Syftet med uppsatsen har varit att belysa fenomenet ”mucksjuka” som kan drabba en intagen på fängelset när denne närmar sig frigivning, samt att svara på varför intagna på anstalter drabbas av detta fenomen. Den intagne har en tendens att hamna i ett depressivt, stressigt, oroligt och otåligt tillstånd. Till min hjälp har jag använt mig av olika teorier om institutioner, stress, stigmatisering och disciplinering, och hur livet i ett fängelse i Sverige kan se ut. Jag har även genomfört kvalitativa intervjuer av intagna och personal på olika anstalter. Resultatet visar att de intagna drabbas av detta fenomen av olika anledningar. Det finns de som är stressade och otåliga för att de vill tillbaka till den kriminella livstilen som kanske ledde till att de hamnade i fängelset i början, medan det finns de som vill ändra sin livsstil och är oroliga för att de inte vet hur de ska lyckas med det. Inte sällan drabbar mucksjuka personer som har suttit en lång tid i fängelset och är institutionaliserade. De som har mycket att ordna inför frigivningen kan vara mer oroliga inför framtiden än andra, och på lång sikt utveckla ett närmast negativt stresstillstånd, medan de som vet och har ordnat inför framtiden kan vara mer otåliga och stressade.

Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.

Sedan början på 80-talet går det att konstatera en tydlig förändring i den svenska kriminalpolitiken som kännetecknas av mer strafftänkande och mindre fokus på behandling och återanpassning av kriminella. Denna förändrade kriminalpolitik kännetecknas bl.a. av höjda straffskalor, allt fler utdömda livstidsdomar och en ökande fängelsebeläggning. Men det blir också allt mer tydligt i den politiska retoriken att kriminalpolitiken har förändrats; det talas allt mer om säkerhet, kontroll och att använda hårdare tag mot brottslingarna. I uppsatsen studeras, med diskursanalys som metod, denna förändrade kriminalpolitik utifrån retoriken i den politiska debatten. Det material som studeras är fyra debattartiklar som publicerades på Dagens Nyheters debattsida i samband med flera i media uppmärksammade rymningar från kriminalvården 2004.

Hur betraktas kvinnor intagna på anstalt av den svenska kriminalvården? Detta är frågan jag har ämnat att försöka besvara i denna uppsats. Då det är en stor fråga utgör mångfacetterade perspektiv grunden för analysresultatet. Läsaren får bland annat ta del av hur diskussionerna förts angående blandade anstalter och hur kvinnliga anställda respektive kvinnliga intagna resonerar kring vad som är kvinnornas bästa. Jag har valt att problematisera i vilken form och under vilka omständigheter kvinnorna framställs och begrundat vilka konsekvenser olika förhållningssätt kan få för de berörda kvinnorna i relation till kriminalvården såväl som allmänheten.

Denna uppsats syftar till att identifiera och beskriva vilka effekter kontakten med djur i det sociala arbetets praktik har på klienterna på anstalten Sörbyn. Studien baserar sig på tre frågeställningar: ”Hur arbetar verksamma på Sörbyn med djur?”, ”Vilken inverkan upplever de professionella på Sörbyn att djuren har på klienterna?”, ”Hur upplever klienterna på Sörbyn att kontakten med djuren på anstalten påverkar dem?”. För att besvara dessa frågor utfördes fyra kvalitativa intervjuer. Två med anställda på Sörbyn med ansvar för verksamheten med djuren, samt två med intagna på anstalten som kommer i kontakt med djuren på en daglig basis. De professionellas och de intagnas bild av hur kontakten med djur påverkar klienterna överensstämmer. För många klienter utgör verksamheten med djuren en viktig och positiv influens i livet, men faktorer som intresse, rädsla, ogillande och allergi påverkar nyttan och verksamheten är därför till stor del byggd på frivillighet. Djuren ses fylla en stödjande funktion i en svår tid för klienterna. De fungerar även som ett sammanhållande kitt genom att vara en neutral punkt att samlas och samarbeta kring, vilket underlättar kommunikation och relationsbyggande mellan professionell och klient samt klienter emellan. Djuren bidrar också till personlig utveckling då de utmanar och utgör en meningsfull sysselsättning. Färdigheter och ett intresse som även kan komma till nytta efter avtjänat straff och därigenom verka brottsförebyggande.

Bakgrund: Det är många personer som återfaller i brott inom en treårsperiod efter avtjänat straff i Sverige. En viktig del i arbetet för att minska återfall i brott är effektiva förberedelser inför frigivning. Syfte: Att beskriva hur intagna på en svensk anstalt upplever vardagliga aktiviteter. Metod: Examensarbetet består av en kvantitativ tvärsnittsstudie och 50 enkäter delades ut och 29 personer deltog i examensarbetet. Urvalet består av intagna på en svensk anstalt. Ett arbetsterapeutiskt självskattningsinstrument, Min Mening, en svensk version av Occupational Self-Assessment (OSA) användes som datainsamlingsinstrument. Datamaterialet analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Majoriteten av aktiviteterna upplevs fungera mycket bra och upplevs som mycket viktiga. Att sköta min ekonomi, att sträva mot mina mål samt att engagera mig i roller var de aktiviteter som flest antal deltagare upplevde inte fungerade bra. Slutsats: En del aktiviteter upplevs fungera bättre än andra och värdesätts olika. Resultatet visar att Min Mening med fördel kan användas bland intagna samt användas som grund för deras rehabilitering. Fler studier behöver genomföras inom området för att ytterligare beskriva hur intagna upplever vardagliga aktiviteter samt att identifiera hur behovet av arbetsterapi ser ut på svenska anstalter.

Syftet med följande studie var att analysera upplevelser om vad som har varit de bidragande orsakerna till att individer med ett kriminellt förflutet valt att upphöra med sitt brottsliga beteende. Med andra ord undersöktes individernas erfarenheter av vändpunkter samt vad frigivningsprocessen kan ha inneburit för individernas möjligheter att upprätthålla en livsstil fri från kriminalitet. Strukturerade och semistrukturerade intervjuer har genererat ett empiriskt material, som resulterat i en analys som talar för att yttre faktorer skapar inre förändringar. Vilket sedermera leder till en vändpunkt i individens liv som kan leda till ett kriminellt avbrott. Studiens viktigaste slutsats är att vändpunkter är beroende av yttre och inre faktorer. Dessa avgör om ett avslut av den kriminella karriären kommer att vara framgångsrikt och beständigt. / <p>2021-05-28</p>

Syftet med följande studie har varit att undersöka hur yrkesverksamma inom Kriminalvården arbetar med kvinnliga klienter för att förebygga återfall i kriminalitet samt fortsatt brottslighet. Studien har baserats på tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom Kriminalvården, samtliga kvinnor. Insamlat material har analyserats utifrån ett genusperspektiv. Från resultatet går att finna att Kriminalvården anpassats till att insatser ska utformas utifrån den enskilde individen och dennes förutsättningar. Resultaten visar också att det finns en medvetenhet inom Kriminalvården vad gäller könsroller, även om de fortsatt existerar precis som i övriga samhället. Slutsatserna är att med en större medvetenhet om dessa förhållanden kan också de vardagliga antaganden som görs utifrån individers kön synliggöras vilket därmed skulle leda till vinster för den dömde kvinnan såtillvida att adekvata insatser sätts in vilket även skulle gynna samhället i stort. Vid analys av studien framkom även behov av att i framtiden undersöka huruvida individuella insatser än mer kan anpassas till kvinnor för att förhindra återfall i brott men också för att stärka dem för fortsatt leverne i samhället utan brottslighet.

Sverige är ett land där digital infrastruktur prioriterats högt under många år, vilket har möjliggjort att samhället kunnat ställas om till att i mångt och mycket styras med hjälp av digitala verktyg. Nyttan av den digitala infrastrukturen visade sig tydligt vid utbrottet av Covid-19 pandemin där arbete och skola ställdes om till att i hög grad ske digitalt –hemifrån. Baksidan av det digitala samhället är att alla individer inte har möjlighet att ta del det, detta benämns som digitalt utanförskap. Digitalt utanförskap har granskats av flera forskare där målgruppen ofta är ”äldre” individer, få studier har gjorts på de människor som isoleras från samhället till följd av en juridisk påföljd, exempelvis individer som döms till rättspsykiatrisk vård. Denna studie granskar hur personalen på en rättspsykiatrisk enhet hanterar digitala frågor i det vardagliga patientarbetet. Patienterna är en del av studien för att ges möjlighet till att förmedla sin bild av den hjälp de får av personalen i digitala frågor.I studien användes en kvalitativ metodansats i form av semistrukturerade intervjuer för personalen, och en kvantitativ enkätstudie av patienterna. Intervjuerna med personalenutgör kärnan av den data som samlades in under studien, och enkätstudien för patienterna agerar som ett stöd för att förstå om patienterna anser att de får den hjälp den önskar i digitala frågor under sin slutenvårdstid.Resultatet av studien visar att Covid-19 pandemin har skapat en ny dimension av personalens arbete i digitala frågor till patienterna, möten med kommuner och domstolar sker digitalt vilket behöver hanteras av personalen för att patienten ska förstå hur det går till. I det vardagliga arbetet är digitala frågor lågt prioriterade, de finns inga mål i patientens vårdplan som berör digitala kunskaper, det arbete som utförs är främst observationer från personal. Det finns ingen given person som ansvarar för att hantera digitala frågor på den rättspsykiatriska avdelningen utan detta styrs helt av medarbetarnas egna intresseområden. Rollen LITA (Lokalt IT-ansvarig) har i uppdrag att tillhandahålla användarkonton och sköta kontakt med VGR-IT vid driftproblem, dockinte att involvera patienterna i det digitala samhället eller att granska patientens risker för att hamna i digitalt utanförskap. De personer som arbetar som arbetsterapeuter på en rättspsykiatrisk avdelning förväntas ta ett stort ansvar i digitala frågor, detta till följd av att digitala frågor numera klassas som ADL-frågor vilket är en del av de utredningar som görs av en arbetsterapeut.

The aim of the study was to investigate correctional employees’ attitudes towards prisoners and correctional clients in relation to the employees’ own personality, as well as other factors, such as gender, age and years of employment. Using the big-five-inventory-10 and attitudes towards prisoners-scale to study 83 Swedish correctional employees, a correlation(r = 0.352, p = 0.001) was found between the personality trait agreeableness and a more positive attitude towards prisoners. It was also found that female correctional employees in general had a more positive attitude than males (Cohen’s d = 0.755, p &lt; 0.001), and preliminary findings suggested that younger correctional employees might be more likely to hold either extremely positive or extremely negative views of prisoners, compared to older correctional employees.