Attityder påverkar vår informationshantering, vårt omdöme och vårt beteende. Denna studie syftar till att undersöka om fenomenet skiljer sig mellan olika grupper och om det har att göra med personlighet. 120 personer ur grupperna poliser, kriminalvårdare och en kontrollgrupp undersöktes avseende attityder till intagna och Big Five teorins personlighetsdimensioner. En one-way ANOVA visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Två-vägs variansanalyser användes för att undersöka eventuella huvudeffekter och interaktionseffekter med hög respektive låg grad av samtliga personlighetsdimensioner samt variablerna anställning (kriminalvårdare, poliser och kontrollgrupp) och attityd till intagna. Inga signifikanta resultat påträffades.

Syftet med undersökningen är att undersöka dramapedagogikens plats inom den svenska kriminalvården samt att se om några kopplingar till skolans värld synliggörs. Med plats menas det utrymme dramapedagogiken tillskrivs och hur detta kan se ut. Utifrån tre kvalitativa intervjuer synliggörs dramapedagogikens syfte, fördelar, förutsättningar samt dess mötta motstånd, inom Kriminalvården. Resultatet från intervjuerna analyseras, diskuteras och tolkas med innehållsanalytisk metod. Informanterna är tre anställda/tidigare anställda, som på olika sätt varit och/eller är involverade i dramapedagogisk verksamhet inom Kriminalvården. En har arbetat med regi, en med regi och mer dramaövningsinriktat arbete och den tredje har en bred kunskap om kulturell verksamhet inom organisationen. Detta ger undersökningen bredd samt djup. Undersökningens resultat visar på att dramapedagogik bidrar till ett konstnärligt, personlighetsutvecklande, kommunikativt och socialt lärande hos de intagna, och att dramapedagogik kan ses som ett gott komplement till Kriminalvårdens brotts- och missbruksrelaterade behandlingsprogram. Slutsatsen tyder på att dramapedagogik har en plats inom den svenska kriminalvården, men att det finns olika typer av motstånd som gör att den dramapedagogiska verksamheten blir återhållsam. Undersökningen belyser även hur dramapedagogik bidrar till ett lärande som inte handlar om faktabaserad kunskap. Ett lärande som inom Kriminalvården likväl som inom svenskt utbildningsväsen kan ses som ett komplement till vidare kunskapsinhämtning. Undersökningen är därför relevant för läraryrket. Genom att belysa detta lärande, synliggör undersökningen delar av dramapedagogikens användbarhet och möjligheter. Därför är undersökningen intressant ur både ett allmänt dramapedagogiskt/pedagogiskt perspektiv och ett kriminologiskt perspektiv.

Denna studie har undersökt föreställningar hos fem frivårdsinspektörer om deras klienter med invandrarbakgrund. Syftet har varit att granska dessa föreställningar utifrån Dominellis antiförtryckande och antirasistiska perspektiv på socialt arbete, samt Schlesingers och Devores etnisksensitiva förhållningssätt på socialt arbete. Resultatet visar att frivårdsinspektörerna har en tendens att tänka i termer av ”vi” och ”dem” och att kulturalisera invandrarklienternas situationer, samtidigt som det återfinns en medveten språklig matchning mellan klienter, frivårdsinspektörer och lekmannaövervakare som inte problematiseras. Därtill påpekar samtliga frivårdsinspektörer den brist på kompetens och i vissa fall ointresse som finns inom myndigheten beträffande invandrare. Slutligen visar resultatet att under vissa omständigheter erbjuds inte invandrarklienter att delta i Kriminalvårdens brotts- och drogförebyggande programverksamhet, med anledning av utvisning eller att klienterna inte bedöms ha tillräckligt goda kunskaper i det svenska språket. Slutsatser som kan dras är att det finns en brist och därmed ett behov av ett antiförtryckande, antirasistiskt och etnisksensitivt socialt arbete inom Kriminalvården, för att bättre kunna bemöta och arbeta med invandrarklienter inom myndigheten.

Syfte & frågeställning: Huvudsyftet med denna studie är att utforska vilka insatser det finns för sexualbrottsdömda efter avslutad anstaltsvistelse inom kriminalvården. Ytterligare ett syfte är att få inblick i frivårdens arbete med före detta sexualbrottsdömda. Frågeställningarna är: Hur samarbetar kriminalvården och frivården i arbetet med utslussning för sexuellt dömda från anstalter? Hur arbetar frivården med eftervården för sexuellt dömda? Metod: Detta är en kvantitativ studie där enkäter har skickats ut till anstalter och frivårdsenheter, som arbetar med sexualbrottsdömda. Resultat: Samarbetet mellan frivård och anstalt fungerar bättre än med andra myndigheter och verksamheter. Vissa frivårdsenheter kan erbjuda Relations- och samlevnadsprogrammet, (ROS) som en eftervårdsinsats, övriga frivårdsenheter kan erbjuda andra insatser. Slutsats: En slutsats är att före detta sexualbrottsdömda inte blir lämnade vind för våg. Anstalter och frivårdsenheter arbetar aktivt för denna målgrupp. Dock önskas fler utvärderingar av insatser som tillämpas för målgruppen.

<p><p><p><strong>Syfte & frågeställning:</strong> Huvudsyftet med denna studie är att utforska vilka insatser det finns för sexualbrottsdömda efter avslutad anstaltsvistelse inom kriminalvården. Ytterligare ett syfte är att få inblick i frivårdens arbete med före detta sexualbrottsdömda. Frågeställningarna är: Hur samarbetar kriminalvården och frivården i arbetet med utslussning för sexuellt dömda från anstalter? Hur arbetar frivården med eftervården för sexuellt dömda? <strong>Metod:</strong> Detta är en kvantitativ studie där enkäter har skickats ut till anstalter och frivårdsenheter, som arbetar med sexualbrottsdömda. <strong>Resultat:</strong> Samarbetet mellan frivård och anstalt fungerar bättre än med andra myndigheter och verksamheter. Vissa frivårdsenheter kan erbjuda Relations- och samlevnadsprogrammet, (ROS) som en eftervårdsinsats, övriga frivårdsenheter kan erbjuda andra insatser. <strong>Slutsats:</strong> En slutsats är att före detta sexualbrottsdömda inte blir lämnade vind för våg. Anstalter och frivårdsenheter arbetar aktivt för denna målgrupp. Dock önskas fler utvärderingar av insatser som tillämpas för målgruppen.<p> </p></p></p></p>

<p>Syftet med denna uppsats var dels att öka förståelsen samt kunskapen kring behandling inom</p><p>kriminalvårdens regi av män med kvinnomisshandelsproblematik, dels att genom</p><p>teorianknytning belysa fenomenet ur en ny vinkel. De övergripande frågeställningarna var:</p><p>Vilka är männen som misshandlar kvinnor? Vad är viktigt i behandlingen av dessa män? samt:</p><p>Hur hanterar man kombinationen straff/behandling? Metoden som användes var en kvalitativ</p><p>intervju med en halvstrukturerad uppläggning. Intervjuerna gjordes med tre behandlare som</p><p>arbetar och har arbetat med männen i behandling inom kriminalvården. De utskrivna</p><p>intervjuerna tolkades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och har ytterligare belysts utifrån</p><p>socialfilosofer som Mead och Foucault. Resultatet uppvisar det är viktigt i behandlingen med</p><p>männen att inte fördöma dem, utan visa respekt för dem som personer och tro på att de kan</p><p>genomgå en förändring. Männen är i stort behov av att få tala om sina handlingar på ett icke</p><p>fördömande sätt och samtidigt få lära sig att hantera de känslor de har. Analysen visar också att</p><p>männen inte ser behandlingen som ett straff som påverkar deras vardag. Undersökningens</p><p>resultatet är användbart för såväl blivande som redan yrkesverksamma behandlare av denna</p><p>problematik, både inom och utanför kriminalvården.</p>

Studiens syfte har varit att med hjälp av kvalitativ metod och ur internernas synvinkel utvärdera projektet ”Sitta inne med kunskap”, som riktar sig till interner på Norrtäljeanstalten. Målet är att belysa och analysera internernas egna upplevelser av och åsikter kring projektet. Ett delsyfte är också att genom tidigare forskning få en insikt i livet som intern. För att uppnå syftet formulerades tre forskningsfrågor: 1. Vad är projektets syfte enligt intervjupersonerna och hur upplever de att det uppnås? 2. Hur beskriver intervjupersonerna fängelsemiljön respektive samvaron i projektet? 3. Av vilka anledningar medverkar intervjupersonerna i projektet? Projektets syfte är att i samarbete med skolelever utveckla ett brottsförebyggande material åt ungdomar. Intervjuer har genomförts med fem interner på Norrtäljeanstalten. Lösningsfokuserad teori och rollteori inkluderat stämplingsteorin har använts som analysverktyg. Studiens resultat har stöd i tidigare forskning vad gäller upplevelsen av att sitta i fängelse som präglas av en jargong och en egen typ av livsföring. Resultatet beskriver den känsla man kan få som kriminell, av att vara stämplad. Intervjupersonerna beskriver projektet som något helt unikt. Internerna blir behandlade som experter, med respekt. De känner att de kan göra skillnad i samhället och mår bättre av medverkan. Brukarutvärderingen visar att projektet varit lyckat och man hoppas det fortsätter.

The main objective of this study was to investigate the possible design of a horticultural therapy program in Swedish correctional treatment facilities. In the USA the use of horticultural therapy in offender rehabilitation is much more frequent compared with Sweden. The aim of these programs typically contains education for inmates. Research has been made indicating that these programs can have positive effects on psychosocial behavior and on vulnerability to substance abuse among incarcerated offenders. In this study the examples of these programs was categorized and analyzed from three perspectives; Vocational, social and therapeutic horticultural programs. This information, combined with knowledge on the Swedish correctional treatment system, their clients, and information on therapeutic horticulture used in the rehabilitation garden at Alnarp in Sweden, was the information used when discussing a possible design of a horticultural therapy program in Swedish prisons and jails. The gathered information resulted in a hypothetical theory concluding that instead of having separate activities for work, education and substance abuse treatment, horticultural therapy can combine these three components and meet many of the needs that inmates have.

Måltiden som frihetsberövad är komplex och det finns många aspekter att beakta. Förutom att maten ska vara god för att hamna i magen så behöver den också vara hälsofrämjande för individen. Måltiderna inom Kriminalvården har inte tidigare studerats och detta öppnar upp för ett helt nytt område av studier kopplat till mat- och måltider. Kriminalvården är en dold aktör inom den offentliga måltidsverksamheten eftersom de inte omfattas av Livsmedelsverkets uppdrag och nationella riktlinjer som stödjer andra offentliga måltidsaktörer inom vård, skola och omsorg. Syftet med denna studie är att göra en undersökning av hur måltiderna på ett svenskt häkte förhåller sig till Nordiska näringsrekommendationerna 2012 samt Kriminalvårdens miljömål. I studien har enkäter delats ut till intagna på det undersökta häktet, näringsvärdesberäkningar har gjorts på en veckas matsedel och semistrukturerade intervjuer har genomförts med nyckelpersoner som arbetar på Högskolan Kristianstad. Resultaten visade ett högt energiinnehåll på måltiderna som serveras och att medelvärdet på BMI indikerade på måttlig övervikt hos de intagna. Trots utmaningar och begränsande faktorer såsom mycket specialkost, strama ramavtal och budgetmål är personalens ambition att maten ska vara god och lagad från grunden. Dessutom ska de även förhålla sig till miljömål och certifieringskraven de har för att få titeln “Grönt Häkte”, något som de i dagsläget uppfyller. Utifrån denna studie kan slutsatsen dras att det finns stor utvecklingspotential för måltiderna inom Kriminalvården och att det undersökta häktet inte helt når upp till det som de Nordiska Näringsrekommendationerna 2012 rekommenderar

Rehabilitering inom kriminalvården syftar till förebyggande insatser mot återfall i brott. Arbetsterapeutens kunskap om sambanden mellan människa, miljö och aktivitet kan användas för att komplettera existerande rehabilitering. För att kunna utveckla och erbjuda sådana insatser behöver förståelsen för hur miljön påverkar de intagna utvecklas, befintlig forskning sammanställas och arbetsterapi inom kriminalvården belysas. Syftet med detta arbete var att beskriva arbetsterapeuters och intagnas upplevelser av hur fängelsemiljön påverkar de intagnas aktivitetsliv. En litteraturstudie genomfördes och sökningar gjordes i databaserna Academic search premier, CINAHL, APA, PsycInfo, MEDLINE och SocINDEX. Sju artiklar inkluderades, kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet beskriver hur den sociala fängelsemiljön anses hindrande då de intagna upplever bristande tillit och stöd, medan trygghet och tillit påverkar aktivitetslivet positivt. Den fysiska miljön kan upplevas hindrande i sig, men där en strukturerad fysisk miljö också kan möjliggöra positiv förändring. Inom aktivitetsmiljön ses aktivitetsberövande som ett hinder. Studien visar att arbetsterapeutens kompetens kan nyttjas för att skapa en främjande fängelsemiljö och beskriver ett behov av riktade arbetsterapiinterventioner för att möjliggöra en positiv förändring i intagnas aktivitetsliv.