I dagens samhälle finns det en tydlig gräns mellan personer med intellektuella funktionhinder och personer utan intellektuella funktionshinder. Trots att personer med intellektuell funktionsnedsättning har samma demokratiska rättigheter att vara en del av samhället och känna en samhörighet så har utvecklingen för en universell design, det vill säga en design som når ut till fler människor, gått sakta framåt. Denna studie ämnar i att undersöka hur dagens formgivare lättare kan nå ut till både personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning genom universell design, och därmed minska gränsen mellan dessa två målgrupper. En informantintervju och tre respondentintervjuer gjordes under denna studie för att få kunskap om hur personer med intellektuell funktionsnedsättning och vilka kommunikationshjälpmedel det använder sig utav. En visuell analys av en befintlig livsmedelsförpackning gjordes för att få en insikt hur dagens förpackningar idag kommunicerar ut deras information till konsumenter. Den insamlade kunskapen från intervjuerna och resultaten från den befintliga förpackningen blev utgångspunkten för en redesignad förpackningsdesign, som skulle enligt resultaten och de teoretiska utgångspunkterna vara lättare för personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning att förstå. Den befintliga förpackningen och redesignade förpackningen diskuterades i sex fokusgrupper, där tre fokusgrupper hade deltagare med intellektuell funktionsnedsättning och tre fokusgrupper hade deltagare utan intellektuell funktionsnedsättning.   Resultatet från studien visar på att faktorer som påverkar förståelsen av förpackningsdesign både hos personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning är främst igenkänning och perception. Det som formgivare bör ta hänsyn till vid utformning av en universell förpackningsdesign är att ta bort onödig information, ha en textgrad på minimum 11pt, ha korta textstycken, uppmärksamma viktig information genom komplementfärger eller symboler, använda fotografier med enhetligt budskap, vara konsekvent vid symbolsystem och om möjligt använda fler än ett sinne för att kommunicera ut budskap.

Communicative impairments occur with varying severity in children and adolescents within the habilitation services. Common in communicative impairments is that they often restrict the individual’s activity and participation in their daily lives. Engaging in conversation with someone in one’s surroundings helps create social closeness. The immediate surroundings are therefore highly important when it comes to ensuring that individuals with communicative impairments are able to be active participants in their own lives. The aim of the present study is to investigate, through video-recordings and surveys, whether the use of the aided communication application “Fotokalendern” affects the interaction between children and adolescents with autism spectrum disorders and their caregivers and school staff with focus on activity and participation. The results suggest an increased activity and participation in conversation as an effect of “Fotokalendern”, but also suggest that factors other than the communication aid might have affected the outcome. For example, what knowledge of and attitudes about communication the people in the individual’s surroundings have. Further research is needed to investigate how these factors can affect the interpersonal interactions where communication aids are used. / Kommunikativa svårigheter förekommer med varierande grad hos barn och ungdomar inom habiliteringsverksamheten. Gemensamt är att svårigheterna ofta innebär en inskränkning av individens aktivitet och delaktighet i olika livssituationer. Att vara delaktig i ett samtal med någon i ens omgivning bidrar till att kunna skapa social närhet. Omgivningen har därmed en betydelsefull roll i att se till att individer med kommunikativa svårigheter ges möjlighet att vara aktiva och delaktiga i sina liv. Syftet med föreliggande studie är att via filmning och enkäter undersöka om användning av hjälpmedelsapplikationen Fotokalendern påverkar interaktionen mellan sex barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd och deras vårdnadshavare och skolpersonal med fokus på aktivitet och delaktighet. Studiens resultat tyder på en ökad aktivitet och delaktighet i samtal som en effekt av användning av Fotokalendern men att fler faktorer än hjälpmedlet kan påverka resultatet. Två viktiga faktorer är omgivningens attityd och kunskap om kommunikation. Vidare forskning behövs för att undersöka hur dessa faktorer kan påverka interaktion med kommunikationshjälpmedel.

Alla människor har rätt till en fungerande kommunikation. Det är med hjälp av kommunikationen människan skapar tänkande, relationer och utveckling. Utan en fungerande kommunikation minskar möjligheterna till fullt deltagande i sitt liv och sin omvärld. Personer med intellektuell funktionsnedsättning är oftare utsatt för problematik inom just kommunikationsområdet då de många gånger inte kommunicerar på samma sätt som personer utan intellektuell funktionsnedsättning. Dessa elever har dessutom större kognitiva svårigheter som medför att inlärning och utveckling är begränsad. Det finns risker med att elever med intellektuell funktionsnedsättning inte får möjlighet till den kommunikation och kommunikationsutveckling de har rätt till. Det kan påverka den kognitiva utveckling och deras möjlighet att påverka sina egna liv.  Följande studie har inriktat sig mot gymnasiesärskolan och enligt läroplanen Gysär 13 ska alla elever ges de förutsättningar som krävs för att kunna utveckla och bibehålla en fungerande kommunikation. För att uppnå studiens syfte har åtta lärare på gymnasiesärskolan intervjuats i syfte att ta reda på hur de arbetar med kommunikation, kommunikationshjälpmedel och vad de anser främjar en god kommunikationsutveckling för att eleverna ska kunna bli aktiva deltagare och medskapare av sina egna liv. Dessutom undersöks vilka implikationer kommunikation eller bristen på kommunikation kan få för den enskilde eleven. Studien visar bland annat det finns ett brett användande av kommunikativa hjälpmedel bland elever och lärare på gymnasiesärskolan. Detta till trots upplever lärarna att det finns behov av utveckling inom området. Många elever ges inte de möjligheter de har rätt till på grund av brist på kunskap och samsyn hos personalen och organisationen i stort. Respondenterna lyfter vikten av tydliga kartläggningar och utbildning av personalen som framgångsfaktorer i det fortsatta arbetet.

I samband med påbörjad skolgång blir det allt vanligare att barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer får svårigheter att vara delaktiga i klassrummet. Delaktigheten påverkas negativt på grund av barnens minskade förmåga att utföra skolaktiviteter. Kognitiva hjälpmedel kan främja delaktigheten eftersom det kan ge barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer en möjlighet till att bli självständiga i skolan. Syftet: Syftet var att sammanställa befintlig litteratur angående möjligheterna och begränsningarna med användningen av kognitiva hjälpmedel i skolan för att främja delaktighet och kommunikation för barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Metod: Den valda studiedesignen var en scoping review. Datainsamlingen genomfördes genom sökningar i databaserna Cinahl, Eric, Psycinfo. Totalt inkluderades 16 artiklar. Artiklarna publicerades mellan 2012–2023. Artiklarna analyserades genom en induktiv konventionell innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visade att det fanns både möjligheter och begränsningar med användningen av kognitiva hjälpmedel i klassrummet. Det framkom fyra huvudkategorier, möjligheter med kognitiva hjälpmedel, kommunikationshjälpmedel, delaktighet i klassrummet och begränsningar med kognitiva hjälpmedel. Det gav även en insikt i hur många olika kognitiva hjälpmedel som fanns och hur de kan främja delaktigheten.  Slutsats: Kognitiva hjälpmedel kan bidra till att främja delaktigheten i klassrummet för barn med NPF diagnoser men att det finns en del begränsningar med användningen av kognitiva hjälpmedel.

Bakgrund: Trakeostomerade patienter har svårigheter med att uttrycka sig verbalt, vilket ofta orsakar brister i kommunikationen med vårdpersonalen och kan därmed leda till mer lidande för patienten. Sjuksköterskan har en ledande roll i att skapa en trygg miljö, som möjliggör en förbättrad kommunikation med patienten.   Syfte: Syftet med denna studie var att belysa trakeostomerade patienters upplevelser av kommunikation och strategier för att kommunicera med vårdpersonal.   Metod: En allmän litteraturöversikt med deskriptiv design och en kvalitativ ansats.   Resultat: Resultatet baserades på tio kvalitativa originalartiklar, i analysen identifierades tre huvudkategorier: Informationens betydelse för att känna sig trygg, Faktorer som påverkar upplevelsen av kommunikation och upplevd frustration kan påverka den psykiska hälsan. Resultatet visar framför allt på patienternas negativa upplevelser av kommunikation med vårdpersonal.    Slutsats: Patienterna upplevde frustration, ångest, hjälplöshet i samband med bristande kommunikation samt brist på information. Sjuksköterskan kunde motverka dessa negativa känslor genom att hen tog sig tid, var närvarande, visade empati och hade ögonkontakt med patienterna. / Background: Tracheostomized patients have difficulties expressing themselves verbally, which often results in failure of communication with nurses. This can cause additional suffering for a sick person. Nurses have a leading role in creating a safe environment for the patients, and improved communication is a crucial part of this process.   Aim: The aim of this study was to investigate tracheostomized patients' experiences of communication and their strategies for being able to communicate with healthcare professionals.   Method: A literature review with a descriptive design and a qualitative approach.   Results: The results were based on ten original articles, in the analysis three main categories were identified: The importance of information for feeling safe, factors that affect the experience of communication and perceived frustration that can affect mental health. The results show the patients' negative experiences of communication with healthcare staff.   Conclusion: The patients experienced frustration, anxiety, helplessness in connection with lack of communication and lack of information. The nurse was able to counteract these negative feelings by taking their time, being present, showing empathy and making eye contact with the patients.

The PhonicStick is a joystick which has been developed as a communicative device to be used by people with severe physical disabilities. During the developmental phase the possibility of using this device in order to train the phonological awareness of 6 – 8 year old children was examined. The studies conducted did not show any statistical difference in phonological awareness when this was tested with current tests after the children had trained with the PhonicStick. One explanation for this could be that the children had already begun to read and write in school. Therefore, a part of the present study was aimed at investigating if a difference in results on the norm referenced tests could be obtained if the children were 4-5 years old instead of 6-8. Parts of a norm referenced test for phonological awareness and an adapted test material for the PhonicStick were used for this evaluation. The 10 examined children were equally divided into a test and a control group.In addition, a meta study was performed, where all the studies relevant to phonological awareness and the PhonicStick were evaluated. Data from these studies were summarized, and processed statistically. Only two statistically significant (p<0.05) differences could be shown after the training with the PhonicStick: both the test group and the control group obtained better results in the posttest in the test of “phoneme identification” and the test group performed better at the test “word production” then the control group. A possible interpretation of the results could be that there might be an intuitive phonological awareness that can not be tested with the current tests for phonological awareness. / The PhonicStick är en joystick som utvecklas med avsikt att bli ett kommunikationshjälpmedel att användas för människor med grava fysiska funktionsnedsättningar. Under utvecklingsarbetet undersöktes om det även kunde användas för att träna fonologisk medvetenhet hos 6-8-åringar. Undersökningarna visade inte någon statistisk skillnad i fonologisk medvetenhet när detta undersöktes med gängse normerade tester efter träning med the PhonicStick. En förklaring kunde vara att dessa barn redan tränats i att läsa och skriva i skolan. Därför undersöktes i en delstudie i detta arbete om en skillnad i resultat på de normerade testen kunde hittas om barnen var 4-5-år istället för 6-8. Delar av ett normerat test för fonologisk medvetenhet och ett bearbetat testmaterial för the PhonicStick användes vid utvärderingen. De 10 undersökta barnen var jämt fördelade på testgrupp och kontrollgrupp. Dessutom utfördes en metastudie, i vilken alla inom området fonologisk medvetenhet relevanta studier med the PhonicStick utvärderades. Data från dessa studier sammanfattades och bearbetades statistiskt. Endast två skillnader kunde med statistiskt säkerhet (p<0,05) visas efter träning med the PhonicStick: både testgruppen och kontrollgruppen var bättre på posttestet i deltestet ”fonemidentifiering” och testgruppen presterade bättre på deltestet ”ordproduktion” än vad kontrollgruppen gjorde. En möjlig tolkning av resultaten kan vara att det kan finnas en intuitiv fonologisk medvetenhet som inte kan testas med gängse test för fonologisk medvetenhet.

<p>Huvudsyftet med denna studie är att beskriva hur ett barn, som använder ett datorbase­rat grafiskt kommunikationshjälpmedel (Tellus), med hjälp av reparationer löser lokala kommunikativa problem i samarbete med människor i sin omgivning. Barnet har video­filmats i vardagliga naturligt förekommande aktiviteter – skola och hem. Som analys­metod har Conversation Analysis (CA) använts. Resultaten visar att reparationer är en typ av resurser för deltagarna att, bland annat, skapa samförstånd genom att förtydliga oklarheter och missförstånd i samtalet. Reparationssekvenserna är ofta långa, och leder till inskottssekvenser i samtalet, men har en viktig interaktionell betydelse för att uppnå samförstånd. Analysen visar även att kommunikation med datorbaserad AKK är mul­timodal, trots att datorn är barnets primära kommunikationshjälpmedel. Exempelvis används tecken, gester och ljud för att markera fel och för att visa upp känslor. Aktivi­teten och datorns placering påverkar också interaktionen. I skolan används datorn oftare som en traditionell kommunikationskarta. Detta beror till stor del på att samtalspartnern sitter på ett sådant sätt att det barnet gör med datorn blir synligt för båda. Forskning som belyser reparationer i denna typ av AKK-samtal saknas. Denna studie kommer förhopp­ningsvis att skapa intresse för fortsatt forskning som, med ett interaktionellt synsätt, identifierar och beskriver fungerande kommunikativa praktiker i AKK-samtal.</p> / <p>The main purpose of this study is to describe how a child, who uses a computer based graphical communication aid (Tellus), with the help of repairs resolves local communi­cative problems in cooperation with people in the immediate surroundings. The child has been videotaped in natural occurring activities – school and home. Conversation Analysis (CA) has been used as a method. The results show that repairs are a set of re­sources for the participants to, among other things, create mutual understanding by clarifying ambiguities and misunderstandings in the talk. The sequences of repair are often long, and lead to inserted sequences in the talk, but have an important interac­tional meaning in achieving mutual understanding. The analysis also shows that the computer based AAC is multimodal, despite the fact that the computer is the user’s pri­mary technical communication aid. For example, signs, gestures and sounds are used to indicate errors and to display emotion. The activity and the placement of the computer also affect the interaction. In school the computer is more often used as a traditional communication map. This is largely due to the fact that the communication partner is positioned in such a way that what the child is doing with the computer becomes visible to both of them. Presently, research that illustrates repair in these kinds or AAC conver­sations is sparse. This study will hopefully create interest for continuing research that, with an interactional approach, identifies and describes functional communicative prac­tices in AAC conversations.</p>

Huvudsyftet med denna studie är att beskriva hur ett barn, som använder ett datorbase­rat grafiskt kommunikationshjälpmedel (Tellus), med hjälp av reparationer löser lokala kommunikativa problem i samarbete med människor i sin omgivning. Barnet har video­filmats i vardagliga naturligt förekommande aktiviteter – skola och hem. Som analys­metod har Conversation Analysis (CA) använts. Resultaten visar att reparationer är en typ av resurser för deltagarna att, bland annat, skapa samförstånd genom att förtydliga oklarheter och missförstånd i samtalet. Reparationssekvenserna är ofta långa, och leder till inskottssekvenser i samtalet, men har en viktig interaktionell betydelse för att uppnå samförstånd. Analysen visar även att kommunikation med datorbaserad AKK är mul­timodal, trots att datorn är barnets primära kommunikationshjälpmedel. Exempelvis används tecken, gester och ljud för att markera fel och för att visa upp känslor. Aktivi­teten och datorns placering påverkar också interaktionen. I skolan används datorn oftare som en traditionell kommunikationskarta. Detta beror till stor del på att samtalspartnern sitter på ett sådant sätt att det barnet gör med datorn blir synligt för båda. Forskning som belyser reparationer i denna typ av AKK-samtal saknas. Denna studie kommer förhopp­ningsvis att skapa intresse för fortsatt forskning som, med ett interaktionellt synsätt, identifierar och beskriver fungerande kommunikativa praktiker i AKK-samtal. / The main purpose of this study is to describe how a child, who uses a computer based graphical communication aid (Tellus), with the help of repairs resolves local communi­cative problems in cooperation with people in the immediate surroundings. The child has been videotaped in natural occurring activities – school and home. Conversation Analysis (CA) has been used as a method. The results show that repairs are a set of re­sources for the participants to, among other things, create mutual understanding by clarifying ambiguities and misunderstandings in the talk. The sequences of repair are often long, and lead to inserted sequences in the talk, but have an important interac­tional meaning in achieving mutual understanding. The analysis also shows that the computer based AAC is multimodal, despite the fact that the computer is the user’s pri­mary technical communication aid. For example, signs, gestures and sounds are used to indicate errors and to display emotion. The activity and the placement of the computer also affect the interaction. In school the computer is more often used as a traditional communication map. This is largely due to the fact that the communication partner is positioned in such a way that what the child is doing with the computer becomes visible to both of them. Presently, research that illustrates repair in these kinds or AAC conver­sations is sparse. This study will hopefully create interest for continuing research that, with an interactional approach, identifies and describes functional communicative prac­tices in AAC conversations.