framgick av den kvalitativa analysen.

Uppsatsen undersöker kommersialiseringens påverkan på sportrapportering ur ett jämställdhetsperspektiv. TV-kanalerna SVT och TV4 ligger till grund för undersökningen och deras största sportprogram Sporten och Sportnytt jämförs. Frågeställningarna som besvaras i undersökningen handlar om hur könsfördelningen ser ut i kanalernas TV-sändningar, vilka idrotter som prioriteras samt hur kanalernas jämställdhetsarbete ser ut och motiveras. De teoretiska utgångspunkterna är kommersialiseringsteori, genusteori och tokenism. Undersökningen består av en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa innehållsanalysen består av 51 sportsändningar från respektive kanal varav 460 inslag från TV4 och 549 inslag från SVT. Kvalitativa intervjuer har genomförts med kanalernas sportchefer.  Resultatet visar att SVT rapporterar om damidrott i högre utsträckning än TV4. Resultatet visar också att SVT har en tydligare utarbetad jämställdhetsplan än TV4 men att båda kanalerna strävar mot att bevaka damidrott i större utsträckning än vad de enligt våra mätningar gör i dagsläget. Undersökningen kommer fram till att orsakerna till varför damidrott är mindre bevakat än herridrott huvudsakligen beror på kommersialisering av sport och genusstrukturer.