Syftet är att bidra med kunskap om kommunikation utifrån det kommunikativa hjälpmedlet AKK i förskolan. Detta genom att inta ett barns perspektiv och ett barnperspektiv för att få både barnens och förskollärarnas uppfattningar utifrån forskningsfrågorna. Forskningsfrågorna är ” Hur uppfattar barn respektive förskollärare kommunikation med hjälp av AKK?” och “Vilka likheter och skillnader kan identifieras i barnens respektive förskollärarnas uppfattningar?” I studien medverkar två förskollärare samt fyra förskolebarn uppdelade på två olika förskolor. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, både med vuxna och med barn samt deltagande observationer. Data analyseras och kategoriseras utifrån perspektiven barns perspektiv och barnperspektiv. Detta i kombination med två analysbegrepp, vuxencentrerad kommunikation och barncentrerad kommunikation. Förskollärarna är av uppfattningen att AKK används som ett komplement till det verbala språket. En annan uppfattning som förskollärarna besitter är att AKK skulle gynna alla barn i verksamheten. Detta dementerades av barnens uppfattningar, då barnen inte använder TAKK spontant. Ett resultat som däremot kom fram är att barns användning av GAKK i större utsträckning mötte förskollärarnas uppfattning. Det främsta resultatet i denna studie är hur vuxencentrerad kommunikationen blir i användandet utav AKK då barnen inte använder metoderna på eget initiativ.

Denna studie har sitt fokus på gymnasiesärskolan och dess individuella program och syftet har varit att med fokus på ämnesområdet språk och kommunikation inspirerad av en fenomenografisk ansats undersöka, jämföra och kategorisera vad några speciallärare och specialpedagoger uppfattar som möjligheter och hinder i sitt arbete med kommunikation med elever som har tal- och språksvårigheter. Vilka metoder och material används i arbetet med kommunikation med elever som har tal- och språksvårigheter undersöks i studien samt vad speciallärarna och specialpedagogerna som deltar i studien uppfattar behöver utvecklas i sitt arbete för att förbättra möjligheterna till kommunikation när de arbetar med elever som har tal- och språksvårigheter. I resultatet framkommer fem kategorier av uppfattningar som deltagarna i studien uppfattar som möjligheter och hinder i deras arbete med kommunikation med elever som har språk- och kommunikationssvårigheter. Kommunikationsvägar till kommunikation, Elevens kommunikation - det sociala samspelet, Omgivningen, Samverkan och samarbete samt den ”Den röda tråden”. Resultaten visar att på de gymnasiesärskolor som deltagit i studien arbetar och erbjuder man olika multimodala kommunikationssätt och man tar i de allra flesta fall vid, där de andra skolorna slutade i arbetet med kommunikation. Stora möjligheter finns när insatser för kommunikationsutveckling har kommit igång tidigt och alla som arbetar och har arbetat kring barnet jobbar på samma sätt med kommunikationen. En svårighet som kan uppfattas som ett hinder är när en elev kommer till skolan utan något fungerande kommunikationshjälpmedel eller när metoden som används inte fungerar. Det är viktigt att omgivningen använder AKK i sin kommunikation till barnet samt att omgivningen runt barnet för stöd och utbildning så att de kan träna barnet i sin kommunikationsutveckling. Erfarenhet och utbildning inom alternativ och kompletterande kommunikation går som en röd tråd genom alla de intervjuades egna berättelser om vad som är viktigt att man som personal har när man arbetar med elever med språk- och kommunikationssvårigheter. Skolors insatser kring språk och kommunikation skiljer sig. Vissa skolor har hittat en gemensam röd tråd som man jobbar efter medan andra skolor saknar den och där finns en önskan om en gemensam kunskapsbank som man tillsammans står på och som man jobbar efter. Där det finns gemensamma strategier för hur man på skolan arbetar med att få sina elever att förmedla sig.

I denna studie riktar vi in oss på Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) och hur det används i förskolans verksamhet. TAKK är inspirerat av det svenska teckenspråket (STS) (Hörselskadades Riksförbund, 2011). Internationella studier (Heister Trygg, 2004; Iverson & Goldin-Meadow, 2004) har visat att TAKK har en gynnsam effekt på barns språkutveckling. Vi undersöker tre olika delar av TAKK-användandet i förskolan: i vilken utsträckning substantiv respektive verb tecknas i småbarnssamlingar, hur förskollärare gör för att uppmuntra barnen att använda TAKK samt vilka svårigheter de anser att det finns med TAKK. Genom kvalitativa undersökningsmetoder får vi fram ett underlag som analyseras. Av resultatet framkommer det att TAKK-användandet under småbarnssamlingarna varierar och att tecken för substantiv dominerar bland samtliga förskolor. Vidare finns det sätt för förskollärare att uppmuntra till att använda TAKK bland annat genom konsekvent användning utifrån barnens behov och intressen. Ett annat sätt att uppmuntra barnen i deras TAKK-användande är att utforma inspirerande TAKK-miljöer. De svårigheter förskollärarna nämner med detta är att TAKK ofta nedprioriteras då annat i verksamheten tar större plats. Även de egna kunskaperna ses som ett hinder bland våra informanter, då många av dem upplever att de saknar utbildning.

Syftet var att undersöka hur förskollärare framför att de använder bildstöd som AKK för att skapa kommunikationsmöjligheter för alla barn i verksamheten, samt hur det kan bidra till alla barns delaktighet. En kvalitativ forskningsmetod var utgångspunkten och utfördes genom tio semistrukturerade intervjuer med olika förskollärare. Studien vilar på ett sociokulturellt perspektiv vilket är den teoretiska utgångspunkten. I resultatet framkom förskollärares resonemang där de anser att det finns fördelaktiga skillnader gällande kommunikationsmöjligheter och delaktighet i barngrupper där bildstödsmetoder används. En slutsats är att fördelarna med bildstöd som AKK övervinner svårigheterna, då det leder till att alla barn erbjuds möjligheter till att kommunicera och bli delaktiga i verksamheten.

Denna kvalitativa studie handlar om att förstå hur lärare kan använda digitala verktyg i ämnet svenska och vilka hinder och möjligheter som finns i användandet av digitala verktyg. Intervjuer och observationer har skett för att förstå lärarens sätt att använda digitala verktyg och hur det kan påverka undervisningen. Studien visar att digitala verktyg kan användas i kompletterande syfte för att utvecklas i ämnet svenska.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om translanguaging som pedagogiskt verktyg.  Mer specifikt syftade arbetet till att se i vilken utsträckning translanguaging förbättrade interaktionen mellan eleverna och hur eleverna upplevde translanguaging. Studien utfördes i ett engelsktalande land i en undervisningsform som kallas kompletterande undervisning i svenska som erbjuds svenska barn och ungdomar som bor utomlands. I studien användes strukturerade observationer med ljudinspelning under två arbetsmoment samt semistrukturerad fokusgruppintervju med sex elever om hur de upplevde det nya arbetssättet med translanguaging. Det framgick att eleverna använde sig av sina språkliga resurser, det vill säga både svenska och engelska, när de löste uppgifterna i klassrummet. Eleverna ansåg också att translanguaging underlättade arbetet: De hjälpte och fick hjälp av varandra i grupparbetena. Däremot ansåg eleverna inte att interaktionen dem emellan hade ökat till följd av translanguaging.

Syftet med uppsatsen är att undersöka flerspråkiga gymnasieelevers interaktion och användning av sina språkliga resurser i grupparbeten om texter på svenska. Eleverna var mellan 15 och 18 år och deltog i kompletterande svenskundervisning i utlandet. Eleverna samarbetade i smågrupper för att försöka nå en djupare förståelse av två texter. I studien användes officiell translanguaging som ett experimentellt inslag. Detta innebar att eleverna ombads diskutera en av texterna på engelska, majoritetsspråket i landet och sitt starkaste språk. Genom ljudinspelade observationer, dokumentanalys och gruppintervjuer undersöktes elevernas interaktion och användning av sina två förstaspråk, engelska och svenska. Interaktionen studerades ur ett sociokulturellt perspektiv och språkanvändningen analyserades ur ett translanguaging-perspektiv genom en heteroglossisk lins. Resultatet visar att elevernas interaktion hjälpte dem att förstå både ord och innehåll. Nära förknippat med interaktionen var elevernas språkanvändning som också bidrog till den djupare förståelsen av texterna. Genom elevernas flexibla användning av sina språkliga resurser effektiviserades förståelsearbetet. Eleverna översatte åt båda hållen för att förklara ord och mer detaljerat beskriva karaktärerna i texterna. När eleverna, i det experimentella inslaget, diskuterade en text på engelska ökade intensiteten i interaktionen och några elever talade mer och eleverna kom djupare in i textens värld. Mindre avancerade elever fick stöttning och blev också mer inkluderade i grupparbetet.

<p>Syftet med denna studie var att beskriva effekten av alternativ och kompletterande kommunikation för personer med autism. Metoden som användes var en litteraturstudie där 11 vetenskapliga studier användes som underlag till resultatet. Resultatet visade att personer med autism bl.a. kan utveckla sin symbolförståelse, sitt spontana tal samt öka antalet ord vid användandet av alternativ och kompletterande kommunikation. Några av barnen visade även på en positiv utveckling av förmågan att generalisera sina kunskaper till andra situationer och kommunikationspartners.</p><p>Resultatet av denna litteraturstudie bör inte generaliseras till andra person än de som ingår i studierna då deltagarantalet är lågt och deltagarna befinner sig på ungefär samma kommunikationsnivå.</p>

<p>Abstract</p><p>The purpose of this paper was to examine preschool teacher’s thoughts about using Manual Signs as Alternative and Augmentative Communication as an aid for children in/with communication disabilities. The method I’ve used in the survey is qualitative interview.</p><p>The three interviewed preschool teachers use Manual Signs foremost for those children who have a poorly developed spoken language. Manual Signs are used as a complement to the spoken language and the preschool teachers use it to increase the children’s power of concentration. They use Manual Signs also as an aid for those children who have difficulties to communicate with others. The most common way for the preschool teachers to teach the children to use Manual Signs is by using cards. The cards have a picture and a sign on it and the preschool teachers and the children make the sign together. The use of Manual Signs mostly occurs in structured situations, e.g. gatherings and food situations. Lack of time can be an obstacle for using Manual Signs as Alternative and Augmentative Communication.</p><p>The result are that it is important as pre school teacher to have a good theoretical foundation to lean on to make sure that Manual Signs are used in the right way, i.e. to give the child un opportunity to learn how to communicate. It is important that pre school teachers are united in the way that Manual Signs are used.</p><p>Keywords: Manual Signs as Alternative and Augmentative Communication, pre school, language, communication.</p><p>2</p>

<p>Syftet med min undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning man på några förskolor använder sig av tecken till barn i behov av Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Jag belyser begrepp som kommunikation språkutveckling och samspel.  Jag har en teoretiskutgångspunkt från både Piaget och hans kognitiva teori och Vygotskij och den sociala interaktionismen. Jag beskriver bland annat skillnaderna mellan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och det Svenska teckenspråket. Jag intervjuade fyra personer verksamma inom förskolan. De jobbar alla på avdelningar där man använder sig av tecken för att förstärka det talade språket.</p><p>Resultatet av min studie visar att alla respondenter försöker teckna med barnen i alla situationer under dagen. De upplever dock att det finns situationer då det är svårt att teckna.</p>